Blir Du lönsam lille vän?
Debatten gick kring högskolornas olika program och kurser och behandlade inte någon speciell utbildning direkt. Det sades att flera av lärosätena i Sverige går ut med falska fakta när de säger att en specifik utbildning har goda arbetsmöjligheter. Ett exempel de tog upp var Bibliotekarie programmet i Borås där de för något år sedan skrivit i sin utbildningskatalog att möjligheterna såg goda ut. Dessvärre var det bara en tredjedel av de 60 studenter som blev klara med utbildningen som fick jobb (vilket år detta gällde missade mina öron).
Reportrarna på Uppdrag granskning ifrågasatte speciellt varför de olika skolorna inte var tydligare i sin information vad gäller arbetsmöjligheter vid examen, samt ifrågasatte hur man tog fram nya utbildningar.
För mig som student känns det väldigt konstigt att inte veta om jag verkligen är behövd eller inte. Kunskap är viktigt, men jag måste kunna använda mig av den på ett praktiskt sätt och inte bara läsa en utbildning för att "det verkar kul". Undrar hur många av de 500 personer som kommer ha en examen som Dataspelskonstruktörer som verkligen kommer kunna utnyttja sin kunskap inom detta och få ett heltidsarbete på just den arbetsmarknaden? ”Häftiga” utbildningar lockar studenter, men egentligen ska man ju skapa en utbildning för att det behövs folk inom det yrket och inte för att skapa fler arbetslösa i framtiden. Eller?
För den enskilde studenten innebär studietiden en investering i sig själv som man betalar tillbaka senare. Pengar till överlevnad lånas oftast av CSN och meningen är att när man studerat klart ska man vara klar för arbetsmarknaden och därmed kunna betala tillbaka sin "lilla" skuld till staten. Men om man inte får något jobb då? Eller om man får ett jobb som man är överkvalificerad till (civilingenjörer som städar och kör buss). Ja, välkommen till akademikerarbetslösheten (ja, det låter väl i alla fall bättre än bara arbetslös), men skulden till CSN är fortfarande kvar. Skulden som ofta går upp mot 200 000 riksdaler.
Kanske vi skulle införa fler praktikplatser och lärlingsplatser? Ibland måste man få prova på ett yrke innan man vet vad man vill bli och dessutom behöver Sverige både svetsare, dagisfröknar (förlåt, förskolelärare) dagmammor, skolbespisningspersonal, bussförare, målare, snickrare, maskinkörare. Detta är yrken som jag vill påstå man bäst lär sig genom praktisk utbildning och inte genom att läsa böcker. Tilläggas ska att Uppdrag granskning även undersökt KY-utbildningar (kvalificerad yrkesutbildning) och det visade sig att framtidsutsikterna efter en sådan utbildning var mycket goda då dessa blandar praktik och teori med integrering från det verkliga arbetslivet. Studenterna fick föreläsningar av företagsledare och annan personal (framtida arbetskollegor?!). Högskolor och universitet slåss om oss. Med reklamfilmer, lockelser och nästintill "hot" om att man MÅSTE studera för att lyckas.
Självklart måste man inte studera på högskola för att lyckas, men ett plus är det trots allt. Frågan om man ska plugga eller inte är inte den jag vill ta upp, utan snarare att man ska fundera över vad man vill bli, om det finns någon framtid i det jobbet och hur flexibel man kan vara för att få sitt drömjobb. Själklart kan en utbildad bibliotekarie få jobb, frågan är väl snarare hur många lik denne måste gå över för att få det. Hur många år måste denne försörja sig som säljare innan hon/han äntligen inte behöver ta emot pengar för att låta någon annan läsa en bok?
Jag bara undrar...
Med detta inlägg vill jag väcka tanken hos er, få er att fundera över vad ni läser, varför ni valt just denna utbildning och sporra er till att kämpa. För trots att man läser en utbildning så måste man kämpa för att få jobb. Ta alla chanser ni kan till att få arbetslivserfaraenhet inom "rätt" branch och på så vis slå lite högre än andra med samma utbildning som ni!
Jo, programmet går i repris:
TORSDAG i Svt 1 kl 23,20
FREDAG i Svt 114,00
Dagen till ära ska jag shoppa upp mina sista pengar på förra månaden lön. Pengar jag tjänat helt själv och inte lånat av någon annan....
/Elin
Problemet med dags ungdom är att de inte förstår att det är en global arbetsmarknad så varför stirra sig blind på ett land?
Det var en intressant kommentar!
Visst ligger det i ungdomarnas val och initiativförmåga att skapa sig ett jobb som innebär deras egna kvalifikationer, men vad händer då här i Sverige när vi fortsätter att utbilda människor till allt möjligt men inte till det som verkligen behövs här i vårt land? Vissa yrken behöver få bättre status för att ungdomar ska nappa och många av dessa yrken ligger inom den offentliga sektorn.
Till saken hör ju också att alla kanske inte är intresserade av att flytta utomlands och då ska de ju ha möjlighet att kunna stanna kvar i Sverige.
Bra inlägg Elin! Jag håller med dig om att man måste fundera på vad man väljer och varför. Man bör även fundera på om man verkligen behöver ta fullt studielån eller kanske bara en del. Det kommer trots allt ett liv efter studierna där CSN-räkningen dimper ner var tredje månad.
Angående programmet så går det även att ladda ner på svt.se. Där finns också en intressant chatt där man kan se att många av tittarna är kritiska till programmet. Vill vi ha en högskola som styr vad studenterna ska plugga? Eller en som erbjuder det som efterfrågas? Har inte studenten själv något ansvar för att ta reda på hur arbetsmarkanden ser ut innan man gör sitt livs investering? Det finns prognoser att ladda ner hos bla Högskoleverket. Högskolans studievägledare upplyser också om hur läget ser ut och det finns undersökningar om vilka jobb fd studenter på Högskolan i Halmstad fått efter sin examen.
Informationen finns alltså, men bryr sig de blivande studenterna? Det är ingen hemlighet att det är svårt att få jobb inom kultur. Ändå har dessa utbildningar många sökande. Det står också ofta i pressen att det kommer att bli brist på ingenjörer, ändå är det svårt att fylla dessa platser med studenter trots kampanjer. Det går trender i vad som är populärt att plugga, och de riktiga vinnarna, tror jag, är det som vågar bryta trenden och ta reda på fakta.
Vad det gäller akademikerarbetslösheten kan det vara intressant att veta att den är ca 2% lägre än bland dem utan akademisk examen. Lägg därtill att de som fått jobb förhoppningsvis har bättre lön och kanske ett mer stimulerande arbete. Men drömjobbet kommer inte gratis direkt bara för att man har en examen. Fortfarande gäller det att hålla sig framme, skaffa sig kontakter och inte ge upp! Och undervärdera för guds skull inte mindre kvalificerade jobb, för nästa gång ett jobb som kräver din examen utlyses inom koncernen har du gräddfil in från din plats.
Jättebra inlägg och programmet var också väldigt intressant. Det största problemet tycker inte jag är att högskolorna går ut med "fel" information eller för den delen att studenterna inte bryr sig. Själv är jag biblioteks- och informationsvetare och alla källor jag kollade 1999 (saco, ams mm.) visade att det skulle bli brist på bibliotekarier i framtiden. Jag hade inte valt att gå utbildningen annars. Sedan dess har det dock startats fler utbildningar så verkligheten har förändrats. Det stora problemet är just mängden studenter på diverse utbildningar, dvs. att högskolorna helt enkelt inte tar sitt samhällsansvar och det är helt förkastligt om man tänker nationalekonomiskt. Man kan se det så här: För varje arbetslös bibliotekarie hade vi kunnat välja att ha en utbildad läkare med jobb, en busschaufför med jobb, en lantmätare med jobb eller en elektriker med jobb. Varför väljer vårt land att utbilda folk till arbetslöshet? Det stämmer inte heller ens delvis att man inte kan styra vad folk väljer att studera genom politik, för det är väl just det man kan? Stryp bara tillförseln av personer till vissa utbildningar och utöka till andra. Läkarutbildningen som är mycket populär borde t.ex. vara mer utbyggd eftersom det är brist på läkare (men den utbildningen kostar ju mer pengar för lärosätena). Till Chris vill jag bara säga: visst finns det andra länder och det är bra att vara öppen för möjligheter, men arbetslösheten i Europa är minst lika hög som här. Har en tysk-polsk kompis som varken får heltidsjobb i Tyskland eller Polen trots att hon talar båda språken. Hon hankar sig fram i diverse länder och jag skulle kalla henne Europamedborgare.
Tack Katti!
Jag tyckte att det var en viktig fråga att ta upp här just för att göra folk medvetna och tänkta till angående VARFÖR man studerar vidare. Själv ska jag ju bli lärare, och detta har jag ju valt för att jag antar att det alltid kommer behövas samt att jag är intresserad av att arbeta med människor, ungdomar.
Ibland känns det som att folk alldeles för lätt bara intresserar sig av en utlandskarriär, men för att få Sverige att gå runt behöver vi ju ha bra och duktigt folk här med.
Håller med om Dina åsikter i att man/landet faktiskt kan strypa av/störra upp vissa utbildningar efter framtidsbehovet. Jag menar, gymnasielärare kan ju inte vara så svårt att beräkna ett behov av?!
Det hemska är ju även att det verkar som att många ungdomar börjar läsa på högskolor/universitet just för att de inte vet vad de annars ska göra..