En liten lista

Så är jag då min sista helg i Halmstad på ett tag. Nu är det slutpluggat. Finito. 2003 började jag, läste två år i rad innan jag tog ett sabbatsår läsåret 2005-2006. Så man är gammal i gamet här...

7 terminer som högskolestudent har onekligen genererat en massiv samling oförglömliga minnen. Tänkte jag skulle försöka lista några av de bästa.

HALMSTADMINNEN TOPP 10

10. Riketgänget 2007
Björn - Oscar - Matte - Christian
Plöjde igenom alla Riket-avsnitt under några fullständigt magiska aftnar på Marathonvägen hösten 2007. Bättre TV kommer aldrig att göras. Ernst-Hugo Järegård - en legend.

9. 25-årshelgen
Det var i maj nu i våras. Jag ordnade med fest och det dök upp en hel drös med utflyttad gamla vänner - och en jättedrös totalt. Det vara bara så jäkla underbart att träffa allihopa igen - samtidigt. Och så fick jag spela match med en privat liten klack (och göra mål), fick en magnifikt skapad björntårta, det blev en sjutusan till fest. Men framförallt var det underbart att ha så många vänner samlade på samma plats.

8. Återkomsten
Maj 2006. Efter ett sabbatsår, bland annat innehållande jorden runt-resa med Martin och Jon, återvände vi dagen innan vår klass hade avslutningsdag med champagnefrukost på Bolmens och sittning på Lilla Helfvetet. En sagolik dag. Att träffa alla vänner igen. En sådan vacker dag det var. Så glada alla var. Vilken fest det var. Vilken natt det var.

7. Flyt med grupperna
Vårterminen 2007 var bra på många sätt. Bland annat för min grupptur... Först missade jag uppropet till en 5-poängare, med 2 veckor. Jag anslöt lagom till en workshop/seminarie. Sa inte ett ord. Fick gå med i en grupp, som hade gjort ett jäkla jobb och intervjuat en organisation 2 gånger. Jag fattade ingenting. Sedan skulle alla 4 i gruppen skriva ett individuellt arbete om organisationen ur ett HRM-perspektiv. 2 st fick G, 2 st fick VG. Jag fick inte G...
Sedan, i arbetspsykologin, hade jag ett jättearbete framför mig. Jag hade missat hur stort det var, samt att man inte skulle skriva individuellt. Jag hade en helg på mig. Då frågade två vänliga flickor om jag ville vara med i deras grupp. De var i princip färdiga. Jag ville gärna vara med i den gruppen. Hjälpte lite med den avslutande diskussionsdelen och hade sedan en skön helg.

6. Uppträdanden på kåren
Grädbulls-strip med Patrik, upprepade framträdanden med "IVP-låten" och "Mild", "Up where we belong" tillsammans med Mats iförd äkta brandmansuniform (Satan vad sexig man är i en sån!), "Walk of shame (version av Wolk of life) med Oscar, "Nothing compares to school" (version av Nothing compares to U)... Ja, det har blivit en del sångnummer på scenen genom åren. Borde kanske släppa en Best Of snart. Kul har det varit åtminstone.

5. Instruktionsfilmen
Jag och Toffe/Christer/Bullen läste idrottspsykologi tillsammans och skulle göra ett arbete + presentation om att lära ut ett särskilt moment i en idrott för en "amatör" och ett "proffs". Vi valde att skriva om Språngnickens ABC och gjorde en instruktionsfilm där den fryntlige amatören Bullen och mästaren Henrik Larsson fick genomgå vårt anpassade träningsprogram. Alla övningarna filmades på Bolmensplanen - som var täckt av 2 dm snö... Filmen innehåller klassiska höjdpunkter som när...
- Henke ligger på mage på en stor snöboll och lär sig flygteknik... "Fiiiiiiin svank.... Ja, håll ut fingrarna sådär, som spock..."
- Stolen som vi hoppar från syns varje gång när vi filmar de slutgiltiga, framrtänade förbättrade språngnickarna.
- Arvid slår alla inlägg - och står i mål - samtidigt (i filmen).

4. Fotboll & Pizza-helgerna på Gamletull
Med tillgång till Canal+ blev min lägenhet till nån slags helgfritidsgård för bakisvänner, vilket ju var helt i sin ordning. Mackan somnade på golvet - varje gång. Christer somnade i sängen - varje gång.
Den ständiga frågan... "Hur lång tid har det gått?", gällande pizzabeställningen... Och det ohämmade och unisona glädjejublet när det äntligen äntligen äntligen plingade på dörren.
(En gång när jag sov middag väcktes jag av ett pizzabud... Han hade gått fel, men förklarade sig med att han var så van att gå till min dörr...)

3. The Spelbolag slår till
I början av 2003 bildades ett litet spelbolag i klassen. Jag höll väl i trådarna en del... 13 kompisar var vi som spelade V75 och Stryktipset ihop. Det gick inte så bra. Framgångarna var lätträknade - och små. Den 12:e mars 2005 anordnades V75 på Mantorp. Jag hade trixat ihop ett system som innehöll sju rätta pållar, vilket gav oss nästan 200.000 kr att dela på. 15.000 kr var.
Maken till fest det blev för en skara annars ytterst fattiga studenter. Ett sanslöst glädjeinferno. Ringdans och aldrig ändande allsång till We Are All The Winners, Oslagbara (Strömstedt) och allehanda andra vinnar-låtar.
Och kvällen till ära avslöjade Per Lif att hans små krigare minsann kunde simma!

2. Nollningen 2003
Den 10 dagar långa, besynnerliga festen var helt enkelt en perfekt start på högskolestudierna. En oslagbar social investering. Genomtänkt, omväxlande, lättsam, rolig... Ja djävligt bra helt enkelt.
(Sedan dess har det varit en del förändringar. Dels gällande boten... I den frågan ställer jag mig väldigt frågande till förändringen. Tänker inte sväva ut om det dock.
En annan förändring gäller finsittningslokal... Här skulle jag kunna skriva en bok i frågan gällande initiativet till förändring som skedde 2005. Det tänker jag inte göra. Jag har hört alla argument för byte av lokal, men kan bara uppgivet skaka på huvdet. Hade jag skrivit en text hade jag använt ord som galenskap, skandal, inkompetens, trångsynthet och liknande... Många förstår nog inte vad jag menar, men strunt samma. I övrigt är nollningen säkert fortfarande jättebra.)


1. Nollningen 2004
Egentligen är hela nollningen ett enda stort minne. Hade lätt kunnat göra en Topp 100 med höjdpunkter från de här 10 dagarna... Eller kanske 8 månader - för det är ju en lång process...
Jag, Mats och Veronica utgjorde staben för IVP och hade i 8 månader kämpat och planerat för att arrangera en så bra nollning som möjligt. Vi hade själva haft en riktigt bra nollning 2003 och nu var det upp till oss. Tillsammans med ett fantastiskt drygt 20-hövdat team lyckades vi uppnå, kanske överträffa våra förhoppningar.
Jag minns särskilt söndagen (nollningen började på torsdagen). Det hade varit lite lite smådarrigt de första dagarna. Men söndagen var dagen då alla bitarna hade fallit på plats. Vi hade helt hittat och kommit in i våra respektive roller, vars dynamik var briljant. Och det märktes på våra nollor att gruppen hade satt sig. De hade funnit varandra och verkade äntligen fullständigt bekväma. Det var en oerhört tillfredsställande känsla - att allt hårt arbete och planering bar frukt.
Dagen var dessutom oerhört rolig då det var IVP som arrangerade Fireball-turnering under vilken vi i staben fick mottaga fjäsk och spex. Det kanske är ett sånt där "you had to be there moment", men ett oslagbart ögonblick var när jag med mina ack så gympadojesvettiga och odörrika fötter fick mottaga fotmassage av en maskinnolla - sittande i min tron/soffa till brassestol - och när jag vid påtagandet av skorna fick akut och kraftig kramp i ena vaden. Mina hysteriska dödsskrik liggande på marken möttes enbart av maniska skratt och ännu mer skratt. Mina rop på hjälp uppfattades inte, kanske ignorerades de.... Men kul var det .
Det hände så mycket hela den nollningen som jag aldrig kommer glömma. Tack vare alla involverade. Och jag vill tacka alla som var med och bidrog till den upplevelsen.

Bubblare:
Plankningen på kåren, Datasalsnätterna, Flykt från polisen efter nattlig innerstadsgolf, fotogenomgångarna med tillhördnade pizza tillsammans med Jon & Martin alla "dagen efter-dagar", Soldagarna med beachvolley/grill/lek på Bolmens, Robert & Gustav skriker fula ord på kårtoaletten, Den legendariska nakenfesten... Med mera...

Med reservation för att jag har missat hur mycket som helst.

/Björn

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback