Vaknade klockan sex imorse.
Eller ja, vaknade efter bara fyra snoozningar vilket är för mig en bedrift.

Två och halv timme hade jag på mig att duscha, käka frukost och plugga det sista inför tentan. Jag hade också tid att packa min lilla snackspåse, checka så att det fanns blyertsstift i alla mina tre pennor, ladda med vatten och allt bums ner i den stora väskan.

Vad jag inte mindes då mellan belastningsskador och kontaktstress... som jag verkligen minns nu var att klockan ett i går natt när jag stängde igen ergonomiböckerna så lade jag plånboken med legitimation och kårleg i den lilla väskan.

Så jajamensan. Jag är puckad på riktigt. Lyckades glömma det enda man inte skulle glömma.

Varför kan jag inte vara en sådan människa som bara råkade ta en bläckpenna istället för en blyerts???

Så jajamensan, här tog vi ett spinningpass på en och 1,2 mil före tentan. Det sista jag hörde från registreringstanten var: Bli inte överkörd nu.

Rull rull. Tramp tramp. Och givetvis squink squinkade jag fram och mötte klasskamrater som hejade på mig med underlig min..

Den där lilla blonda, hon cyklar åt fel håll.

Så nu var det gjort, nu är det över. Både tentan och klanteriet.

Bara en tenta kvar då. Sitter just nu och undviker att plugga. Sneglar bort mot högen av stenciler som bara har en tendens att byta plats på bordet.

Längtar efter fredag. Längtar efter känslan av total avslappning.

Som den där snubben Jesus ni vet. "Och jag kastar alla bördorna bakom mig och jag ser dem inte mer och jag ser dem inte mer" Dumdidoo. Dumdidoo.

Inte en hjärncell ska vara aktiverad, de ska bara svaja runt i vakuum i mitt huvud och bara hålla tyst.

I total avslappning så ska jag bara tänka saker som:

I går när jag cyklade hem från träningen var det någon som spillt ut hundratals popcorn på gatan.
Oj vad roliga de var att cykla över.

Och om jag händelsevis orkar så kanske jag tillåter mig själv att tänka:

Coolt med popcornkrig.

Minifilosofi: Väskfetischism är inte att rekommendera vid packning

/Lena