Så var man tillbaka i vardagen igen, efter påskresan till England.

Resan var riktigt lyckad må jag säga. Det var många trevliga stunder och jag måste säga att livet som utbytesstudent verkar sweet. Förvånansvärt hur fort det gick att känna sig som en av alla andra. Kom snabbt in i gemenskapen och det kändes som att jag hade varit där betydligt längre än bara några dagar när jag lämnade Worcester.

Jag bär dock inte enbart med mig minnen från min Englandsvistelse, jag dras även med en envis fotskada. Att hoppa ut från köksfönstret på andra våningen var verkligen en jättedum idé. Jag minns att jag i färd med att hoppa började ångra mig eftersom skaderisken kändes alltför överhängande. Men så började Martin myndigt och bestämt ropa att jag INTE skulle hoppa. Samtidigt kom Ricardo fram och hetsade "You can do it! You can do it!"... Jag kände trots mot Martins mogna myndighet och valde att uppslukas av Ricardos uppmuntrande tillrop. Det var ett felval. Jättedumt.

Jag landade på ena hälen och kan fortfarande inte sätta ner den när jag promenixar. Den läker för varje dag, men det är en mental pina att inte vara frisk. Seriepremiär med Vapnö ikväll, men den missar jag ju. Buhuuuu.... Det är så synd om mig. Jag är så dum. Varför är jag så dum? Ååååhhh....

All respekt för Ricardo, men i framtiden ska jag i första hand använda mig av Martin som konsult i frågor gällande uthopp från fönster.

Imorgon ska jag spela beachvolley på Bolmens hela dagen. Jag borde låta bli. Men det kan jag inte. Varför är jag så dum?

I onsdags glömde jag nyckelkortet (som vi har på Gamletull) när jag skulle dra till skolan. När jag senare var på väg hem igen ringde jag Securitas för att ordna så att de kunde släppa in mig. För att bli insläppt av Securitas krävdes pengar (200 kr) och legitimation. Jag hade pengar, men ingen legitimation (den var kvar i lägenheten). Då kunde inte Securitas skicka någon. Enda sättet var att få dit polisen också, vilket jag inte orkade styra med. Jag gick och sov på Bredis soffa istället (Tack Bredis!), för att bli insläppt av vaktmästaren följande morgon istället. Gratis.

Extra info: Gamletulls nyckelkort går utmärkt att tvätta i maskin. Bra att veta för de som har bråttom att slänga in sin tvätt i maskinen och inte orkar leta efter föremål i byxfickorna.

Grattis till Jonne som fyller år idag! Jonne är mannen som det sjungs om  i särlekssången. Särlekssången var en avskedsgåva till Jon när han lämnade Halmstad och IVP för att läsa till kiropraktor i Stockholm. Jon Wassbäck = Juha Wass. Kärt barn har många namn...

Jag har absolut ingen aning vad jag ska göra efter sommaren... Plugga i Halmstad? Kanske... Kom precis på att det börjar att brinna i knutarna gällande att söka kurser. 15 april är ju sista ansökningsdag... Får ta och leta upp något intressant, så att jag åtminstone har alternativet att plugga när det vankas höst.

Det enda som är positivt med skadan är att den är rolig att skämta om...
Att det är ett hälvete att vara skadad...
Att den ska vara glad, som har hälsan i behåll (se variant i rubriken)...

Tur att man är rolig.

Och nej, Elin... Jag har fortfarande ingen cykel. Om ingen ger mig en innan måndag måste jag köpa en. Usch. Anyone?

Glad hälg!
(Och en extra födelsedagshälsning till Jonne)

Björn