Idag har det varit riktigt fint väder. Sol och några minusgrader. Man kunde nästan tro att man var i italienska alperna.

Eftersom vi var helt möra efter våra två dagar med skidlärare åkte vi själva idag - och tog det lite lugnare.Vi sprang in i en av våra skidlärare och pratade väder. Min mamma var överlycklig över att det äntligen var sol, och passade på att ta extra många kort (årets julkort kommer att vara taget här, var så säker!). Men vår skidlärare hoppades på moln senare på dagen - det blir ju så mycket bättre snö då. Jackson Hole är känt för att ha väldigt seriösa åkare, och det märks. Folk jublar när det snöar och muttrar bittert när det bli plusgrader och sol.

Jag åt en härlig tacosallad till lunch och passade på att fixa till skidåkar-brännan. Nu i rummets dunkla ljus vill jag nog ändå påstå att en viss bränna uppstått - yes!

Dagen i backen avslutades däremot rätt så ångestfullt. Vi har gång på gång blivit rekommenderade en backe (läs område) som heter Hobacks, och är ett ganska stort off-pist, men ändå inte off-pist område. Min mamma var väldigt taggad på att testa detta område, och eftersom vi är här för hennes skull så hakade jag och min syrra på. Redan i den lilla skogsslingan på väg dit  kände jag på mig att detta skulle bli en jobbig passage. Mina mardrömmar besannades. Det var inte överdrivet brant, men samtidigt fanns det ingen speciell backe, man kunde åka överallt, men man såg inte så långt framför sig. Bakom nästa kulle kunde de lika gärna vara ett stup som kunde bli ens död (eller i alla fall en benfraktur) eller en lagom brant nedfart. Det var opistat och jobbigt. Min mamma åkte ner lätt och snabbt, med små tjoho-anden på vägen ner, medans jag och min syrra tog sväng för sväng och förbannade detta gudsförgätna ställe! Jag och min syrra är inte dåliga på skidor, vi tar oss ned för det mesta. Men det är lite mamma 40+  varning på vår åkstil - lite stelt, väldigt försiktigt. Så vi kom ner tillslut, med livet i behåll!

Hoppas ni har det bra, vart ni än är!