Sportigt event och knastanter
Uppdatering: Nu funkar mobilen och jag är lycklig, givetvis var det så att man bara skulle sätta i SIM-kortet. Jag testade i onsdags natt då jag kom hem med lite bubbel i blodet och tyckte att nu jäklar ska jag integrera mig med livet igen. Och så klart att den inte sprängdes den där lilla kallsongblå mobilen med cylifonljud.
Wips så var jag med igen. Underbart.
Jag tänker att det är måndag fastän det är fredag. Det är det som är det trevliga med att gå ut på en onsdag, veckan splittas itu och helgen kommer likson två gånger. Trött är man, men värt var det.
Så där var vi glittrande, glansiga, sportiga, fame-brudar, rollerblades-brudar, fotbollskillar, golfare, en och annan boxare tillsammans med en matador. En härlig blandning av sportnördar och annat fint folk.
Det var som att vara på kalas hela tiden, där den ena festen avlöste den andra. Maratonfest.
Visst tittade folk på kåren, men det är lugnt, jag/vi bjuder på det.
I går var det grupparbete, där fyra av fem var lite skakiga och bakis, den femte var en pepsodent-glad gruppledare som hade piskan framme om man säger så. Så lite fick vi gjort även om det enda fyra av fem personer längatde efter var pizza.
Det var en sån där fin dag igår. Soligt och lite som sockervadd i skallen, då blir saker trevliga. Så trevligt att jag inte brydde mig om att blänga på tanten som körde på mina hälar med rullatorn på hemköp om och om igen. Och jag hånskrattade öppet när en kvinna bittert utbrast:
- Varför ska alla jävla människor ställa sig i kö när jag ska ställa mig där, så typiskt alltså!
Bara för att det är just du, mooha ha haha
Rolig människa det där. Vilken fråga att ställa till universum, borde finnas större saker att fråga efter?!
Japp nu är det helg och dagen är späckad med det mesta, grupparbeten, träning, handling och sen kommer några av mina tjejkompisar ner ikväll. Det blir lite som hajk fast utan tält. Det blir lite som hajk men med liggunderlag på mitt vindsloft. Det blir lite som hajk, men utan eldvakt, bara fnitter i natten.
Bär gärna en röd tröja i dag, fredagen den 28 sep för att stödja Burma i sin kamp för mänskliga rättigheter.
God Helg
Minifilosofi: Äldre generationer kan också skämma ut sig och man undrar vart världen är på väg:)
Punschbordet
Jag tänkte att jag skulle skriva lite om punsch idag.
Det är inget planerat. Snarare ett infall.
"Standing at the punch table, swallowing punch. Can't pay attention to the sound of anyone."
Så inleds en av mina absoluta favoritlåtar. Det är låten Slow Show med The National. Jag upptäckte dem så sent som förra veckan, tack vare min vän Peter. Låten är magiskt bra.
Förresten är hela skivan smått fantastisk, har jag sedermera kommit fram till.
Hur som helst.
Jag fascinerades av... Ja, coolheten, det udda, det spännande i låtens första strof.
Den väldigt levande bilden mitt sinne målade upp.
Hur han står där, vid punschbordet och sväljer punsch. Bara han, punschen, glaset, och bordet. Punschbordet.
Bara idén av att ha ett punschbord är ju... Ja, fascinerande.
Och han står där. Bortkopplad från resten av världen. Sväljer sin punch. Vid punschbordet.
Punschbordet!
Inledningen av låten lindar in hela mig i en slags spännande mystik. Fascination. Nyfikenhet. Kärlek.
Och det präglar min fortsatta lyssning.
När jag väl har hämtat mig från låten, har jag funderat en del på punsch. Drycken punsch. Och kommer på att jag faktiskt nog aldrig någonsin har smakat denna dryck. På wikipedia lär jag mig att det är en svensk dryck, men med ostindiskt utsprung. Att ordet punsch härstammar från indiskans ord för "fem", alltså "panch". Det anspelar alltså på de fem ingredienser som punsch skall innehålla; arrak, vatten, socker, citronsaft och te.
Och så tänker jag vidare. Punschpraliner är ju gott. Och jag älskar ju verkligen arraksbollar. Till och med mer än negerbollar...
Så, hur smakar egentligen punsch?
Jag måste nog ta och köpa mig en flaska snart.
Så ska jag på nästa fest göra mig ett eget privat litet punschbord. Det kan vara ett skrivbord, en spis eller en bokhylla. Det skiter jag i. Det ska bli mitt punschbord för kvällen.
Och där ska jag stå för mig själv. Introvert och grubblande. Svälja punsch efter punsch.
Till slut får jag svårt att stå rakt. Så jag hittar något att luta mig mot. Mina tankar blir mer och mer dystra. Och jag är cool.
Så cool.
Jag är den fascinerande mannen.
Men så kommer jag på mig själv.
Punch på engelska är ju bål.
I låten står han vid bålbordet och bälgar i sig bål.
En stor skål med sprit, sockerdricka och frukt.
Inte riktigt lika spännande.
Men det funkar.
/Björn
Det är inget planerat. Snarare ett infall.
"Standing at the punch table, swallowing punch. Can't pay attention to the sound of anyone."
Så inleds en av mina absoluta favoritlåtar. Det är låten Slow Show med The National. Jag upptäckte dem så sent som förra veckan, tack vare min vän Peter. Låten är magiskt bra.
Förresten är hela skivan smått fantastisk, har jag sedermera kommit fram till.
Hur som helst.
Jag fascinerades av... Ja, coolheten, det udda, det spännande i låtens första strof.
Den väldigt levande bilden mitt sinne målade upp.
Hur han står där, vid punschbordet och sväljer punsch. Bara han, punschen, glaset, och bordet. Punschbordet.
Bara idén av att ha ett punschbord är ju... Ja, fascinerande.
Och han står där. Bortkopplad från resten av världen. Sväljer sin punch. Vid punschbordet.
Punschbordet!
Inledningen av låten lindar in hela mig i en slags spännande mystik. Fascination. Nyfikenhet. Kärlek.
Och det präglar min fortsatta lyssning.
När jag väl har hämtat mig från låten, har jag funderat en del på punsch. Drycken punsch. Och kommer på att jag faktiskt nog aldrig någonsin har smakat denna dryck. På wikipedia lär jag mig att det är en svensk dryck, men med ostindiskt utsprung. Att ordet punsch härstammar från indiskans ord för "fem", alltså "panch". Det anspelar alltså på de fem ingredienser som punsch skall innehålla; arrak, vatten, socker, citronsaft och te.
Och så tänker jag vidare. Punschpraliner är ju gott. Och jag älskar ju verkligen arraksbollar. Till och med mer än negerbollar...
Så, hur smakar egentligen punsch?
Jag måste nog ta och köpa mig en flaska snart.
Så ska jag på nästa fest göra mig ett eget privat litet punschbord. Det kan vara ett skrivbord, en spis eller en bokhylla. Det skiter jag i. Det ska bli mitt punschbord för kvällen.
Och där ska jag stå för mig själv. Introvert och grubblande. Svälja punsch efter punsch.
Till slut får jag svårt att stå rakt. Så jag hittar något att luta mig mot. Mina tankar blir mer och mer dystra. Och jag är cool.
Så cool.
Jag är den fascinerande mannen.
Men så kommer jag på mig själv.
Punch på engelska är ju bål.
I låten står han vid bålbordet och bälgar i sig bål.
En stor skål med sprit, sockerdricka och frukt.
Inte riktigt lika spännande.
Men det funkar.
/Björn
Duktig glansig dansös isolerad
Det är onsdag och jag är redan så här tidigt på morgonen "pissed off".
Skulle man kunna känna sig mer gråtfärdig än när man anstränger sig över sin förmåga, gör saker för att vara duktig och som egentligen går emot ens sanna natur?
Som att ställa klockan på 06.00 (visserligen snoozade jag 9 gånger, men ändå) när jag egentligen börjar 10.15. Bara för att traska 40 min till skolan, bara för att kunna hitta en dator, bara för att kunna betala hyra och hemförsäkring, bara för att blogga, bara för att fixa mitt telefonabonnemang.
Så här duktig var jag.
Allt för jag ska hinna med min enormt späckade onsdag som antagligen kommer avslutas med alkohol i blodet och att jag hoppar runt i oviga piruetter i min löjligt glansiga Fame-outfit ala 80tal på kåren.
(Vi har en slags sittning i eftm/kväll och temat för kvällen är "sport")
Så här gick det i allfall med duktigheten.
Jag bestämde mig i lördags för att ge mig hän åt vårt modernistiska samhälle, bli en av de där som insuper enkelheten av att vara vuxen (nu menar jag inte facebook).
Jag skaffade ett mobilabonnemang
Det är rätt modernt för mig och det verkade så fint med en fast avgift tillsammans med hutlöst många samtal och mess. Wohooo. Vilken grej tänkte jag. Jag kan sluta tänka och fortfarande hålla kontakten med folk.
Läste Lena den finstilta texten? Nix!
I stället vaknade jag igår och insåg att min mobil var död, nätverksfel på server stod det.
Och hur handikappad blir inte en tjej som bor långt bort på en kulle - very far away från högskolan, som inte har telefon, som bara har minnet av en snodd cykel, som inte har internet?
Hallåååå! Helt hjälplös ju.
Så hela gårdagen krånglade när jag snabbt fick låna telefoner här och där. Jag försökte t.ex. bestämma med Emelie en exakt plats där vi skulle träffas för projektarbete. Det slutade med att hon satt på högskolans bibliotek och jag satt på Stadsbiblioteket.
Jag ringde också telefonföretaget och gnällde och fick till svar att jag skulle kunna vara utan telefon i upp till 5 dagar. Jag höll på att börja gråta.
Men när jag väl kom hem igår så låg det ett litet SIM-kort i brevhögen. Jihooo tänkte jag, allt kommer att lösa sig.
Tills man öppnar det där förbenade kuvertet, fattar ingenting av alla pinkoder och det står att jag hänvisas till manualen som finns till kortet på telefonabonnemangets hemsida. Ähh ja för internet har ju alla?
Och när jag väl sitter här vid datorn på skolan så informeras jag av bolaget att en autogiroblankett tillsammans med andra saker ska skrivas ut och skickas in. Varför kunde de inte skicka med en sådan blankett undrar jag då?
Problemet med mig är också att jag inte ens vågar testa att sätta i det nya SIM-kortet... tycker alltid att det finns en risk att små teknikpryalr kan sprängas. Ja jag vet att den inte kommer göra det.
Men man vet aldrig, därför ska jag tvinga någon i klassen att göra det.
Och vem vet jag kanske har missat någon finstilt text eller blivit instruktionsblind - gillar inte instruktioner... så den kanske funkar inom en timme. Eller så är det så att moderna saker tjafsar med mig och jag kommer vara isolerad från världen i en hel vecka på min kulle, far away från högskolan, utan cykel, utan internet och helt utan telefon.
Givetvis tog jag fel lapp till hemförsäkringen, så räkningen är fortfarande obetald. Så mycket samlad energi för minsta lilla avkastning.
Minifilosofi: Allt löser sig, men ibland kan det ta jävligt lång tid.
/Lena
Skulle man kunna känna sig mer gråtfärdig än när man anstränger sig över sin förmåga, gör saker för att vara duktig och som egentligen går emot ens sanna natur?
Som att ställa klockan på 06.00 (visserligen snoozade jag 9 gånger, men ändå) när jag egentligen börjar 10.15. Bara för att traska 40 min till skolan, bara för att kunna hitta en dator, bara för att kunna betala hyra och hemförsäkring, bara för att blogga, bara för att fixa mitt telefonabonnemang.
Så här duktig var jag.
Allt för jag ska hinna med min enormt späckade onsdag som antagligen kommer avslutas med alkohol i blodet och att jag hoppar runt i oviga piruetter i min löjligt glansiga Fame-outfit ala 80tal på kåren.
(Vi har en slags sittning i eftm/kväll och temat för kvällen är "sport")
Så här gick det i allfall med duktigheten.
Jag bestämde mig i lördags för att ge mig hän åt vårt modernistiska samhälle, bli en av de där som insuper enkelheten av att vara vuxen (nu menar jag inte facebook).
Jag skaffade ett mobilabonnemang
Det är rätt modernt för mig och det verkade så fint med en fast avgift tillsammans med hutlöst många samtal och mess. Wohooo. Vilken grej tänkte jag. Jag kan sluta tänka och fortfarande hålla kontakten med folk.
Läste Lena den finstilta texten? Nix!
I stället vaknade jag igår och insåg att min mobil var död, nätverksfel på server stod det.
Och hur handikappad blir inte en tjej som bor långt bort på en kulle - very far away från högskolan, som inte har telefon, som bara har minnet av en snodd cykel, som inte har internet?
Hallåååå! Helt hjälplös ju.
Så hela gårdagen krånglade när jag snabbt fick låna telefoner här och där. Jag försökte t.ex. bestämma med Emelie en exakt plats där vi skulle träffas för projektarbete. Det slutade med att hon satt på högskolans bibliotek och jag satt på Stadsbiblioteket.
Jag ringde också telefonföretaget och gnällde och fick till svar att jag skulle kunna vara utan telefon i upp till 5 dagar. Jag höll på att börja gråta.
Men när jag väl kom hem igår så låg det ett litet SIM-kort i brevhögen. Jihooo tänkte jag, allt kommer att lösa sig.
Tills man öppnar det där förbenade kuvertet, fattar ingenting av alla pinkoder och det står att jag hänvisas till manualen som finns till kortet på telefonabonnemangets hemsida. Ähh ja för internet har ju alla?
Och när jag väl sitter här vid datorn på skolan så informeras jag av bolaget att en autogiroblankett tillsammans med andra saker ska skrivas ut och skickas in. Varför kunde de inte skicka med en sådan blankett undrar jag då?
Problemet med mig är också att jag inte ens vågar testa att sätta i det nya SIM-kortet... tycker alltid att det finns en risk att små teknikpryalr kan sprängas. Ja jag vet att den inte kommer göra det.
Men man vet aldrig, därför ska jag tvinga någon i klassen att göra det.
Och vem vet jag kanske har missat någon finstilt text eller blivit instruktionsblind - gillar inte instruktioner... så den kanske funkar inom en timme. Eller så är det så att moderna saker tjafsar med mig och jag kommer vara isolerad från världen i en hel vecka på min kulle, far away från högskolan, utan cykel, utan internet och helt utan telefon.
Givetvis tog jag fel lapp till hemförsäkringen, så räkningen är fortfarande obetald. Så mycket samlad energi för minsta lilla avkastning.
Minifilosofi: Allt löser sig, men ibland kan det ta jävligt lång tid.
/Lena
Förkylt Folk & Miserabel Musik
Tisdag.
Var i morse och bevittnade opponeringen på folkhälsans d-uppsatser. Det var ju dags för Mats att äntligen få gå upp med sin. Lite besviken blev jag dock. Det var en ganska händelsefattig, trött och försiktig tillställning. Jag hade förväntat mig mer.
Grattis Mats, hur som helst. Magister Svensson!
Läste på aftonbladet att det är superförkylningstider. Så klart det är. Jag har klarat mig hur bra som helst. Och tror mig fortsätta klara mig bra.
Mina egna knep:
1) Inte köpa lösgodis. De där vidriga öppna byttorna som sjuka småbarn och vanligt halväckligt folk går och petar i och håller på vill jag inte stoppa i munnen. Eh... Och inte godiset i dem heller...
2) Öl. Alkohol håller kroppens försvarsmekanismer alerta och alkoholen tar säkert död på en massa bakterier.
3) Kryddor. Chili, cayennepeppar, vitlök... Bring it on. Det är bannemej hälsokost. Stark mat håller oss friska.
4) Tegan & Sara. Jag har lyssnat väldigt mycket på dem sedan i somras. Minst varje dag nästan. Bra musik gör dig frisk.
I kväll skall det bli ljuvligt att läsa den allsvenska tabellen, med IFK Göteborg i topp! Guldet ska hem. Hem till Göteborg.
Och alltså... Vad är grejen? Var på Mårtensson i lördags - för jag vet inte vilken gång i ordningen... Hade verkligen jätteroligt. Men... Schlagergolvet. Vad är grejen med musiken? En obskyr och smaklös orgie i extrema crowdpleasers. Musik som andas Sverigedisco på Ibiza, öltältsstämning på skördetröskefestivalen i Hjo, "Svenneraggarhits vol. 56", eller.. ja...
Det är så fullständigt utan ambition. Särskilt som det är exakt, EXAKT, samma musik som rullar vecka efter vecka, ÅR efter ÅR... Efter ÅR! Vad gör snubben som ger sken att vara dj
Artister som kör playback är väl en sak... Men djar som bränner ihop en skiva och låter den rulla för 435:e helgen i sträck... Ja... Jag blir lika matt varje gång.
Ååååååh inatt inatt... Waaaaaaahhhh, living on a prayer.... Ja e fååååååångad av en stormvind....
Mårtenssons schlagergolv måste vara ett av landets mest fantasilösa.
Och stämningen på r&b-golvet är nästan alltid credstel och prettokall.
Trist, trist...
Och Club Moon har ju gjort sitt. Det kommer ju inget folk dit. Synd. Det är på alla sätt och vis en nattklubb som är överlägsen Mårtensson. Bortsett då från att det är så ödsligt där inne.
Detta var inte alls vad jag tänkte skriva om idag, men nu är jag trött.
Äh... När vi ändå är inne på spåret.
Jag utlyser en tävling!
Den första att kommentera detta inlägg bjuder jag på en drink i en bar. Det blir på dennes ansvar att påpeka detta om denne springer på mig någon gång på stan eller på kåren. Jag brukar kunna skådas lite överallt. Lycka till.
Heeeeeeeeeeey, heeeeey baby.... I wanna knoooooooooow if you'll be my girl....
/Björn
Var i morse och bevittnade opponeringen på folkhälsans d-uppsatser. Det var ju dags för Mats att äntligen få gå upp med sin. Lite besviken blev jag dock. Det var en ganska händelsefattig, trött och försiktig tillställning. Jag hade förväntat mig mer.
Grattis Mats, hur som helst. Magister Svensson!
Läste på aftonbladet att det är superförkylningstider. Så klart det är. Jag har klarat mig hur bra som helst. Och tror mig fortsätta klara mig bra.
Mina egna knep:
1) Inte köpa lösgodis. De där vidriga öppna byttorna som sjuka småbarn och vanligt halväckligt folk går och petar i och håller på vill jag inte stoppa i munnen. Eh... Och inte godiset i dem heller...
2) Öl. Alkohol håller kroppens försvarsmekanismer alerta och alkoholen tar säkert död på en massa bakterier.
3) Kryddor. Chili, cayennepeppar, vitlök... Bring it on. Det är bannemej hälsokost. Stark mat håller oss friska.
4) Tegan & Sara. Jag har lyssnat väldigt mycket på dem sedan i somras. Minst varje dag nästan. Bra musik gör dig frisk.
I kväll skall det bli ljuvligt att läsa den allsvenska tabellen, med IFK Göteborg i topp! Guldet ska hem. Hem till Göteborg.
Och alltså... Vad är grejen? Var på Mårtensson i lördags - för jag vet inte vilken gång i ordningen... Hade verkligen jätteroligt. Men... Schlagergolvet. Vad är grejen med musiken? En obskyr och smaklös orgie i extrema crowdpleasers. Musik som andas Sverigedisco på Ibiza, öltältsstämning på skördetröskefestivalen i Hjo, "Svenneraggarhits vol. 56", eller.. ja...
Det är så fullständigt utan ambition. Särskilt som det är exakt, EXAKT, samma musik som rullar vecka efter vecka, ÅR efter ÅR... Efter ÅR! Vad gör snubben som ger sken att vara dj
Artister som kör playback är väl en sak... Men djar som bränner ihop en skiva och låter den rulla för 435:e helgen i sträck... Ja... Jag blir lika matt varje gång.
Ååååååh inatt inatt... Waaaaaaahhhh, living on a prayer.... Ja e fååååååångad av en stormvind....
Mårtenssons schlagergolv måste vara ett av landets mest fantasilösa.
Och stämningen på r&b-golvet är nästan alltid credstel och prettokall.
Trist, trist...
Och Club Moon har ju gjort sitt. Det kommer ju inget folk dit. Synd. Det är på alla sätt och vis en nattklubb som är överlägsen Mårtensson. Bortsett då från att det är så ödsligt där inne.
Detta var inte alls vad jag tänkte skriva om idag, men nu är jag trött.
Äh... När vi ändå är inne på spåret.
Jag utlyser en tävling!
Den första att kommentera detta inlägg bjuder jag på en drink i en bar. Det blir på dennes ansvar att påpeka detta om denne springer på mig någon gång på stan eller på kåren. Jag brukar kunna skådas lite överallt. Lycka till.
Heeeeeeeeeeey, heeeeey baby.... I wanna knoooooooooow if you'll be my girl....
/Björn
Please poke me!
I morse vaknade jag till en underbar morgon (förutom tankarna på en överhängande dugga) så var soluppgången fantastisk klockan 7.
Något konstigt hände. Mitt lillfinger hade somnat och det var som små nålstick i den. Det kändes inte som om den var en del av mig, väldigt underlig känsla.
Och då kom jag och tänka på att något som jag läst från Buddismen.
Att många människor ser sig själva som egna, att de är individuella, att de sköter sitt eget och inget mer. (Inget ont i det)
Men enligt Buddismen så ska man se alla människor som en hel kropp, för att därmed öka medkänslan.
Och om man skadar fingret på den egna kroppen så skulle man ju ganska självklart ta hand om den, man skulle ju inte låta den förblöda. Man skulle genast fixa plåster.
Men skulle det vara självklart att ta hand om en annan medmänniska? Eller bara göra någon glad?
Ringa mamma - tummen
Säga glatt hej till busschauffören på linje 50 - pekfingret
Hjälpa rullatortanten vid Hemköp - långfingret
Vara med i Amnesty - ringfingret
Skaffa fadderbarn - lillfingret.
Tja, nåja - från ingen känsel i lillfingret till tungt moraliskt flum.
Malmö var nice som alltid, öligt, fikigt, trevligt, soligt och tjohoo brände 2000 spänn på shopping. Kanske måste börja leva som en student snart.
Träffade två av mina homies (girlfriends) och vad jag minns mest av från fikan, var att de nämnde facebook i varannan mening. Helt galet. Man kan säga att jag blev facebook-mobbad, utfryst by facebook.
Please poke me så jag vaknar tack!
Funderar på hur taskigt det är egentligen att de har lagt ut en massa bilder på mig på internet som är öppet för en bunt människor att titta på, utan att jag godkänt det.
Skapar facebook utseendefixering? Nej inte den vinkeln, bara svartvitt tack! O gud nej inte den bilden! Så där ser du inte ut i verkligheten.... vad händer?
Please poke me så jag vaknar....
Nåja.
Every day is a new day.
Minifilosofi: Gör någon glad.
/Lena
Min fina morgon trots duggaångest.
Min egen muskel-mupp. Musculus Ironman.
På lektionerna tar vi hjälp av skelettet Benjamin och vi dansar också.
Något konstigt hände. Mitt lillfinger hade somnat och det var som små nålstick i den. Det kändes inte som om den var en del av mig, väldigt underlig känsla.
Och då kom jag och tänka på att något som jag läst från Buddismen.
Att många människor ser sig själva som egna, att de är individuella, att de sköter sitt eget och inget mer. (Inget ont i det)
Men enligt Buddismen så ska man se alla människor som en hel kropp, för att därmed öka medkänslan.
Och om man skadar fingret på den egna kroppen så skulle man ju ganska självklart ta hand om den, man skulle ju inte låta den förblöda. Man skulle genast fixa plåster.
Men skulle det vara självklart att ta hand om en annan medmänniska? Eller bara göra någon glad?
Ringa mamma - tummen
Säga glatt hej till busschauffören på linje 50 - pekfingret
Hjälpa rullatortanten vid Hemköp - långfingret
Vara med i Amnesty - ringfingret
Skaffa fadderbarn - lillfingret.
Tja, nåja - från ingen känsel i lillfingret till tungt moraliskt flum.
Malmö var nice som alltid, öligt, fikigt, trevligt, soligt och tjohoo brände 2000 spänn på shopping. Kanske måste börja leva som en student snart.
Träffade två av mina homies (girlfriends) och vad jag minns mest av från fikan, var att de nämnde facebook i varannan mening. Helt galet. Man kan säga att jag blev facebook-mobbad, utfryst by facebook.
Please poke me så jag vaknar tack!
Funderar på hur taskigt det är egentligen att de har lagt ut en massa bilder på mig på internet som är öppet för en bunt människor att titta på, utan att jag godkänt det.
Skapar facebook utseendefixering? Nej inte den vinkeln, bara svartvitt tack! O gud nej inte den bilden! Så där ser du inte ut i verkligheten.... vad händer?
Please poke me så jag vaknar....
Nåja.
Every day is a new day.
Minifilosofi: Gör någon glad.
/Lena
Min fina morgon trots duggaångest. Min egen muskel-mupp. Musculus Ironman. På lektionerna tar vi hjälp av skelettet Benjamin och vi dansar också.Och så har ytterligare en dag passerat
"Björn! Ingen kan skjuta sparris som du. Nästa spelning ska du spela triangel och dooodoooodooooaaa som bara du kan. Ring. Din *****"
Sms under natten från en trummis i en av landets absolut mest populära rockband.
Annars?
Fredagen var jobbig på så vis att vi hade gruppmöte redan klockan 11:00. João höll gäspande med mig. Aldrig mer gruppmöten innan kl 14:00.
Fredagen var jobbig även på så vis att jag blev väckt två gånger under min eftermiddagssömn. Först ringde Karin och ville låna mitt bord. Jag hjälpte henne bära bort det + två stolar. Sen blev jag väckt igen av Krigge som plingade på dörren. När jag öppnade var han borta.
Det tråkiga med en helg i Halmstad är att den påminner ganska mycket om en tisdag i Halmstad. Eller för den delen en torsdag. Eller en måndag. Eller om det är de dagarna som påminner om helg. Om det tvisto de lärde.
Jag och ****-Ivar gick på box på kårgymmet för andra veckan i rad. Mycket i hopp om att samma fagra duo som senast skulle deltaga. De var med igen... Det gladde.
Ha en hutlöst härlig helg.
/Björn
Sms under natten från en trummis i en av landets absolut mest populära rockband.
Annars?
Fredagen var jobbig på så vis att vi hade gruppmöte redan klockan 11:00. João höll gäspande med mig. Aldrig mer gruppmöten innan kl 14:00.
Fredagen var jobbig även på så vis att jag blev väckt två gånger under min eftermiddagssömn. Först ringde Karin och ville låna mitt bord. Jag hjälpte henne bära bort det + två stolar. Sen blev jag väckt igen av Krigge som plingade på dörren. När jag öppnade var han borta.
Det tråkiga med en helg i Halmstad är att den påminner ganska mycket om en tisdag i Halmstad. Eller för den delen en torsdag. Eller en måndag. Eller om det är de dagarna som påminner om helg. Om det tvisto de lärde.
Jag och ****-Ivar gick på box på kårgymmet för andra veckan i rad. Mycket i hopp om att samma fagra duo som senast skulle deltaga. De var med igen... Det gladde.
Ha en hutlöst härlig helg.
/Björn
Framförhållning och roligare saker
Det var tänkt att jag skulle plugga stenhårt till duggan som är på måndag, så att jag då kunde unna mig roliga, öliga, shoppiga, fikiga, leende saker i Malmö denna helg.
Men så kom den där söta lilla telefonen som jag hade beställt, kallsongblå, himmelsblå liten sak som bara ville bli knapprad på. Så hela tisdagen (är det fortfarande) var jag begeistrad över denna krabat. Den hade plingplongmusik, bilder, ikoner och kalender. Så de där latinska orden trycktes in i hjärnan sporadiskt mellan bubblor och blommor.
Nu kanske jag verkar lite efterbliven... och det är jag inom teknik i allafall, men den hade världens snoozeeffekt....som dock inte fungerar när man stänger av den (för man är ju rädd för hjärntumörer ju) så i morse vaknade jag onormalt utvilad. Jag tänkte, åh vad underbart jag vaknar av mig själv?!
Inte konstigt när klockan var 11 och jag hade tänkt gå upp halv nio för och plugga. Men men, dagens lektion var inställd så jag slapp att försena mig till viktigheterna.
Ska minsann kolla upp den där funktionen, så här kan vi inte ha det!
Jag tänker på alla mysiga människor som man träffat på så kort tid, hur bra man kommer överrens, sen kanske detta är smekmånaden, men det förtränger jag.
Hur trevliga alla är.... kanske är jag blåögd, tack gode gud för det.
Ingen är elak... kanske är jag blond, tack gode gud för det:)
Slutsatsen är: I fall man vill träffa folk så är det bara att börja plugga. Och bonusen är att man genomgår nollningen. Faktiskt. För sanningen är att man blir tightare som grupp och man lär känna varandra.
Synd bara att jag far runt i halva Sverige, istället för att umgås med dessa underbara människor... men det ska det bli ändring på har jag tänkt.
Ops. Så var det ju så där, att min chef fjäskade och tyckte: Men Lena du kan väl jobba en gång i månaden i allfall.
Så det ska jag. Fint klirr i den skrala studentkassan, och jag fortsätter fara runt i Sverige, men inte fullt lika ofta.
Åh måste bara skryta lite. Satte full poäng på duggan och känner mig asnöjd... vilket dock leder till att jag slappar nu och tänker: Detta kan jag medan jag knapprar på den söta mobilen. Det är verkligen jättekul att anordna små möten och "göra listor".
Nä, skärp dig!
Släpp mobilen!
Latin var det ja. Hmm eller jag menar muskler.
Minifilosofi: Framförhållning? Hm, går det att äta?
/Lena
Men så kom den där söta lilla telefonen som jag hade beställt, kallsongblå, himmelsblå liten sak som bara ville bli knapprad på. Så hela tisdagen (är det fortfarande) var jag begeistrad över denna krabat. Den hade plingplongmusik, bilder, ikoner och kalender. Så de där latinska orden trycktes in i hjärnan sporadiskt mellan bubblor och blommor.
Nu kanske jag verkar lite efterbliven... och det är jag inom teknik i allafall, men den hade världens snoozeeffekt....som dock inte fungerar när man stänger av den (för man är ju rädd för hjärntumörer ju) så i morse vaknade jag onormalt utvilad. Jag tänkte, åh vad underbart jag vaknar av mig själv?!
Inte konstigt när klockan var 11 och jag hade tänkt gå upp halv nio för och plugga. Men men, dagens lektion var inställd så jag slapp att försena mig till viktigheterna.
Ska minsann kolla upp den där funktionen, så här kan vi inte ha det!
Jag tänker på alla mysiga människor som man träffat på så kort tid, hur bra man kommer överrens, sen kanske detta är smekmånaden, men det förtränger jag.
Hur trevliga alla är.... kanske är jag blåögd, tack gode gud för det.
Ingen är elak... kanske är jag blond, tack gode gud för det:)
Slutsatsen är: I fall man vill träffa folk så är det bara att börja plugga. Och bonusen är att man genomgår nollningen. Faktiskt. För sanningen är att man blir tightare som grupp och man lär känna varandra.
Synd bara att jag far runt i halva Sverige, istället för att umgås med dessa underbara människor... men det ska det bli ändring på har jag tänkt.
Ops. Så var det ju så där, att min chef fjäskade och tyckte: Men Lena du kan väl jobba en gång i månaden i allfall.
Så det ska jag. Fint klirr i den skrala studentkassan, och jag fortsätter fara runt i Sverige, men inte fullt lika ofta.
Åh måste bara skryta lite. Satte full poäng på duggan och känner mig asnöjd... vilket dock leder till att jag slappar nu och tänker: Detta kan jag medan jag knapprar på den söta mobilen. Det är verkligen jättekul att anordna små möten och "göra listor".
Nä, skärp dig!
Släpp mobilen!
Latin var det ja. Hmm eller jag menar muskler.
Minifilosofi: Framförhållning? Hm, går det att äta?
/Lena
Pinsamt & Tråkigt
Jag skriver mitt onsdagsinlägg nu, mitt i natten. Det är ju ändå faktiskt onsdag, och under själva dagen räknar jag med att vara alldeles för upptagen med en massa annat. Sova, till exempel.
Har veckans enda föreläsning klockan 09:15. Det smärtar djupt i själen att behöva gå upp så tidigt faktiskt. Särskilt som jag har en bit kvar till sömn, så här strax innan kl fyra på natten.
Sen efter föreläsningen ska jag jobba en timme på skolan, sen till systemet och förbereda kvällen, sen hem och äta falukorv, sen städa lägenheten lite innan jag svimmar av trötthet framåt halv tre.
Så ska jag sova två timmar innan det vankas fotbollsträning, Champions League-kväll, samt kårpub.
Tisdagens pinsamma ögonblick:
Jag satt hemma och pillade med datorn, sneglade på Sveriges match mot Nordkorea, samt tvätttade kläder på förmiddagen. Som allra oftast när jag går hemma och dagdriver hade jag på mig min svenska landslagströja, för att den är så himla bekväm. Jag har nästan jämnt på mig den när jag är ensam hemma och slöar.
Den är jätteskön.
Så skulle jag ut till tvättstugan en sväng, och mötte några grannar vid postlådorna.
Just då kom jag på hur det skulle kunna kopplas att jag hade landslagströjan på mig för att det var landskamp. Jag blev genast extremt obekväm och generad. Skyndade sedan hem och bytte tröja. Den var mindre bekväm, men för stunden skönare.
Vika tvätt är förresten sjutton gånger tråkigare än att diska.
Fyrtiofem gånger tråkigare än att gå ut med soporna.
Fjorton gånger tråkigare än att rengöra toaletten.
Och hälften så tråkigt som att behöva gå upp före klockan tio.
Sezzzz...
/Björn
Har veckans enda föreläsning klockan 09:15. Det smärtar djupt i själen att behöva gå upp så tidigt faktiskt. Särskilt som jag har en bit kvar till sömn, så här strax innan kl fyra på natten.
Sen efter föreläsningen ska jag jobba en timme på skolan, sen till systemet och förbereda kvällen, sen hem och äta falukorv, sen städa lägenheten lite innan jag svimmar av trötthet framåt halv tre.
Så ska jag sova två timmar innan det vankas fotbollsträning, Champions League-kväll, samt kårpub.
Tisdagens pinsamma ögonblick:
Jag satt hemma och pillade med datorn, sneglade på Sveriges match mot Nordkorea, samt tvätttade kläder på förmiddagen. Som allra oftast när jag går hemma och dagdriver hade jag på mig min svenska landslagströja, för att den är så himla bekväm. Jag har nästan jämnt på mig den när jag är ensam hemma och slöar.
Den är jätteskön.
Så skulle jag ut till tvättstugan en sväng, och mötte några grannar vid postlådorna.
Just då kom jag på hur det skulle kunna kopplas att jag hade landslagströjan på mig för att det var landskamp. Jag blev genast extremt obekväm och generad. Skyndade sedan hem och bytte tröja. Den var mindre bekväm, men för stunden skönare.
Vika tvätt är förresten sjutton gånger tråkigare än att diska.
Fyrtiofem gånger tråkigare än att gå ut med soporna.
Fjorton gånger tråkigare än att rengöra toaletten.
Och hälften så tråkigt som att behöva gå upp före klockan tio.
Sezzzz...
/Björn
Stålhätte-jag i mobillandet
Nu har hösten kickat in. Somnade av ösregn. Vaknade av ösregn. Åt frukost under ösregn.
Det betyder också att jag har sjukt svårt att komma upp på mogonen. Somnar sent för min kropp tror att det fortfarande är sommar (för man stod ju inuti ett köpcenter utan fönster hela sommaren, visserligen var det rätt fult väder ute ändå....men ändå, måste ju få klaga lite)
Det betyder också att i stället för att snooza en gång varje morgon så snoozar jag så många gånger att min mobil självdör, vägrar alltså att väcka mig. Vilket leder till att jag är sen till allt mellan grupparbeten och lektioner. Så nu är det dags att köpa en ny mobiltelefon.
Kan behövas då man har en ovalformad kladdvit ful 100kronors mobil från Australien där alla knappar sitter helt tvärtom(No offense Johan-tack för telefonen), för att inte tala om att jag bara kan messa manuellt, här finns inga lyxiga knappar som summerar ord åt mig, nejdå!
Inte heller kan jag messa samma meddelande till flera människor. Nix allt ska ta så lång tid som möjligt för att jag ska få mobilerage. Så alla ni som får sådana här fina små söta medelande om middagar här och fester där, kan ju tänka att det ligger mycket tummetryck bakom detta.
Så nu är den beställd efter många svängningar på alla sidor som kan tänkas surfas....en blå fin mobil, så därja. Bättre sent än aldrig.
Men jag tror att det alltid har varit så. Att jag minsann får tacka min kära moder för det och då menar jag att jag är sist med att skaffa allt.
Det började med att jag skaffade mina första Dr Martens-skor, skulle ha dem den där sommaren det var stekhett, helst med kort kjol och magtröja till. Wohooo det var jag och några punkare. Men jag tackar väl min mor för min målinriktning för det tog sin lilla tid att spara ihop till dessa skor. 1100 kostade de och när jag väl hade sparat ihop till dem så var de nästan omoderna.
Och jag är nog fortfarande sån, att det tar tid att vänja sig, måste tänka, måste känna, vill spara, vill betala kontant, och då ska det kännas i hela kroppen att den där saken är min.
Jag vill att saker ska kännas som jag.
Så nu blev det en kallsongblå mobil, som gör mig glad. Och utan att säga för mycket så behövde jag skor med stålhätta när jag var 16, inte för att sparka med utan för att de behövdes för att komplentera mig som i jag. Jag vet att ni fattar vad jag menar.
Också får man ta att alla ens vänner vill att man ska gå med i facebook och tycker att jag är knäpp när jag säger att: Det gör jag när det blir omodernt.
Minifilosofi: Våga vägra vara som alla andra, det är roligare än man tror.
/Lena
Det betyder också att jag har sjukt svårt att komma upp på mogonen. Somnar sent för min kropp tror att det fortfarande är sommar (för man stod ju inuti ett köpcenter utan fönster hela sommaren, visserligen var det rätt fult väder ute ändå....men ändå, måste ju få klaga lite)
Det betyder också att i stället för att snooza en gång varje morgon så snoozar jag så många gånger att min mobil självdör, vägrar alltså att väcka mig. Vilket leder till att jag är sen till allt mellan grupparbeten och lektioner. Så nu är det dags att köpa en ny mobiltelefon.
Kan behövas då man har en ovalformad kladdvit ful 100kronors mobil från Australien där alla knappar sitter helt tvärtom(No offense Johan-tack för telefonen), för att inte tala om att jag bara kan messa manuellt, här finns inga lyxiga knappar som summerar ord åt mig, nejdå!
Inte heller kan jag messa samma meddelande till flera människor. Nix allt ska ta så lång tid som möjligt för att jag ska få mobilerage. Så alla ni som får sådana här fina små söta medelande om middagar här och fester där, kan ju tänka att det ligger mycket tummetryck bakom detta.
Så nu är den beställd efter många svängningar på alla sidor som kan tänkas surfas....en blå fin mobil, så därja. Bättre sent än aldrig.
Men jag tror att det alltid har varit så. Att jag minsann får tacka min kära moder för det och då menar jag att jag är sist med att skaffa allt.
Det började med att jag skaffade mina första Dr Martens-skor, skulle ha dem den där sommaren det var stekhett, helst med kort kjol och magtröja till. Wohooo det var jag och några punkare. Men jag tackar väl min mor för min målinriktning för det tog sin lilla tid att spara ihop till dessa skor. 1100 kostade de och när jag väl hade sparat ihop till dem så var de nästan omoderna.
Och jag är nog fortfarande sån, att det tar tid att vänja sig, måste tänka, måste känna, vill spara, vill betala kontant, och då ska det kännas i hela kroppen att den där saken är min.
Jag vill att saker ska kännas som jag.
Så nu blev det en kallsongblå mobil, som gör mig glad. Och utan att säga för mycket så behövde jag skor med stålhätta när jag var 16, inte för att sparka med utan för att de behövdes för att komplentera mig som i jag. Jag vet att ni fattar vad jag menar.
Också får man ta att alla ens vänner vill att man ska gå med i facebook och tycker att jag är knäpp när jag säger att: Det gör jag när det blir omodernt.
Minifilosofi: Våga vägra vara som alla andra, det är roligare än man tror.
/Lena
Tankar om måndag & nollning
Måndag är här!
Har ni tänkt på att måndag bara är ett "g" ifrån ordet måndagg. Måndagg, som jag tycker är ett poetiskt, mystiskt, fantasieggande och vackert ord. Måndagg...
Det låter lite småmagiskt mysigt på något vis.
Anywho...
Spelade match idag, men jag kunde inte släppa en tanke.
I backlinjen hade jag mycket tid att reflektera. Jag reflekterade över EM-semifinalen mellan Sverige och Tyskland 1992. Jag mindes tydligt Kennet Anderssons sena reducering på nick till 2-3 (som matchen även slutade).
Och jag mindes Hässlers 1-0-mål på frispark.
Men jag kunde inte komma på vem som gjorde Sveriges första mål i den matchen. Jag funderade och funderade, men kom inte på vem det var. Det hela var mycket irriterande.
När jag kom hem kollade jag upp det. Det var Tomas Brolin som gjorde 1-2 på straff, sedan Klas Ingesson blivit bryskt behandlad.
¤¤¤
"Och låt en sak stå klart här och nu: Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av nollning eller inkilning. Nollning och inkilning är bara andra ord för mobbning, grymhet eller sadism."
Orden är Expressens sportkrönikör, Mats Olssons.
Han skriver några rader om nollning i allmänhet i sin söndagskrönika.
Och visst blir man, åtminstone som Halmstadstudent, ganska sur över hur man kan generalisera på det viset och uttrycka sig så urbota klumpigt och felaktigt.
Visst är säkert många nollningar/inkilningar just smaklösa och osympatiska.
Men knappast alla, och definitivt INTE Halmstads.
Och vi vet ju hur enkla varelser människan är. Vi läser, vi hör, vi tar in - och vi köper det. "Nollning är fylla och mobbning" skriver någon med inflytande, och vi tänker att "Ja, så är det".
För hur sjukt det än må vara är det många som ännu tar kvällspressen på allvar. Händer det ett enda tillbud inom något som är laddat, t.ex. nollning, så är det genast signifikativt för hela alltet.
Jag tycker att vi ska förbjuda:
Sex: Tänk på alla våldtäkter, tänk på alla pedofiler, tänk på alla könssjukdomar, tänk på alla komplex, tänk på alla oönskade graviditeter, tänk på hur jobbigt det är att vakna upp med någon man verkligen inte alls vill vakna upp med, tänk på hur jobbigt det är att vilja ha sex med någon som inte känner likadant, och tänk på hur pinsamt det blir när någon lägger ut alla ens privata sexfilmer på internet.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av sex!
Sport: Tänk på våldet, tänk på poliser som dör i kravaller, tänk på alla svåra skador, tänk på alla som blir ledsna när de förlorar, tänk på hur äckligt det luktar med svettiga gamla kläder, tänk på korruption, tänk på spelmissbruk och tänk på Kennedy Bakircioglüs frisyr.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av sport!
Utlandsresor: Tänk på alla flygkrascher, tänk på hur tråkigt det är att packa, tänk på alla hajar som äter upp en, tänk på bagage som kan försvinna, tänk på hur hur jobbigt det är med fransoser som vägrar snacka engelska, tänk på ficktjuvar och tänk på hur ont det gör att bränna sig i solen, och exempelvis få en jätteröd näsa.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av att resa utomlands!
Att Mats Olsson skulle vara en sådan ignorant fjant... Men men. Ok.
Hoppas Halmstads nollning har kurage att stå upp för sig själv.
Att man inte väljer Borås Högskolas platta, tama, fega, torra, tråkiga väg att byta namn på nollningen till "Introduktionen". Störtlöjligt i mina ögon.
Halmstads NOLLNING är en glad, frivillig och lekfull festival.
Vad säger ni om att använda Mats Olsson som maskot i årets nollning? Vi kan klä upp honom i typ en sliten gammal kåpa, så kan han få gå runt med en stor skylt där det står typ "Nollning är mobbning!". Lite som en domedagsprofet, eller som en ledare i en medeltida häxjakt.
Så ska han skandera till alla nollor och staber han möter:
"Ni mår dåligt av detta!"
"Sluta mobbas!"
"Detta är grymhet!"
"Detta är sadism!"
Och så kan vi skratta och le. Dansa i ring runt honom och krama honom. Bjuda honom på korv och glädje. Sjunga lite för honom.
Sen, när hans röst förtvinar av skanderande utmattning, så skymtar vi ett litet återhållsamt leende bortom hans avsky för oss. Och han tar av sig kåpan, torkar lite svett i sitt rufsiga hår. Och så säger han:
- Förlåt alla nollor och staber. Jag hade fel. Man kan visst må bra av nollning. Jättebra, rentav.
- Du är förlåten, Mats, säger vi.
Och så lever vi lyckliga för evigt.
Har ni tänkt på att måndag bara är ett "g" ifrån ordet måndagg. Måndagg, som jag tycker är ett poetiskt, mystiskt, fantasieggande och vackert ord. Måndagg...
Det låter lite småmagiskt mysigt på något vis.
Anywho...
Spelade match idag, men jag kunde inte släppa en tanke.
I backlinjen hade jag mycket tid att reflektera. Jag reflekterade över EM-semifinalen mellan Sverige och Tyskland 1992. Jag mindes tydligt Kennet Anderssons sena reducering på nick till 2-3 (som matchen även slutade).
Och jag mindes Hässlers 1-0-mål på frispark.
Men jag kunde inte komma på vem som gjorde Sveriges första mål i den matchen. Jag funderade och funderade, men kom inte på vem det var. Det hela var mycket irriterande.
När jag kom hem kollade jag upp det. Det var Tomas Brolin som gjorde 1-2 på straff, sedan Klas Ingesson blivit bryskt behandlad.
¤¤¤
"Och låt en sak stå klart här och nu: Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av nollning eller inkilning. Nollning och inkilning är bara andra ord för mobbning, grymhet eller sadism."
Orden är Expressens sportkrönikör, Mats Olssons.
Han skriver några rader om nollning i allmänhet i sin söndagskrönika.
Och visst blir man, åtminstone som Halmstadstudent, ganska sur över hur man kan generalisera på det viset och uttrycka sig så urbota klumpigt och felaktigt.
Visst är säkert många nollningar/inkilningar just smaklösa och osympatiska.
Men knappast alla, och definitivt INTE Halmstads.
Och vi vet ju hur enkla varelser människan är. Vi läser, vi hör, vi tar in - och vi köper det. "Nollning är fylla och mobbning" skriver någon med inflytande, och vi tänker att "Ja, så är det".
För hur sjukt det än må vara är det många som ännu tar kvällspressen på allvar. Händer det ett enda tillbud inom något som är laddat, t.ex. nollning, så är det genast signifikativt för hela alltet.
Jag tycker att vi ska förbjuda:
Sex: Tänk på alla våldtäkter, tänk på alla pedofiler, tänk på alla könssjukdomar, tänk på alla komplex, tänk på alla oönskade graviditeter, tänk på hur jobbigt det är att vakna upp med någon man verkligen inte alls vill vakna upp med, tänk på hur jobbigt det är att vilja ha sex med någon som inte känner likadant, och tänk på hur pinsamt det blir när någon lägger ut alla ens privata sexfilmer på internet.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av sex!
Sport: Tänk på våldet, tänk på poliser som dör i kravaller, tänk på alla svåra skador, tänk på alla som blir ledsna när de förlorar, tänk på hur äckligt det luktar med svettiga gamla kläder, tänk på korruption, tänk på spelmissbruk och tänk på Kennedy Bakircioglüs frisyr.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av sport!
Utlandsresor: Tänk på alla flygkrascher, tänk på hur tråkigt det är att packa, tänk på alla hajar som äter upp en, tänk på bagage som kan försvinna, tänk på hur hur jobbigt det är med fransoser som vägrar snacka engelska, tänk på ficktjuvar och tänk på hur ont det gör att bränna sig i solen, och exempelvis få en jätteröd näsa.
Ingen - och jag menar absolut ingen - mår bra av att resa utomlands!
Att Mats Olsson skulle vara en sådan ignorant fjant... Men men. Ok.
Hoppas Halmstads nollning har kurage att stå upp för sig själv.
Att man inte väljer Borås Högskolas platta, tama, fega, torra, tråkiga väg att byta namn på nollningen till "Introduktionen". Störtlöjligt i mina ögon.
Halmstads NOLLNING är en glad, frivillig och lekfull festival.
Vad säger ni om att använda Mats Olsson som maskot i årets nollning? Vi kan klä upp honom i typ en sliten gammal kåpa, så kan han få gå runt med en stor skylt där det står typ "Nollning är mobbning!". Lite som en domedagsprofet, eller som en ledare i en medeltida häxjakt.
Så ska han skandera till alla nollor och staber han möter:
"Ni mår dåligt av detta!"
"Sluta mobbas!"
"Detta är grymhet!"
"Detta är sadism!"
Och så kan vi skratta och le. Dansa i ring runt honom och krama honom. Bjuda honom på korv och glädje. Sjunga lite för honom.
Sen, när hans röst förtvinar av skanderande utmattning, så skymtar vi ett litet återhållsamt leende bortom hans avsky för oss. Och han tar av sig kåpan, torkar lite svett i sitt rufsiga hår. Och så säger han:
- Förlåt alla nollor och staber. Jag hade fel. Man kan visst må bra av nollning. Jättebra, rentav.
- Du är förlåten, Mats, säger vi.
Och så lever vi lyckliga för evigt.
Badring ordineras
Fredag och det är nattsvammel som gäller.
Fredag och jag är i Jönköping, min sista jobbhelg, sen kan jag bli student på riktigt...eller ja, en student som inte extrajobbar i vart fall.
Så vidare framåt så kan jag också sova länge varje lördag, shoppa på lördagsförmiddagar, fika på lördagar, gå ut på lördagar, storhandla på lördagar, tvätta på lördagar, ta en långdusch på lördagar, träna på lördagar, vara i Halmstad på lördagar...I can go on forever!
Jag gillar helt enkelt tanken på lediga lördagar. Lördagar- me like!
Men nu är det fredag och det är dags att andas ut efter en "jag ska trycka in så mycket information det går på bara ett par dagar"-vecka och ladda för "våffla eller bägare" och "var det bra så?" tills i morgon.
Första duggan var idag och förutom att jag klockan 00.50 i går hittade det bortglömda pappret för tricepsmuskeln så gick det bra. Det var ju bara att sätta sig och traggla till halv två, för att sedan krascha sängen för att vakna innan REMsömnen kickade in och sen skriva dugga...och titta där, minsann var det triceps man skulle kunna. Jihoo sicken tur, inte allt bortkastat.
Tyvärr kan jag inte tänka på något annat än latin just nu och hur fascinerande kroppen är.
Men tja glass och chokladexpertis är ju inte heller illa om kunderna uppför sig bara:)
Sen är det bara hålla sig över ytan, samla luft och ge järnet för på nästa måndag är det dugga igen och jag minsann har svårt att hålla andan i detta tempo...skulle vara nice att hinna med filmmaraton eller skriva ett kapitel på min halvdöda roman eller ja, det kanske skulle vara nice att hinna ringa mamma.
Men det är väl bara att vifta med armarna och benen lite extra, sluta titta ut genom fönstret med den dumma koblicken, sluta ångeststäda också kanske man flyter?
Minifilosofi: Köp en badring till tentaperioden, hyperventilering är dåligt.
/Corpus Lenus
Fredag och jag är i Jönköping, min sista jobbhelg, sen kan jag bli student på riktigt...eller ja, en student som inte extrajobbar i vart fall.
Så vidare framåt så kan jag också sova länge varje lördag, shoppa på lördagsförmiddagar, fika på lördagar, gå ut på lördagar, storhandla på lördagar, tvätta på lördagar, ta en långdusch på lördagar, träna på lördagar, vara i Halmstad på lördagar...I can go on forever!
Jag gillar helt enkelt tanken på lediga lördagar. Lördagar- me like!
Men nu är det fredag och det är dags att andas ut efter en "jag ska trycka in så mycket information det går på bara ett par dagar"-vecka och ladda för "våffla eller bägare" och "var det bra så?" tills i morgon.
Första duggan var idag och förutom att jag klockan 00.50 i går hittade det bortglömda pappret för tricepsmuskeln så gick det bra. Det var ju bara att sätta sig och traggla till halv två, för att sedan krascha sängen för att vakna innan REMsömnen kickade in och sen skriva dugga...och titta där, minsann var det triceps man skulle kunna. Jihoo sicken tur, inte allt bortkastat.
Tyvärr kan jag inte tänka på något annat än latin just nu och hur fascinerande kroppen är.
Men tja glass och chokladexpertis är ju inte heller illa om kunderna uppför sig bara:)
Sen är det bara hålla sig över ytan, samla luft och ge järnet för på nästa måndag är det dugga igen och jag minsann har svårt att hålla andan i detta tempo...skulle vara nice att hinna med filmmaraton eller skriva ett kapitel på min halvdöda roman eller ja, det kanske skulle vara nice att hinna ringa mamma.
Men det är väl bara att vifta med armarna och benen lite extra, sluta titta ut genom fönstret med den dumma koblicken, sluta ångeststäda också kanske man flyter?
Minifilosofi: Köp en badring till tentaperioden, hyperventilering är dåligt.
/Corpus Lenus
Med tomhet i blick
Det har varit en omväxlande dag.
Natten präglades av tvära, hastiga och omtumlande kast mellan glädje och galej, frustration och förtvivlan, samt slutgiltig, fast ändå blott temporär, lättnad.
Min stimulerande oförmåga att tacka nej när det ställs till med kalas, eller ens ett stilla samkväm, innebar att ett par timmars kvällsstudier sköts fram till morgonkvisten. Därför var det med ett piggt och förväntansfullt leende jag vaknade av alarmet tidigt vid sjutiden i morse.
Jag fick hur som haver gjort allt som skulle göras till seminariet.
Det var ett väldigt intressant seminarie.
Jag fascinerades väldigt av hur mycket man kan betrakta en talande (malande) människa. Utstråla förkovringsiver och intresse. Ge sken av hur man verkligen begrundar det sagda, hur man spänt ser fram emot vad som ska sägas härnäst.
Följa munnens rörelser. Höra rösten, ljuden.
Allt detta utan ett enda ord är i närheten av att ens uppfattas som ord. Det är bara en ljudkuliss. Dovt i skymundan. Tankarna är inte på annat håll. De är inte alls.
Jag kände mig lite som Homer Simpson.
Men kursen är ganska intressant ändå, tycker jag.
Jag har lite ångest för att jag är så usel på att ta tag i saker. Få tummen ur. Göra något.
Jag måste gå till internationella avdelningen på skolan snart. Jag vill ju ansöka om att läsa vårterminen i något annat land. Men då krävs det ju att man tar sig tid och går dit. På måndag! Kanske.
Förresten. Jag, Mats och Jimmy testade av Mickedala Pizzeria härom veckan. Och vi var alla rörande överens om att det var den sämsta pizzabeställningen vi varit med om i Halmstad. Och det vill inte säga lite. Det är en erfaren och rutinerad trio.
Men i afton knackade Robban på mitt fönster och meddelade att Medya är tillbaka i samma form som 2004! Det låter oerhört spännande! Har Medya hämtat sig från sin av hybris orsakade långa svacka? Jag skall inspektera till helgen...
För nya läsare, eller nya studenter, eller folk som bara älskar pizza, vill jag passa på att tipsa om en länk:
Guide till Halmstads pizzerior
Och helt out of nowehere: Helg!
/Björn
Natten präglades av tvära, hastiga och omtumlande kast mellan glädje och galej, frustration och förtvivlan, samt slutgiltig, fast ändå blott temporär, lättnad.
Min stimulerande oförmåga att tacka nej när det ställs till med kalas, eller ens ett stilla samkväm, innebar att ett par timmars kvällsstudier sköts fram till morgonkvisten. Därför var det med ett piggt och förväntansfullt leende jag vaknade av alarmet tidigt vid sjutiden i morse.
Jag fick hur som haver gjort allt som skulle göras till seminariet.
Det var ett väldigt intressant seminarie.
Jag fascinerades väldigt av hur mycket man kan betrakta en talande (malande) människa. Utstråla förkovringsiver och intresse. Ge sken av hur man verkligen begrundar det sagda, hur man spänt ser fram emot vad som ska sägas härnäst.
Följa munnens rörelser. Höra rösten, ljuden.
Allt detta utan ett enda ord är i närheten av att ens uppfattas som ord. Det är bara en ljudkuliss. Dovt i skymundan. Tankarna är inte på annat håll. De är inte alls.
Jag kände mig lite som Homer Simpson.
Men kursen är ganska intressant ändå, tycker jag.
Jag har lite ångest för att jag är så usel på att ta tag i saker. Få tummen ur. Göra något.
Jag måste gå till internationella avdelningen på skolan snart. Jag vill ju ansöka om att läsa vårterminen i något annat land. Men då krävs det ju att man tar sig tid och går dit. På måndag! Kanske.
Förresten. Jag, Mats och Jimmy testade av Mickedala Pizzeria härom veckan. Och vi var alla rörande överens om att det var den sämsta pizzabeställningen vi varit med om i Halmstad. Och det vill inte säga lite. Det är en erfaren och rutinerad trio.
Men i afton knackade Robban på mitt fönster och meddelade att Medya är tillbaka i samma form som 2004! Det låter oerhört spännande! Har Medya hämtat sig från sin av hybris orsakade långa svacka? Jag skall inspektera till helgen...
För nya läsare, eller nya studenter, eller folk som bara älskar pizza, vill jag passa på att tipsa om en länk:
Guide till Halmstads pizzerior
Och helt out of nowehere: Helg!
/Björn
Att vara student i Halmstad en onsdag
Man kommer hem. Står vid sin port vid halv fyra-snåret. Mätt upp till gommen på ostiga toasts.
Med ångest över allt skolarbete som skall göras innan kl 10:00. Säkert två, kanske tre timmars fix och moj med en massa texter som skall lämnas in vid seminariet.
"Varför valde jag kåren?", kanske man undrar.
Och så tänker man på hur skönt det ska bli att sova.
Och så tänker man på hur jobbigt det ska bli att gå upp.
Men mest på hur skönt det ska bli att sova en liten stund.
Och så rotar man i alla fickor för att plocka upp sina nycklar.
Men nycklarna finns inte i en enda ficka... Inte ens vid tredje kollen.
Så man blir desperat. Man ringer Jimmy och ber honom leta efter nycklarna hemma hos sig.
Men Jimmy hittar inga nycklar hemma hos sig.
Så står man där, bland en massa cyklar. Ensam. Utan sätt att ta sig hem. Reservnycklarna ligger i lägenheten. Lägenheten hyr man kanske dessutom lite småsvart i andrahand. Extra problem där. Och allt skolarbete ligger i lägenheten. Och allt skolarbete behövs om några få timmar. Väldigt få timmar.
Och så står man där ensam.
Så man cyklar bort till kåren.
Det är så tomt och tyst. Men ändå stapplar man fram till huvudentrén och rycker i dörren.
Och dörren råkar vara öppen.
Så man smyger sig in - och känner sig som en fantastiskt extraordinär inbrottstjuv. Och man smyger bort till garderoben. Man lyssnar efter ljud och röster som inte finns.
Garderoben är lite rörig. Man letar fåfängt och patetiskt efter sina nycklar lite här och var.
I ett hörn har någon sopat ihop en hög damm och skräp.
Med brylös hopplöshet rotar man runt med sin redan äckliga hand i det äckliga,
Och där ligger nycklarna.
Klockan 03:45.
Och man cyklar hem.
Lika nöjd som med ett lyckat ragg.
Nästan.
Och så sover man två timmar.
Innan helvetet bryter löst på allvar.
God natt.
/Björn
Kåren
Det är onsdag kväll och klockan är 20:30 när dessa rader skrivs. Jag är nyss hemkommen från träningen. Mina undre extremiteter luktar äckligt med en viss nyans av kattpiss. Mina svettiga gamla benskydd och mina sunkiga fotbollsskor sitter fortfarande på. Och det är dessa fotbollsattiraljer som sprider en olustig odör i mitt hem.
Strax ska jag hoppa in i duschen. Mumma upp mig till perfektion.
Sen ska jag skynda hem till Jimmy och Pelle för att dricka öl i goda vänners lag. Sen skall vi beträda kåren. Jag hade egentligen tänkt viga kvällen åt skolarbete med ****-Ivar, men Pelle och Jimmy fick mig på bättre tankar. Så nu får jag ringa ****-Ivar och berätta att jag inte ansluter i datasalen klockan 22:00.
Detta innebär att jag får gå upp innan 06:00 imorgon för att hinna klart allt jobb innan seminariet kl 12:00... Men det ska väl inte vara några problem. Jag är ju något av en übermench.
Vi ses på kåren om en stund.
/Björn
Strax ska jag hoppa in i duschen. Mumma upp mig till perfektion.
Sen ska jag skynda hem till Jimmy och Pelle för att dricka öl i goda vänners lag. Sen skall vi beträda kåren. Jag hade egentligen tänkt viga kvällen åt skolarbete med ****-Ivar, men Pelle och Jimmy fick mig på bättre tankar. Så nu får jag ringa ****-Ivar och berätta att jag inte ansluter i datasalen klockan 22:00.
Detta innebär att jag får gå upp innan 06:00 imorgon för att hinna klart allt jobb innan seminariet kl 12:00... Men det ska väl inte vara några problem. Jag är ju något av en übermench.
Vi ses på kåren om en stund.
/Björn
Mitt eget pengaspararsystem
Helgen är över och det var ett trevligt veckoslut. Råsundamatchen var spännande och underhållande, men tyvärr sakanades den effektivitet framför mål som jag själv visade upp i lördag eftermiddags. Efter en vårsäsong som mittback flyttade coach upp mig som anfallare och det tog inte ens en kvart innan jag hade språngnickat in 1-0. Lite som en kopia av Edman/Larssons mål mot Bulgarien 2004.
Mats är klar med sin D-uppsats och har därför flyttat bort från min soffa. Farit norrut, i jakt på framgång och pengar.
Själv sliter jag ännu med studentören i hopp om att inte behöva tappa tre kilo varje sistavecka i månaden...
Jag har tagit upp det en gång tidigare, men är fortfarande fascinerad över att 0,5 liter Loka kostar 8,95 kr på Ica Maxi, samtidigt som 1,5 liter Loka kostar 7,95 kr. Bägge produkterna kostar 9,95 kr inklusive pant. Det hela är mycket intressant.
Min käre vän Jon, som pluggar i Stockholm, bor i korridor med delat kök. Hans korridor bebos till större delen av asiater. Och de nyinflyttade asiaterna har visat upp ett obarmhärtigt sinne för sparsamhet.
I den gemensamma kylen har Jon bland annat hittat följande matvaror, i syfte att (åter)användas senare:
- En använd tepåse på ett litet fat.
- Ett litet fat med en skvätt krossade tomater.
- Ett kvartsfyllt glas mjölk.
- En halv skål ris.
Jag har dock utvecklat ett eget, fantastiskt genomtänkt pengaspararsystem. Det går att spara pengar VARENDA GÅNG du handlar något i en affär.
Ponera att du handlar på Ica för 99,80 kr.
- Betalar du kontant betalar du 100 kr, dvs 20 öre för mycket.
- Betalr du med kort, betalar du 99,80 kr, den korrekta summan.
- Du tjänar alltså 20 öre på att betala med kort.
Ponera att du handlar på Ica för 100,20 kr.
- Betalar du kontant betalar du bara 100 kr, dvs 20 öre för lite.
- Betalar du med kort betalar du dock hela summan, dvs 100,20 kr.
- Nu tjänar du 20 öre på att betala kontant.
Om man tar detta i beaktning vid varje inköp man gör... Ja då blir det säkert några kronor om året man kan tjäna ihop. Tänk på det nästa gång ni handlar!
Om någon har fler smarta eller roliga tips på hur man kan spara pengar går det ju utmärkt att kommentera.
Tills vidare nån gång
/Björn
Insomnia
Jag sover dåligt än så länge.
Ibland måste man bara sova in sig, eller hur man nu säger. Vänja sig, slappna av, trivas, snasa, snusa, sova, mysa. Men det gör jag ju. Hela tiden. Bara inte på nätterna liksom.
Idag har min träningsvärk gått från "Jag måste hålla mig i något när jag sätter mig ner till jag har slutat gråta - ont"
Tränade PT-cirkel i fredags vilket betyder att man skuttar runt med en skivstång till musik (inte lika lätt som det låter) och gör utfall med skivstången bakom nacken. Mycket slitsamt då och mycket smärtsamt nu.
Det roliga är att jag ska på samma pass om en timma och undrar egentligen varför jag utsätter mig för just detta? Är jag självplågare? Mycket möjligt...sen är det rätt kul att se en lite bicepsmuskel dallra i takt med musiken i spegeln:)
I fredags var det filmtajm. Fick dock inte välja film för en viss kompis beställde hemkörningssallad som tog 2 timmar att få hem (det skulle max ta 1 timma) och sen hade han glömt vart han ställt bilen, det blev en lång genomgång för att komma fram till att han hade ju faktiskt inte gått till skolan som han skröt om dagen innan utan tagit bilen (som vanligt)
Så tramp tramp, trask trask, darriga ben med kryddig sallad, huvudvärk och lågt blodsocker (efter skivstångspasset). Men filmen var bra, Hot Fuzz, rekomenderar den.
På lördagen försökte jag stretcha min arma kropp på ett yogapass, inte att rekomendera med träningsvärk, städade lägenheten. "So shiny". käkade syrlig sallad, knatade ner till festen (medan kompisen ovan tog taxi till festen)....taxilyxaren (som inte lever som en student) kom först sen kom jag som snabbt tog näst bästa platsen i soffan för att kolla fotbollen. Typ 30 personer dök upp, satt och gormade på tv:n och jag lyckades hålla min soffplats hela kvällen, krävdes få toalettbesök dock, men det var värt det.
Fotbollen var trist, det hände ju ingenting, det var ju tur att man hade öl med sig om man säger så. Utgången och dansen gjorde hela kvällen.
Söndagen förflöt med mer städande (det tar visst aldrig slut), lite streetdance, lite plugg och veggiemål på Sibylla som helt klart var dagens höjdpunkt. Sen toppade jag det med vaniljglass och smält mörk choklad, som egen Vienettaglass fast godare.
Mmmm Ja, Biomedicinare kan också svulla... jajemen. Nemas problemas!
Men nu är det måndag - sockerhög från igår och dugga på fredag. Panik!!
Kanske är på grund av sockret som jag sover dåligt. Hmm värt att analysera... eller inte.
Minifilosofi: Socker+koffein= Insomnia
/Lena
Ibland måste man bara sova in sig, eller hur man nu säger. Vänja sig, slappna av, trivas, snasa, snusa, sova, mysa. Men det gör jag ju. Hela tiden. Bara inte på nätterna liksom.
Idag har min träningsvärk gått från "Jag måste hålla mig i något när jag sätter mig ner till jag har slutat gråta - ont"
Tränade PT-cirkel i fredags vilket betyder att man skuttar runt med en skivstång till musik (inte lika lätt som det låter) och gör utfall med skivstången bakom nacken. Mycket slitsamt då och mycket smärtsamt nu.
Det roliga är att jag ska på samma pass om en timma och undrar egentligen varför jag utsätter mig för just detta? Är jag självplågare? Mycket möjligt...sen är det rätt kul att se en lite bicepsmuskel dallra i takt med musiken i spegeln:)
I fredags var det filmtajm. Fick dock inte välja film för en viss kompis beställde hemkörningssallad som tog 2 timmar att få hem (det skulle max ta 1 timma) och sen hade han glömt vart han ställt bilen, det blev en lång genomgång för att komma fram till att han hade ju faktiskt inte gått till skolan som han skröt om dagen innan utan tagit bilen (som vanligt)
Så tramp tramp, trask trask, darriga ben med kryddig sallad, huvudvärk och lågt blodsocker (efter skivstångspasset). Men filmen var bra, Hot Fuzz, rekomenderar den.
På lördagen försökte jag stretcha min arma kropp på ett yogapass, inte att rekomendera med träningsvärk, städade lägenheten. "So shiny". käkade syrlig sallad, knatade ner till festen (medan kompisen ovan tog taxi till festen)....taxilyxaren (som inte lever som en student) kom först sen kom jag som snabbt tog näst bästa platsen i soffan för att kolla fotbollen. Typ 30 personer dök upp, satt och gormade på tv:n och jag lyckades hålla min soffplats hela kvällen, krävdes få toalettbesök dock, men det var värt det.
Fotbollen var trist, det hände ju ingenting, det var ju tur att man hade öl med sig om man säger så. Utgången och dansen gjorde hela kvällen.
Söndagen förflöt med mer städande (det tar visst aldrig slut), lite streetdance, lite plugg och veggiemål på Sibylla som helt klart var dagens höjdpunkt. Sen toppade jag det med vaniljglass och smält mörk choklad, som egen Vienettaglass fast godare.
Mmmm Ja, Biomedicinare kan också svulla... jajemen. Nemas problemas!
Men nu är det måndag - sockerhög från igår och dugga på fredag. Panik!!
Kanske är på grund av sockret som jag sover dåligt. Hmm värt att analysera... eller inte.
Minifilosofi: Socker+koffein= Insomnia
/Lena
Lätt fånget, lätt förgånget
Så var det fredag, och ännu en ganska skönt improduktiv vecka är till ända. Satt i sista minuten igår kväll och kämpade ihop 5 sidor text, bland annat om ungdomsidrotten i Polen. Fick även sitta en timme innan gruppmötet i morse.
Jag läser en internationell kurs om typ ungdomsidrott, så förutom min vän ****-Ivar är det enbart utbytesstudenter som läser kursen. Hela 9 st är vi. Och 3 st i min grupp då. Jag och två portugiser, João och Daniela.
João visade sig ha en hel del kvar att skriva och Daniela hade typ allt sitt kvar att skriva. Tur att jag är en barmhärtig, förstående, stöttande, hjälpsam och positiv gruppledare/studiekamrat. Men blir det inte bättring till nästa gång... Ja, då blir det andra bullar.
Fredag nu, ja. Blir nog en ganska lugn afton. Match imorgon ju, först med Vapnö, sen EM-kval. Jag är ruggigt taggad. Inför bägge tillställningarna.
Och i onsdags, ja... Jag gick aldrig in på kåren. Jag kom dit, glad och nöjd. hade nyss gått 400 kr plus på pokern hos Christian och hade laddat byxorna med 600 kr. Det var upplagt för ett mastigt barhäng. När jag kom fram upptäckte jag dock att alla pengar glidit ur fickorna på något sätt - på den 300 meter långa promenaden mellan Fartyget och Kåren.
Så jag gick tillbaka och letade efter mina nyvunna rikedomar, men de syntes inte till.
Då blev jag sur och gick hem.
Så du/ni som hade riktigt skitkul gratis på kåren i onsdags; Ni får gärna bjuda igen nån dag.
Helg nu
/Björn
Jag läser en internationell kurs om typ ungdomsidrott, så förutom min vän ****-Ivar är det enbart utbytesstudenter som läser kursen. Hela 9 st är vi. Och 3 st i min grupp då. Jag och två portugiser, João och Daniela.
João visade sig ha en hel del kvar att skriva och Daniela hade typ allt sitt kvar att skriva. Tur att jag är en barmhärtig, förstående, stöttande, hjälpsam och positiv gruppledare/studiekamrat. Men blir det inte bättring till nästa gång... Ja, då blir det andra bullar.
Fredag nu, ja. Blir nog en ganska lugn afton. Match imorgon ju, först med Vapnö, sen EM-kval. Jag är ruggigt taggad. Inför bägge tillställningarna.
Och i onsdags, ja... Jag gick aldrig in på kåren. Jag kom dit, glad och nöjd. hade nyss gått 400 kr plus på pokern hos Christian och hade laddat byxorna med 600 kr. Det var upplagt för ett mastigt barhäng. När jag kom fram upptäckte jag dock att alla pengar glidit ur fickorna på något sätt - på den 300 meter långa promenaden mellan Fartyget och Kåren.
Så jag gick tillbaka och letade efter mina nyvunna rikedomar, men de syntes inte till.
Då blev jag sur och gick hem.
Så du/ni som hade riktigt skitkul gratis på kåren i onsdags; Ni får gärna bjuda igen nån dag.
Helg nu
/Björn
Vändbara saker
Redan torsdag och dagarna bara rullar.
Och jag är nog den enda på hela skolan som inte är bakis idag, för igår var det rätt ösigt på kåren kan jag tänka.
Nepp jag var riktigt duktig, så vid den tiden som alla cyklade omkring med sina systemetkassar så tränade jag. Klapp på axeln Lena! Mycket bra jobbat.
Även om du inte kunde springa så långt som du hade önskat och inte heller kunde lyfta utan att svinga så var det gott ändå.
Men jag kan inte låta bli att tänka hur roligt det kunde ha varit att hänga på de andra och dra till kåren. Klart jag måste tänka så, lite självömkan har ju inget dött av.
Eller?
Drömde om min cykelkompis i natt, att jag hittade den. Blev lite tragiskt när jag vaknade faktiskt.
Jag har också nu införskaffat en soffa. En soffa! THE SOFA!
Jättefin. Den är guldig och täcks av rosa stora blommor. Ungefär som "Pimp my ride" fast "Pimp my vindsvåning" istället. Jag är mycket nöjd, 150 kronor.
Och det bästa med den är att den har vändbara soffkuddar, så jag kan välja blommigt/guldigt/ eller blanda.
Har också¨planer på att få ihop en studiegrupp inför första duggan nästa fredag, kanske vore bra att diskutera de saker som är svåra att få in? Nu har jag lärt mig de största och mest populära benen i kroppen iallfall. Alltid något.
Latin är väldigt kreativt triggande, för mitt skrivande. Som Latissimuss Dorsi - hur snyggt är inte det?
Många fina ord finns det.
Minifilosofi: Allt man köper borde vara vändbart.
/Lena
Och jag är nog den enda på hela skolan som inte är bakis idag, för igår var det rätt ösigt på kåren kan jag tänka.
Nepp jag var riktigt duktig, så vid den tiden som alla cyklade omkring med sina systemetkassar så tränade jag. Klapp på axeln Lena! Mycket bra jobbat.
Även om du inte kunde springa så långt som du hade önskat och inte heller kunde lyfta utan att svinga så var det gott ändå.
Men jag kan inte låta bli att tänka hur roligt det kunde ha varit att hänga på de andra och dra till kåren. Klart jag måste tänka så, lite självömkan har ju inget dött av.
Eller?
Drömde om min cykelkompis i natt, att jag hittade den. Blev lite tragiskt när jag vaknade faktiskt.
Jag har också nu införskaffat en soffa. En soffa! THE SOFA!
Jättefin. Den är guldig och täcks av rosa stora blommor. Ungefär som "Pimp my ride" fast "Pimp my vindsvåning" istället. Jag är mycket nöjd, 150 kronor.
Och det bästa med den är att den har vändbara soffkuddar, så jag kan välja blommigt/guldigt/ eller blanda.
Har också¨planer på att få ihop en studiegrupp inför första duggan nästa fredag, kanske vore bra att diskutera de saker som är svåra att få in? Nu har jag lärt mig de största och mest populära benen i kroppen iallfall. Alltid något.
Latin är väldigt kreativt triggande, för mitt skrivande. Som Latissimuss Dorsi - hur snyggt är inte det?
Många fina ord finns det.
Minifilosofi: Allt man köper borde vara vändbart.
/Lena
Kändiskalabalik på Kåren
Hmm.... Jag är lite konfunderad över kvällen som kommer. Denna kårpubsafton. Jag menar... att döma av förstanyheten på Högskolans Hemsida idag kan det komma att bli en galen kväll på kåren.
Inte för att jag är ovan vid stora kvantiteter uppmärksamhet och uppståndelse runtomkring mig varje gång jag äntrar kårpuben. Men nu... När jag stegar in där som megakändis. Som skolans omslagspojke. Som en stjärna... Det kommer bli kaos.
Detta överträffar med råge när Henrik Larsson gjorde comeback i landslaget.
Min mycket nära vän Jimmy har dock lovat att hjälpa till som bodyguard om alla fans och hysteriska småflickor blir för närgångna under kvällen.
Eller.... Vem försöker jag lura? För närgången!? Det finns inte. Men Jimmy kan säkert vara till nytta att hämta öl i baren, mota bort störiga killar och liknande. Jag dyker nog upp i min blogg-limousine runt 01:50 skulle jag tro.
Annars då?
Jorå... Skolan är i gång. Och det är väl inte mycket mer med det.
Vad det däremot är mycket med är min nyfikenhet på Mickedala Pizzeria. Det dök upp en meny i mitt postfack. De lovar fri hemkörning, och även om det till viss del kompenseras genom lite smådyra pizzor tyckar jag menyn ser intressant och spännande ut. Jag tror jag skall testa Mickedala i helgen.
Eller... Tror och tror.... Jag kommer att testa Mickedala i helgen.
En sak är så urbota dum med Mickedalas meny, bara. Det är deras förkärlek till att vilja bestämma vilken sås det ska vara på pizzorna. Mickedala vill ha bearnaisesås på väldigt många av sina pizzor.
Inget fel på bearnaisesås, för all del.
Jag anser dock att all typ av såsbestämmande i menyer är ett otyg.
Låt det bara stå "valfri sås", så får kunden själv bestämma vilken sås han vill ska pryda pizzan.
Ja, om kunden är amatör vill säga. Ett pizzaproffs beställer givetvis såsen i burk, för att undvika en såsgalen pizzabagare som dränker pizzan i sås.
Nog om såser och pizza.
Nu ska Högskolans (ja, en av de två) bloggstjärna diska.
Ses i afton
/Björn
Inte för att jag är ovan vid stora kvantiteter uppmärksamhet och uppståndelse runtomkring mig varje gång jag äntrar kårpuben. Men nu... När jag stegar in där som megakändis. Som skolans omslagspojke. Som en stjärna... Det kommer bli kaos.
Detta överträffar med råge när Henrik Larsson gjorde comeback i landslaget.
Min mycket nära vän Jimmy har dock lovat att hjälpa till som bodyguard om alla fans och hysteriska småflickor blir för närgångna under kvällen.
Eller.... Vem försöker jag lura? För närgången!? Det finns inte. Men Jimmy kan säkert vara till nytta att hämta öl i baren, mota bort störiga killar och liknande. Jag dyker nog upp i min blogg-limousine runt 01:50 skulle jag tro.
Annars då?
Jorå... Skolan är i gång. Och det är väl inte mycket mer med det.
Vad det däremot är mycket med är min nyfikenhet på Mickedala Pizzeria. Det dök upp en meny i mitt postfack. De lovar fri hemkörning, och även om det till viss del kompenseras genom lite smådyra pizzor tyckar jag menyn ser intressant och spännande ut. Jag tror jag skall testa Mickedala i helgen.
Eller... Tror och tror.... Jag kommer att testa Mickedala i helgen.
En sak är så urbota dum med Mickedalas meny, bara. Det är deras förkärlek till att vilja bestämma vilken sås det ska vara på pizzorna. Mickedala vill ha bearnaisesås på väldigt många av sina pizzor.
Inget fel på bearnaisesås, för all del.
Jag anser dock att all typ av såsbestämmande i menyer är ett otyg.
Låt det bara stå "valfri sås", så får kunden själv bestämma vilken sås han vill ska pryda pizzan.
Ja, om kunden är amatör vill säga. Ett pizzaproffs beställer givetvis såsen i burk, för att undvika en såsgalen pizzabagare som dränker pizzan i sås.
Nog om såser och pizza.
Nu ska Högskolans (ja, en av de två) bloggstjärna diska.
Ses i afton
/Björn
Cyklomania
Nu är det lite renare i min lägenhet, dammsugaren har varit framme och gjort sitt och jag har köpt galgar. Det ser nästan beboligt ut nu förutom farfars orangea snurrfåtölj som står och ser helt sorgligt ensam ut på vindsloftet.
Men den har fått sällskap av lite blommor som är det som ruinerar mig just nu.
Hur kul är det inte att köpa växter som lyser gröna? Antagligen kommer de av-vika i form av självmord eller dråp...vi får väl se. Nu ser de, hur som haver väldigt vackra ut... och jag väntar på att augustilönen ska komma:)
I natt drömde jag om Radius och Ulna - vilka är de båda benen i underarmen (på latin). Helt otroligt, i drömmen så sa jag det om och om igen även om jag visste att jag kunde dem utantill, vred armen fram och tillbaka. Radius och Ulna...som ett mantra fast mer psykotiskt. Kändes mer som en mardröm, en sådan där feberdröm som bara börjar om hela tiden. Kan säga att jag inte vaknade utvilad och ögonen flappade på morgonlektionen.
Någon kanske kommer ihåg att min cykel självdog eller rasslade ihop på vägen till skolan i fredags och att jag låste fast den där den borde begravts - mellan undergången och högkolan. I går skulle jag glad i hågen hämta den....för det regnade ju faktiskt inte.
Ögonen höll på att trilla ur huvudet när jag insåg att där den hade stått var det tomt.
Cykelkompisen var borta, finito, dead, gone, away, eller ja, stulen kanske man också kan säga.
Så var gör man, gråter en skvätt? Skriker en massa svärord? Förbannar sig själv? Det gjorde jag i allfall och
sen gick jag hem och kollade sparkontot. Ja, en cykel kanske får vänta till november någongång, när det ändå är dags att börja åka buss - För jag har ju lovat mig själv att våga gå till tandläkaren snart.
Det var min cykel, min chokladcykel (fick den efter ett vad när jag slutade med choklad i 1 år) kanske mitt jävligaste år...utan choklad alltså. Sorry sugar cykel-sweetie jag kanske inte var så snäll som jag borde varit, men jag älskade dig. På riktigt. Faktiskt.
Minifilosofi: Växter är naturliga luftrenare - cykeltjuvar är det inte.
/Lena
Men den har fått sällskap av lite blommor som är det som ruinerar mig just nu.
Hur kul är det inte att köpa växter som lyser gröna? Antagligen kommer de av-vika i form av självmord eller dråp...vi får väl se. Nu ser de, hur som haver väldigt vackra ut... och jag väntar på att augustilönen ska komma:)
I natt drömde jag om Radius och Ulna - vilka är de båda benen i underarmen (på latin). Helt otroligt, i drömmen så sa jag det om och om igen även om jag visste att jag kunde dem utantill, vred armen fram och tillbaka. Radius och Ulna...som ett mantra fast mer psykotiskt. Kändes mer som en mardröm, en sådan där feberdröm som bara börjar om hela tiden. Kan säga att jag inte vaknade utvilad och ögonen flappade på morgonlektionen.
Någon kanske kommer ihåg att min cykel självdog eller rasslade ihop på vägen till skolan i fredags och att jag låste fast den där den borde begravts - mellan undergången och högkolan. I går skulle jag glad i hågen hämta den....för det regnade ju faktiskt inte.
Ögonen höll på att trilla ur huvudet när jag insåg att där den hade stått var det tomt.
Cykelkompisen var borta, finito, dead, gone, away, eller ja, stulen kanske man också kan säga.
Så var gör man, gråter en skvätt? Skriker en massa svärord? Förbannar sig själv? Det gjorde jag i allfall och
sen gick jag hem och kollade sparkontot. Ja, en cykel kanske får vänta till november någongång, när det ändå är dags att börja åka buss - För jag har ju lovat mig själv att våga gå till tandläkaren snart.
Det var min cykel, min chokladcykel (fick den efter ett vad när jag slutade med choklad i 1 år) kanske mitt jävligaste år...utan choklad alltså. Sorry sugar cykel-sweetie jag kanske inte var så snäll som jag borde varit, men jag älskade dig. På riktigt. Faktiskt.
Minifilosofi: Växter är naturliga luftrenare - cykeltjuvar är det inte.
/Lena
Att stanna kvar efter sex
Hallå, Hallå allihopa...
Det här är Björn som är tillbaka, med den underbara hösten.
Sex terminer på Högskolan i Halmstad var tydligen inte nog för mig. Så nu sitter jag här igen. I Halmstad. Som en student. Det känns ganska bra.
Mitt fjärde påbörjade högskoleläsår innebär min fjärde lägenhet i Halmstad.
För första gången har jag gått och blivit Bolmensbo. Jag bor här på markplan i ett av husen. Och jag har aldrig riktigt förstått vilket projekt det innebär att bo i en lägenhet med sådan total insikt.
Med min halvnarcissistiska böjelse tänkte jag att det skulle vara trevligt.
Min lägenhet blir min scen, mina möbler blir min rekvisita och de förbipasserande blir min kära publik.
Men det är ett jäkla projekt att upprätthålla bilden av att leva ett intressant liv och vara en lyckad människa, kan jag lova. Vara hemma på rätt tider, göra rätt saker, ha tillräckligt mycket besök, ha snygga vänner, vara borta tillräckligt ofta, verka social, intellektuell, spännande, och allting.
Då är det skönt, himla skönt, att det finns persienner.
Och så är jag tillbaka på högskolebloggen. Det känns bra. Under min senaste sexmånadersperiod (jan-jun) hade jag som "grej" att jag avslutade varje blogginlägg på ett nytt sätt varje gång. Typ "Hej", "Tack för idag", "Hej hej", och så vidare.... Efter ett par månader blev det en börda när fantasin tröt. Jag har inte bestämt hur jag ska göra i höst.
Men, tills vidare får ni ha det ganska fint.
[Björn] <----- Kanske blir det min nya grymt döcoola grej, att sätta mitt namn inom såna där små resta parkbänkar?
Kollision och glitterpinnar
Har precis lämnat cafét efter fyra timmars tramsande, pratande, mysande med mina homies i Jönköping (vilket betyder urgruppen av mina vänner, som för det mesta utökas i och för sig) och inser att det är så gött och bara vara.
Det krävs rätt mycket av en när man kommer som ny till en stad för att plugga, måste alltid vara på hugget, alltid vara tillmötesgående, alltid glad, alltid trevlig.
Men nu fick jag chansen att vara jag ännu mer eller är det så att jag menar ännu mindre? Jag vet faktiskt inte. Sitta och bara slappa, ha min "badhairday-mössa", gnälla över anatomin (återigen), prata om människor man mött och inte mött, käka alldeles för sött och sen ångra sig, fundera över tunga saker och lätta saker och om de kanske går att kombinera.
Japp så denna helg är jag en student som studerar heltid och åker 16 mil för att extrajobba (vad gör man inte för 210 kr/h)
Tänkte på det igår när jag hade rest genom småland, tränat på mitt gamla gym, kommit försent till förfesten(givetvis), stod i "skybaren" med glittriga drinkpinnar, att -shit! Här kolliderar världar ganska hårt.
Och i morgon är det jobb, packa väskan för att sen sitta på tåg, traggla ben och muskler i en alldeles för tung bok, för att sen traska hem till mitt underbara kartongboende, eller tja mera av ett påsboende. Jag behöver verkligen köpa galgar. Alltid är det fullt ös och ingen ro, kanske borde lämna tillbaka de där filmerna snart? Hmm.
Så igår vart det fest och utgång, människor, musik, kullerstenar och allt annat man kände igen. Tryggt men inte spännande direkt. Kan ärligt säga att jag längtar till mitt nya hem nu, till mina saker (slippa sova på soffan hos en kompis, vilket nu har bytts till golvet då soffan hamnat på tippen-Jihoo!)
Japp helt crazy, måste nog tagga ner nu och fokusera lite, fånga dagen och sånt tjafs eller ja, kanske bara lägga allt på hyllan och lära mig lite latin.
Här nedan kommer lite bilder på vänner och annat från Jönköping.
Minifilosofi: Cafétramsa ofta och länge.
/Lena
Det krävs rätt mycket av en när man kommer som ny till en stad för att plugga, måste alltid vara på hugget, alltid vara tillmötesgående, alltid glad, alltid trevlig.
Men nu fick jag chansen att vara jag ännu mer eller är det så att jag menar ännu mindre? Jag vet faktiskt inte. Sitta och bara slappa, ha min "badhairday-mössa", gnälla över anatomin (återigen), prata om människor man mött och inte mött, käka alldeles för sött och sen ångra sig, fundera över tunga saker och lätta saker och om de kanske går att kombinera.
Japp så denna helg är jag en student som studerar heltid och åker 16 mil för att extrajobba (vad gör man inte för 210 kr/h)
Tänkte på det igår när jag hade rest genom småland, tränat på mitt gamla gym, kommit försent till förfesten(givetvis), stod i "skybaren" med glittriga drinkpinnar, att -shit! Här kolliderar världar ganska hårt.
Och i morgon är det jobb, packa väskan för att sen sitta på tåg, traggla ben och muskler i en alldeles för tung bok, för att sen traska hem till mitt underbara kartongboende, eller tja mera av ett påsboende. Jag behöver verkligen köpa galgar. Alltid är det fullt ös och ingen ro, kanske borde lämna tillbaka de där filmerna snart? Hmm.
Så igår vart det fest och utgång, människor, musik, kullerstenar och allt annat man kände igen. Tryggt men inte spännande direkt. Kan ärligt säga att jag längtar till mitt nya hem nu, till mina saker (slippa sova på soffan hos en kompis, vilket nu har bytts till golvet då soffan hamnat på tippen-Jihoo!)
Japp helt crazy, måste nog tagga ner nu och fokusera lite, fånga dagen och sånt tjafs eller ja, kanske bara lägga allt på hyllan och lära mig lite latin.
Här nedan kommer lite bilder på vänner och annat från Jönköping.
Minifilosofi: Cafétramsa ofta och länge.
/Lena