Novembermörkt och jag tänker.

Sensation. Verkligen.

Tänker på alla röster som gör reklamfilmerna på teven.

Kvinnorna som gör reklamerna har mjuka Carola-röster fast utan smör och utan pingstvänstouch.

Männen har oftast raspiga Horatioröster men utan CSI och mordscener.

Jag undrar hur man får ett sådant jobb. Ett röstjobb?

Jag undrar hur de ser ut. Kan de ha varit modeller, fast de var för korta så de blev ansiktsmodeller fast det inte passade för det, så de blev röstmodeller? Finns det en hierarki?

Måste man ha en särskilt dialekt?  

Skulle någon vilja köpa mina rullande R (gurgel från halsen) som jag villigt gömmer och som bara kommer fram när jag talar med mamma?

Kanske kan jag göra reklam för något lagom lantligt, ropa på kossor kan väl inte vara så svårt?

KosseRrrra, kosseRrrra!

I helgen har jag argumenterat emot, eller jag menar, varit verbalt aggressiv.

Kanske mot någon som inte förtjänade det. Sorry.

Tips för att undvika verbalt krig med Lena är:

1. Säg inte - Fan vad du äter mycket. Detta uttalande väcker min reptilhjärna (vilket betyder att jag säger en massa saker i ren aggression utan struktur) och jag vässar klorna.
2. Bjud mig inte till fest om du i förväg vet att tapeterna i själva verket är nakna kvinnor i viga positioner - fejkade bilder som jävlas med oss tjejer som försöker leva i verkligheten.   

Jag behöver inte säga mer än att vissa dagar står man ut, andra dagar gör man det inte.

Vissa dagar kan man ta skämten, till och med skratta åt dem. Men egentligen undrar jag hur det påverkar mig omedvetet?

Och visst jag brukar få ångra sådana här utbrott. Men i längden så hade ju inte jag varit jag om jag inte var lite jobbig och hysterisk ibland. Om ingen annan reagerar så kan jag garantera att jag gör det. 

Jag är trots allt verklig.

/Lena