Ingen vila, ingen ro. Nils- Ola förföljer mig i mina drömmar (min lärare i redovisning och finansiering). Jag känner att det går sådär för mig i skolan just nu. Är väldigt stressad över allt som jag missar när jag är borta, och allt jag måste göra för att komma ikapp, och som vanligt blir det lite sista sekunden på allt. Fick i alla fall sms från Rutan om att vi är blev godkända på Alban - en poäng från att göra om allt! Vilken lättnad! Ett problem mindre.

Denna termin har verkligen pluggtempot höjts, jag vet inte om det är för resten av min utbildning eller om det bara är just denna period. Enligt en del tvåor är andra terminen i ettan jobbigare än hela tvåan. Hmm..tvivlar väl lite på det påståendet. Ekonomistyrning låter inte så jättekul eller lätt. Gah! Och snart är det tenta och rapportinlämning också! När ska jag få sinnesro?

Tur att jag har en väldigt stor morot framför mig. Resan till Brasilien är i skrivande stund bara 29 dagar bort. Den resan är bättre planerad eftersom den ligger ganska direkt efter tentorna. I Brasilien, då ska jag banne mig få slappna av!

Nu ska jag läsa lite om budgetering!

Ps. Har ni sett mig på stan än?

Idag har det varit riktigt fint väder. Sol och några minusgrader. Man kunde nästan tro att man var i italienska alperna.

Eftersom vi var helt möra efter våra två dagar med skidlärare åkte vi själva idag - och tog det lite lugnare.Vi sprang in i en av våra skidlärare och pratade väder. Min mamma var överlycklig över att det äntligen var sol, och passade på att ta extra många kort (årets julkort kommer att vara taget här, var så säker!). Men vår skidlärare hoppades på moln senare på dagen - det blir ju så mycket bättre snö då. Jackson Hole är känt för att ha väldigt seriösa åkare, och det märks. Folk jublar när det snöar och muttrar bittert när det bli plusgrader och sol.

Jag åt en härlig tacosallad till lunch och passade på att fixa till skidåkar-brännan. Nu i rummets dunkla ljus vill jag nog ändå påstå att en viss bränna uppstått - yes!

Dagen i backen avslutades däremot rätt så ångestfullt. Vi har gång på gång blivit rekommenderade en backe (läs område) som heter Hobacks, och är ett ganska stort off-pist, men ändå inte off-pist område. Min mamma var väldigt taggad på att testa detta område, och eftersom vi är här för hennes skull så hakade jag och min syrra på. Redan i den lilla skogsslingan på väg dit  kände jag på mig att detta skulle bli en jobbig passage. Mina mardrömmar besannades. Det var inte överdrivet brant, men samtidigt fanns det ingen speciell backe, man kunde åka överallt, men man såg inte så långt framför sig. Bakom nästa kulle kunde de lika gärna vara ett stup som kunde bli ens död (eller i alla fall en benfraktur) eller en lagom brant nedfart. Det var opistat och jobbigt. Min mamma åkte ner lätt och snabbt, med små tjoho-anden på vägen ner, medans jag och min syrra tog sväng för sväng och förbannade detta gudsförgätna ställe! Jag och min syrra är inte dåliga på skidor, vi tar oss ned för det mesta. Men det är lite mamma 40+  varning på vår åkstil - lite stelt, väldigt försiktigt. Så vi kom ner tillslut, med livet i behåll!

Hoppas ni har det bra, vart ni än är!

Man kan tänka sig att eftersom Usa är så mycket "västvärld" som det kan bli, så borde det inte vara så jättestor skillnad från Sverige, Sverige är trots allt, i alla fall i mina ögon väldigt "västerländskt". Efter att ha spenderat snart en vecka här, har min bild av Usa verkligen ändrats. Det finns absolut en tydlig gräns mellan amerikanare och "européer" som de kallar oss här. Här har jag listat några märkbara skillnader i vardagslivet.

1. Bilarna : "Everything is big in America" stämmer verkligen in på amerikanarnas transportmedel. Riktigt stora, feta SUV's och pick-ups. Inga gamla skruttbilar heller för den delen. Nya, stora, riktiga mördarbilar! Dessutom kör man överallt här. Finns knappt trottoarer, och man känner sig mer eller mindre kriminell när man går längs med de oupplysta gatorna lite utanför stadskärnan, för att hitta, t.ex Taco Bell.

2. Marknaden styr: I Usa råder en väldigt stor konkurrens inom i princip alla områden. Går man till supermarket hittar man 10 olika sorters broccoli (ekologisk, skuren i småbitar, hela broccolis, etc). Till och med på bilmacken finns de fler olika "bars" och vatten/energidrycker än på hela Ica Maxi. Hur ska man välja?

3. Personlighet: " A stranger is a person you just don't know yet" gället här. Än en gång är det bekräftat. Vi svenskar är så rädda och tysta! Här säger alla "God morning", på bussen, i liften, på restaurangen. Överallt på skidorten finns det personal som ser till att man har det bra. Vi kommer av från liften och vet inte riktigt vart vi ska, direkt kommer det fram en kille och frågar " You look lost, may I help you?". Jag tror inte riktigt jag har vant mig vid att denna öppenhet än. Jag blir direkt misstänksam om någon man börjar prata med mig - är det en snuskgubbe månne? Och om det är en yngre kille beter jag mig som om denne stöter på mig - snabba svar och inga frågor tillbaka, plus face forward.

4. Regler : Min mamma har pratat mycket med en kvinna från Texas (Diane) här på hotellet. De kom in på vart i Europa de åkt skidor och Diande berättar direkt - med skräckblandad förtjusning, om hur hon varit på afterski mitt i backen i St Anton, där alla blev lulliga och åkte skidor ner för backen! "That could never be possible in America". Min mamma fick inte ens köpa en vanlig öl på flygplatsen före 12.30. Som sagt så finns det folk överallt som ser till att man inte är på fel ställe, säkerhetskontrollerna är helt ofantligt långa och jobbiga. Trots detta tycker många amerikanare att det är konstigt att vi kör med skidhjälm.

Det finns många fler saker som är överraskande annorlunda här. Allt bekräftar uttrycket "ingen svensk är så svensk som utomlandssvensken". När man är i Sverige klagar man på ditten och datten, men när man kommer till ett land där allt är annorlunda tycker man helt plötsligt att Sverige är världens bästa land.

Ah, vi människor är märkliga varelser!

Hello Halmstad!

Idag var andra dagen av skidskola, och vi fick en ny lärare som hette Robert och var från New York (staten, inte staden). Eftersom det var "milk bottle"(det snöade väldigt mycket, så det var som att vara inuti en mjölkflaska! Mycket bra uttryck) väder som Robert sa, så var det inte så många som ville åka med i skidskolan, så det blev som en privatlektion för mig och min syster.

Som sagt, det snöade mycket, och blåste en hel del. Därför valde Robert att köra med oss mycket i skogen eftersom det är bättre sikt där i sådant väder. Robert hade jobbat i Jackson Hole i 20 år (! ) som skidlärare, och på somrarna brukade han jobba som trädgårds/vaktmästare. Han kan väl ha varit runt 60 år tror jag. Men vilken krutgubbe han var! Han susade fram genom skogen, ibland tappade vi till och med bort honom (skogsåkning är än så länge något ganska nytt för mig och min syster). Han körde verkligen hårt med oss, som han sa "I love working with athletic people", nja, bara för att jag går på gym 2-3 gånger i veckan och min syster rider och dansar ballet betyder det inte att man är en kvinnlig Schwarzenegger. Mot slutet var jag nära att säga till honom att jag ville ut på pisterna igen, trots vädret. Ni kan inte förstå hur jobbigt det var! Jag var genomblöt när jag kom ner för backen, och kall när jag kom upp från liften. Åre och Ramundbergen är ingenting jämfört med detta ställe! När jag kom hem hade jag träningsvärk i låren, triceps, axlar och rygg. I princip okapabel till någon form av fysisk aktivitet.

Efter lite Ben & Jerrys och amerikansk tv, blev jag och syrran ivägskickade för att köpa lite härlig thai-take away. Tänka sig, mitt i vilda västern finns det thai-mat. Väldigt god, men dyr!  Två pad thai gick på hela 31 dollar! Det är överlag väldigt dyrt här. Enligt dem som bor här är så är de bara här som det är så dyrt, typiskt skidorter att ta överpris!

- Tur att det inte är jag som betalar ;)

Later!

Idag har de varit kallare, vilket har bidragit till att snön har blivit bättre. Därför bestämde vi oss för att ta skidlektioner i grupp. Först blev vi indelade i grupper, efter en ganska lång gallringsprocess. Jag och min syrra hamnade i samma, och mamma i en lite bättre grupp. Vår skidlärare hette Bill, och med oss åkte en kvinna som hette Kim och kom från Kansas. Så egentligen blev det nästan som en privatlektion.

Vädret under dagen ändrades hela tiden, från intensivt snöande till soligt och vindstilla. Den nyfallna snön gav oss en massa pudersnö. Med Bill tränade vi lite extra på att åka i just puder och naturliga puckelpistar. Vi åkte även en del i skogen. Det var verkligen utmanande, men väldigt kul. När man åker med en skidlärare känns åkningen mer strukturerad, även om Bill erkände att han inte planerat någonting, utan tog de lite mer som de kom. Kul grej som hände var att vi såg två älgar mitt mellan två backar stå fridfullt och äta skott på träden. Jag kände mig ett med naturen!

Klockan fyra var jag mig helt slut i låren! Det var skönt att komma hem och chilla lite. Efter en liten diskussion bestämde vi oss för att äta mexikanskt. Eftersom vi sett Taco Bell häromdagen så begav vi oss dit. Inredningen var väldigt 80-tal med plastblommor och några tavlor med blommor på. Detta var i alla fall den billigaste middagen hittills! Jag har kanske inte nämnt de, men det är väldigt dyrt här, och momsen är aldrig inräknad i priset som står på varorna, så man får alltid lägga till 7% när man ser på prislappen. Dessutom måste man ge dricks hela tiden. Jag försöker övertala min mamma att strunta i det och spela dum svensk, men den idén har inte fått genomslag än.

Dags för sängen! Lägger oss alltid vid 9-tiden och går upp halv 7, tacka vet jag jetlag!

Gonatt!

Howdy!

Tredje dagen i Jackson Hole nu, det har regnat inatt så snön är väldigt blöt. Därför avvaktar vi med skidåkningen idag och hoppas på att de fryser till tills i eftermiddag eller imorgon.

Igår hade vi får första dag på skidor. Skidåkningen här är verkligen som en blandning av alperna och Sverige. Det snöade hur mycket som helst på morgonen och vi åkte bland molnen - där man knappt kunde se vart backen ledde. Snön var i alla fall jättefin och lätt, och det fanns väldigt många backar. En liten nackdel av all nysnö som kom var att många backar blev s.k "naturliga puckelpistar" och det brände verkligen i låren när man försökte ta sig ner på ett lugnt och säkert sätt.

Framemot eftermiddagen blev det varmare och solen kom fram. Då kändes det nästan som att vara i alperna och jag svettades under mina tre lager av tröjor. Solen medförde att även snön blev lite sorbéaktig och det var ganska tungt att åka. Så vid halv fyra tiden la vi ner och satte oss på en uteservering och drack ice tea och stekte lite. Jag var rätt så trött eftersom vi varit uppe sedan halv 6 den morgonen (aah, jetlag). Dessutom var jag något stressad över min recension i organisation som skulle vara inne inom 12 timmar. Så när vi kom tillbaka till hotellet turboläste jag Res pyramiderna och skrev ihop några åsikter. Blev ganska mycket babbel, men jag hade en hetsig debatt inom mig, var så säker!

Till middag åt vi en härligt fet amerikansk pizza -yummie! Det kommer verkligen att bli mycket mat här borta. Frukosten på hotellet är grym, idag delade jag och min syrra på en "french toast with ricotta cheese, apricot compot and roasted almonds", heaven! Jag har släppt lite på mitt godisförbud när det gäller kakor och liknande, man måste ju ta in hela den amerikanska kulturen!

Nu sitter jag i vårt hotellrum i Jackson Hole i Wyoming i USA, känns nästan lite overkligt. När vi landade var det som att vara med i Brokeback Mountain, på vintern. Höga snötäckta berg, timmerstugor och män i cowboyhattar! Väldigt idylliskt!

Resan hit var väldigt lång. Började först med att åka Sthlm - Atlanta, totalt 11 timmar sittandes. Min rumpa somnade titt som tätt. Som tur va blev jag ganska trött av mina åksjukepiller och somnade till i några timmar. Väl framme i Atlanta var vi tvungna att gå igenom en lång säkerhetskontroll. Först så tog de våra fingeravtryck och foton, kön var sjukt lång, därefter fick vi hämta våra väskor för att sedan lämna bort dem igen när vi skulle gå igenom den andra säkerhetskontrollen. Där scannade man sina  väskor och sig själv, vi var tvungen att ta av oss skorna, och jag blev utvald för en "random saftey check" vilket innebar att jag fick ställa mig i ett genomskinligt bås och blir scannad ännu en gång. Lite läskigt, även om man inte har någon pistol i bh:n.

Eftersom vårt plan till Jackson Hole inte gick förens dagen därpå övernattade vi på ett hotell i downtown Atlanta. Min mamma hade beräknat att vi skulle ha mer tid i Atlanta, men de blev mindre p.g.a alla säkerhetsgrejer. Vi hann däremot gå till ett "shopping mall" och äta på deras foodcourt. Tror aldrig jag har sett så många olika snabbmatskedjor och överviktiga människor på samma ställe! Det fanns inga nyttiga alternativ överhuvudtaget! Jag och syrran käkade på Dairy Queen, och toppade de hela med en söt friterad kyckling med nudlar från något asiatiskt ställe, onyttigt, men sjukt gott!

Idag åkte vi från Atlanta till Jackson Hole. Resan var rätt så skakig, och trots mycket erfarenhet kände jag mig lite svettig vid några tillfällen. Att krascha i "Rocky mountains" är ju knappast någon höjdare. Tidsskillnaden här är väldigt stor, vi är 8 timmar efter, så nu är klockan midnatt hos er, men bara 16 hos mig!

adios!

Det är sent och jag ligger i sängen och tittar på After Hours på Mtv, bra musik, hittills har de bara spelat några av mina gamla favoriter. Hoppas på att Internet börjar fungera snart i Brasilien så jag kan få prata med min äppelhalva...men det ser mörkt ut.

Imorgon har jag min första av fem körlektioner på Halmstad trafikskola. Alltså, jag kan ju köra bil. Jag har gjort teorin, halkbanan och tagit 20 lektioner. Problemet är bara att detta skett under ungefär 1½ år tid. Jag fick mitt körkort i studentpresent om man säger så. Egentligen behöver man inte körkort sådär väldans mycket i Stockholm, och jag har ännu inte lärt mig uppskatta att sitta bakom ratten, ärligt talat är jag ganska rädd och spänd när jag kör och ska hålla koll på regler och allt som händer runtomkring.

Nu när jag har bott i Halmstad i ca 7 månader har jag ändå känt att ett körkort är nödvändigt, och det jag känner mig nästan som en levande kliché när jag inte kan visa upp ett rosa platskort för vakterna på Morfars, som Emma en gång sa: "Vet du vad som skulle hjälpa dig att komma in? Ett körkort."detta såklart på en härlig småländska! Körkort är något jag MÅSTE fixa. Målet är innan sommaren. Tyvärr kommer min teori ha gått ut till dess och jag måste följa de nya reglerna och göra teorin och uppkörningen samma dag -Gah! Varför är jag så lat?

Anyhow! Jag längtar tills på torsdag, för då är vi förhoppningsvis klara med Alban (uppgift i bokföring som jagar mig i sömnen) och jag tar mitt pick å pack till Stockholm. På fredag ska jag på avskedsfest för en kompis som ska åka till Sydkorea på utbyte i en termin (! ), och sedan på lördagen drar jag till USA! Finally! Dock måste jag göra en del skolarbete under min vistelse, vilket innebär att datorn följer med. Så det kommer att bli direktrapportering från mitten av USA, direkt till er bloggläsare.

You can run, but you can't hide!

God natt!

Hello Halmstadlovers!

Igår var det som ni kanske märkte Alla Hjärtans Dag. Jag har inte varit aktiv eller med på Hjärtslaget som har ägt rum denna helg, så jag litar på att Tapio kan berätta lite mer om det. I helgen har jag däremot frossat i smålänningar. Min Gnosjöpatriotskompis Emma har haft 4-6 kompisar här över helgen. Främst för att min nya bekantskap och Emmas bästis Siljamarie har fyllt 22 bast.

I fredags var det först föris på andra sidan gatan, och jag gjorde en s.k Gnosjöklassiker. Jag vill inte avslöja för mycket, men det innehåller salt, tequila och morötter (!). Måste säga att alla verkligen var jättetrevliga, och väldigt taggade, något som jag verkligen uppskattar!

Vi fortsatte till Morfars, där jag var undantaget som bekräftade regeln - jag kom in! Träffade några fler från klassen där, och kvällen blev bara bättre och bättre!

På lördagen, kärleksdagen nr 1, beställde jag hem pizza för första gången! Detta är något som inte finns i Stockholm. Så det var lite spännande, fick vänta ett bra tag (typ 30-50min) men det var helt otroligt gott. Jag hann även med ett yogapass på morgonen.

Sedan ringde telefonen och det var ett okänt nummer, hmm...vem kunde det vara?

Det visade sig vara en man från blomaffären, nämen, så passande. Vem kunde vilja skicka blommor till mig en dag som denna?  Jag hade en ganska stark känning om vem det kunde vara. När jag tog bort blompappret så bekräftades min föraning. Såklart var det från min fantastiska pojkvän! Som fixat blombud från andra sidan världen. Fick en jättefin Alla Hjärtans Dag hälsning också, det gjorde verkligen min dag!

Fylld av kärlek och romantik fortsatte dagen och jag fikade lite med Rutan när hon hade rast från sin pojkvän. Men sedan var det dags för fest igen, denna gång hos Emma. Kom lite senare, men fick kycklingsallad och massa gott vitlöksbröd. Några smålänningar hade lämnat oss, men nya hade även tillkommit. Största delen av förfesten lärde jag Gnosjö-Linus den ökända "bratdansen". Något som jag i princip är uppvuxen med, och ses på de flesta nattklubbar kring Stureplan. Rörelserna är mycket lätta, men det krävs såklart en hel del känsla och helrör för att få den perfekta "stureplansveven". Gnosjö - Linus var en bra elev och jag kunde till och med lära ut lite överkursmoves.

Såklart när vi sedan skulle ut blev jag nekad på både Mårtenssons och Morfars och jag kände mig otroligt bitter. Samtidigt kände jag att jag inte ville åka hem själv och vara småsur, så jag fick med mig Emma och Niklas till Gastons (som Fredrik Ljungberg ska köpa enligt Aftonbladet!) för att ta en sympaticider. Där träffade jag på min pojkväns polare, men även min Stockholmsvän Anders, som går under namnet "Lidingö". Emma och Niklas var tvungna att gå tillbaka till resten av sällskapet (eftersom många var där för att hänga med Emma), så kvar var jag och min sociala förmåga. Ännu en gång orkade jag inte åka hem, så jag minglade runt lite och hängde med Lidingö och hans crew. Vi tog en avstickare till Halmstads värdshus som enligt Lidingö var en oslipad diamant. Vi hann bara vara där i 10 minuter innan det stängde, men det kan definitivt hända att jag kommer dit igen. Vi avslutade kvällen på Donken där Pernilla har börjat jobba och det var härligt att se henne i action!

Summan av kademumman : en lyckad festhelg!

Med rubriken syftar jag inte på att det är jobbigt just nu, det är inte en dans på en sommaräng, men det funkar. Denna termin har definitivt tempot höjts ett snäpp i skolan. Håller just nu på med (förutom rapporten i organisation, och en bok som ska läsas) en ganska stor uppgift i redovisning som heter Alba, detta går ut på att man ska sköta den löpande bokföringen för Alban Albansson och därefter göra balansräkning, resultaträkning och bokslut - Gah! Det som göra hela saken mer stressande är att jag åker till USA om 12 dagar (! ), genom att vara borta missar jag 12 dagar i skolan, vilket innebär att jag missar några obligatoriska föreläsningar och måste ligga lite före planeringen. Statusrapporten nu är relativt god. Som jag tidigare sagt så stämmer jag in på Dahléns (2002) beskrivning av människan, jag är feg, trög och lat. Med betoning på lat. Därför, för att se det positiva i denna något upptagna tid så är jag mer effektiv än någonsin. Självklart försöker jag lura mig själv som vanligt (ja emilie, du kommer hinna läsa ut boken på en dag, no sweat!), men jag försöker verkligen ändra mitt "sista minuten" beteende.

Allt är även lättare att klara av om man har något kul att se framemot! USA ska verkligen bli jätteroligt! Har varit i Los Angeles och New York förut, men det var ett tag sen och dessutom väldigt kort. Nu ska jag åka till mitten av USA, så de kommer verkligen att bli en lite annorlunda upplevelse! Vi ska nog inte bara åka skidor utan även spana in diverse sevärdheter runtomkring, mamma är sugen på national parken Yellowstone (? ). Dessutom har jag bokat biljetten till Brasilien! Det känns helt galet, men jag tog rådet som min syster gav mig; "Om du väljer mellan att göra något eller inte göra något - så gör det!" Det är ju verkligen inte rätt tidpunkt i mitt liv (med tanke på att jag lånar från CSN), men jag känner att jag helt ärligt struntar i det faktumet, och gör som jag brukar - bara kör!

God Morgon!

Vaknade för några timmar sedan, igår blev något av en succé, jag tror inte jag har haft så kul och varit så taggad sedan juldagen!

Dagen började med en intervju på Tv4 Halland, som ligger vid lilla torg i Halmstad. Intervjun ingår i empirisk studie som vi gör i Organisation för marknadsförare. Vi ska skriva en rapport om ämnet kommunikation inom organisation. Vi blev minst sagt glatt överraskade att vi fick komma på intervju så snabbt på Tv4 Halland. Först fick vi en liten guidad tur på företaget, och fick bl.a se studion där lokalnyheterna brukade spelas in. Grymt mycket mindre än vad jag trodde! Sedan hade vi ungefär en timmes intervju med Jörgen Ivarsson som jobbar på marknadsavdelningen. Det var en väldigt intressant intervju, och efter bandspelaren stängdes vi av, pratade vi om hur annonseringen på lokal-tv fungerade, vi fick bl.a se siffror på hur många som tittade på respektive program på prime-time. Mycket givande, tv- branschen är minst sagt lockande!

Efter lite strosande på stan och en mindre sammanställning av dagens intervju på stadsbiblioteket begav vi oss hem för att för gör oss i ordning inför kvällen.

Kvällen började med taco-middag och förfest hos Linda i Rotorp. Rotorp ligger på andra sidan stan och är ett ställe dit jag sällan befinner mig. Tror faktiskt att jag såg några nya gator igår, mina perspektiv breddas konstant! Det var i alla fall gott med tacos och sällskapet var trevligt. Dock kände jag mig lite otaggad, vet inte riktigt varför men har inte vart så festsugen den senaste månaden...(kanske beror det på att jag känner mig lite halv). Lagom glada i hatten cyklade vi till Mårtensssons som hade premiär (?) för sin nysatsning Superfredag. Vilket innebär leg 88 (halleluja!) och mer musik på mindre yta. Tack vare några fördelaktiga kontakter hade vi bord och tillhörande dricka på "vip" -avdelningen. Vet inte om det var kicken av att äntligen komma in och leva efter mitt levnadsmotto "the best thing in life are free" till fullo eller om cidern slog till, men helt plötsligt kände jag mig hur taggad somhelst och kunde inte sluta dansa! Hela klassen var i princip där, många från tvåan också (många i Mfp2 som jobbar på eventföretaget som håller i Superfredag). Träffade även på en familjevän som bor här så det var riktigt kul. Fick även mina "15 minutes of fame" för min framsida på nya utbildningskatalogen (ni har väl inte missat att den är ute nu?). En riktigt lyckat kväll helt enkelt!