Sista natten i USA

Hejsan,

gör ett kort litet gästspel här såhär på min sista natt i the US of A. Sitter på Comfort Inn vid JFK airport i New York City och imorgon vid 20-tiden far jag hem mot Sverige med ett litet stopp på Island. Skall bli skönt att komma hem till Sverige igen, Amerika är lite för galet för mig.

Folket är lite för trångsynta för min smak, urvalet av skingrade åsikter är lite för smalt och.. ja det är helt enkelt inte min cup of tea. Men nu har jag fått uppleva det, och känner mig så mkt rikare av denna erfarenheten. Att se smalltown America- genom Muncie var spännande och man lärde sig mycket om både sig själv och världen omkring en. Sedan har jag sett otroligt mycket på min road trip längs östkusten. Vi startade i Savannah, Georgia, fortsatte ner mot Florida där vi besökte Orlando, Miami och the Keys. The Keys rekommenderas verkligen, ett litet försmak av paradiset. Efter FL åkte vi norrut  St. Augustine och Charleston. Charleston kan jag verkligen rekommendera, jättefin stad med mysig marknad och fin arkitektur, St Augustine var väl ungefär lika intressant som Kungälv, de har en fästning och en godisfabrik men inte nå mer än det ;) (förlåt alla K-älvs bor).
Efter den södra östkusten bar det av mot Washington D.C där vi skådade Vit Huset och gick på The Library of Congress, en otroligt vacker byggnad som jag hade missat om jag inte åkt med amerikanare tror jag. Vidare bar det mot Baltimore, Maryland därt vi gick på baseball match mellan hemmalaget Orioles och The New York Yankees. Det var spännande men också trist- är inget baseball fan. Philadelphia väntade därnäst på listan där vi stannade för att äta Philly Cheese Steak- en baguette med stekt kött och ost... inget att hänga i julgranen men tydligen är den världsberömd. Därnäst kom New York City, en stad med tok mkt att erbjuda, för mkt för de få dagarna som vi fick där. Hann iallafall se Frihetsgudinnan och Empire State Building (på avstånd) och vi gick även på Shakespeare in the Park där tjejen som spelar Claire i Six Feet Under spelade Ophelia.

Nu sitter jag som sagt på Comfort Inn och ugglar. Flyget går inte förrän imorgon och jag blir sittandes här tills dess... skall vila upp mig- blir en lång flyresa hem.

Tack och hej för mig!

Hälsningar Angélica

Sista final imorgon

Hejsan,

nu var det et tag sedan jag sist skrev. Så vad har egentligen hänt sen dess?
Rebecca var här ett par dagar och det var mycket trevligt med besök från Sverige. Guidade henne runt campus ett par gånger, åt god mat på Scotty's (tack HH) och tog en iste i solskenet :)

Just nu är jag inne i final exam week-- det känns drygt och jag vet helt ärligt inte hur jag skall få in mer information om  ART (Assisted Reproduction Technology), the American foster care system, wealth and poverty in America och Gud vet va mer... Det är mina sista tenta imorgon,  sedan gäller det att packa ner det lilla som inte redan packats ner innan det blir avskedsfest på kvällen. Leena, Moe, Yui, Elisabeth och jag som det ser ut nu.. Men jag tror nog Kimbra dyker upp hon med och kanske Yuki, vi kommer vara ett tappert gäng. Sedan på fredag så skall vi försöka städa av rummet för är det inte städat så får vi betala en fee på $50 när vi checkar ut på lördag. Lite väl mycket pengar för att inte ha städat rummet tyckter vi och städar därför av det.

För att summera denna tid på Ball State så låt mig säga såhär: crap hittar inte den lilla listan jag skulle skriva av...  och det får bli en make-shift lista.

- det finns en naken dam i biblioteket
- det står en bebis i fontänen och dinglar med en groda
- det finns en sjuhelsikes massa änder i dammen
- bussen till Walmart/Mall är en lifesaver
- Woodworth är det bästa stället att äta på på campus
- Shively borde byta matta i hallen
- Scramble lights är fantastiskt men också livsfarligt
- vet man inte vad man skall göra på en lördag så går man på Late Nite - gratis
- man kan låna filmer och tv-serier på biblioteket - gratis
- campus är såpass litet att man kan gå mellan lektionssalarna så länge man har ca 10 minuter på sig - annars finns the shuttle
- gratis bio på fredagar
- gratis konserter och teater i Emmens, Sursa och Pruis Hall
- man är aldrig ensam i Shivlely, alltid ränner det omkring nån i korridoren
- man behöver inte gå till post office för frimärken, de finns på 4th floor - ej gratis
- -----

Ja, nu är min hjärna tom, både på mer idéer för listan och på ART och the foster care system- crap!!!

Ha det gott alla! På lördag drar jag till North Carolina, sedan mot Florida och i runt 24e maj beger vi oss mot New York City! Hem till sverige blir det 1 Juni.

Det har vart skoj att blogga för er alla och jag hoppas ni har vart nöjda med mitt bloggande. Kanske jag gästspelar nån gång under min resa längs östkusten, man vet aldrig.

Annars så är det tack och hej för mig!

Avskedskram från Angélica


Amish Acres

Hejsan,


så här i efterchocken av jordskalvet så begav vi oss i morses till Amish Acres. Det är en gammal Amish farm som gjorts om till ett ställe där folk kan komma och se hur Amish lever. Utan att störa de riktiga Amish.


Dagen på Amish Acres började med att vi försökte hitta ingången... ha ha, alltså inte en bra början. Vi gick emot nått som var döpt till Gretting Barn, vi tänkte att det måste ju vara där man skall gå in, men så sprang vi på en skylt där det stod man skulle gå in igenom "the round barn". Så mot den runda ladugården begav vi oss, och spöregnade gjorde det till på köpet. Jag och Karen delade på ett paraply och vi sprang runt den där ladugården tills vi insåg att det fanns ju ingen dörr där... Så vi gick tillbaka till Greeting Barn och det visade sig att vi gått rätt. Karen köpte oss biljetter, i dessa ingick en måltid, Amish style, en rundtur på vagn dragen av en traktor, 4H style, en guidad rundvandring och en 30 minuters dokumentärfilm över Amish historia.

    Eftersom det började närma sig lunch så gick vi och åt först, och vi fick oss en äkta Amish-tjej som servitris! Hon var klädd i helsvart klänning med en vit "prayer cap" (bönemössa) på huvudet. Denna fick vi reda på under rundvandringen togs på det första man gjorde på morgonen och togs av det sista man gjorde på kvällen. Maten var väl sådär, potatismos, gravy, kyckling, rostbiff, bandspagetti med kött, gröna bönor och nått som amerikanare kallar dressing men som inte är dressing utan nån slags bröd mixat med lök och skinkbitar (eller nåt sånt). Detta var till huvudrätt, till förrätt serverades vi bönsoppa, precis som svensk ärtsoppa men vattnigare...Till soppan serverades jättegott hemlagat bröd och till deta fick man inlagd saltgurka och blomkål samt "applebutter". Detta var som äpplepaj fast i flytande form- typ. Intressant.

Till efterrätt fick man välja på massa olika paj och vi valde en var och smakade av varandra... ingen var speciellt god tyvärr.

     Efter maten och lite posering med Amish-hattar så åkte vi på rundturen med traktorn. Man fick åka runt på gården och vi fick stiga av för att gå in i den gamla skolbyggnaden. Den bestod av ett rum, med skolbänkar och varje årskurs satt på var sin bänkrad. Ettorna första raden, tvåorna på andra rader osv. Amish barn går bara i skolan tills åttonde klass, så det fanns åtta bänkrader i klassrummet. Utanför fanns ett utedass och skolbussen var en hästdragen vagn. Men kvinnan på turen sa att nuförtiden så cyklar de flesta till skolan, så jag antar att "bussen" inte använda så ofta.

    Efter turen på traktorn gick vi direkt för att se dokumentären över Amish historia. Det var jätte intressant och jag lärde mig mycket. Nu vet jag också vad skillnaden mellan Menoniter och Amish är, på utsidan kan man tycka de ser likadana ut. Menoniter är mer fria, de får köra bil och sånt, och de har inte "uteslutning" som en del av sin kultur. Det var de största skillnaderna. Det visste jag inte. I filmen talades det också om hur the Amish kom till USA p.g.a förföljelse och liknande i Europa.

     När filmen var slut gick vi på rundturen i huset och såg runt på den delen av gården. Är man strikt Amish så lever man otroligt primitivt, ved spis, sparsamt med möbler och man använder sig inte av något slags "English" (det kallar the Amish de som inte är Amish) så som generatorer och gas. Lever man som lite mindre stikt Amish så har man oftast en gas spis, där gasen kommer från tuber, man har oftast modernare möbler i sitt hus och man tillåter väderkvarnar dra upp vatten från marken istället för att bara förlita sig på regnvatten. Man får även som mindre strikt Amish använda generatorer för att driva sina verktyg i ladan och liknande. Dock finner man aldrig en tv, en dator, en radio eller en telefon i ett Amish hem. Dessa, och det är likadant med störm, sägs vara en länk till världen utanför, och hela Amish-tänket är att man skall hålla sig från det som tillhör "the English". Telefon finns oftast utplaserad på ett "säkert" avstånd från hus och liknande, för vissa Amish driver företag och behöver komma i kontakt med den yttre världen.

     De flesta Amish odlar och föder upp det mesta av sin mat själva men ibland behövs det andra förnödenheter. Eftersom Amish inte får köra bil så är det i vissa samhällen tillåtet att hyra någon som kan köra en till affären. Men i de flesta "moderna" Amish samhällen ser man dem komma längs gatan med sin häst och vagn. Vi körde förbi en supermarket och där utanför stod det, och jag skojjar inte, säkert 5 hästdragna kärror!

    Vem bestämmer då alla dessa regler? Det gör biskopen i varje samhälle. Han är utnämnd för livet och varje man som döper sig i samhället och därmed ses som Amish går med på att om den nuvarande biskopen dör så är de redo att ta över. Man utnämner en biskop genom att ett antal män lägger upp sina biblar på ett bord, man tar in en utomstående man, från ett annat samhälle till exempel, och denna mannen lägger en bibelvers i en av biblarna. Eftersom mannen är utomstående så vet han inte vems bibel han väljer och detta ser the Amish som att Gud har talat genom mannen att den valda mannen skall det vara.


Som ni ser så skulle jag kunna skriva om detta i evigheter. Jag tyckte det var ett otroligt ödmjukande (är det ett ord?) besök och det jag lärde mig om the Amish gav mig mer respekt för dem och deras sätt att leva. Men jag vet inte om jag skulle kunna leva så... jag menar, då hade jag ju inte kunna skriva i min resdagbok nått mer... hehe! Nej men allvarlig, två veckor, kanske en månad per sommar som Amish hade nog gjort många människor gott.

Hoppas ni har det gott i Halmstad och försök vara lite mer Amish!

Hälsningar Angélica

 En ung Amish flicka har vart på Supermarket och handlat. Amish gillar inte att man tar porträtt kort på deras ansikte, så utav respekt så fick hon vända sig om innan jag tog kortet. Vissa Amish har inte ens en spegel i sitt hem, det står i bibeln att man inte skall avbilda sig själv.... så Amish lever efter detta!
  Ett typiskt moderna Amish hus, fyrkantigt och man kan se silon där vatten förvaras
  Amish barnkläder, de är de enda i samhället som får bära kläder med ljusare färger. De vuxna, de som är döpta får oftast endast ha på sig mörkblå, mörkgrön, beige/brun och svart. Jordens färger, blå som himlen... och ja ni förstår... 
 Den gamla Amish skolan och skol"bussen"
 Inne i skolhuset. Barnen i skolan har inga läxor men varje vecka skrivs en ny bibelvers upp på tavlan och i slutet av veckan förväntas man kunna denna vers.
 De olika vagnarna som Amish har 
 Jag och Elisabeth var bara tvugna att prova dessa Amish-"hattar". Är vi inte otroligt snygga?!


Jordbävning

Jaha, så har man upplevt sin första jordbävning också, och tro mig, det var väldigt surrealistiskt. Det var som om marken dansade under en och man kände sig otrolig maktlös.

Jag sov mig igenom det första skalvet som var kl .5:37 men min kompis Leena kände det och berättade för mig, minuter innan efterskalvet kom, att det vart en jordbävning. Jag var lite putt att jag missat det, och vips så skakade, eller snarare gungade allt... Det var som sagt väldigt surrealistiskt.

Jag har äntligen fått en fråga värd att svara på här på bloggen!!! Tack! Och svaret är som föjer, ja jag tycker Ball State är en bra skolan. Har dock inget annat amerikanskt college/university att jämföra med men jag tror att standarden över lag på undervisningen är den samma som på andra universitet i USA. Så länge man inte jämför med typ Harvard och Stanford. Dock om jag jämför med de två högskolor jag gått på hemma i sverige, HH och Högskolan Dalarna, så tycker jag att standarden är lägre. Dock inte nämnvärt lägre, men jag tycker nog att undervisningen ibland kan vara lite gymnasie, men detta kan bero på att de flesta som läser undergraduate på universitet i USA är i svensk sen-gymnasie ålder.  Sedan läser jag en sociologi kurs, en psykologi kurs, en kommunikations kurs och en engelska kurs, så jag kan inte tala för vare sig en estetiska eller den mer vetenskapliga/tekniska delen av universitetet. Men Ball State är en bra skola med mycket att hålla sina studenter upptagna med, allt från gratis teater till alla olika grupper och klubbar man kan vara med i. Det finns nått att göra de flesta kvällarna på campus, bara man vet vart man skall leta.

Hoppas ni håller er ifrån jordbävningar där hemma.

Hälsningar Angélica

Hela världen skakade

Artikel läs den!

Hälsningar Angelica

PS. Skriver mer senare!

Obama

Hejsan,

Vet jag sa i mitt förra inlägg att jag inte hade fått tag på nån biljett, och det var fortfarande sant fram till 00:50 natten till lördag. Så vad hände kl 00:50? Jo det knackade väldigt försiktigt på vår dörr.  Efter nån minut gick jag upp och kollade genom kikhålet och där ute stod Kimbra. Hon fick lov att komma in och hon berättade att hon hade en biljett över till Obama. jag tackade ja, och vi bestämde oss för att mötas hos Kimbra kl 6:30 för att få bra platser. Med tanke på kön till att få biljetter så ville vi inte hamna för långt bak i kön. Så vi ställde oss i den redan långa kön. Och OJ va vi frös!!! Vi huttrade för kung och fosterland. De öppnade dörrarna kl 7:45 och vi var inte inne förrän 8:15... sedan följde en lång väntan tills klockan blev 9:45 då Obama steg upp på scen. Har faktiskt inte så mycket att säga om honom, han var liksom en vanlig gubbe. Lite mer "down to earth" än Hillary... men jag tyckte då inte att han var någon bra talare. Lite åt Bush hållet, för han stammare och ääääh:ade sig som Bush gör.... Men vad som kom ur hans mun var annat är Bush-tokerier, det vill ja lova.
Så det blev Obama för mig iallafall!

Annars händer inte så mycket här på Ball State... våren tittar fram då och då och imorses när jag var påväg till skolan så såg jag små gröna blad titta fram på ett träd utanför LaFollette, det gjorde mig lycklig. I veckan händer inte så mycket, skall skriva en uppsats i interkulturell kommunikation, det är en gruppuppsats och jag är ansvarig för sammanfattningen. Dock har jag bara fått in en del av uppsatsen ännu, men de har tills på onsdag på sig, sedan skriver jag på det jag kan och så får det gå som det går.

Till helgen kommer Rebecca hit :) Ni vet, hon på Internationella kontoret på HH. Hon kommer hit för att besöka campuset och se sig om i Muncie. Det ser vi fram emot! Du är så välkommen Rebecca!

Ha det nu gott alla. Det lovas 20 grader och strålande sol i veckan- avis?

Hälsningar Angelica

       
   

Obama kommer till BSU imorgon

Hejsan!

här går jag och tror att jag skall få se Obama, men icke. Grabben kommer visserligen till Muncie men efter att ha stått i kö i 45 minuter och kommit ett halvt "block" närmare där biljetterna gavs ut så gav jag och Elisabeth upp... kön gick nämligen around the block twice... och vi var inte ens inne på andra varvet. Så det blir ingen Obama för mig, får nöja mig med Hillary och Chelsea. Inte illa det heller!

Inför avresan från Muncie:
Jag och Elisabeth har fixat sjuss med Linda till Indianapolis den 3/5. Och nej det var inte bara så att vi ringde upp och frågade om hon kunde köra oss- det är the American style. Vi hade nämligen på väg tillbaka från IWU, hon körde oss dit och hem, bestämt att vi skulle ses en lördag och utforska Indianapolis tillsammans och eftersom den helg som faktiskt helt ärligt passade oss bäst var den helgen som vi lämnar Muncie, så det blir liksom två flugor i en smäll. Iallafall så skall hon köra oss till Indy, vi har en heldag i Indy och sedan några minuter innan midnatt stiger jag och Elisabeth på Amtrak tåget mot Charlottesville, VA där Nicki och Josh kommer och hämtar oss för att köra oss hem till Raleigh :) Det skall bli skoj skoj skoooooj!!

Har vart runt lite på campus och tagit lite bilder idag... eller ja, jag va väl inte så mycket runt än att jag tog kort på väg hem från Woody (Woodworth) där jag åt lunch med Nicki (nej inte samma Nicki som bor i Raleigh).

Nu skall jag stormsäkra rummet- för det varnas om starka vindar och regn och åska. Eller ja, stormsäkra och stormsäkra, jag skall stänga fönstret.

Ha det gott alla.

Hälsningar Angelica

                         


McKinley Mile Bike Race

Hej hej,

jag kan med glädje meddela att i helgen kom våren till Muncie :) Tror det hela började i lördags, lagom till McKinley Mile Bike Race och roliga aktiviteter på LaFollette field, fältet utanför LaFollette där jag bor.

Så, våren kom med pompa och ståt, solen sken från en blå himmel och blommorna började slå ut, som på beställning.

McKinley Mile BR är ett cykelrace som går runt campus, en mile (ca 1,6 km). Jag deltog inte i själva racet utan höll till på LaFollette Field där det fanns BungyRun, Inflatable Obstacle course (uppblåsbar hinderbana), boxning med megastora boxningshandskar, klättervägg uppför nått som såg ut som kebabköttstycket som de har på kebabställen, sånt som snúrrar ni vet där de liksom skär av köttet... iallafall så såg grejen ut som man klättrade på. Det fanns även gratis mat och dryck samt chansen att delta i en hot dog eating contest. Jag och Elisabett avböjde vänligen men bestämt när de frågade om vi ville vara med. Kille som vann tryckte i sig 10 korv med bröd på 5 minuter. USCH!

De packade ihop på LaFollette Field runt 15-tiden så då gick vi in, men så kände vi att vädret var för fint för att slösas bort så vi tog med oss plugg sakerna ut i solen och satt ute fram till närmare 20:00. Gott att våren äntligen har kommit till Muncie!

Igår har jag haft lektion, Comm 290, med Mr. Seitz. Han är en rolig prick han. Igår, eftersom mer än halva klassen inte dök upp på lektion, så gav han oss ett extra credit quiz på saker som är helt orelaterade till ämnet interkulturell kommunikation. Vi blev testade på amerikansk politik. Jag fick lov och räcka upp handen och påpeka att jag faktiskt inte är från amerika så hur skall jag kunna veta ... han såg tydligen inte riktigt problemet med detta men Nikki, min kompis som sitter bredvid mig, sa att jag kunde titta på hennes papper. Iallafall, första frågan var lätt; man skulle namnge en av antingen demokraternas eller republikaners kandidater, hela namnet. Jag valder Hillary Rodham Clinton, det kunde jag. Sedan blev det mer knivigt. Fråga två var nått om någon f.d kandidat om vart med i nån slags kriminal serie på NBC, fråga 3 kommer jag inte ihåg, fråga fyra var att man skulle nämna den symbol som respektive parti har (elefant och åsna) och fråga 5 var nått om nån gubbe i Texas som gjort nått under valet 1996. Då sträckte Nikki upp handen och sa "ursäkta mig, men 1996 var jag 7 år, jag kommer inte ihåg nått från då". Ha ha ha! Jag tror jag skrapade ihop kanske 2 poäng. Sedan fick vi gå hem.

Idag är vädret inte så himla fint och det verkar inte så kallt men det får gå! Man kan ju inte ha fint väder hela tiden, eller?

Ha det gott!

Hälsningar Angelica

       

Busy weekend

Hej alla glada, |

hoppa satt vadret ar battre hos er idag an vad det ar har i Muncie, Regnet kommer ner i en standig stril och hur man an bar sig at sa blir man vat... ha ha det rimmade ju till och med.

Idag ar det fredag och framfor mig har jag en lang helg av plugg plugg och plugg. Har tva tentor pa InQuisit nasta vecka, plus att jag maste skriva en uppsats pa 8 sidor om Elisabeth for Comm 290. Uppsatsen skall handla om kulturella skillnader mellan henne och mig, i uppvaxt, i tankesatt inkl. eventuella stereotyper och fordommar vi har som skiljer sig fran varandra. Det skall bli skoj :)

Annars sa hander inte sa mycket faktiskt, eller vad ar det jag sager, imorgon ar det riktigt party pa campus. Det ar McKinley Mile, en cykeltavling for valgorenhet som kommer ga runt campus och i samband med detta sa annordnas hot dog eating contest och de kommer ha massa lekar och aktiviteter pa grasmattan utanfor min dorm. Jag sa tll Elisabeh igar att jag funderar pa att stalla upp i hot dog eating contest, jag tror aldrig jag sett nan skratta sa mycket forrut. Hon fragade hur manga korvar jag skulle ata... efter lite eftertanke svarade jag helt sansat "jag tror jag skulle kunna fa ner 4". Sedan bras jag ut i skratt- 4 hot dogs kommer inte ta mig langt i tavlingen. Sedan forestallde vi oss hur jag satt dar vi bordet med ett gang glufsare som malde i sig sina korvar medans jag satt dar och vinkade till publiken! Jag tror jag avstar fran att stalla upp.

Idag skulle egentligen Barack Obama kommit till Muncie, men pg.a omstandigheter sa var han tvungen att skjuta upp sitt besok till fredag nasta veckan. Fredag nasta vecka ar dock arsdagen av mordet pa Martin Luther King och den dag da Robert Kennedy var pa besok i Muncie och fick ge beskedet till allmanheten att MLK blivit skjuten. Sa det kommer nog vara en speciell dag och utan tvekan kommer ju Barack spela pa det... Men allt ar val fair in love and war antar jag.

Nu skall jag ga upp till andra vaingen pa biblioteket och plugga Social Psykologi.

Ha en bra forsta helg i April. Jag skall forsoka jobba pa, for nu ar det inte langt kvar tills det bar av soderut tll North Caroliina och sedan langs ostkusten forst ner mot Florida och sedan upp mot NYC!!!

Ha det gott.

Halsningar Angelica

H.C part 2

Hejsan,

nu har jag då även sett Hillary Clinton live och i egen hög person. Det bev så att jag faktiskt tog mig dit tillsammans med Elisabeth och hennes friendship family/person Karen. Men innan vi fick gå in och se Hillary fick vi stå i snålblåsten och kylan i en kö som utan tvekan var 500 m lång. Och innan vi fick gå in på Muncie Central High School så fick vi gå igenom en säkerhetskontoll- precis sådan man får gå igenom på flygplatsen. De letade igenom våra väskor och man fick ta fram kameran så att de kunde se att man inte hade en atrapp som man skulle smälla av där inne. Och såklart, även om inte metalldetektorn pep när jag gick igenom den, så blev jag undersökt med en sådandär pinne som de drar uterfter kroppen på en... ibland undrar jag om de gör det för att jag är "svart"!!?

Iallafall vi fick oss relativt bra platser och efter en ca 40 minuters försening steg då Hillary upp på scenen till folkets jubel. Hon var iklädd en gul kavaj och svarta byxor. Hon hade mycket vettigt att säga, men som Karen påpekade så är det ju en sak att stå och säga det och en helt annan sak när/om hon kommer upp till Vita Huset att genomföra det, inte bara för att hon kanske bara talar tomma ord ibland utan att hon faktiskt också måste ha senaten med sig i ryggen för att få nått gjort överhuvudtaget.
Men det var vid ett par tillfällen som jag vände mig till Elisabeth och viskade "what?" under tiden Hillary talade. Ett av tillfällena var när hon pratade om att USA måste tillverkar sina egna stridsvapen och inte låta de företag som bygger vapnena att flytta utomlands för billigare tillverkning. Då sa jag till Elisabeth "vore det inte bättre om de satsade på fred istället för på krig?". Sedan sa hon också en sak som upprörde mig mycket, även om detta nu inte tas in context utan out of context så sa hon "You will not see me holding hands with the Saudi's". Till detta ställde sig hela salen upp och klappade och visslade. Hmm...

Ja ja, det var iallafall spännande att se en president-kandidat i verkligenheten och om hon nu blir USA's nästa president så kommer jag kunna skryta med att jag sett en amerikansk president i verkligheten.
Hörde även rykten om att Obama skulle komma till Muncie om inte så länge. Hans folk har redan öppnat ett kontor i "the village" som ligger på Campus och ryktena går att han kommer komma hit och tala till folket. Då har Karen lovat att ta med oss dit och att vi skall försöka vara där lite tidigare så att vi får lite bättre platser.

Ha en trevlig helg!

Angelica

Hillary Clinton

Imorgon kommer Hillary Clinton till Muncie. Hon kommer att tala vid en av gymnasieskolorna har i stan. Men jag tror inte jag kommer ta mig dit, det kommer vara grymt mycket folk dar och med tanke pa min ringa hojd av 150 cm sa lar jag inte se ett smack. Men det ar lite speciellt att hon kommer hit.

Ha det bra!

Halsningar Angelica

PS. Har hort att jag och Elisabeth kommer "bytas ut" mot tva nya studenter fran Sverige till hosten. Skoj! Om det ar natt ni undrar over sa ar det bara att skriva pa kommentarerna har i bloggen eller sa kan ni fraga Rebecca eller Ulf om min mailadress.

Chelsea Clinton

image56

Finbesök på Ball State

Imorgon bitti kommer det finbesök til Ball State. Det är f.d president Clintons dotter Chelsea samt killen som spelade Sam i Sagan om ringen, Sean Astin, som kommer för att, såklart, söka stöd för Clinton administrationen.

Vet arligt talat inte vem jag stöder, men nån av Obama o Hillary får det ju bli.
Men jag säger som de amerikanska tidningarna "is America ready for a smoking president?"

Ha det gott alla och hoppas våren kommer till Halmstad snart.

Hälsningar Angelica




Message from the library

Hejsan alla,

sitter har pa biblioteket med ett tangentbord som inte har de tre sista bokstaverna i det svenska alfabeter pa det, sa darfor kommer detta meddelande se lite underligt ut.

Iallafall, vad har hant sedan senast jag skrev...? Jag har skrivit en tenta i Social Psychology. Vet inte om jag har skrivit om de tva (for mig) nya  systemen for att skriva tenta i USA. Har finns ett satt som heter InQuisit dar man sitter vid en dator och skriver sin tenta- oftast med "multiple choice questions". Det andra satter ar att man har ett "bubble sheet" dar man far fragorna (aven har multiple c) pa ett separat papper och sedan maste fylla i ratt bubbla pa svarspappret. Det ar en helt vetenskap att klura ut vilka bubblor man skall fylla i, for tro mig, det finns ett antal att valja pa.  Iallafall mitt Social Psychology test var pa InQuisit och jag tyckte da jag hade pluggat sa mkt som man behover for ett multiple choice test, oftast kan man anvanda gamla goda uteslutningsformagan om man ar osaker. Men icke sa nicke pa detta provet... eller jo,  men det var sa manga alternativ som var sa lika... de forsta 14 fragorna, av 50, sa satt jag bara och forbannade mig sjalv for att jag inte pluggat nog. Och sa klart var det ju pa dessa fragor som jag hade mest fel pa. Men jag lyckades skrapa ihop 72%, vilket ar ett stadigt C- vilket ar ok.

(Ett antal dagar senare)

Ja nu skriver jag fortsättningen på detta mail och som ni kan se så sitter jag nu vid ett svenskt tangentbord (länge leve å,ä och ö).

Iallafall idag är det Påskdagen och inte ett påskägg så långt ögat kan nå. Tror inte precis universitetet har lagt ner någon större energi på att påskpynta, men men.... Som sagt, inga påskägg för mig i år. Men jag pratade med mina amerikanska kompisar Kimbra och Nikki i fredags och de gav mig iallafall en liten muntlig upplevelse av den amerikanska påsken. Lamm eller kalkon eller kyckling skall man äta, och så klart (tydligen säger jag som är ägghatare) en massa ägg. Sedan går man på Easter egg hunt runt trädgården för att hitta allt godis som påskharen har lämnat efter sig. Men nån påskkärring verkar man inte gå, fast jag glömde faktiskt att fråga dem om det, och att berätta om den traditionen i sverige. Får ta det på måndag när jag träffar Nikki igen.

För övrigt så har inte så mycket hänt i Muncie i det senaste. Fast det viktigaste har hänt- VÅREN HAR KOMMIT! I torsdags och fredags var det soligt och fint ute men i lördags började dagen lite si och så med snö men framemot eftermiddagen och efter otaliga timmar på Mincie Mall för mig och Elisabeth så tittade solen fram och det blev en vacker soldag. Jag, Elisabeth och Leena (från Finland) tog med oss fotbollen och gick till en gräsplan och sparkade lite boll. Till detta skall de väl nämnas att jag inte någonsin har spelat fotboll, varken i lag eller så mycket för nöjes skull. Så medans de två andra var uppe på 10 och 12 i "klockan" så kämpade jag med mina 5. Men skoj va det och det var skönt att vara utomhus i solen.

Vet inte vad mer ni vill veta, ni får skriva frågor om det är nått. Allt hönder liksom nu på autopilot så det som verkar normalt för mig verkar kanske jättekonstigt för er. Oj, tänk att jag har kommit in så mycket i det amerikanska livet att saker är normalt. Oj oj oj!!

Nu sitter min roomie Elisabeth och pratar över Skype med sin familj. Hör det nämns grillning och köttbullar från påskfirarna hemma i sverige. Va underbart det låter. Själv blir det väl nått onyttigt från restaurangerna här nere i LaFollette och till kvällen kanske de serverar nått påskigt på American Buffetm, annars blir det väl onyttigt igen. För det skall jag säga er, tror inte det spelar nån roll vilket campus man är på i USA så kommer maten utan tvekan vara fettig, flådig och relativt onyttig.- så vidare man inte vill knapra sallad som en kanin hela dagarna i ända. Så man får vakta figuren som en hök- annars gäller hårdträning när man kommer hem.

Nu skall jag ta tag i dagen och försöka få i mig lite lunch innan dagen börjar riktigt med läxor i både Young Adult Literature (böcker som skall läsas) och Society & family (assignment #3 där man skall bestämma vad som händer men mannen och kvinnan och deras lilla barn i en fiktiv skilsmässa). Sedan skall jag göra en extra credit uppgift i Social Psychology för att få upp mitt betyg lite.

Ha det så bra alla där hemma i sverige.

GLAD PÅSK, HAPPY EASTER!!!

Hälsningar Angélica

Åter från Chicago

Hejsan alla,

kan tänka mig att ni sitter som på nålar nu. Hur har det gått för Angelica i Chicago, kom hon sig hem helskinandes, drunkade hon i all ost i Chicago-style pizza?

Jag har alla svaren plus lite till.

Det gick bra för mig i Chicago. Jag kom helskinandes hem och nån Chicago-style pizza blev det inte.

Låt mig gå in i mer detalj.

Vi skulle egentligen åkt till från Muncie redan på lördag men eftersom vädret förvandlades från vacker vårdag till hemsk vinterdag på några timmar så bestämde vi oss för att åka på söndagen istället. Så jag och Elsabeth fick sett Andra Chansen på SVT.
På söndagen, runt 14-snåret, bar det av mot South Bend Airport för att ta tåget därifrån till Chicago. Vi fick sjuss av Katy, en tjej som går i Elle's rit/teckningsklass. På vägen till South Bend såg vi vår allra första AMISH. Det var så spännande, (för er som inte har mkt koll på Amish- jag har egentligen ingen koll jag heller, kolla in länken, klicka på AMISH). Iallafall, vi såg en häst och vagn och sedan såg vi en man som stod med sin häst och vagn. Elisabeth tog kort, skall se om jag kan få dem av henne.
Iallafall, vi missade 17-tåget så fick åka hem till Katy och sitta där ett tag tills 19-tåg avgick. Vi kom fram i Chicago ca 21 och traskade mot vårt hotell som inte låg så långt från stationen och bara på en sidogata till Michigan Avenue, som är den stora gatan för märken som Burberry, Disney Store, Nordstroms och Niketown. Så vi bodde väldigt centralt. Redan när vi kommit på vårt rum anade vi oråd, det var iskallt och det visade sig att elementet var trasigt, så efter att ha legat och huttrat i ca 3 timmar fick vi byta rum. Där var det varmt och gott :)

Måndag: Vi började dagen en promenad ner Michigan Ave- vi passerade "the bean" (kolla in korten så förstår ni) och kom till slut till Field Museum där de visade Sue, världens mest kompletta skelett av T-rex. Det var häftigt, men för övrigt var det inte så bra på museet- antagligen för att det var "Second Monday Free" vilket innebär att affärskedjan Target går in och betalar admission, inträde, för alla som besöker Field Museum den andra måndagen i månaden. Så det kryllade av skolklasser där ungar skrek och förde allmänt oväsen. Så efter ett par timmar med ringande i öronen gick vi därifrån. Vi vandrade längs Michigan lake bort mot piren där vi bestämde oss för att åka upp i pariserhjulet. Jag kan meddela att jag var livrädd och uppmanda Elisabeth bestämt att inte röra en fena. Hon lydde nästan, hon hasade sig fram och tillbaka på sätet som hon satt på för att kunna ta bilder. Jag skakade mest men fick mig några fina bilder jag med. Väl nere på fast mark igen gick vi runt lite på piren, men det mesta var stängt, inte säsong antar jag. Vi åt tillsist middag på en italiensk restaurang- jag åt pasta och unnade mig även att glas vin. Sedan gick vi hem och la oss.

Tisdag: Vi tog oss till Lincoln Park Zoo där vi kunde skåda allt från tigrar till kossor. Det var skoj, men lite kyligt och min kamera började strejka p.g.a dåligt batteri. Efter the zoo tog vi oss vidare till Andersonville, svensk kvarteret kan man väl kalla det. Där vajjade svenska flaggan i var å vartannat gathörn och vi besökta Swedish American Museum Center där vi fick se historien om invandringen av svenskar till usa. Det var väldigt spännande och de hade en lite shop där vi köpte lite svenskt gotta och en mugg var. Sedan gick vi till en liten, antar man kan kalla det en gammaldags svensk speceri-affär. Man handlade praktiskt taget allt över disk och jag köpte mig 4 PRINSKORVAR att knapra på- jag var i himmlen :) Vi hade även tänkt äta lunch i Andersonville, få lite svensk mat i oss men restaurangerna som påstod sig servera svensk mat- ne pyttsan heller. MacNCheese... besvikelse.
Så vi begav oss downtown igen och gick på Water Tower/Macy's och åt. När man gick in på food court(en) så fick man ett "kreditkort" som man gav till kocken i den disken man ville äta från och så drog han det. Men kunde äta från olika ställen och alla kostnader lades på kortet som man sedan lämnade till kassörskan när man var klar och ville gå därifrån. Då drog hon det och fick upp totalsumman som man betalade på valfritt sätt. Vet inte riktigt vad vi gjorde efter det, tror vi kollade lite affärer i Water Tower och sedan gick hem- middag på Burrito Beach.

Onsdag: Upp tidigt för att fara till Lina Bjelkenäs i Lemont. Tåget dit tog ca 50 minuter och det var en lugn tågresa på dubbeldäckartåg. Lina körde oss till IKEA, men inte innan vi gjort strip mall(et) tvärs över gatan osäket. Där handlade jag. Sedan var det lunch på IKEA- mumma. Jag åt till och med kokt potatis, tänk er det! En snabbis i sverige-butiken på IKEA som hade ovanligt lite att erbjuda. Köpte mig en kokbok och bilgodis som jag skall ge till min friendship family. Lämnade Lina vid 14-tiden och åkte tillbaka till Chicago. Gick på Art Institute- triiiiiist om man inte är konstintresserad. Men visst att se Monet-tavlor va väl lite speciellt. Sedan gick vi nog hem, åt kina take out till middag och somnade gott.

Torsdag: Sista dagen och den spenderade vi på State street där i shoppade loss rejält. Old Navy, American Eagle, Forever 21 och Charlote Russe. We like it! Vdret var underbart så vi satt i Millenium park och lapade sol i 1 ½ timma innan tåget mot South Bend avgick kl 17. Katy och henes kille Dakota kom och hämtade upp oss och väl hos Katy var det fest. Vi insåg dock snabbt att vi var lite i det äldsta laget, de flesta som var på festan var knappt ver 20-strecket. Men vi festade på för glatta livet och kom oss väl i säng runt 3-snåret. Vaknade upp lagom go i skallen på fredag och Dakota körde oss till Muncie vid lunch.

Det var våran tripp till Chicago/South Bend.

Vi hade skoj men Chicago är ingen stad jag kommer längta efter att återkomma till. Hade nog för höga förväntningar, så blev besviken. Men det var skönt att komma från Muncie ett par dagar- där i låg det stora plusset med resan!

Hoppas ni får en glad påsk hemma och se upp så ni inte får en påskkärring i nyllet.

Här firar man nog inte påsk så stort, iallafall inte på universitetet. Dock är det St. Patrick's day idag, man måste bära grönt annars får folk nypa en. Jag bär stolt min gröna tröja och har än inte ens sett nån bli nypt, fast de inte haft grönt på sig.

Kramar från en-idag-grön-Angelica

Spring break runt hörnet

Hejsan alla,

skall väl se om jag kan skriva detta inlägg och INTE få kommentarer av folk om att jag skriver fel eller använder fel ord. För er som ändå kan hitta fel i min text, håll det för er själva, eller ta ut det på någon annan för jag vill inte höra om det. Jag skriver i denna blogg för skojs skull och har inte lust att höra på folk som klagar på att jag inte skriver bra- läs inte då!

Nog med utskällning för denna gången. Men suck man blir så trött på folk som bara klagar...

Som titeln visar så är spring break runt hörnet och hela BSU kommer att tömmas på folk- de flesta jag har pratat med skall antingen hem eller till Panama City. Själv skall jag och min roomie och med-svensk Elisabeth till Chicago i 5 dagar. Vi skall få sjuss av Katy, en tjej i Elisabeths drawing klass som bor i staden med det vackra och otroligt svåruttalade namnet Mishawaka här i Indiana. Därifrån kan man ta tåget för $ 10. Betydligt billigare än det alternativet vi hade innan som innebar en taxi resa till Indianapolis för ca $ 180 + sedan en tågresa till Chicago för $18 /pers. Så vi är evigt tacksamma till Katy som kör oss till South Bend Airport där tåget går från.

I Chicago skall vi bo på hostel (vandrarhem) vid Lincoln Park. Vi hade tänkt at hinna med så mycket som möjligt när vi väl kommit utanför Muncie så dagarna kommer vara fullspäckade med museum, akvarium, zoo och shopping. Fick tips från en vän i London att vi bara "måste" åka upp i Hancock tower och ta oss en drink. Tydligen är detta vyn man får därifrån =) We like it!
image50
Vi skall ju som sagt bo på vandrarhem- jag ber att det skall vara rent och utan insektsprobelm- för finns det insekter så flyr jag =( Huvva!!!

Egentligen hade vi planerat att fara till San Francisco på spring break men vi ändrade oss- vet väl egentligen inte varför vi ändrade oss.. men det gjorde vi iallafall och än så länge så ångrar vi oss inte. Men att åka till Panama City hade ju inte vart helt fel- där är det sol och värme och massa fest... fast jag vet då inte om jag hade klarat av att festa i en vecka- men vissa gör ju det, so go for it if that's your cup of tea!

Efter spring break väntar tenta i social psychology och sedan en hel rad med inlämningar av diverse uppsatser och projekt. Det är något som jag inte tycker om med att plugga i USA (och i övrigt med för den delen), alla grejjer man måste göra. Hade det inte vart enklare att bara hoppas på att man fattar o leva med det? Nej kanske inte, men ändå. Allt behöver ju inte ligga inom loppet av 2 veckor- har ingen hört om spridning?

Jo, för att åter igen tala om ev resemål för spring break så har jag även träffat folk (mest internationella studenter) som skall till följande platser:
- Las Vegas, NV
- New York, NY
- Columbus, OH
- runt om i Florida
- Mexico
- Tyskland (mina amerikanska vänner i North Carolina har tagit sig en tur till Tyskland)
- San Francisco, CA
- Los Angeles, CA

Och som ni vet så skall jag och Elisabeth till Chicago. Det kommer bli så skoj, hoppas vi. Ny stad, ny stat, ny luft, ny ork =) Svenskar i Chicago- hur kommer dettta gå? Dock verkar Chicago vara ruskigt bekanta med svenskar redan som det är- de har till och med ett svenskområde som heter Andersonville. På Swedish American Museum Center's hemsida (http://www.samac.org/index1.html) så står det att man i Andersonville firar alla de svenska helgdagarna. Tror inte vi är där under någon speciell helgdag, lite synd, hade vart så skoj att uppleva en svensk helgdag firad tillsammans med AMERIKANER på svensk/amerikanskt vis. Sedan skall vi såklart till IKEA i Chicago. Min kompis Lina som jag gick tillsammans med i gymnasiet ,jobber som au pair i Lemont, IL ( liten bit utanför C) och hon bor inte så långt från ett av det två IKEA som ligger i Chicago området, så hon skall ta oss dit och låta oss frossa i köttbullar och brunsås. MUMS!  Man saknar svensk mat från och till.
                                             image51

Nu har jag skrivit i en evighet.

Ha det gott.
Kram Angelica

(på Walmart tog man fram påsk-grejjerna dagen efter Alla Hjärtans dag)


Tredje gången gilt...

...och detta är tredje gången jag försöker mig på att skriva hr i bloggen denna veckan. Försök ett slutade med att jag helt ofrivilligt råkade centrera hela texten och när jag inte fick tillbaka den dit jag ville ha den så gav jag upp och stängde ner hela skiten. Försök två avslutades även det ofrivilligt snabbt, denna gången av att jag helt sonika råkade klicka på "bakåt"-knappen och vips så var hela inlägget borta...

Men som sagt, tredje gången gilt. Och i andan av de tå tidigare inläggen så skall jag även i detta tala om AMERIKANARE! Jag kommer allt generalisera så det står härliga till, men detta är den världen jag lever i nu och så är det med det.

Amerikanare.... för det första så tror jag med 99,99% säkerhet att när man i USA föder en bebis så kommer den ut med en mobiltelefon fastankrad i näven. För det går då inte många sekunder från det att professorn säger att lektionen är slut till att hela klassen tar upp sina mobiler och ringer till någon för att prata.  
                                                          image48

....vidare så har jag märk, till min förskräckelse, att man i USA aldrig sagt till sina barn när de växte upp att i vissa väder så passar sig inte hot-pant, shorts och/eller flip flops. Här ser man  folk som lungt strosar omkring i sina shorts o flip flop på campus fast snön viner runt knuten, eller regnet piskar ner som om vi vore utsatta för ett nästa syndafall... Men som sagt, detta verkan man inte bry sig om. Och alla dessa tjejer som struttar omkring i sina hot pants.... antar killarna uppskattar dem iallafall.

- för att fortsätta på klädtemat så har nog inte heller amerikanska mammor sagt till sina små älskade barn att det inte är snyggt att gå omkring i pyjamas byxor dag ut och dag i- till och med på lektion. I måndags hade jag kvällskus som började kl 18:30, och tror ni inte att när lektionen skall börja så strosar en tjej vid namn Rebecca in i sina röda flannell pyjamasbyxor. Efter lektionen var jag bara tyungen att fråga henne "did you just not get out of your pyjama bottoms today"?. Till svar fick jag "No, I am lazy".

- Amerikanare tycker om OST! De har ost på verkligen allt. Det får inte att äta nått utan att man får pilla o ha sig för att få bort osten som de lägger på allt. En dag i en av skolans restauranger skulle jag ha beef nachos till lunch. helt ovetande om denna förälskelse som amerikanare har för ost så så gick jag fram till damen bakom disken och sa "one beef nachos please". Hon la upp chipsen och sedan på med köttfärsen. Naiv som jag var så antog jag att jag skulle få välja om jag ville ha ost på eller inte... men icke. Hon far fram som en virvelvind mot en maskin som ser skrämmande ut och sätter min tallrik därunder och till min förskräckelse ser jag hur en gul sörja pumpas ut över hela min tallrik. Jag skriker i halvt förstörd "that's enough". Damen tittade på mig i förskräckelse (mkt förskräckelse i detta inlägg) och sa "are you sure"? Jag sa, "yes, no more cheese" och tänkte att där rök min lunch. Sedan dess säger jag direkt vd beef nachos att jag vill ha NO CHEESE! Visst de tittar på mig mycket fundersamt, men det skiter jag i...
Här kommer ett bevis på att de verkligen har ost i allt, detta är ett wienerbröd man kan köpa i automaten på biblioteket och det har en topping av jordgubb och OST
                                        image49

- Det är även sant att de flesta amerikanare inte har nån större koll på resten av världen, iband inte ens professorerna på skolan. I förra veckan hade jag Intercultural communication, en kurs man kan tänka sig ändå har lite kolla på resten av världen. Professorn skulle visa på att språk är symbiloskt och att dessa symboler inte betyer samma sak i alla delar av världen. Exemplet han tog upp var dock så att jag nästan trillade av min stol. Han sa att "i USA så vet alla att en röd skylt med STOP skrivet i vitt betyder stopp. Men om man åker till Portugal så vet de inte vad det betyder där för deras språk är annorlunda". Som sagt, jag var halvvägs ur stolen innan jag hann få tillbaka andan och kunde sätta mig på plats igen. Vände mig till min kompis Ken från Holland och sa " i Sverige betyder det samma sak" och han sa "i Holland också".... Ibland blir man fundersam.
För att fortsätta på detta temat så träffade jag på en dam när jag var inlagd på sjukhuset som trodde att USA hade sitt eget språk, det var liksom inte ens så att hon tänkte att det var en variant av engelskan utan nej, amerikanare har sitt egna språk.... Jag hade tidigare berättat att jag vart i england i 1 ½ år och där lärde mig brittisk engelska. Under min sista dag på sjukhuset fick denna dam besök av sin man och viskade till honom att jag hade vart i england och lärt mig engelska och nu var jag i USA för att lära mig "the American language". Ttill hennes försvar så var hon ca 75 och hade bott på enhönsfarm ute på landet hela livet... men man kan ju ändå tycka att... ja jag vet inte riktigt.

- Nu till mitt sista om amerikanare- de är helt sjukligt patriotiska. Jag vet, detta komme inte som en chock för er att höra, men om ni hade vart här så hade ni förstått att det är helt galet ibland. Som nämnt i ett tidigare inlägg så skulle jag och Elisabeth gå på gymnastik tävling här på Ball State mellan BSU och East Michigan (EMU). Vi tänkte att det skulle bli skoj, men det hela drogs ner (för mig) när speakern uppmanade oss att ställa oss upp, vända oss mot den amerikanska flaggan och lägga handen på hjärtat och stämma in i nationalsången. Jag kände mig otroligt obekväm och kände då inte för att sjunga för nån annan flagga än den svenska- antar att detta dock spelar på min egna patriotism... (något jag just kom att tänka på). Iallafall så fick vi stå där o nynna medans vi glodde på den amerikanska flaggan... Dock  stannade vi inte så länge på tävligen eftetrsom vi lyckades sätta oss framför "crazy people" med ko-skälla och hejjarramsor som de ständigt skrek ut, till våra örons förtvivelse. Hade vi stannat en minut till är jag helt övertygad om att antingen hade mina trummhinnor spruckit eller så hade det suttit en dam med en sprucken läpp bland publiken....

Nej alla glada, jag skall nu gå och ta på min kläder, tänker inte köra en amerikanare och gå till skolan i hotpants... nej nån måtta får det vara med tokigheter + jag har inte lust att få mig ytterligare en förskylning, med tanke på att det är -8 grader utanför rutan idag.

Hoppas ni har det bra där hemma i sverige och skriva gärna en rad eller två här nedan så att man vet ni har varit här och läst.

Kram och grattis till mig själv på Maria-dagen på fredag.

Angélica

Jag är tillbaka, och jag är vid liv...

Ladies and gentlemen,

I am back, som man skulle säga här i USA. Men det är sant, jag är tillbaka... vart borta ett tag p.g.a sjukdom och en 1 veckas sjukhusvistelse... Wohoo kanske ni tror jag känner inför detta minne, men icke. Det var en hemsk tid som jag inte önskar ens min värsta fiende. Men som sagt, nog dwell-ande om dåtiden, låt oss blicka framåt och se in i framtiden...

Vad väntar där...? Jo på fredag har jag min första "midterm", alltså en tenta som ligger mitt i terminen, på allt man lärt sig hittills. Och såklart borde jag sitta och plugga inför tentan nu, men som jag skrev i min presentation: jag har en tendens att göra andra saker när jag egentligen borde plugga. Sån är jag helt enkelt. Iallafall så är midterm tentan in Intercultural Communication (COMM 290). Om ni är intresserade av interkulturell kommunikation så borde ni gå denna kurs på Ball State, den är helskön. Jo, helskön är faktiskt ordet, inte nog med att den är intressant utan läraren, Dr. Seitz, är en helt fantastisk människa som berättar helt hysteriska annedoter från sitt liv. Idag till exempel berättade han om den gången han blev utelåst på sin balkong på 3e våningen och fick för sig att han skulle klättra ner... hela historien slutade med att han "slipped and fell- 3 stories" och hade hela ansiktet sårigt och en spricka i höften vilket resulterade i att han inte kunde gå på 3 månader. Historien i sig var hemsk, stackars karl, men han berättade den med så otroligt mycket inlevelse och passion att man inte kunde göra annat än att skratta så tårarna sprutade.

För övrigt så har inte så otroligt mycket hänt här i Muncie... det kan ju bero på att Muncie ligger mitt ute i ingenstans och har man inte bil så tar man sig inte härifrån. Men jag anser också att man endast har så kul som man själv gör det... så vi har allt det trevligt. Vin och kex är en härlig kombination som gett oss många goda skratt dessa kalla kvällar. För kallt är det, för det mesta. Man får vara beredd på att ha på sig sina ursnygga långkallingar mest hela tiden. Men det är på vintern det, har hört att det på sommaren är helt fantastiskt varmt- Muncie ligger ju trots allt skiiiiiiitlångt ifrån närmaste hav och därav finns det heller inte nån havsbris, som vi från Halmstad är så vana vid att ha, mest hela tiden.... Jag menar, vem har inte försökt ta sig fram längs Laholmsvägen vilken dag som helst och mötts av den "friska lilla bris" som kommer mot en i stormstyrka!? Kan dock meddela att denna vind som finns att finna på Laholmsvägen även har tagit sig till Muncie, inte p.g.a havet, eftersom det inte finns nått här, utan för att det är plat så långt ögat kan skåda. Och med platt mark kommer ISKALLA vindar, de riktigt biter tag i kinderna och vägrar släppa taget.

På fredag, kl 18:00 skall jag och Elisabeth på gymnastik tävling- vi skall inte uppträda, tack o lov, utan vi skall se på gymnastik tävling mellan Ball State och Eastern Michigan. Det skall bli intressant, har aldrig vart på gymnastik tävling innan. Fast jag har faktiskt varit på ett gymnastik gym eller vad man skall kalla det. Min kompis Lucy från Australien, hennes pappa John äger ett gymnastik gym i Bendigo och när jag var och hälsade på Lucy så var vi mycket där. Lucy jobbade och jag tittade på i förskräckelse när de små flickorna och pojkarna böjde sina kroppar i för mig helt onaturliga ställningar. Men men nog om det nu, vi skall iallafall på gymnastik tävling och det skall bli skoj. Sedan på söndag skall vi träffa våra Friendship families... vad är detta kanske du undrar. Jo det är familjer i samhället som har sagt ja till att "adoptera en utlänning" ett tag. Man blir ihop matchad med en familj och sedan får man umgås med dem, om man vill. Min familj består av Hope och hennes man och deras tre barn. Har än så länge bara träffat Hope, men hon är helt otroligt underbart snäll. Jag fattade tycke för henne vid första ögonkastet. Elisabeth har också haft tur med sin friendship family, även om hennes family inte är mycket till family, utan en äldre frånskild dam- men hon verkar jättetrevlig och första gången Elisabeth träffade henne så tog hon med Elle på n restaurang med Florida tema där de serverade mini-hamburgare. Visst låter det så typiskt USA??

På tal om typiskt USA så sa Lucy till mig idag på MSN "how Hollywood" när jag sa att jag skulle ha midterm på fredag. Och det är ju sant, man har endast sett och hört om midterms och sådana typiska amerikanska saker på tv och film. Men jag påpekade snabbt för Lucy att midterm är nog det närmaste man når Hollywood glans i Muncie... För för övrigt så är Munice hemskt amerikanskt, med rikedom på ena sidan och otrolig fattigdom bara runt nästa hörn. Man ser feta människor frossa i McDonalds vid sidan av pinnsmala folk som sitter och knaprar på några förskrämda salladsblad... det är skrämmande. Och ja, de har jättestora portioner, jättestora läskedrycker och jättestora och många snabbmatsrestauranger. Det är inte lätt att äta hälsosamt och studera på university i USA. Men om man skall följa den lilla broschyren jag tog nerifran restaurangen häromdagen så kan man alternera matintag med lite väldigt lätt träning, som till exempel spela kort. Ja ni läste rätt- de föreslog att man spelar kort... Och efter väldigt lätt träning så kom lätt träning. Förlåt men jag måste citera rakt av, hade inte sett allt i broschyern innan, men här kommer det, svart på vitt, till dig i din lilla stuga i sverige.

image45


Citerat från:Calories: Food, Exercise, and Weight. Residence Halls Dining service, Ball State University

Mycket nöje med denna lilla lista tills nästa gång vi ses.

Hälsningar från Angelica


Bilder - i brist på intressanta saker att skriva

Hej,

förrutom mig på korten så visar de även min rumskamrat Elisabeth och vår gemensamma kompis Leena som är från Finland. Och inte att förglömma, Herr Ekorre.

               

Super bowl är runt hörnet

Hejsan,

ja som titeln säger så är Super Bowl runt hörnet- ett evenemang som höll på att gå mig förbi totalt. Jag har mitt första test imorgon så om jag inte hade gått in på internet idag så hade jag antagligen totalt missat att idag är "the day". Men som tur var så loggade jag in mig på nätet och där stod det i stora bokstäver... och vips så gick mina söndagsplaner upp i rök. Det tog knappt en sekund. Har istället för att plugga idag suttit och funderat på vart man kan gå och se Super Bowl... man vill ju ha hela känslan så försökte komma på vart den närmast storbildstvn fanns- kom på att det finns en här nere i en av restaurangerna i huset, så det blir nog att jag sitter där. Vänligen notera- att komma fram till detta tog hela dagen. Ibland tror jag tankeprocessen helt enkelt går i strejk för att den inte vill koncentrera sig på viktigare saker, som min tenta i Society and Family (SOC 224) imorgon. Men måste erkänna att lite plugg in i mellan har jag fått in, mellan tankar på Super Bowl, surfande påEbay och allmän lathet.

Så vad mer har hänt sedan sist? Hmm... jag har inte gjort så hysteriskt mkt tror jag, har umgåtts med mina vänner och haft det allmänt trevligt. Vi upptäckte igår kväll fenomenet Late Nite på Student Center- massa gratis grejjer och gratis mat. Det var som att vara på barnkalas igen. Igår hade de Mardi Gras tema och man fick göra sina egna ansiktsmasker, äta Gumbo (blä och usch va äckligt det var) , leka massa lekar och tävla om olika onödiga saker. Det var skoj, som sagt, man fick vara barn på nytt för en kväll. Jag kom därifrån med en mask i cerise-lila med "ädelstenar" och en rosa fjäder. Vann mig även en blinkande "boll" och en studsboll plus 2 st Pixy stix.

Tillbaka efter att ha varit nere och kollat på Super Bowl

Jag tyckte inte om Super Bowl, det var 2 minuters spel och sedan 5 minuters reklam...och så höll det på. Det som var roligast var ju att titta på folket som var runt omkring. Tycker inte heller att amerikansk fotboll är nån vidare "cool" sport. Kanske beror detta på att jag inte har nått som helst intresse i sporten eller så beror det på att, efter ett och ett halvt år i London, ha sett på tok för mycket rugy och sedan efter även ha skådat Aussie Footy på sportens hemmaplan så verkar amerikansk fotboll vara rena "walk in the park". De har ju skydd o grejjer på sig- inga riktiga män där inte.
Och till den här "half time show" som alla pratar om, en äldre herre med långt hår... vet då inte om jag hellre hade sett Justin Timberlake dra av bh:n på Janet Jackson igen.

Nej nu måste jag återgå till mitt pluggande.

Ha det gott!

Angelica


Tidigare inlägg
RSS 2.0