I väntan på att bli uppspårad

Var på Solvalla ikväll. Jag är som nämnts tidigare inte bara student, utan även travjournalist. Idag var det lite familjedag på Solvalla. Sverigeloppet. Och för barnens skull fanns Elin Lanto, Emilia, Jimmy Jansson och Emmy på plats för att uppträda och skriva autografer. Jag ska villigt erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om artisten Emmy. Men hennes glada sommarvisa "Sommar varje da" är skönt opretentiöst fantastisk. Videon är skapad med vad som verkar vara en miljardbudget. Otroligt välgjord, genomtänkt och påkostad. Ett MÅSTE SE!

Nåväl, artisteriandet ägde rum inför själva travtävlandet, vilket gjorde att jag alltså missade showen. Under tävlingarna agerade artisterna stundom prisutdelare, men mestadels satt de vid ett bord borta vid vinnarcirkel där de skrev autografer och signerade skivor åt alla barn. Så sades det iallafall i högtalarna där jag befann mig på pressläktaren.

Jag blev nyfiken.

Jag gick dit.

Och visst, där satt de. Redo att skriva. Redo att signera.

Men kön var inte kort.

Den var inte heller lång. Den var inte alls. På 10-15 meters avstånd stod dock en del smågluttar och beundrade världsstjärnorna med stora ögon och djup respekt.

Jag tyckte att det avståndet kändes lite närgånget. så jag ställde mig cirka 30 meter bort för att bevaka händelserna. Sen tog jag mig mod och gick fram. Jag tänkte att Juha (Jon, min vän/granne) skulle få lite presenter i form av autografer.

Och shit vad trevliga de var. Emmy skojade förnärmat när jag kom fram om att hon minsann visste hur "Juha" skulle stavas, när jag höll upp en förberedd lapp på vilken jag skrivit Juha, i syfte att undvika eventuella missförstånd där de skulle kunna tro att jag sade "Johan". Emmy sade sig nämligen vara halvfinsk. Och då vet man givetvis hur Juha stavas. Jag glömde i min kaotiska extas bort att fråga om det var hennes mor eller far som härstammade från landet i öst.

Nåväl. Jag vände mig vidare mot Emilia och Elin Lanto. Och shit vad trevliga de var. Elin Lanto påpekade vänligt att jag hade ett ögonbryn som satt fast på mina solglasögon. Jag fattade först ingenting. Sen fattade jag. Det var ett ögonbryn på mina solglasögon. Jag tog av mig solglasögonen och avlägsnade ögonbrynet.

Elin skojade om att jag nog egentligen ville ha autografen själv. Lite rätt hade hon, men mest ville jag att Juha skulle ha en. Sen hade vi ett långt och förtroligt samtal om mitt yrke, om hennes hästrädsla, om hingstar är snabbare än ston och sådant.

Till slut tog jag även Jimmy Janssons autograf.

Jag undrar om inte Elin Lanto mest påpekade ögonbrynet på mina solglasögon för att få chansen att se mina ögon? Jag tror det.

Hur som helst. Juha blev satan glad över sina presenter. Han blev så glad att han bjöd på glass. En ny sorts glass. Sias Violglass. Den var en stor besvikelse. Påtaglig avsaknad av violsmak. Och när jag äter violglass, ja då förväntar jag mig violsmak.

Sen tittade vi på filmen Stranger than fiction. Jag tyckte den var bra. Juha tyckte den var dålig.

Måste även nämna att Elin Lanto verkligen var hur trevlig och skön som helst mot alla barn som kom fram och ville prata och bli fotograferade under kvällen - fick jag både beskåda och höra av andra. Det gäller även de andra artisterna. Gjorde många barn glada. Men de andra ska jag nog inte gifta mig med. Det ska jag nog med Elin Lanto tror jag. Men vi får se.

Jag skrev ett litet tack i gästboken på Elin Lantos hemsida, så nu räknar jag med att hon spårar upp mig för en uppföljning av vårt första möte.

Min cykel, som egentligen inte är min, gick sönder när jag cyklade hem. Det är Vivians cykel som jag lånar över sommaren. Hoppas den är billig att laga.

Läggdags nu.

Gute nacht.

Björn


Kommentarer
Postat av: jon

Jag är fortfarande rasande över att sköna fröken Lanto inte vann hela Eurovision song contest!

2007-06-21 @ 21:28:44
Postat av: josse

jag känner emmy eller johanna som hon fakitkst heter ;)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback