Kollision och glitterpinnar
Har precis lämnat cafét efter fyra timmars tramsande, pratande, mysande med mina homies i Jönköping (vilket betyder urgruppen av mina vänner, som för det mesta utökas i och för sig) och inser att det är så gött och bara vara.
Det krävs rätt mycket av en när man kommer som ny till en stad för att plugga, måste alltid vara på hugget, alltid vara tillmötesgående, alltid glad, alltid trevlig.
Men nu fick jag chansen att vara jag ännu mer eller är det så att jag menar ännu mindre? Jag vet faktiskt inte. Sitta och bara slappa, ha min "badhairday-mössa", gnälla över anatomin (återigen), prata om människor man mött och inte mött, käka alldeles för sött och sen ångra sig, fundera över tunga saker och lätta saker och om de kanske går att kombinera.
Japp så denna helg är jag en student som studerar heltid och åker 16 mil för att extrajobba (vad gör man inte för 210 kr/h)
Tänkte på det igår när jag hade rest genom småland, tränat på mitt gamla gym, kommit försent till förfesten(givetvis), stod i "skybaren" med glittriga drinkpinnar, att -shit! Här kolliderar världar ganska hårt.
Och i morgon är det jobb, packa väskan för att sen sitta på tåg, traggla ben och muskler i en alldeles för tung bok, för att sen traska hem till mitt underbara kartongboende, eller tja mera av ett påsboende. Jag behöver verkligen köpa galgar. Alltid är det fullt ös och ingen ro, kanske borde lämna tillbaka de där filmerna snart? Hmm.
Så igår vart det fest och utgång, människor, musik, kullerstenar och allt annat man kände igen. Tryggt men inte spännande direkt. Kan ärligt säga att jag längtar till mitt nya hem nu, till mina saker (slippa sova på soffan hos en kompis, vilket nu har bytts till golvet då soffan hamnat på tippen-Jihoo!)
Japp helt crazy, måste nog tagga ner nu och fokusera lite, fånga dagen och sånt tjafs eller ja, kanske bara lägga allt på hyllan och lära mig lite latin.
Här nedan kommer lite bilder på vänner och annat från Jönköping.
Minifilosofi: Cafétramsa ofta och länge.
/Lena
Det krävs rätt mycket av en när man kommer som ny till en stad för att plugga, måste alltid vara på hugget, alltid vara tillmötesgående, alltid glad, alltid trevlig.
Men nu fick jag chansen att vara jag ännu mer eller är det så att jag menar ännu mindre? Jag vet faktiskt inte. Sitta och bara slappa, ha min "badhairday-mössa", gnälla över anatomin (återigen), prata om människor man mött och inte mött, käka alldeles för sött och sen ångra sig, fundera över tunga saker och lätta saker och om de kanske går att kombinera.
Japp så denna helg är jag en student som studerar heltid och åker 16 mil för att extrajobba (vad gör man inte för 210 kr/h)
Tänkte på det igår när jag hade rest genom småland, tränat på mitt gamla gym, kommit försent till förfesten(givetvis), stod i "skybaren" med glittriga drinkpinnar, att -shit! Här kolliderar världar ganska hårt.
Och i morgon är det jobb, packa väskan för att sen sitta på tåg, traggla ben och muskler i en alldeles för tung bok, för att sen traska hem till mitt underbara kartongboende, eller tja mera av ett påsboende. Jag behöver verkligen köpa galgar. Alltid är det fullt ös och ingen ro, kanske borde lämna tillbaka de där filmerna snart? Hmm.
Så igår vart det fest och utgång, människor, musik, kullerstenar och allt annat man kände igen. Tryggt men inte spännande direkt. Kan ärligt säga att jag längtar till mitt nya hem nu, till mina saker (slippa sova på soffan hos en kompis, vilket nu har bytts till golvet då soffan hamnat på tippen-Jihoo!)
Japp helt crazy, måste nog tagga ner nu och fokusera lite, fånga dagen och sånt tjafs eller ja, kanske bara lägga allt på hyllan och lära mig lite latin.
Här nedan kommer lite bilder på vänner och annat från Jönköping.
Minifilosofi: Cafétramsa ofta och länge.
/Lena
Kommentarer
Trackback