Det är lördag kväll. Och det har varit en bra dag. Alldeles lagom.

Igår gick det vilt till i min lilla lya, med herrar Oscar, Mattias och så småningom ****-Ivar.

Tillsammans drack vi öl och njöt dessutom av vindruvor, havreflarn och varandras sällskap. Jag och Mattias bondade (bonda är ett ord som hör hemma i SAOL) extra över den gememsamma nämnaren "Motherfucker" (shot innehållande whisky och tabasco) vilken vi delade olika, men ändå starka erfarenheter av.

Jag bondade även extra med Oscar då det visade sig att vi hade en gemensam nämnare i att ha haft en mycket autentisk och het sexdröm med en kändis. Jag glömmer aldrig när den där drömmen med Gwen Stefani. Det var så fint. Och så bra! Oscar mindes tydligt och med välbehag sin dröm om/med Cameron Diaz.

Hur som helst. Vi gick ut på stan och hade så trevligt vi kunde. Det var trevligt.
På vägen hem lyckades vi med konststycket att färdas tre personer på en cykel. En cykel utan pakethållare. Det var spännande.
Förlåt, mamma, jag ska aldrig göra om det. Kanske. Om det inte är absolut nödvändigt. Eller åtminstone ganska nödvändigt.

Det var så vackert i förmiddags. Jag hade spenderat en stund på stan och skulle promenera hem till Bolmens. Jag ringde till Medya för att beställa en kebabrulle att plocka upp på vägen. Och det blev så vältajmat att precis när jag steg in i butiken var pizzamannen i färd med att vika ihop och slå in med alldeles nylagade kebabrulle. Eller som jag skämtsamt, för mig själv, kallade den; min kebabfrulle! Ha ha ha ha! Oj vad nöjd jag är med den ordvitsen. Kebabfrullen var magnifik. Delikat. Åh.
Och min ordvits... My God. Beyond genious.

Det påminner om dagen vi satt ett gäng i min gamla lägenhet, och något plötsligt ramlade ner från en vägg. Och jag yttrade det hysteriskt roliga:
"Oh no! My apartment is falling apart. It's a falling apartment!"

Sen, på någon gammal potatisåker i söder, mosade IFK Göteborg nåt lantbrukarkorplag från typ Danmark.
Det var härlig underhållning och värmde själen. Nu är guldet nära. Jättenära. Någon undrade, beträffande Joe Coles assist till Drogbas 2-1-mål mot Valencia i onsdags, när man såg en sådan passning i allsvenskan senast... Jag säger bara: PONTUS WERNBLOOM.
Ni såg väl de sensuellt framsmekta passningarna till bägge målen?
Pontus är en krigare och poet i samma person.

I afton har jag och Oscar legat i min bäddsoffa och tittat på Michael Moors nya, Sicko. Den var, som väntat, bra. Och lite kuslig och tragisk.

Och så en dålig sak med dagen. Tvättstugans torktumlare är tydligen inte i sitt bästa skick. Efter nästan 90 minuters tumlande var min tvätt varm och fuktig. Och den härligt uppfriskande apple blossom-doften som impregnerat mina kläder hade bytts ut mot en doft av mögel, instängdhet och smuts. Jag har lagt alla fuktiga kläder i sängen i hopp om att problemet ska försvinna.
Jag sover nog i bäddsoffan i natt. Och när jag vaknar är problemet borta. Tvätten är vikt, sorterad, upphängd och doftande av äppelblom.

Ses.

/Björn