Nu är det allvar - människomagi

Då var det dags. Nu är det allvar.

Disken är diskad, blommorna är vattnade, jag har fyllt vattenflaskan och teet ångar i micron.

Jag smyger bort till radion och stänger av den fastän jag hellre vill lyssna på roliga fakta som att Sune ska bli musikal (barnboken av Anders Jacobsson och Sören Olsson) i stället. Men nej nu gäller det att vara tuff.


Jag loggar av facebook, ändå ingen där nuförtiden. DN får jag läsa en annan dag.

Msn blinkar men jag ignorerar och trycker "visa som offline" även om jag ändå finns här.

Jag radar upp alla häften på bordet, ett häfte för varje del av kroppen (7 st).

Nervsystemet där, cirkulationen där och jag antar att jag börjar med cellen och vävnader.

Från början liksom.

Jag radar upp proviant, extra drops päron, läkerol salmiak, pistagenötter och mörk choklad.
Här lär det ju inte svältas i allfall.


Det är tyst, jag hör bara datorns surr. Jag är ensam och det känns ensamt att ta sig an all information.


Elementen bubblar lite, det är vilsamt, men nej Lena skärp dig!

Fjorton timmars plugg har du framför dig. Inga ursäkter. Du har till och med ett fyllt kylskåp, likaväl som det kylskåpet är ett energilager vid trötthet så är det också så pedagogisk utformat att du kan resonera dig fram till vad som händer med maten när den börjar spjälkas i munhålan... och ja, you know all the way.


Fåglarna kvittrar utanför fönstret och jag undrar varför vi inte är lite mer enkla... på insidan.

Så även om jag är en muterad apa från ett ursprunget Big bang, kunde det inte ha varit lite lättare?

Så även om en hyperhappy Gud satt med lera, slabbade med färger och tänkte, nu jäklar ska detta bli något fint, kunde det inte ha varit lite lättare?

Så även om jag var en åsna, en fossil, en vattenamöba eller en parasit återfödd, reinkarnerad till människa, kunde inte kroppen ha ett system för alla funktioner?


Men såklart, i sådana fall hade vi ju inte varit coola, magiska, komplexa, mångfasetterade och alldeles outgrundliga på ett spännande sätt.

Så det är bara att plugga på, för att snart drabbas (kanske klockan ett i natt) av den underbara svårbegripligheten på ett givande sätt.


Miniångest: Fjorton timmars plugg, behöver jag säga mer.

/Lena 


Kommentarer
Postat av: Tompa

Lycka till.

2008-03-10 @ 16:23:48
Postat av: Lena

Tack kan behövas;)

2008-03-10 @ 18:46:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback