Lagen om livets jävlighet.
Det var så det började och det är så det nu kommer att sluta.
Min första nollningsdag var en kamp mot klockan och datateknikens förunderliga värld, detta skedde även i natt.
Mitt internet lade ner när jag höll på som mest med mitt sista inlägg. Så nu trycker jag in det i allafall bland gamla och nya bloggare.

Så var det sista gången.

Bloggäventyret är över för min del.
Ja såklart jag är utbytbar, det är vi alla. Men det är okej.

Nya spännande saker väntar mig, enda skillnaden är att jag inte kommer att dela det med er. Kanske öppnar jag upp en egen liten blogg där jag kan ventilera vad jag vill:) Vi får se.

I går morse försov jag mig. Men bara till mig själv. Jag försov mig till mig själv och hela dagen blev försenad. Eller "stand by" kanske man kan säga.

Jag blev också ösregnad på under min promenad, jag skrek på en monsterspindel i köket (jag lovar den hade vinterpäls) jag har suttit i fyra timmar med ett skolprojekt som ska vara färdigt i november (jag ryser av överambitioner) jag gick på intensivspinning och efteråt var jag en mjölksyrapöl som ragglade till närmsta fik där mina underbara vänner väntade.

Annars blir det Halmstad på måndag och eventuellt en egenskapad kajaktur runt Kungsbackatrakten i veckan.

Börjar skolan 2a september.

Mot nya lektioner, kurser, tentor, vänner, försovningar, pengakval, minibikeklubbmöten, utekvällar, filmkvällar, csnstrul, träningsdagar, tylösandsdagar, vilodagar och ett liv som 2a.

Helt enkelt mot nya äventyr.

Tack alla som läst mitt svammel som härmed fortsätter inuti mitt huvud i en vindsvåning på en gata i Halmstad.
The party goes on liksom. 

Nu har jag jobbat min sista dag.

Tralla la la la la la la:)

När köpcentret ringde klockan fem, kickade jag ut den sista kunden, dissade glassen, men mutade i stället smaklökarna med två tuggummin för att inte falla för trycket och jag hissade ner dörrarna och log stort.

Och just då, glömde ja den elaka tanten som precis hade skällt ut mig för att jag inte anammat stålmannens röntgensyn, så att jag kunde se in i hennes påse, för att på röntgensätt se att hon faktiskt hade vanligt godis i sin påse och inte naturgodis.

Jag hade god lust att låta henne betala dyrt naturgodispris i stället för vanligt, men jag lät bli.

Ledig i två veckor innan skolan sätter igång. Mmm låter som ljuv musik i mina öron.

Eller ja, ledig och ledig. I morgon ska jag sätta i gång med ett skolprojekt som innebär att jag ska börja planera ett träningsupplägg för en eventuell klient som jag ska hjälpa under åtta veckor mot bättre hälsa nu i höst.

Det ska bli himla spännande, att verkligen få tillämpa allt det vi har lärt oss under det gångna året.

Snart är det dags att återvända till Halmstad, det ska bli skönt att få komma hem.

Jag kan också tänka att det är många nollor som inväntar torsdagen och som faktiskt inte alls har en aning om vad som väntar dem:)

Tillbaka från Blekinge och kajakkursen.

Med träningsvärk i bålen, trassligt havshår, skrumpna vattentår och illaluktande våtdräktshud sitter jag i soffan och försöker skriva detta med flappande ögon.

Vi har haft sol, vind, regn och vågor om vartannat och jag förstår nu varför man kan kategorisera havskajaking under extremsport.

Det har varit utmanande och givande.
Kroppen är dock helt slut och den undrar lite hur hjärnan tänkte när den sa ja till två extrapass på jobbet i morgon och på fredag.

Hjärnan tänkte. Gott med pengar i studentkassan och kroppen kände, okej då.

Nu känner kroppen att det var en sjukt dålig ide.  

Hade vart gott att ta igen sig.

Men men, bara fyra sommarjobbsdagar kvar sen är det över.

Vad som mer är över och går mot sitt slut är mitt bloggande, men det kan jag fylla i en annan dag. När jag kan hålla ögonen öppna.

Helgen spenderade jag med fina vänner i en stuga på Sturkö där det solades, badades, smaskades ost, handlades rågskorpor på lokalt bageri, eldades i kaminen och vandrade i naturreservat vid havet.

Man kan säga att den helgen var lugnet innan stormen, då stormen innebar att jag i åtta timmar paddlade frusen i hällregn, genom höga vågor, i motvind och navigerade criss cross mellan kobbar och skär på min första långtur med kajak.

Lunchen intogs den dagen i en fårhage övergödd av fårexkrement, under ett regnskydd skapat av en presenning balanserande på paddlar som stöd.

Behöver jag säga mer?:)

Ministyrka: Att orka paddla även om musklerna svider.

Minifilosofi: Plan, do and review.
/Lena

Tre underbara dagar i Halmstad.

Solen, havet och klarblå himmel.

Galgberget, solskuggor och lövrassel i vinden.

Sand mellan tårna och badkläder som knappt hinner torka.

Träffade familjen som hyrt stuga.
Vänner samlade på Tylösand, i trädgården och på Trottobar i omgångar.

Squinkade hem på minibike om nätterna utan att frysa.

Total meditation, totalt avslappnad och Hakuna Matata.

Jag ville verkligen inte lämna Halmstad.

Nyss.

Kvällsmat på vätterstranden under rosafärgad himmel.

Inte helt fy skam det heller.

Men i morgon är det jobb som gäller och jag läste att det skulle bli sämre väder vilket betyder att det kommer att vara bilkö från Jönköping city upp till köpcentret där jag jobbar för att folk vill vräka i sig hemgjord glass.

Jihoo!

Ladda mentalt helt enkelt.

För sockerberoende människor är inte att leka med kan jag meddela.

Imorgon blir det att åka hem till bekanta och klämma på en bebis för att sen snabbt byta miljö till uteserving.
Lite av två världar liksom.

Det var skönt med sovmorgon idag efter att ha jobbat nio dagar i rad.

Var hos min syster i går på landet och intog trerätters, solnedgång över sjö, kollade på film, rensade bland alla mina gamla skolgrejer på rännet (som snällt förvarats av min syster mellan alla mina flyttlass genom Sverige), mös i soffan med en nyduschad liten tvååring som kallade teven för peve och som sa döda i stället för röda:)

Tog en sen morgon/lunchpromenad idag och tro det eller ej, jag har faktiskt pluggat idag.
Men enbart för att det regnade och åskade och för att jag då skulle vinna så mycket mer soltid i morgon i stället.
Började i alla fall strukturera upp saker och ting.

Var och spinnade på gymmet och utmanade mig så pass att jag nästan dog, eller ja, mådde hyfsat illa då och då.
Men det var gött, det kändes att jag levde.

Men på hemvägen råkade jag ut för dagens krämpa, eller jag kan nog till och med kalla det för årets krämpa.

Jag fick synrubbningar.

Det började som solkatter eller som vattenrörelser/reflektioner i mitt vänstra synfält. Väldigt skumt.
Som under några minuter eskalerade till större rörelser, till slut kände jag mig yr, bortdomnad och när jag tittade rakt fram så kunde jag inte se eller ens ana min kropps vänstra sida.

Jag la mig i soffan, tryckte i mig vatten, salt, kolhydrater, whatever - det jag hittade i skafferiet.

Det gick över, fick dock huvudvärk med efterföljande seg och luddig känsla.

Hmm. Möjligt att jag traskade runt för länge på mjölksyratröskeln.

Nåja, jag står på jorden i alla fall;)

Kvällen har förflugit vid båthuset, vid Vätterns strand med fina människor, grillning, musik, hängmatta, brasa, apelsinmåne och givetvis har jag ägnat mig åt fotografering.

Sexton pass att kvar att jobba, kan eventuellt bli nitton då jag känner att shopping tarmen rycker inför skolstarten. Extra tider betyder extra pengar. Jag satt precis och surfade runt på bokhandlarna på nätet, det finns så mycket böcker jag vill ha och givetvis så många som jag behöver:)

Vaknade trött även om jag sovit elva timmar, gick en promenad, fick ont i benen och fick skoskav.

Åkte på kalas till en stuga på landet och tröståt tårta, tittade på grodor som invaderat gräsmattan, blev knottbiten och lyssnade till en historia om en orm som hängde på ett träd.

Pratade med en viss ung dam i släkten som kommit in här på högskolan i Halmstad och gjorde mäkta god reklam.

Då var man hemma igen efter tre dagars kajakkurs i Blekinge, eller i mitt sekundära hem i Jönköping.

Mjuk säng kontra hårt liggunderlag.

Varmt täcke kontra kall sovsäck.

Pelargonior kontra myggmedel.

Välfungerande spis kontra gaskök.

Riktig mat kontra helfabrikat baserat på mjöl och socker.

En dusch med schampo kontra bräck Östersjövatten.

Ändå vill jag på något sätt tillbaka. Till det enkla.

Men så klart jag hade nog inte sagt samma sak om det inte vore för den blå himlen och solskenet under dessa tre dagar.

Kajakkursen var i alla fall underbar, cool, läskig, blöt, kall, panikartad, bäst, utvecklande, rolig och givande.

Jag har frivilligt rullat runt i kajaken, blivit hängandes upp och ner i det kalla vattnet.

Först under en sekund, sen tre och sen många.

Jag är en stolt säl.

Jag har lärt mig paddla rakt, lärt mig kanta (det vill säga tilta kajaken med hjälp av höft, mage, ben) så att man nästan står på högkant för att kunna svänga snabbare och lättare. Jag har lärt mig paddla baklänges, bromsa, paddla sidleds. Jag har lärt mig att livrädda och bli räddad:)

Jag är ett stolt blötdjur.

Det var många som testade den ökända eskimårullningen men jag avvaktade, kände att det var nog utmanande att hänga upp och ner lite grann. Men jag ska öva tills nästa träff i Blekinge äger rum vecka 33 och då ska jag minsann vara så pass modig att jag ska försöka.

I dag har jag legat på stranden, bränt mig på näsan samtidigt som jag mentalt förberett hjärnan på att jag kanske kommer att bli en person som kommer att nyttja vattnet mer än bara för att svalka sig vid sol.