Turligt nog finns det antaganden

Söndag natt.

Det är egentligen måndag och här sitter jag med ryggen vänd mot en helg fylld av saker.

Återigen drog jag över på tiden och fredagsbloggen blev till söndag.

Förlåt master Björn.

Men jag gillar inte att följa dina bloggregler.

Jag gör som jag vill:)


Och i dag vill jag prata om små sammanträffande. Kanske lite tur också.

Jag gillar att anta, jag gillar tredje form - det blir så mycket bättre story då.


En vanlig lördag antar jag att en flicka gick in på Hemköp (igen). Hon hade finbesök med sig från Jönköping som skulle hjälpa henne att panta flaskor.

Oj vad mycket flaskor hon hade.

97.50 sade kvittot som jag antar att maskinen spottade ut.

Hon stoppade kvittot i fickan för användning till senare matinköp.

Jag antar att de gick på stan, traskade runt för att bränna presentkort och sparade pengar.


Jag antar också att flickan lite då och då kände efter i fickan för att se att kvittot låg kvar.

Det gjorde det.


Några timmar senare gick de tillbaka till Hemköp för att inhandla gotte.

Jag antar självklart att ni vet vad som hände.

När hon skulle betala så fipplade hon upp en liten papperslapp ur fickan, men insåg ganska snart att det var kö-kvittot från Kappahl och att hon hade tappat bort 97.50.

Jag antar att hon tänkte att det var så jäkla typiskt henne, och varför kunde hon inte för en enda gång skull skärpa till sig lite och gärna plocka med sig hjärncellerna?

Jag antar också att flickan bittert gick runt i affären och letade, men hittade bara i hopknölade inköpslistor.


God jul för sjutton antar jag att hon tänkte.


Väl ute ur butiken antar jag att finbesöket med dålig syn scannade av marken.

Här ligger ett pantkvitto, antar jag att hon sade.

Men det är nog inte ditt, hon vecklade upp det.

97.50 stod det. Flickan blev jätteglad... ehh antar jag.


Jag vet att hon blev jätteglad. Vilket sammanträffande!

Så nu tänker jag på tur.

Jag vet att jag eller jag menar flickan normalt aldrig har tur, så var kom den ifrån?

Kan tur bara ramla ner sådär?

Nä.

Så jag kom fram till att det var finbesökets tur, det var ju trots allt hennes tur som flickan surfade på.

Kan tur smitta av sig?

Jag tror det.

Och för er som vill se en film som är tänkvärd berörande ämnet borde se Intacto... som jag eller jag menar flickan tänker på just nu


Minitanke: Studiemotivation borde smittas.

/Lena


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback