Halleluja så trött jag är. Man skulle kunna säga att jag är jättetrött, och man skulle inte ljuga det minsta. Faktiskt skulle man tala sanning.

Det har hänt en del sedan jag skrev senast, i torsdags.

Jag har varit hos tandläkaren. Två gånger! För en liten, liten pojke med galopperande tandläkarskräck var det ingen dans på rosor. Så nervös som jag var inför fredagens rotfyllning kan jag inte minnas att jag varit någonsin. Så fylld med ångest och med en total utstrålning av ynkedom.
Men plötsligt satt jag där...

Tandläkare
- Hur är läget?

Björn
- Så där...

Tandläkare
- Är du nervös?

Björn
- Ja...

Tandläkare
- För rotfyllningen?

Björn
- För allt....

Hon lugnade mig dock med att det inte skulle göra så värst ont.
Och tro det eller ej, men det var faktiskt inte jättefarligt. För första gången i mitt liv gjorde den massiva bedövningssprutan inte ont!

Och själva borrandet och rotfyllandet gick också helt ok, med bara små smärtsamma ögonblick. Givetvis hade min trasiga tand 4 kanaler istället för normala 3, men det gick ändå.

Vidare har jag varit hos polisen och fixat nytt pass. Jag var nyvaken och hade några dagar för lång skäggstubb vid fotograferandet. De tog ett kort på mig, och jag såg ut som en riktigt osympatisk knarkare. Så jag bad om ett nytt kort. På det nya kortet såg jag ut som en riktigt osympatisk knarkare.
Så jag kände att jag fick helt enkelt acceptera mitt öde.

Så har jag varit i Malmö och jobbat lite i lördags. Så har jag hälsat på min lillasyster. Och varit hos tandläkaren igen och lagat ett annat hål... Det var inte jättefarligt. Jag kunde hantera det.... Nu är jag, som bekant, trött.

/Björn