Så nu har man gråtit igen.

Inte på ett ledsamt sätt utan mer på ett förlösande och medkännande sätt.

I och för sig kan det vara tårar som sympatiserar med nominerade till Extreme Home Makeover, där vanligtvis familjen har råkat ut för det värsta tänkbara.

Men det är inte då jag gråter när jag hör om deras hemska öde, utan när de får som de vill.

När de skriker och gråter av lycka då lipar jag.

Utsatta människor som blivit nedtryckta som finner styrka till att ge igen, hämnas men på ett heroiskt sätt, det är min favorit. Då gråter jag.

I dag har jag gråtit till Greys anatomy, men mer till replikerna än till det som faktiskt skedde

I går grät jag till Gossip girl. Herregud...
Kan liksom inte hejda mig, Madde tycker nog att det är konstigt när jag snörvlar i min ände av soffan. Det är i alla fall skönt att gråta utan egen personlig anledning.

Har också minnen av att jag och mina systrar satt på rad i farmor och farfars soffa när jag var runt fem år.
Vi lipade i kör till en tecknad serie som hette Sandy.

Farmor och farfar skrattade alltid åt oss, de tyckte väl att tecknat skulle vara en positiv upplevelse.

Undra om det är socialt betingat att gråta i grupp? Hur skapas denna känsla, att man måste gråta för någon annan, eller känna med någon? Varför är jag den enda som gör detta bland mina kompisar?

Lite nattanalys och kanske lite personligt, men det är ingen idé att hyckla. Det är bara att erkänna att jag är blödig.

Egentligen skulle jag mumla lite om smaker denna natt.

En av mina vänner kan först äta riktigt mörk choklad, sen direkt efter det ta en näve popcorn.
Mina smaklökar protesterar, jag är konsekvent och konservativ när det kommer till smaker.

Choklad bör ätas tillsammans med choklad, inget annat.

Förr när köpte lösgodis så brukade jag köpa max två olika chokladsorter. Då jag brukade titta ner i påsen så tyckte jag att det såg så trist ut, att jag i ren sympati för de andra godissorterna stoppade ner fyra salta sillar som kompensation.

Dricka något till glass går inte, sötsur sås till stark mat blir konstigt och ugnspannkaka med sylt smakar som en efterrätt och är läskig.

Vi är lediga i två dagar nu från skolan, men det betyder inte att jag är ledig.

Det strömmar in inlämningar, ungefär tre i veckan och dagarna känns för korta. Det positiva är att jag inte ens hinner gå på stan och bränna pengar. Men det hade dock varit trevligt att få se lite dagsljus.   

Miniuppmaning: Det ska visst bli sol i morgon, gå ut och titta på den.
/Lena