Sitter med lite brus i huvudet.

Äter pepparkakor med ost på, sköljer ner med läskeblask.

Faktiskt väldigt gott.

Tänker på närhet och avstånd man ska hålla till människor.

Den personliga sfären. Hur nära kan man vara?

Gymmet är intressant på det sättet. Jag kan nästan inte hålla mig för skratt ibland.

Förstår inte människor att det är konstigt att står precis nära och flåsa?
Stå helt nära och svettas? Stå för nära helt enkelt. 

När det finns ungefär 40kvm att stå på runt om mig.

Gjorde armhävningar på stretchmattan i fredags. Stretchmattan består av 12 skumgummiplattor som vardera är ungefär 1 gånger 1 meter.

De är pusslade som en stor fyrkant.

Jag tar upp en och halv skumgummiruta med min kropp.

Alltså finns det 10, 5 rutor kvar att stå på.  

En tjej kom och skulle stretcha. Hon pustade och stönade som en hel workout, först ställde hon sig i ruta 3.
Alltså hade vi en ruta emellan oss.

Och jag kände att hon tittade på mig medan jag krånglade i något som var en smal armhävning/yogaövning, inte graciösast på jorden direkt.

Jag tänkte, måste du stå så nära, jag håller faktiskt på här.

När mina armar skakade och triceps brände så märkte jag att hon plötsligt ställt sig i ruta 2.
Jag hörde hennes andetag och att hennes mage kurra. Så nära var hon.

Vad ska man tänka då? Hon stod verkligen och synade mitt krånglande.

Kände hon inte att det blev pinsamt? Vart var den lilla detektorn som säger.

Beep beep, för nära, för nära!

Sen tänker jag på vänner.

Särskilt en liten fin.

Hur nära jag skulle vilja vara henne just nu för att kunna krama och finnas till när läskiga saker händer henne.

Att närhet är det bästa, att i detta läge finns det inga gränser.

Min personliga sfär är uppluckrad.

Så stod man återigen ensam på Mårtensson i går och dansade med sig själv.

Lite smått patetiskt, men gillar man att dansa så gör man det.

Nästa gång blir det koppel eller fotboja på kompisarna. Har inte bestämt mig än.

Så tänker jag på närhet igen.

Att när man stod där ensam och dansade i mörkret så önskade man att det inte fanns några närhetsgränser.
Att det inte fanns några personliga sfärer.

Att människor inte höjde på ögonbrynen bara för att en blond brud dansade ensam.

Eller kanske om hon dansade med dig.
Är det så konstigt?

Minifilosofi: Beep beep. För nära beror helt på omständigheterna, tråkigt nog.

/Lena