Måttligt pigg idag. Vi var ute igår, dansade i flera timmar. Lite bakis.

Jag längtar efter träning, äta frukost, kunna handla, softa, se en film? men så vill man vara med, man vill vara mitt i detta allt. Där allt händer, där folk möts, flummar, leker, skrattar, i sina beiga t-shirts.

Men det kanske är det som är själva grejen, att nollningen ska vara så späckad, överdriven, intensiv, fartfylld, så att man hittar energi i att vara energilös?

Jag måste köpa möbler. Jag är trött på att inte hitta mina nycklar, min t-shirt, mobilen, kameran. Varenda gång när jag stiger in i min stökiga lägenhet så tänker jag. Här, jag lägger den här, ett riktigt smart ställe. Smarta ställen är aldrig det, de är bara mycket svårare att komma ihåg.

Jag behöver ett avlastningsbord.

I går kväll var jag tom på energi, men så hade vi så grymt kul när vi utmanade andra klasser i en massa varierande lekar i sporthallen. Det var inget krav på spex, utan bara roligt. Man fick vara sig själv och ge järnet. Så även om jag inte hade energi, så fick jag mer energi av att delta. Det kanske egentligen handlar om att minus plus minus blir plus? kanske.

I dag har det varit en lugn dag än så länge, Information i sporthallen om skolan och dess föreningar. Vi har också fått i uppdrag att planera ett spex inför tisdag som ska visas inför hela skolan. Så vi fick sitta ner i torrt gräs och planera i en hel timma.

I dag blev jag också något mer i relation till min nolla. På min t-shirt står det nu också TIB- nolla. För tydligen så vet jag inte var jag är, vem jag är och vart jag går. Kan man inte bara skylla på dyslexi fast genom öronen (och att jag blir nervös för att prata inför andra så jag säger fel)

T   B   I     ok jag fattar.

Nollkoll helt enkelt.

Nu ska jag hem och käka något ur min illaluktande plastburk för tallrikarna hade jag visst sålt bort på loppis innan sommaren för de var så fula.
Jag erkänner också att jag åt wok med händerna igår för jag hittade inte min enda gaffel, som jag ju givetvis hade lagt på ett mycket smart ställe.