Please poke me!
I morse vaknade jag till en underbar morgon (förutom tankarna på en överhängande dugga) så var soluppgången fantastisk klockan 7.
Något konstigt hände. Mitt lillfinger hade somnat och det var som små nålstick i den. Det kändes inte som om den var en del av mig, väldigt underlig känsla.
Och då kom jag och tänka på att något som jag läst från Buddismen.
Att många människor ser sig själva som egna, att de är individuella, att de sköter sitt eget och inget mer. (Inget ont i det)
Men enligt Buddismen så ska man se alla människor som en hel kropp, för att därmed öka medkänslan.
Och om man skadar fingret på den egna kroppen så skulle man ju ganska självklart ta hand om den, man skulle ju inte låta den förblöda. Man skulle genast fixa plåster.
Men skulle det vara självklart att ta hand om en annan medmänniska? Eller bara göra någon glad?
Ringa mamma - tummen
Säga glatt hej till busschauffören på linje 50 - pekfingret
Hjälpa rullatortanten vid Hemköp - långfingret
Vara med i Amnesty - ringfingret
Skaffa fadderbarn - lillfingret.
Tja, nåja - från ingen känsel i lillfingret till tungt moraliskt flum.
Malmö var nice som alltid, öligt, fikigt, trevligt, soligt och tjohoo brände 2000 spänn på shopping. Kanske måste börja leva som en student snart.
Träffade två av mina homies (girlfriends) och vad jag minns mest av från fikan, var att de nämnde facebook i varannan mening. Helt galet. Man kan säga att jag blev facebook-mobbad, utfryst by facebook.
Please poke me så jag vaknar tack!
Funderar på hur taskigt det är egentligen att de har lagt ut en massa bilder på mig på internet som är öppet för en bunt människor att titta på, utan att jag godkänt det.
Skapar facebook utseendefixering? Nej inte den vinkeln, bara svartvitt tack! O gud nej inte den bilden! Så där ser du inte ut i verkligheten.... vad händer?
Please poke me så jag vaknar....
Nåja.
Every day is a new day.
Minifilosofi: Gör någon glad.
/Lena
Min fina morgon trots duggaångest.
Min egen muskel-mupp. Musculus Ironman.
På lektionerna tar vi hjälp av skelettet Benjamin och vi dansar också.
Något konstigt hände. Mitt lillfinger hade somnat och det var som små nålstick i den. Det kändes inte som om den var en del av mig, väldigt underlig känsla.
Och då kom jag och tänka på att något som jag läst från Buddismen.
Att många människor ser sig själva som egna, att de är individuella, att de sköter sitt eget och inget mer. (Inget ont i det)
Men enligt Buddismen så ska man se alla människor som en hel kropp, för att därmed öka medkänslan.
Och om man skadar fingret på den egna kroppen så skulle man ju ganska självklart ta hand om den, man skulle ju inte låta den förblöda. Man skulle genast fixa plåster.
Men skulle det vara självklart att ta hand om en annan medmänniska? Eller bara göra någon glad?
Ringa mamma - tummen
Säga glatt hej till busschauffören på linje 50 - pekfingret
Hjälpa rullatortanten vid Hemköp - långfingret
Vara med i Amnesty - ringfingret
Skaffa fadderbarn - lillfingret.
Tja, nåja - från ingen känsel i lillfingret till tungt moraliskt flum.
Malmö var nice som alltid, öligt, fikigt, trevligt, soligt och tjohoo brände 2000 spänn på shopping. Kanske måste börja leva som en student snart.
Träffade två av mina homies (girlfriends) och vad jag minns mest av från fikan, var att de nämnde facebook i varannan mening. Helt galet. Man kan säga att jag blev facebook-mobbad, utfryst by facebook.
Please poke me så jag vaknar tack!
Funderar på hur taskigt det är egentligen att de har lagt ut en massa bilder på mig på internet som är öppet för en bunt människor att titta på, utan att jag godkänt det.
Skapar facebook utseendefixering? Nej inte den vinkeln, bara svartvitt tack! O gud nej inte den bilden! Så där ser du inte ut i verkligheten.... vad händer?
Please poke me så jag vaknar....
Nåja.
Every day is a new day.
Minifilosofi: Gör någon glad.
/Lena
Min fina morgon trots duggaångest. Min egen muskel-mupp. Musculus Ironman. På lektionerna tar vi hjälp av skelettet Benjamin och vi dansar också.Kommentarer
Postat av: mican
hje lena. vad fint du skriver. hoppas att du är nöjd där du är. jag saknar dej och tycker att du kunde vara här. men så är det. kram kram mican
Postat av: The Fan
Underbart :) Från stort till smått i filosofi och sedan underkläderna utanpå..
wooOOooo... Så Zen.
I'm a fan
Postat av: Lena
Jihoo Mican, du kan ju inte bara svänga förbi min blogg och bara säga det där lilla. Hallå. My French girl....skriv ett mail vetja osså ses vi till jul hoppas ja. Då blir det fransk film för hela slanten, längtar redan.
Kram Sjöjungfrun från Halmstad:)
Postat av: Lena
Blir riktigt nyfiken...The Fan.
Hmm känns lite som om man är med i en annorlunda version av Truman show när alla vet vem jag är och jag vet inget...om någon.
Lena
Trackback