Jag har en ny favoritskådespelare

Så mycket är så bra nu. Jag är på bra humör mest hela tiden.

Det var en mycket bra skoldag idag. Vi hade seminarium på eftermiddagen i min kurs "Psykosocial arbetsmiljö och konflikthantering" där vi skulle redovisa våra grupparbeten, gärna på något levande vis med typ videoklipp eller rollspel.

Och det här grupparbetet... Jag har hafsat ihop många skräparbeten under min tid i Halmstad... Men det här grupparbetet... Tar nog något slags pris. Nästan lite pinsamt... Så träffades vi i gruppen i förmiddags. Vi hade verkligen ingenting. Ett skräparbete och ingen presentation.

Ett par timmar senare hade vi ägt sönder hela seminariet och vi sög ödmjukt i oss lovord från läraren som "Det här har ni lagt ner mycket tid på!", "Den teorin finns ju inte med i kurslitteraturen!" och så vidare. Dessutom var publiken hänförd över våra, eller kanske främst Stefans, skådespelarinsatser. I sista sekunden slängde vi nämligen ihop ett fint rollspel för att presentera den konflikt (mellan chef och personalansvarig på en arbetsplats) vi hade analyserat och skrivit om. Det blev så dj*vla bra. Stefan Hallberg! Vilken skådespelare. Och så helt otroligt många svordomar han lyckades slänga ur sig under sina halvimproviserade och eldfängda monologer om chefens inkompetens! Det värmde verkligen. Jag tror hälften av allt han sa var svordomar. Sådan intensitet och närvaro kan Persbrandt och de andra mätta gamla trasdockorna bara drömma om

Jag har köpt mig en cykel. Det är trevligt. Den är röd. Kärlekens färg.

Fem kronor för en ask körsbärstomater på Ica Maxi! Det! Det är lycka.

På fredag är jag inte längre 24 år. Det är rent vidrigt. 25 är ju liksom alldeles... Det är ju helt... Usch! Jag menar... Alltså... Fy!

Men inget ont som inte har något gott med sig... Gott från Brastad. Gott från Stockholm. Gott från Gävle, Kalix och Örkeljunga. Gott från Uddevalla och gott från Vårgårda. Och särskilt gott från Puttgarden. Jag har förhoppningar om en trevlig helg i goda vänners lag...

Jag kan spela fotboll igen. Det är beyond lycka.

Steve Buscemi var min förre favoritskådespelare.

Have it!

Björn


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback