Jag har tittat tillbaka lite på innehållet i den här bloggens tidigare små alster. Hur studentlivet skildras. Det har varit en hel del feståtergivande... Jag lägger inga värderingar i det, men det kanske blir lite tjatigt?

Studentlivet är ju så mycket mer än bara galej och stoj och stim. Igår till exempel var det torsdag. Och... Eh... Ja, collegefest så klart!

Collegefest är en fin tradition inom mitt fina program, IVP. I stället för en ordinär (småstel och kanske inte 100% prisvärd) gasque arrangeras en slags helfest i amerikanskt collegestuk med jelloshots, öltunna/ölpool (nåja) och allmänt ståhej. Det var en synnerligen angenäm tillställning på Rockstugan och jag hade mycket trevligt...

MEN!

Jag fick ändå lämna kalaset i bedrövelse. Bedragen, rånad, lurad, förd bakom ljuset, hånad och snopen. Så kände jag mig när jag traskade hem. Ty när det var som allra trevligast och gemytet liksom inte visste några gränser... Då! Som en blixt från klar himmel, som en överstegsfint av Petter Hansson, som ett pris för Europas snyggaste frisyr till Kennedy Kennedy Bakircioglü... Plötsligt... Tystnade musiken och festarrangörerna förklarade festen för avslutad. Klockan 02.30! Chockad, förvirrad och villrådig försökte jag prata lite vett i arrangörerna, men envist likt bittra noshörningar stod de fast vid sitt makabra beslut.

Det fanns så mycket dryck som därmed förblev odrucken, så mycket glädje som förbyttes i djup sorg, så mycket umgänge som ersattes av uppgiven ensamhet. Jag hade ju flera timmar av kalasande kvar i mig!
Jag känner mig lurad, nästan kränkt.

När jag kom hem var det mängder av känslor i omlopp varvid jag kände mig nödd och tvungen att uttrycka mina frustrationer för Juha Wass. Jag ringde min vän. Han svarade inte, vilket jag emellertid hade räknat med. Jag var alldeles tillfreds med att hålla en monolog på mobilsvaret.

Eftersom man tydligen inte kunde prata in meddelande i all oändlighet avbröts jag dock abrupt efter ett par minuter. Så jag ringde igen. Den här gången svarade en sömndrucken Juha. Klockan var 3:50 och en förstående Jon lyssnade på mina klagosånger. Och lyssnade. Och förstod... Och lyssnade lite till. 66 minuter senare, strax innan kl 5.00 hade jag äntligen fått klagat klart.
Vilken kompis, va! Himla hygglo, Juha!

Dagen har mestadels ägnats åt återhämtning eftersom vi spelade träningsmatch i Falkenberg ikväll. Testade för andra gången Hawaiis "Kebabtallrik Mexicana" som middag och jag måste säga att jag är överväldigad. Häpnadsväckande delikat!

Helgen blir lugn. Ja bortsett från att Makkan har inflyttningsfest imorgon, lördag... Det blir nog inte lugnt. Inte lugnt alls.

Och Zlatte är tillbaka, ja... Hoppas allt funkar som det ska nu. I så fall måste Elmander-Ibrahimovic vara ett av världens jobbigatse anfallspar att möta! Elmander som är stor och stark, springer precis hela tiden, och gör det dessutom snabbt som attan. Och Zlatte - stor och stark, elak och... Ja Zlatan!

Tjofaderittan, EM - here we come!

Björn