HEJ!

nu var President's dinner avklarad. Det var en annorlunda upplevelse, men annorlunda bra antar jag. Det var väl kanske inte det roligaste jag vart med om i hela mitt liv men man fick klä upp sig och man träffade mycket nytt folk. Så allt som allt så var det riktigt "najs".

Som ni kan se på bilderna så hade jag en silver/grå klänning och en silver sjal på mig. Jag var väldigt nöjd med hur jag såg ut, iallafall tills jag kom utanför dörren och det var -15 grader ute och jag insåg att valet att inte ha strumpbyxor nog inte var det bästa beslutet jag fattat i mitt liv. Elisabeth hade på sig sin fina nyinköpta klänning.

Vi fick så och vänta på bussen ett bra tag, vilket mina ben tyckte mindre om när vi väl kom på bussen så hade jag ingen känsel i tårna. Men men... väl framme på stället där middagen skulle hållas blev vi serverade Hallonbål (utan alkohol), det var även då vi fick våra namnlappar. De hade fåttt för sig att jag var från Indien så på min lapp stod det; Angelica Korse, India. Jag protesterade, och till min glädje så ändrade de snabbt India till Sweden. Min lycka var gjord!
Vi blev tillsagda att gå in i matsalen, där det var dukat upp massa bord med fina dukar och bestick. Man fick sätta sig vart man ville och vi hamnade vid Mark (UK), Ken (Holland), Henrik (Sverige) och nån kille från SydKorea. Vid vårt bord satt även lite annat folk, bland annat en liten kinesisk man som var helt bedårande. Han hette Teh-Kuang Chang. Han hade vart i Uppsala, han hade antingen studerat där eller bara var å besökt Dag Hammarskölds grav... antingen det ena eller det andra eller både och. Han var en liten söt man som efter middagen gav oss sitt visitkort.

Själva middagen, alltså maten, var inte så mkt att hurra för. Det var buffé med äcklig mat... nån slags sallad, nån köttgryta, nå bröd och nån soppa... Det var inte alls gott och man hade ju förväntat sig lite mer stil när det var President's dinner... men icke. Presidenten, Jo Ann Gora, höll tal, hon var inte så duktig på att hålla tal.

En liten skoj anmärkning som nog är värd att nämnas är att igår, efter middagen, när vi hade förflyttat oss till dansgolvet så föll Ken, en av grus grabbarna, ner på knä framför mig och friade... Jag svarade NEJ! Han blev ledsen men frågade i nästa andetag "where is Elisabeth?".

Vi fick även ta ett professinellt kort med President Gora, så snart kommer jag väl lägga upp ett kort där jag, Elisabeth, Stephanie och en kille från Etiopien står med P.G framför brasan och ser vackra ut.

Det var allt för mig för denna gången. Kika snart in igen för mer uppdateringar kring livet i Amerika.

Kram Angelica

PS. Jag var stolt över Filip och Fredrik när de slog Sven och Stina Wolter i På Spåret i fredags!!! Såg detta på webb-tv igår.