I måndags fick jag besök från norr, vi kan kalla honom Paolo. I alla fall så kom han hit för att träffa mig, men även få se storstaden och shoppa lite.

Jag har faktiskt inte haft tid att kolla in mellandagsrean någonting alls. Så jag och Paolo gjorde en kort runda på stan. Vi var på NK, Åhléns, SOUK och Weekday. För Paolo blev det några kalsonger på Åhléns, men jag hittade tyvärr inget. Jag måste erkänna att jag inte riktigt känner igen mig själv. Jag är en shoppaholic ända in i ryggmärgen vanligtvis, men nu kunde jag varken hitta ro eller motivation till att shoppa. Det känns som att jag redan har allt, och snart klarar inte mina två små garderober i Halmstad mer. Dessutom så kommer det alltid många oväntade utgifter när man lever allena. Cykeln kan bli snodd, man måste betala lite mer än vad man tänkt sig för att åka till Åre, någon fyller år etcetera. Därför har jag valt att hålla lite på besparingarna.

Igår, tisdags, passade jag på att visa Paolo min del av Stockholm, nämligen Enebyberg och dess kringorter. Tro det eller ej, men Enebyberg och Danderyd har många fina saker att bjuda på. Kalla mig lillgammal, men jag tycker faktiskt att det är jättekul att kolla in de stora husen i Djursholm. Där finns allt från små slott till enorma fjällstugor i alpstil.

Ah, jag har sannerligen saknat mitt Stockholm! Har mycket att göra och många att träffa!

På annandagen prövade jag för första gången ostron! Tidigare har jag haft lite som policy att inte äta djur som är "typ" levande. Min mamma lyckades dock få mig att testa ugnsgratinerade ostron med vitlök. Jag åt ungefär ett halvt. Smaken var väl god, smakade mest hav och vitlök, men konsistensen var inte något vidare, typ slajmigt och dallrigt, urk, inget man vill äta dagen efter. Kanske en annan gång.

På kvällen träffade jag en annan del av min bekantskapskrets, nämligen Julia, en kompis sedan mellanstadiet. Hon och hennes pojkvän ordnade med lite förfest på Birger Jarlsgatan. Såg många nya ansikten, men även några bekanta. Kändes väl egentligen sådär att festa dagen efter Sveriges största partydag. Men vad gör man inte för sina vänner!

Vad gör alla på juldagen?

•-         Först degar man och leker med sina nya klappar och äter sig ännu större på resterna av julbordet. Men sen, då är det fest!

Stockholm erbjuder många roliga juldagsfester. Dock är det precis som för alla som bor i mindre städer ; det bara är ett ställe som gäller på juldagen. Stället där jag träffar på gamla klasskompisar, arbetskamrater och andra bekanta är Tegelbruket i Täby centrum. För att vara en bar/klubb i förorten så är det faktiskt ett väldigt bra ställe, och är välbesökt utvalda dagar i veckan. Förra året stod vi i kö i minst en halvtimme för att komma in (trots förköpta biljetter), för att sedan klämmas och kramas med svettiga, men partysugna täbybor. Detta år var det mindre människor, men fortfarande många! Förmodligen var det färre på grund utav att det var så många förra gången, och den höjda åldersgränsen, 20 bast (men, i Stockholm är i alla fall åldersgränserna mer flexibla och logiska än i Halmstad!).

Kvällen började med lite förfest hemma hos mig. Det var verkligen kul att vara med gänget igen! Många av mina vänner pluggar som sagt i Linköping, men de flesta är hemma nu och var hemma hos mig. Väl på tegelbruket var det verkligen hur kul som helst och jag träffade på massa gamla kompisar, men även en ny kompis från Halmstad! (världen är ack så liten!). Det var också skönt att jag faktiskt inte fick så många frågor om vad jag gör nuförtiden - vilket jag var lite rädd för att det skulle bli mycket av. Även om det är intressant att hålla reda på sina gamla kompisar så är man inte i rätt tillstånd eller miljö för att komma ihåg vad denne sagt och det är jobbigt att rabbla samma sak om och om igen. Så kvällen blev väldigt lyckad!

Nu är jag äntligen hemma i Stockholm igen! Känns hur bra somhelst. Jag och Rutan åkte Swebusexpress hem till Stockholm denna gång. I hela 7,5 timmar fick sitta på den trånga buss och konversera med pensionärer. Jag tror inte att det kommer bli så många fler bussturer hem för min del. Problemet var ju att det kostade ungefär dubbelt så mycket för oss om vi hade valt tåg (ca 600:- , 2 veckor före, enkel). Som tur var klev min kompis Christopher på i Linköping (där han pluggar), har inte träffat honom sen jag var i Linköping sist, så vi hade en del att prata om.

Inget får ju vara för lätt har jag lärt mig efter 20 år av livserfarenhet. Så när jag och Christopher stod och väntade på att min mamma skulle komma och hämta oss vid t-centralen kommer jag på att jag glömt min laptop på bussen! Jag grips av lätt panik och blir varm i hela kroppen, klockan är nio på kvällen, jobbar någon ens då? Efter att ha sprungit runt och hittat biljettluckan och lite personal, så får jag reda på att min laptop är på väg till Uppsala. Lyckligtvis så finns den fortfarande kvar på bussen och är inte snodd! Så idag var jag och hämtade upp den på t-centralen, måste säga att jag fick väldigt bra hjälp av Swebus!

När jag kom hem igår fick jag ett sms av Rutan där hon konstaterade hur konstigt det kändes att vara hemma igen. Hon har ju bara varit borta från Halmstad en helg. Själv vänjer jag mig efter 10 minuter. Det är så skönt att kunna snurra med öppna armar utan att välta ner något! En konstant fylld frys är inte heller helt fel! Fick slänga massa gamla saker i mitt kylskåp som jag inte vågat lukta på innan vi åkte hem. Blä.

Imorgon är det julafton och jag är som vanligt väldigt taggad! Vi firar ganska litet med bara familjen plus mormor och särbo. Vi klädde granen idag och det är nästan det roligaste med hela julen - förutom att få och ge julklappar såklart!

I mellan och högstadiet gick jag i Adolf Fredriks musikklasser (AF), som är en musikskola (dah) i centrala Stockholm. Från femte klass till nionde klass lussade hela vår skola, plus Kungsholmens musikgymnasium i Globen. Därför har Lucia alltid legat mig varmt om hjärtat. Första året efter jag slutat på AF gick jag på konserten och satt i publiken - och sjöng med i alla sångerna, tills jag blev tillsagd av en tant på raden under mig. Jag tror alltid att jag kommer att kunna minst fem luciasånger i huvudet.

När jag började gymnasiet la jag av med musiken (och då menar jag att ha musiklektion varje dag, massa konserter etc.). Men för att inte tappa musiken helt gick jag med i skolkören på mitt gymnasium (och för att få en lätt mvg). Där hade vi också luciatåg, inte lika bra såklart, men lite i alla fall, och sista året var jag lucia (en av fem...).

Nu kära läsare har det hänt grejer på Nyhemsgatan. En del av er har frågat om hur det går med min lilla lägenhet och alla hyllor och grejer som måste borras upp på mina stenväggar!

Igår så fick jag äntligen hjälp. Det var ingen mindre än Emmas pappa som fick dela med sig av sina snickarkunskaper och borra så att hela huset skakade (det hördes till och med på första våningen att vi borrade i min lägenhet på tredje våningen). De två lack( ikea namnet) hyllorna fick äntligen komma upp, samt att jag flyttade på min nyinköpta lampa. Jag fixade även en förlängningssladd till min julstjärna från GeKås så att även jag fick lite julmys.

Senare på kvällen blev det julbak. Jag har inte bakat saffransbröd sen jag var i mellanstadieåldern så nu tyckte jag att det var dags, och efter en tids surfande på olika recept sidor hittade jag det ultimata receptet. Men, snacka om att tog lång tid! Efter att man gjort degen skulle den jäsa i 60 minuter, därefter skulle den knådas och bli lussekatter för att sedan jäsa i ytterligare 45 minuter. Detta resulterade i att lussekatterna inte var klara förens vid 11-tiden på kvällen. Men det var absolut värt det! För idag kan jag bjuda rapportgruppen på färska gigantiska lussekatter (som sagt, det ska jäsas en hel del!).

I torsdags var vi först på handledning med Ylva kl 9.00. Det var fyra trötta tjejer som stod på E4:an den morgonen. Handledningen var dock givande trots att vi inte skrivit så mycket. Vi fick både ris och ros. Nästa handledning är på tisdag, så det gäller att vi får i alla fall några sidor till.

Kl 13 hade vi vår redovisning i konsumentbeteende. Vi bestämde oss för att bli av med de och var den tredje gruppen som redovisade. Det gick jättebra! Innan hade vi övat på vad vi skulle säga och hur lång tid det tog. Då hade jag stakat mig lite för att min text inte riktigt stämt överens med power pointen, men när det var show time så kom det naturligt. Puh.

Lektionen var kanske inte planerat efter effektivitet eftersom vi fick feedback efter presentationen (vi var 14 grupper á 10 minuter) så det blev att vi fick dra över med två grupper.

Efteråt var det dags att fira! Vi var 8 tjejer som klämde in oss i Emmas kombi och styrde kosan mot Max på Eurostop! Som vi längtat, trots att vi tagit de lugnt kvällen innan så hade vi taggat till varandra på hur fantastiskt gott det är med hamburgare, pommes och läsk. Och riktigt gott var det! Vi hittade också en permanent marknadsundersökningsmaskin, där gästerna fick fylla i (på en skala 1-5) vad de tyckte om olika områden i restaurangen. Lite lustigt eftersom en av grupperna redovisat en marknadsundersökning om just Max.