På min lilla semester med mamma & pappa ute på havet lyckades jag få mycket tid till att läsa. Objektet för aktiviteten heter "Dumskallarnas sammansvärjning" av John Kennedy Toole. En mycket intressant och fascinerande bok, måste jag säga. Sedan ska väl tilläggas att jag blev otroligt irriterad och störd på huvudrollsinnehavaren och hans beteende som sa emot all vettig etikett angående sociala relationer.

Efter att ha kommit hem dök jag ner i en betydligt mer lättsmält bok: Agatha Christies  4,50 från Paddington. Ett erkännande: Detta är väl så gott som min första deckare i vuxen ålder. Läste några Liza Marklund för flera år sedan, men fastnade inte i "träsket" då. Funderar över om jag kommer fastna nu, tror i och för sig inte det då jag lätt faller för lite mer klassiska böcker och vill variera mig.


/Elin