I kväll har det varit gasque, tema "afterski".

De flesta andra är nog på kåren nu, men jag är lite halvhjärtad inför allt idag.

Satt hellre en våning upp, ovanför mellanfesten och myste i en klasskamrats lägenhet.

Sömnlösa nätter tar ut sin rätt mer och mer, det verkar omöjligt att sova kapp i december.

Har helt lyckats mana mina fina växter in i döden.

Var på blomsterlandet och handlade blommor för trehundra och insåg nu när jag gick in på mitt konto, att en stöld från sparkontot ligger i sin fulla rätt.

Igen.

I morse tänkte jag på att jag är kort.

I morse spolade jag upp vatten till mina ägg och som vanligt öppnade sig gapet till min morgonrocksärm upp sig och vattnet spolade in i ärmen i stället för i min kastrull.

Kallt och blött.

Då tänkte jag på att det måste vara för att jag är kort, för att ärmarna alltid är för långa.

Händer detta andra?

Jag tänkte att jag är kort när jag inte hittade den ena vanten på hatthyllan för jag såg inte var den låg.

Tänk er Pluto, nosandes över en kant. Det är jag.

Att inte nå är frustrerande. Det är stressande när man har bråttom, att hoppa jämfota för att se över kanten.

Att släpa fram en stol till alla hyllor som är byggda för en genomsnittslängd på 1.70.

Är det någon som har tänkt på att det kanske är jobbigt att stå framför en badrumsspegel för att sminka sig eller borsta tänderna när man är kort?

Det är jobbigt, det inser man när det börjar krampa i vaderna för att man stått på tå så länge.

Är det någon som har tänkt på att om man går mot de automatiska gliddörrarna på exempelvis Ica maxi, så reagerar inte känseldetektorn.
Dörrarna förblir stängda tills man tvingas skämma ut sig genom att hoppa upp och ner framför detektorn för att komma in.

Det har jag tänkt på.

På fredag tror jag att jag ska hylla kortheten och fira min längd genom att skriva om det.

Nu måste jag sova.

Minitanke: Jag borde ju stå stadigare på jorden liksom.

/Lena