Det är söndag och kvällen är ganska sen. Jag befinner mig hemma hos mor och far, ty idag har min kära mor fyllt 50 år. Grattis, Mamma! Det var mycket trevligt att komma hem en stund.

Sms:andet kan gå till överdrift ibland, har jag tidigare reflekterat över. Jag tycker att det ofta förekommer kommunikation som skulle kunna genomföras så mycket smidigare, snabbare och enklare via ett kort telefonsamtal istället för ett fram-och-tillbakaskickande av sms.
Ett fabricerat exempel om jag vill ha skjuts av Pelle till träningen:
Sms 1: "Tja Pelle! Ska du träna idag?"
Sms 2: "Hej! Ja det ska jag. Behöver du skjuts?
Sms 3: "Jepp! Har ni plats, och när kör ni?"
Sms 4: "Vi tänkte köra vid 18. Ska vi plocka upp dig på ditt vanliga ställe?
Sms 5: "Det blir lysande! Ses där. Puss."
Sms 6: "Ok. Ses sen."

Sex sms för något som hade kunnat lösas med ett kort och enkelt samtal istället. Lägg därtill att jag faktiskt effektiviserade hela processen genom att ställa hela två frågor, både om plats och tid, i sms 3 - och att smsmängden alltså därmed skulle kunna bli än större. Vidare är det ju ganska trevligare, tycker åtminstone jag, att prata. Dessutom är det ju mer hövligt att ringa om man söker kontakt för en upplysning eller en tjänst på så vis att man entledigar sin kontakt från arbete att skriva sms:et och kostnader för att betala detsamma.

Ringer man istället för att sms:a kan man dessutom undgå missförstånd som det som skedde igår. Jag hade för några dagar sedan meddelat min mor om min hemkomst till hennes födelsedag. Igår sms:ade hon och frågade när jag hade tänkt komma hem. Jag svarade att jag ämnade komma till Hässleholm per buss kl 16.45. Strax innan kl 17 igår, när jag satt hemma i soffan och glodde på fotboll och hockey, ringde min kära mor på mobilen...
- Var är du?
- Öh... Hemma...
- Jaha.... Pappa står och väntar vid stationen i Hässleholm....

Mamma hade lagat god middag och allt... Och där satt jag i Halmstad. Usch vad jag fick dåligt samvete för min slarviga otydlighet i mitt sms-skrivande. Men så kan det gå, när inte haspen är på.

Jag gillar inte Serbiens bidrag.
Jag gillar Frankrikes låt. Tävlingens i särklass bästa. Klart bättre än Sveriges.

Jag brukar alltid ringa Pelle när jag vill ha skjuts till träningen. Pelle gjorde mål, både med A-laget i fredags och med B-laget i lördags. I nämnda B-lagsmatch gjorde jag själv min första match efter min sex veckor långa skadefrånvaro. Det var riktigt, riktigt kul! Trots att jag bara hade en träning i benen tyckte jag att spelet fungerade riktigt bra.

Jag fattar fortfarande inte hur det gick till. Men vi var 9 st som kalasade på någon mumsig fläskfilémiddag med klyftpotatis och ugnsgrönsaker och god dessert som tjejerna lagade till hemma hos Stina igår inför ESC. Och 25 kr per skalle kostade det tydligen. Det var 25 välspenderade kronor, vill jag lova.

Nu är det läggdags. Sen är det dags för en helt ny vecka.

Tjo och hej.

Björn