I lördags bestämde jag mig för att cykla från Skepplanda till Nödinge (två orter som ligger på ca 1,5 mils avtånd inom Ale Kommun). Jag ville fota varje dagis, skola och hus som hade varit mina sedan min födsel. Vissa hade inte förändrats mycket medan andra inte var sig lika.



Mitt hus i Nol1986-1991 och periodens dagis (Nolhagen)


Mitt hus i Skepplanda 1991-1998, dagiset Gunnarsgården (->1993) och mitt lågstadie Garnvindeskolan (93-96)


Mellanstadiet/idrottshallen/simhallen (96-99), mitt radhus i Skepplanda (98-2006) och högstadiet Aroseniusskolan (99-2002)


Ale gymnasium i Nödinge (2002-2005)

För att sammanfatta flyttarna kan man säga att jag bodde, och gick på dagis, i Nol mina första fem levnadsår. Jag flyttade sedan, 1,2 mil nordöst, till Skepplanda. Först gick jag på Gunnarsgården - på dagis och förskola. Sedan gick årskurs 1-3 på Garnvindeskolan och  4-6 på Alboskolan. Innan sexan flyttade jag till radhus och där bodde jag tills Halmstadflytten. Är man från Skepplanda får man börja högstadiet på annan ort. Vissa (jag inräknad) hamnade 7 km sydväst på Aroseniusskolan (uppkallad efter konstnären Ivar Arosenius) i Ävängen medan andra började på Ledetskolan - ännu en bit sydväst.

Efter att ha bytt skola vart tredje år genom grundskolan blev nästa treårsperiod på Ale gymnasium. Detta låg beläget i Nödinge - förbi Nol och hela 1,7 mil sydväst om Skepplanda - och det blev att ta bussen varje dag. Alla tidiga skolresor, på högstadie och gymnasie - måste ha lett till att jag fortfarande verkligen gillar att åka buss. Att byta skola vart tredje år, och alla bostadsbyten, har i sin tur nog banat väg för den treårsperiod på Högskolan i Halmstad jag snart har tillryggalagt. Är man inte rädd för att flytta, gillar att träffa nya människor och att ser fram emot att skaffa världsvanhet är mitt tips att komma ut i landet och världen.

I denna kommun har jag redan haft tre bostäder och jag blickar nu framåt mot nästa bostad och min nästkommande treårsperiod! Vart i världen jag beger mig när jag är klar med studierna i huvustaden; det må gudarna veta...


Denna bro ligger där samhället Skepplanda övergår till åkrar och långa avstånd till grannarna. Förutom min gamla fotbollsförenings klubbhus, den gamla hockeyrinken jag spenderade barndomens vintrar på och forsen jag ramlade i när jag skulle rädda min glasslåda (avsedd  att samla grodyngel i) är denna bild en symbol för livet. En halvmil längre bort ligger nämligen nästa ort. När man åker från det trygga, nära och bekanta hamnar man först i ett mellanland. Det kan kännas lite tomt, öde eller kanske till och med överväldigande till en början. Till slut leder dock vägen till en ny trygghet, närhet och en hel del nya bekanta!

God natt gott folk!


Med vänlig hälsning,

Tapio