Trött...
Tröttheten har mig i sitt grepp. Förra veckan, på onsdagen, gjorde jag ett tappert försökt att lägga mig i tid. Jag ville få lite mer struktur på fördelning av sömntimmarna. Tyvärr var det en sådan kväll/natt då allt skulle motarbeta mig. Jag vill inte gå in på detaljer, men kan säga som så att det var kårkväll med utgång (version über) för mina programmare/kursare. Trots att jag själv hade valt att vara hemma blev jag mer än väl informerad/involverad i kvällens uppståndelserika dispyter och problemen de resultarede i.
Under denna vecka har jag försökt att sova mer, men jag var fast i dåliga rutiner igen. Jag har lagt mig, mer än kvart, över läggdags och försökt förlänga morgonsömnen i kompensationssyfte. Detta har dock resulterat i morgonstress och jag har fått springa eller åka rullskridskor till skolan.
Idag ska jag sova; alldeles strax faktiskt. På fredag börjar nya jobber och jag får verkligen inte sumpa det på grund av trötthet. Jag får inte sumpa det på grund av något annat heller, för den delen. Som om det inte finns nog att fira efter min första dag på jobbet så kommer min tjej faktiskt hit då :D Jag har längtat något otroligt efter att se henne, men har försökt att vara "den starke" i förhålladnet; den som kan trösta och peppa. I ärlighetens namn, är det faktiskt tärande att inte kunna ses när man vill. Men med framtiden i siktet så får man bita ihop. För var dag som går är det en dag kortare tills vi kan flytta ihop...
Jaja. Nu ska jag bege mig till drömmarnas land. Det är ett land där Picassoparken är stekhet, stränderna kryllar av folk, tältplatserna är fulla på Hultsfredsfestivalen, jag har en hyrbil och min flickvän spenderar hela 10 veckor med mig. Det skulle vara en sommar att ha som ordboksdefinitionen av "lyckad".
Sov så gôtt, ni som skall nana. Till alla er som fortfarande är på förfest innan Kåren (speciell de som är i korridoren på våning 4 i "sockerbiten" på Nyhem): kör hårt och festa för mig med!!!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Under denna vecka har jag försökt att sova mer, men jag var fast i dåliga rutiner igen. Jag har lagt mig, mer än kvart, över läggdags och försökt förlänga morgonsömnen i kompensationssyfte. Detta har dock resulterat i morgonstress och jag har fått springa eller åka rullskridskor till skolan.
Idag ska jag sova; alldeles strax faktiskt. På fredag börjar nya jobber och jag får verkligen inte sumpa det på grund av trötthet. Jag får inte sumpa det på grund av något annat heller, för den delen. Som om det inte finns nog att fira efter min första dag på jobbet så kommer min tjej faktiskt hit då :D Jag har längtat något otroligt efter att se henne, men har försökt att vara "den starke" i förhålladnet; den som kan trösta och peppa. I ärlighetens namn, är det faktiskt tärande att inte kunna ses när man vill. Men med framtiden i siktet så får man bita ihop. För var dag som går är det en dag kortare tills vi kan flytta ihop...
Jaja. Nu ska jag bege mig till drömmarnas land. Det är ett land där Picassoparken är stekhet, stränderna kryllar av folk, tältplatserna är fulla på Hultsfredsfestivalen, jag har en hyrbil och min flickvän spenderar hela 10 veckor med mig. Det skulle vara en sommar att ha som ordboksdefinitionen av "lyckad".
Sov så gôtt, ni som skall nana. Till alla er som fortfarande är på förfest innan Kåren (speciell de som är i korridoren på våning 4 i "sockerbiten" på Nyhem): kör hårt och festa för mig med!!!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Kommentarer
Trackback