Gråsuggedag. Vad hände med min sol, min brittsommar, min vår som egentligen är en höst?

Vad hände med att vi skulle vara färdiga med vårt superambitiösa projektarbete vid lunch?
Vad hände med att jag glatt skulle smatterblogga mellan 13-14?
Vad hände med att jag skulle flåsa på löpbandet och spänna mina muskler mellan 14 och 16?
Vad hände med att jag skulle smaska på något gott och energirikt mellan 16 och 17.30?
Vad hände med att jag skulle trycka in muskulatur och ben i en fräsch hjärna mellan 17.30 och 20?
Vad hände med min tid med diverse kända människor på en viss fyrkant mellan 20 och 22?
Vad hände med fortsatt frenetiskt plugg med en uppvärmd hjärna blandat med koffein till tusen mellan 22-01?

Suck. Gråsuggedag.
Klockan är just nu 16.09 och jag bloggar och min tidsplan som jag skrev ner på en grön post it-lapp i går natt för största bästa bekvämlighet och för mest effektivt Lenaliv, är förvanskad, spräckt, gone, borta, finito, in the gutter kan man säga.
Ska aldrig mer kladda tidsmallar på gröna post-its. (Eller?)

Så hur blir det nu då...
Jo, blogga en stund till.
Cykla förbi gymmet fastän träningskläderna bränner i väskan.
Stanna på Hemköp för att köpa uppmuntrande, glädjepillrig glass.
Komma hem och önska att vattnet är tillbaka så jag kan koka ägg.
Ställa in daten med diverse kända människorna på en viss fyrkant.
Gråta en skvätt.
Trycka in musculus, nervus, slavus skitus i hjärnan.
Och när jag somnar ska mitt mantra vara
"Gör aldrig en tidsplan på grön post-it, det håller aldrig"

Me like life?
- Ja imorgon...

Minifilosofi: Idag blir det ingen minifilosofi. Jag är trött.
/Lena