Vardagshändelser som jag synliggör

Är det någon som har tänkt på att om man använder samma glas som man druckit c-vitaminbrus i på morgonen som på eftermiddagen fast med Pepsi max i så skummar det över och blaskar ner hela köksbänken.

Det har jag tänkt på.


Är det någon som har tänkt på att när man smälter choklad, tappar skeden och den studsar runt och kladdar ner golvet, listerna och fötterna - att chokladen är så fet att den lämnar runda bruna virvlar på vita skåpsluckor och känns som mysig fotkräm på fötterna.

Det har jag tänkt på.


Är det någon som har tänkt på att om man händelsevis råkar tappa den lilla kulan som sitter på en piercing - den rullar iväg och lägger sig i ett hål vid väggen, att det är svårt att nå med fingrarna men att det funkar att använda en tejpbit för att få upp den igen.

Det har jag tänkt på.


Är det någon som har tänkt på att ibland känns det som livet jäklas lite med en?

Det har jag tänkt på.


Men nu är jag inte så moloken som det låter, ack nej. Det är sådana här incidenter och ofta sådana saker som går fel som blir de bästa historierna.

Som exempelvis historien om när mitt kort ofrivilligt hade köpt en ful blommig soffa på en stor engelsk möbelfirma efter att jag hade använt det för att betala på en bensinmack nära Brighton.

Eller när jag var i Australien, tassade omkring i djungeln med flipflops och kjol och nästan trampade på en extremt giftig orm. På tolv minuter, kunde jag varit död.
Detta kanske inte är några små incidenter, men riktigt häftiga historier att berätta. 


Därför mår jag rätt bra när jag fått de små incidenterna ovan berättade. För om jag inte hade skrivit ner dem. 
Om jag inte visat upp dem här, så hade det varit som om de aldrig hade hänt.

Små vardagliga saker som annars skulle vara osynliga.


I morgon är det Halloween på kåren och jag antar att många med mig kommer ranta omkring i konstiga outfits.

Ska bli roligt. Jag gillar att man är vuxen (men dock barnslig) och får klä ut sig till vad man vill.

Jag minns luciatåget när jag var liten och att jag hade en slags konstig längtan efter att få vara stjärngosse, men aldrig fick.


Nu menar jag inte att jag ska vara stjärngosse i morgon, något annat blir det... och bilder kommer upp på torsdag.


Minifilosofi: Små saker kan vara värda att berätta, så att man synliggör dem.

/Lena


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback