Förra året hade en av mina vänner en väldigt uppskattad Pre-New Years Eve fest. Ett tillfälle att få sörja 2008 i förväg och planera inför 2009. En kväll är ju på tok för lite!

Vi drog på oss de svarta sörjefloret och åkte hem till en av mina kompisars storebrors lägenhet på söder. I en härlig liten etta, typ lika stor som min på Nyhem trängdes vi runt 10 ledsna men ändå upprymda Pre- New Years Eve firare. Bubblet flödade och några fyrverkerier avfyrades. Tyvärr hann jag inte i tid för att se dem. Jag hittar verkligen inte på söder. Kvällen avslutades med världens godaste kebab.

Ibland tänker jag tillbaka på vad jag gjorde vid denhär tidpunkten förra året. Då hade jag kommit tillbaka från Milano i början av november, och börjat jobbat på Ingelsta Kalkon i stan (om det finns någonting värt att veta om kalkon så vet jag de!). Det var kul och ganska annorlunda, eller väldigt nischat. Det roliga var att träffa så många olika slags människor, allt från gamla Östermalmstanter som inte ville bli betjänade av mig på grund av min ålder, affärsfolk som åt lunch, människor som ville gå ner i vikt (kalkonkött är nämligen smalare än kyckling!), några barnfamiljer och en hel del roliga stammisar.

I princip alla mina vänner var kvar i Stockholm och pluggade eller gled runt. Mitt år mellan gymnasiet och högskolan lärde mig verkligen en hel del. Jag blev sugen på att plugga igen, och saknade strukturen och att ha ett mål. Att jobba på Ingelsta Kalkon, McDonalds och Ica var väl kul, men jag blev inte direkt stimulerad. Samma sak från morgon till kväll. Även om man hade roliga arbetskamrater tröttnade jag väldigt fort på det livet, även om man hade mer pengar. Mitt kall är att bli akademiker, och jag har hittat alldeles rätt!