Jag är tillbaka, och jag är vid liv...

Ladies and gentlemen,

I am back, som man skulle säga här i USA. Men det är sant, jag är tillbaka... vart borta ett tag p.g.a sjukdom och en 1 veckas sjukhusvistelse... Wohoo kanske ni tror jag känner inför detta minne, men icke. Det var en hemsk tid som jag inte önskar ens min värsta fiende. Men som sagt, nog dwell-ande om dåtiden, låt oss blicka framåt och se in i framtiden...

Vad väntar där...? Jo på fredag har jag min första "midterm", alltså en tenta som ligger mitt i terminen, på allt man lärt sig hittills. Och såklart borde jag sitta och plugga inför tentan nu, men som jag skrev i min presentation: jag har en tendens att göra andra saker när jag egentligen borde plugga. Sån är jag helt enkelt. Iallafall så är midterm tentan in Intercultural Communication (COMM 290). Om ni är intresserade av interkulturell kommunikation så borde ni gå denna kurs på Ball State, den är helskön. Jo, helskön är faktiskt ordet, inte nog med att den är intressant utan läraren, Dr. Seitz, är en helt fantastisk människa som berättar helt hysteriska annedoter från sitt liv. Idag till exempel berättade han om den gången han blev utelåst på sin balkong på 3e våningen och fick för sig att han skulle klättra ner... hela historien slutade med att han "slipped and fell- 3 stories" och hade hela ansiktet sårigt och en spricka i höften vilket resulterade i att han inte kunde gå på 3 månader. Historien i sig var hemsk, stackars karl, men han berättade den med så otroligt mycket inlevelse och passion att man inte kunde göra annat än att skratta så tårarna sprutade.

För övrigt så har inte så otroligt mycket hänt här i Muncie... det kan ju bero på att Muncie ligger mitt ute i ingenstans och har man inte bil så tar man sig inte härifrån. Men jag anser också att man endast har så kul som man själv gör det... så vi har allt det trevligt. Vin och kex är en härlig kombination som gett oss många goda skratt dessa kalla kvällar. För kallt är det, för det mesta. Man får vara beredd på att ha på sig sina ursnygga långkallingar mest hela tiden. Men det är på vintern det, har hört att det på sommaren är helt fantastiskt varmt- Muncie ligger ju trots allt skiiiiiiitlångt ifrån närmaste hav och därav finns det heller inte nån havsbris, som vi från Halmstad är så vana vid att ha, mest hela tiden.... Jag menar, vem har inte försökt ta sig fram längs Laholmsvägen vilken dag som helst och mötts av den "friska lilla bris" som kommer mot en i stormstyrka!? Kan dock meddela att denna vind som finns att finna på Laholmsvägen även har tagit sig till Muncie, inte p.g.a havet, eftersom det inte finns nått här, utan för att det är plat så långt ögat kan skåda. Och med platt mark kommer ISKALLA vindar, de riktigt biter tag i kinderna och vägrar släppa taget.

På fredag, kl 18:00 skall jag och Elisabeth på gymnastik tävling- vi skall inte uppträda, tack o lov, utan vi skall se på gymnastik tävling mellan Ball State och Eastern Michigan. Det skall bli intressant, har aldrig vart på gymnastik tävling innan. Fast jag har faktiskt varit på ett gymnastik gym eller vad man skall kalla det. Min kompis Lucy från Australien, hennes pappa John äger ett gymnastik gym i Bendigo och när jag var och hälsade på Lucy så var vi mycket där. Lucy jobbade och jag tittade på i förskräckelse när de små flickorna och pojkarna böjde sina kroppar i för mig helt onaturliga ställningar. Men men nog om det nu, vi skall iallafall på gymnastik tävling och det skall bli skoj. Sedan på söndag skall vi träffa våra Friendship families... vad är detta kanske du undrar. Jo det är familjer i samhället som har sagt ja till att "adoptera en utlänning" ett tag. Man blir ihop matchad med en familj och sedan får man umgås med dem, om man vill. Min familj består av Hope och hennes man och deras tre barn. Har än så länge bara träffat Hope, men hon är helt otroligt underbart snäll. Jag fattade tycke för henne vid första ögonkastet. Elisabeth har också haft tur med sin friendship family, även om hennes family inte är mycket till family, utan en äldre frånskild dam- men hon verkar jättetrevlig och första gången Elisabeth träffade henne så tog hon med Elle på n restaurang med Florida tema där de serverade mini-hamburgare. Visst låter det så typiskt USA??

På tal om typiskt USA så sa Lucy till mig idag på MSN "how Hollywood" när jag sa att jag skulle ha midterm på fredag. Och det är ju sant, man har endast sett och hört om midterms och sådana typiska amerikanska saker på tv och film. Men jag påpekade snabbt för Lucy att midterm är nog det närmaste man når Hollywood glans i Muncie... För för övrigt så är Munice hemskt amerikanskt, med rikedom på ena sidan och otrolig fattigdom bara runt nästa hörn. Man ser feta människor frossa i McDonalds vid sidan av pinnsmala folk som sitter och knaprar på några förskrämda salladsblad... det är skrämmande. Och ja, de har jättestora portioner, jättestora läskedrycker och jättestora och många snabbmatsrestauranger. Det är inte lätt att äta hälsosamt och studera på university i USA. Men om man skall följa den lilla broschyren jag tog nerifran restaurangen häromdagen så kan man alternera matintag med lite väldigt lätt träning, som till exempel spela kort. Ja ni läste rätt- de föreslog att man spelar kort... Och efter väldigt lätt träning så kom lätt träning. Förlåt men jag måste citera rakt av, hade inte sett allt i broschyern innan, men här kommer det, svart på vitt, till dig i din lilla stuga i sverige.

image45


Citerat från:Calories: Food, Exercise, and Weight. Residence Halls Dining service, Ball State University

Mycket nöje med denna lilla lista tills nästa gång vi ses.

Hälsningar från Angelica


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0