Jag brukar inte vara en person som tänker "manana" (i morgon på spanska).
Inte heller är jag en person som använder mig av uttrycket "hakuna matata" (lejonkungen). Sällan dyker orden "oroa dig inte" eller " det är lugnt" upp heller.
Jag är mer av en list-person, dvs. en person som skriver listor och planerar det mesta. Även om jag inte genomför det så känns det bara lugnande med listor och jag kan ju alltid skriva en ny:) Jag tror jag hellre föredrar att tänka det värsta möjliga, för då kan det ju inte bli värre liksom...

Men efter sex veckors sommarlov så vet jag inte riktigt vad som hände igår.

Jag kan rabbla resultatet av dessa positiva små ordspråk i relation till min första dag på jobbet.

Missade att jag tömt min plånbok på onödiga kort, som det viktiga passerkortet till A6 köpcenter där jag jobbar.

Hade missat att vi hade bytt plats för dagstidningarna vilket resulterade i en halvtimmas spring över centret, fem mobilsamtal till kollega och ett beundransvärt Indiana Jones- move (kastade mig under en nedrullande vägg tillsammans med en kundvagn, eftersom jag saknade passerkort och riskerade att bli utelåst på lastkajen).
Även om Indiana i filmen precis lyckas få tag i sin hatt, lika smidigt rammade jag hela dörren med kundvagnen som gav upp och gled upp igen på grund av motståndet. Behöver jag säga att allt detta skedde medan jag fortfarande pratade med kollegan i mobilen som precis hade sagt att du måste ha ett passerkort för att komma in igen.
Det var då jag kastade mig (sprang, mosade den stackars dörren).

Hann inte svabba golvet.

Hade glömt bort hur man skrev ut kvittona på kassaapparaten, ytterligare ett mobilsamtal till kollegan.

Vi hade visst också fått en ny kortmaskin som krävde en kod som jag hade missat... ring ring igen.

Allt var kaos när kunderna välde in vid tio. Då stod jag fortfarande och räknade dagskassan, saknade Expressen (för de var sena), smutsigt golv och kvitton ihoprullade på diskbänken. Min första kund fick sin glass gratis för kassan med växeln låste sig på något sätt, verkligen inte mitt fel, jag lovar.

Manana, hakuna matata, whatever, det är sommar, det är sommarjobb, det är livet och gärna lite galet. Så mycket roligare då.

Minifilosofi: Tänk hakuna, så kanske matata släntrar förbi och fastnar i helheten. Eller spå kan man kolla läget med kollegerna dagen innan för upppdatering.

/Lena