Upp som en sol...
Träningen har numera hamnat lite efter igen. Jag kommer inte upp på morgnarna eftersom jag har hamnat lite i en trötthetsperiod. Att träna på kvällen hinns oftast inte med eftersom gymet inte har kvällsöppet var dag och jag jobbar till någon gång mellan 18-19. Jag har dock försökt kompensera lite genom att träna hemma. Detta resulterade dock i grav träningsvärk idag och igår...men det skall nog tränas lite ikväll med :)
Idag fick jag, av en slump, veta att kurslitteraturen för min kurs har bytts ut. Nu får jag försöka få pengarna tillbaka för böckerna. Där fick man för att man var duktig och ute i tid...
Mitt efterlängtade paket kan vara på villovägar. Jag spårade det på nätet, med hjälp av mitt kollinummer, för att följa postförloppet. Sedan märkte jag i morse att det, enligt hemsidan, hade hamnat längre bort än mitt vanliga uthämtningsställe. Jag tog snabbt upp luren och ringde Postens kundservice. De erkände att det borde ha hamant närmre och sa att det skulle korrigeras. När jag kom hem, och sökte igen på kollinumret, såg jag att det hade kommit till rätt ställe - och tillbaka till fel igen! Väldigt förbryllad som jag var ringde jag upp macken där det nu skulle finnas. Där fanns det inte. Förhoppningsvis har det bara skett någon informationsmiss i dataföded och paketet kanske hamnade rätt från första början. Nu får jag bara hoppas att det står rätt på postavin, så att jag går rätt imorgon :)
Nu ska jag iväg till tågstationen och hämta ut ett par biljetter :)
Ha det bäst!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Kontentan - perfektion
Människor i rörelse.
Varma kullerstenar.
Fiskmåsar.
Min gata.
Mitt lägenhet.
Mina saker.
Bästa dagen idag på länge.
Vaknade med vindsfönstret på vid gavel och tittade på den blå himlen innan jag bestämde mig för en promenad.
Oh hu vad hemskt, någon hade asfalterat mitt grusiga fina promenadstråk, som mina fotleder råkade gilla. Men men, bara att gilla läget och traska vidare. Kanske dags att undersöka annan favorit.
Sjukgymnastade lite efter min första frukost.
Västra stranden efter min andra frukost, picknick, böcker och ögonen på havet.
Spinning med favoritinstruktör.
Träffade två fina människor (Elin och Julia) på Hemköp för proviantinköp och hemmakväll hemma hos mig.
I trädgården avverkades ämnen som lokalsinne, vänskapsrelationer, mänskliga experiment, konsten att självreflektera, hemmasydda kläder vs dyra skor på rad och choklad såklart:)
En dag av perfektion.
Minifilosofi: Att samtala med och spegla sig i andra människor gör bilden av mig starkare.
/Lena
Det är 30 grader, du kan lita på mig, du kan lita på mig.
Det är varmt.
Det är så varmt att man packat undan täcket i garderoben och sover i bara påslakan.
Det är så varmt, trots att alla fönstren står på vid gavel finns det ingen vind.
Det så varmt att jag bara är sugen på sallad och glass.
Ja faktiskt, jag kan till och med tänka mig att kyla tomaterna (vilket egentligen är en smärre katastrof) Tomater får aldrig kylas, de blir vattniga, mognar aldrig, tappar smak och det isar otäckt i tänderna. Jag älskar tomater. Nu sa jag emot mig själv, men jag tror det är värmen.
Det är så varmt att jag har badat i Vättern fem gånger idag (stolt) För jag har utvecklats till en badkruka under årens gång tyvärr.
Det är så varmt att promenaden i morse klockan åtta, var så när som på outhärdlig.
Det är så varmt att det inte bara jag som inte orkar göra något mer än att ligga på stranden, humlor och bin också.
Ett bi var så segt idag att den vimsade, landade i mitt armbågsveck och stack mig.
Aj!
Jag inbillade mig att jag var allergisk och skulle få andnöd.
Det fick jag inte.
Det är så varmt att någon på lönekontoret har satt in lön på mitt konto trots att jag inte har jobbat i juni? Ska kolla upp detta.
Trevlig överraskning annars:)
Det är så varmt att man kan gå i linne dygnet runt, bada på natten, grilla utan att frysa, skita i paraplyet, klippa sönder regnstället, mysa i flipflops, picknicka överallt i naturen, alltid ha en ursäkt till glass, vara glad, vara lycklig, låtsas medelhav, låtsas Riviera, älska Sverige, älska tillgängligheten, sommaraktiviteten som solen skapar.
Alldeles.
Alldeles.
Underbart.
I morgon blir det Halmstad:)
Wroom!
Jag längtar.
Minifilosofi: Värme skapar så mycket fler tillfällen helt utan tvivel.
/LenaLugna puckar
Natten till den 25:e betalde jag av allt möjligt jag ville slippa ha hängandes senare. Hyran, tv-kanalpaketet, bredbandet, kontantkoret för mobilen, och allt annat jag behövde lägga undan pengar till, betalades. Jag såg ÄNTLIGEN till att få min tv-avbetalning ur världen. Det känns helt underbart att kunna äga tv:n istället för att känna att det fortfarande skall betalas in i ett halvår :)
Denna helg skulle min tjej åka hem. Vi bestämde oss för att ta till vara på de sista dagarna. Tyvärr började det lite dåligt när Johanna fick höftsmärtor på torsdagen. Hela natten till fredagen våndades hon och jag kunde inte göra mer än att finnas där som stöd. Jag bestämde mig för att skippa morgongymmandet och istället bokade vi tid på vårdcentralen. Efter att ha varit där fick jag ta och springa till jobbet...
Senare på kvällen valde jag och tjejen att fira lönedagen med lite thaimat i Picassoparken. Annars äter jag nästan alltid hemlagat, men nu fick jag "lyxa till det" lite :)
Min thaiportion och Picassoparken runt åtta på kvällen.
I lördags drog vi till Tylösand. Första gången jag var där - efter ett år i Halmstad - var vädret inte mycket att skryta med. När jag i år åkte rullskridskor dit var det varmt men jag doppade mig bara och vände tillbaka. När Johanna och jag var där sist duggregnade det och blåste lite. Denna gång...ja, bedöm själva :)
Cykelparkeringen, utsikten på väg ner och strömmen av folk till och från stranden :)
Ena änden av denna fullsmockade strand!
Efter att ha badat och stekts i solen spenderade vi eftermiddagen och kvällen hemma. Det blev fattiga riddare till middag och sedan hyrde vi en 2,5 timmar lång humorfilm som vi åt godis och chips till :)
Idag åkte min tjej hem till Stockholm igen. Lyckas jag bara hålla i mina sommarpengar kan vi ses mycket mer i höst än hittills...
Nu ska jag snart lägga mig. Sov så gott!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Sjuk
1. Jag är sjuk.
2. Jag är pengafattig.
3. Gym avtal kan sägas upp per email.
Det som började som solkatter i synfältet utvecklades till något större och smärtsammare.
Vilket kan sammanfatts med en hög alvedon, tårar, kall blöt handduk över ansiktet och två dåliga 80talsfilmer.
Så nu ska jag fortsätta vara sjuk.
Miniironi: Soljagare/solälskare är dödssjuk på de soligaste dagarna.
/Lena
Csn-trubbel!
Johanna var svårväckt så jag bestämde mig för att bläddra igenom posten innan min efter-gymmet-dusch. När jag hade bläddrat igenom all reklam var det dags att öppna brevet från min arbetsplats. Det var mitt lönebesked! Jag stirrade mig blind på pappret. Kunde jag verkligen se rätt? Skulle jag få så mycket i lön? Lyckan var gjord :D
Efter duschen delade jag den glada nyheten med Johanna. Jag berättade att jag nu hade pengar till att bli av med alla resterande delbetalningar på TV:n och att jag desutom ville gå och handla kläder i helgen (vilket jag nästan aldrig unnar mig). Denna lycka höll i sig från detta ögonblick, via resan till jobbet och fram tills lite innan lunch...
Jag berättade för en arbetskamrat hur jag hade trott att lönen jag var erbjuden var angiven i brutto, men att den visat sig vara i netto. Lönen blev alltså tre gånger så stor som min månatliga budget brukade vara! Arbetskamraten var glad för min skull och diskussionen ledde in på ämnet "studentekonomi". Enligt definition är studenter "fattiga". Därför kom lönelyftet som ett skänk från ovan.
Efter att ha jobbat ensam ett tag började hjul snurra i huvudet på mig. Jag hade ju räknat med att jag skulle klara mig under inkomsttaket för att ha rätt till CSN-stöd. Nu hade ju denna inkomst skjutit i höjden - och det med råge. Förut hade jag bara varit rädd för att inte hinna få in mina poäng i tid, men nu var det det minsta av mina CSN-bekymmer.
Förra sommaren hade jag inget sommarjobb. Varje krona jag spenderade, från att hyran i juni var betald i juni till att höstens första studiestöd kom i september, behövde lånas. Stoltheten fick sväljas och man fick se det som ett nödvändigt ont att låna. Som tur var behövde jag inte betala tillbaka det mesta av vad några barmhärtiga samaratiter hade bidragit med.
Denna sommar skulle det bli annorlunda. Trots att jag behövde, och behöver, studera mycket under sommaren var jobb ett måste. Jag fick napp strax innan sommaren och fick acceptera vilkoret att det ar hela 8 veckor som gällde för bli tilldelad jobbet. Jag räknade noggrant och fick det att stämma ihop. Men nu står jag här, oviss om hur höstens ekonomi ser ut.
Jag har även tänkt att om jag hade planerat att betala tillbaka förra årets skulder med de pengar jag fick till övers denna sommar hade jag, med förlorat CSN-stöd, knappt haft något kvar till hösten. Om man väljer att plugga sommarkurser bara för att slippa problem med för hög inkomst är ju det ett sätt att lura systemet. Man läser bara för att få pengar, inte för att man vill. Detta är ju inte heller rätt. Mitt val i år var att antingen låna, och jobba i höst för att kunna betala igen, eller att jobba i sommar för att klara sommaren på egen hand. Imorgon ringer jag CSN och skatteverket. Då får jag veta om jag tog rätt beslut.
Nu ska jag vara lite social här på hemmafronten.
God natt!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Solkatter i ögat och båthuskväll
Det var skönt med sovmorgon idag efter att ha jobbat nio dagar i rad.
Var hos min syster i går på landet och intog trerätters, solnedgång över sjö, kollade på film, rensade bland alla mina gamla skolgrejer på rännet (som snällt förvarats av min syster mellan alla mina flyttlass genom Sverige), mös i soffan med en nyduschad liten tvååring som kallade teven för peve och som sa döda i stället för röda:)
Tog en sen morgon/lunchpromenad idag och tro det eller ej, jag har faktiskt pluggat idag.
Men enbart för att det regnade och åskade och för att jag då skulle vinna så mycket mer soltid i morgon i stället.
Började i alla fall strukturera upp saker och ting.
Var och spinnade på gymmet och utmanade mig så pass att jag nästan dog, eller ja, mådde hyfsat illa då och då.
Men det var gött, det kändes att jag levde.
Men på hemvägen råkade jag ut för dagens krämpa, eller jag kan nog till och med kalla det för årets krämpa.
Jag fick synrubbningar.
Det började som solkatter eller som vattenrörelser/reflektioner i mitt vänstra synfält. Väldigt skumt.
Som under några minuter eskalerade till större rörelser, till slut kände jag mig yr, bortdomnad och när jag tittade rakt fram så kunde jag inte se eller ens ana min kropps vänstra sida.
Jag la mig i soffan, tryckte i mig vatten, salt, kolhydrater, whatever - det jag hittade i skafferiet.
Det gick över, fick dock huvudvärk med efterföljande seg och luddig känsla.
Hmm. Möjligt att jag traskade runt för länge på mjölksyratröskeln.
Nåja, jag står på jorden i alla fall;)
Kvällen har förflugit vid båthuset, vid Vätterns strand med fina människor, grillning, musik, hängmatta, brasa, apelsinmåne och givetvis har jag ägnat mig åt fotografering.
I morgon är det jag som belamrar stranden med mat och kurslitteratur, jag är ledig i tre dagar. Vilken lycka!
Kurslitteratur, Rickard kastar macka och apelsinmåne
Jag, Fred och Rickard i hängmattan/fotöljerna vid båthuset och minibike 3 
Hampus och mina fötter:)
Jag kan hoppa.
Rickard kan också hoppa. Vi kan dessutom hoppa samtidigt.
Eldlek.
Minilycka:Ledig
/Lena
En vanlig lovdag
06:30 gick jag upp för att äta frukost. Tio minuter senare ligger jag och snusar igen igen. Vid 8 är det dags att kliva ur sängen för andra gången; nu skulle jag till gymmet.
Som vanligt var jag tidsoptimist och missade den buss hem som jag skulle ta som senast. Eftersom jag är finne räckte morgonsolen för att jag skulle lockas till att få lite färg. Av med tröjan och lufta armhålorna var min melodi :)
Väl framme vid Gamletull tog jag en kort sväng in till Östras bröd och köpte min tjej en liten prinsesstårtbit. Den skulle hon få när jag väckte henne och grattade på namnsdagen. Att de flesta svenskar inte firar denna dag känns lite konstigt :)
Nu ska jag ta och träna magen, eftersom jag skippade det på gymmet för att hinna med bussen (som jag ändå missade).
Natti!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Summa sumarum - i bilder :)
På lördagen hann jag och Johanna med lite roligare grejer. Dessutom dök en polare hemifrån upp. Dagen kan väl sammanfattas i mannagrynsgröt, Marinfestivalen, McDonald's, och TV-tittande. På natten drog polaren ut - med andra bekanta - och jag och "frugan" stannade inne. Det blev skräckfilmsmys...
Lördagsfoton:
Världens största segelfartyg (ryskt), den välkomnande skylten på båtområdet och vad tre personer slötittnade på, på TV:n, under lördagkvällen.
Idag stekte jag plättar till frukost. Egentligen skulle vi ha haft dem igår, men jag hade slut på mjöl (och anträffbara grannar att låna av), så smeten fick stoppas in i kylen tills idag. Sedan kollade vi, alla tre, på TV innan vännen skulle åka hem mot "Götet" igen. Johanna och jag kollade sedan vidare på TV, jag tupplurade en stund och efter att ha slötittat på en film (efter dagens F1-tävling) gick vi ut för första gången på dagen. Då var klockan redan efter 20.
Min multifjärr och bytet till film efter Formel 1.
Nu ska det sovas. Imorgon är det tidigt gym som gäller, så att jag kan komma hem till tjejen direkt efter jobbet.
Sov gott, gott folk!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Socialt och ekonomiskt underskott
Fredag, och jag har jobbat sent.
Väldigt trött. Ont i fötter och armar av att stå upp hela dagarna och av att skopa glass. Mmm sommarjobb.
Cyklade hem i solnedgången, tog en extra tur runt bara för att det var vindstilla på Vättern och regnlöst.
Fredag och inget att göra.
Har kollat på film.
Undrar var alla människor är som ville att jag skulle vara i Jönköping denna sommar?
Jag har till och med kollat telefonen upprepade gånger så att jag inte råkat ställa in den på ljudlös.
Det hade jag inte.
Tom, svart, död eller ja, inte berörd av social kontakt helt enkelt.
Min studentkassa har nu passerat noll och jag får ta hjälp av privata banker (som familjen)
En månad och sex dagar till julilönen dimper ner.
Den ekvationen ser så där ut.
Jag har surfat runt på högskolans hemsida för att kolla läget för de nya kurserna inför höstterminen och den nya kurslitteraturen. Kan det vara så att jag vill börja plugga snart?
Sanningen är den.
Att jag längtar hem.
Jag längtar till Halmstad.
/Lena
En helg av förväntningar
Tyvärr, missade jag starten på kalaset som sparkades igång med Rix FM Festival. Jag hade precis varit på gymmet (direkt efter jobbet) och sprungit mig matt. Bussen hem var proppfull med förväntansfulla fest(ival)prissar. Alla, från mellanstadie-elever, via tonåringar till vuxna/föräldrar var på väg till centrum. Tyvärr så drogs inte jag riktig med i ståhejet när jag var så trött och hungrig. Nu, däremot, är jag dock riktigt glad över myllret :)
Jag hittade en pdf-fil, på VHS hemsida, med statistik på första urvalet till höstens antaging. Det kan vara kul att få sig en preliminär blick på klassstorlekar, antal sökande och så vidare.
NU får jag bege mig till kojs. Gym och veckans sista arbetsdag skall orkas med imorgon!
Ha det bäst!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Nedräkning
Sexton pass att kvar att jobba, kan eventuellt bli nitton då jag känner att shopping tarmen rycker inför skolstarten. Extra tider betyder extra pengar. Jag satt precis och surfade runt på bokhandlarna på nätet, det finns så mycket böcker jag vill ha och givetvis så många som jag behöver:)
Vaknade trött även om jag sovit elva timmar, gick en promenad, fick ont i benen och fick skoskav.
Åkte på kalas till en stuga på landet och tröståt tårta, tittade på grodor som invaderat gräsmattan, blev knottbiten och lyssnade till en historia om en orm som hängde på ett träd.
Pratade med en viss ung dam i släkten som kommit in här på högskolan i Halmstad och gjorde mäkta god reklam.
I morgon och på fredag ska det visst vara en rundturvandring och öppet hus på högskolan för nya vilsna studenter (kanske också för gamla erfarna - om man nu tycker att det är spännande) http://www.hh.se/4.3e6aa0ee11663924bae80001686.html?par=2
Så passa på, så kanske ni kan undvika att komma för sent på första nollningsdagen och slipper bli lotsad som en bortsprungen förvirrad människa genom hela högskoleområdet.
Kom hem efter kalaset, tänkte åka och träna men var helt försatt i sockerkoma.
Fortfarande har inget studerande åstadkommits.
Jobba, jobba och jobba.
I nästa vecka ska jag ta Krösatåget (man vet ju inte om Swebus ska strejka) ner till Halmstad och sova i min egen säng:)
Jag ska antagligen också säga upp mig på mitt gym och börja på ett annat som ligger närmre och som jag kan sjukgymnastisera bättre på.
Dags att laga matlådor, packa väskan och bosätta sig på jobbet då.
Natti.
Minislutsats: Landet lika med knott lika med grodor lika med ormar lika med djurrikt.
/Lena
Jobb, träning och datorspel
Efter att jag hörde att ett av mina favoritspel börjar närma sig en tredje generation var det dags att putsa den andra och se om takterna finns kvar. Så nu sitter jag om kvällarna och nätterna och dräper larver, spindlar, mumier och smådjävlar. De första två kvällarna fick offra fyra och en halv timma vardera till detta nöje :)
Nu lyckas jag avgränsa mig till bara några timmars spelande. Det är bra både för nattsömnen och för spelupplevelsen. Jag vill ju inte bli klar för fort med spelet!
Gymmandet har inte gått perfekt, men det artar sig. I torsdags var det dags för första cooper-testet på två månader (om inte mer). Av allehanda själ har jag skjutit på detta och nu kom ögonblicket jag hade bävat för. Skulle jag orka? skulle jag vika under för lätt? eller skulle jag eventuellt spy?
Efter 4-5 minuter på löpbandet var jag övertygad om att jag inte skulle klara det. Jag började tänka på törst, håll och huruvida jag borde ha stretchat/tänjt musklerna innan. Men sedan erinrade jag mig om att det alltid känns så här; att det värsta var ungefär halvvägs. Lyckligtvis nog hade jag rätt :) Genom att motivera mig att bara ta nästa minut, och konstiga resonemang om hur långt det var i minuter till en viss annan minut från slutet, lyckades jag pressa mig tills slutspruten! I sista sekund hoppade jag med benen åt sidan från bandet. Sedan bar det, vinglande, iväg till en madrass där jag klatchade till som den svettpöl jag var.
Dagens löptest blev minst lika jobbigt, men jag motiverade mig till slutet genom att intala mig att det måste vara lättare denna gång än förra...vilket det inte var.
Jobbet flyter på. Den senaste veckan har jag gått hem en timma tidigare varje dag. Även om jag har gått runt och dammsugit till höger och vänster, så fort det har funnits för lite att göra, har jag inte fått dagen att sträcka sig ända till 19.
Jaja. Imorgon ska det gymmas igen. Det är därmed dags att kvällsträna och sova nu!
Sov gott!
Med vänlig hälning,
Tapio
P.s. Jag läste på HH:s hemsida att det numera finns bostadsgaranti för nya studenter! Till er det berör kan jag verkligen rekommendera att kika på det - innan 20/7-2008! D.s.
I dimman
Dags att sova, är inne på min fjärde dag av den dimma som följer av att arbeta tio dagar i sträck.
Det händer inte mycket då.
När man jobbar varje dag.
Undrar när jag ska ha tid att sätta mig med det arbete som ska lämnas in för kajakkursen.
Tid för att läsa kurslitteratur?
Kanske är det meningen att man ska vara helledig under den tid man studerar?
Antagligen.
Har inte ens hunnit lyssna på radio, min favoritsyssla.
Väntar på solen liksom.
La mig på stranden idag och powernappade efter jobbet.
Vaknade av att änderna nibblade på mina tår.
Cyklade hem.
Och nu har jag suttit och letat resor på nätet.
Inte för att jag direkt har råd.
Inte för att jag direkt har tid.
Mer direkt för att jag gillar att drömma.
Minitanke: Undrar om mina tår ser ut som smulor?
/Lena
Majbilder från ett soligt Tylösand - jag längtar.
Soljagare nuddar Manhattan?
Jag kanske är en soldyrkare utan dess like eller bara en svensk som suktar efter solljus, vem vet?
Men i morse steg jag upp klockan sex för att kunna ta mig till gymmet, för att träna, för att sen i sin tur kunna ligga på stranden vid tio då både tv fyra vädret och smhi lovade sol.
Jag tror jag är lite galen:)
Men jag fick min soldos i alla fall.
På stranden läste jag min studentlitteratur om kajakpaddling och ledarskap, funderade på när jag ska ner till Halmstad nästa gång och lade upp en budget för att kunna klara mig på min lilla studentkassa. Hmm vet inte hur jag ska lyckas med cirka tvåtusen kronor till slutet av augusti. Jag lär ju märka det om inte annat.
Lämnade min fina solplats för en tjejkväll på stan.
Först bio (två och en halv timma med Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte i New York) och jag var nog den enda i hela biosalongen som grät typ tio gånger.
Efter blev det en drink på ett ställe som låg lång ifrån den skala som Manhattan mäter efter. Mer av ett brunt ställe än ett med tingeltangel. Men vi låtsades och lyckades till och med att få beställa från bordet i stället för i baren. Även om bartendern tittade konstigt på oss.
Cyklade hem i solnedgången, rosa, lila, blå var himlen. Jag njöt, tills en bil körde förbi och en människa hängde ur sin bil genom fönstret och skrek på mig så jag höll på att ramla av cykeln.
Stolt över att jag ännu en gång bemästrade Björnebergsvägen på en cykel utan växlar, den är fem gånger längre än sjukhusbacken i Halmstad. Ska aldrig låta den äga mig:)
Efter dessa veckor lär backen upp till sjukhuset i Halmstad vara en barnlek.
Miniglädje: En fin dag helt enkelt.
/Lena
Livets lugna gång
Att det inte finns så mycket att göra på jobbet, att det regnar andra halvan av dagarna, att jag inte gjort några cooper-test än, att det är över en vecka kvar till jag får se min käraste och det finns två lag över AIK i tabellen är fel sätt att se på tillvaron ^^ Ser man inte positivt på saker kommer man nog inte ens ur sängen...
Igår fick jag så bråttom till bussen att jag glömde mitt kort och låste ut mig ur lägenheten. Idag fick jag med mig lägenhetskortet, men inte busskortet. I detta fall är det svårare att säga att livet leker - istället för att säga att livet leker med mig :)
Det slog mig precis att jag att jag inte alls glömde busskortet. Jag glömde bara att det låg i väskan och inte i plånboken... Där brände jag 46 kronor i busspengar i onödan.
Det senaste dygnet har jag varit helt fast i ett mobilspel där man bygger städer med blå, röda, gröna och gula hus. Ett rött måste nudda ett blått, ett grönt måste nudda ett blått + ett rött - och så vidare... Det är tur att jag inte har blivit påkörd eller ramlat när jag har stirrat på skärmen i trafiken. (Jag går, så en krock med mig gör inte så ont...för er.)
Jaja. Nu är det dags att stänga av datorn för idag. Imorgon ska jag nog börja spela Diablo II igen. Byggspelet är ju varvat nu.
Natti, natti!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Kan inte barn få vara barn?
Tisdag.
Rullade till gymmet på min tredje minibike som har hemmahörande adress i Jönköping.
En "stand in" kanske man kan säga. Rull rull, squink squink, dålig broms och ett stöd som skrapade lätt i asfalten.
Kände att jag tappat styrka men det var ändå skönt att komma igång med träningen.
Rullade därefter till jobbet.
En kund (mamma) frågade efter sockerfritt godis till sin dotter (ca 8 år gammal). Och jag tänkte åh stackars, hon har diabetes.
Mamman pekade och sa: ta nu någonting som du kan äta när de andra barnen äter. Flickan skakade på huvudet och sa: Det godiset är inte gott och pekade istället på det vanliga godiset. Varpå mamman säger: Nä lilla vän sådant vet du att vi bara äter när vi tränar...
Jag dog nästan.
Vart är världen på väg?
Ungen var det smalaste, lilla, jag sett och modern matar henne med sockerfritt godis med massa sötningsmedel, i rädsla för att hon ska bli tjock? Vilket är extremt påfrestande för små magar dessutom.
Snacka om att skapa störda förhållanden till föda. Skuldbelägga en åttaåring, applicera sina egna farhågor på sitt eget barn. Att nämna kost och träning i ett sammanhang så osunt ger mig kalla kårar.
Vad hände med frasen: Lördagsgodis? Eller du får bara EN klubba? Eller vi har inga pengar du får inget? Om det nu är så att man inte vill att barnen ska äta godis.
Kan inte barn få vara barn... och utan ångest?
Jag sa bägare eller våffla typ femhundra gånger under dagen, fick ont i benen av att stå, smakade på den nygjorda cheesecakeglassen och den var divine, åt lunch bakom en gardin, grälade lite med chefen, fick som jag ville, lärde mig gräddmaskinen och squinkade hem.
Dagarna trallar på liksom.
Bara 18 arbetsdagar kvar:)
Nu är jag ledig i tre dagar, dags att sätta i gång med inlämningen för min sommarkurs.I morgon ska jag guppa upp och ner i en kajak i Vätterns vatten. Öva, öva, öva, ger färdighet som man säger.
Snart får jag dessutom csn-pengar för sommarkursen, tack och lov.
För jag har bara tvåhundra kvar av mina sparpengar. Vilket har resulterat i konstiga maträtter bestående av rester och vad som funnits i kylen. Som exempelvis lunchen idag, kokta ägg och tomat - ingen finmiddag direkt.
Minioro: Börja göra ont i benen/fotlederna igen.
/Lena
Nostalgi
När jag flyttade hit bosatte jag mig i en liten stuga på Östra Stranden. De första 30 minuterna gick åt till att koppla in datorn och bredbande. Det krävdes lite mer tid till att möblera stugans 18 kvm till MITT hem. Heminredningen skulle nog ha tagit ännu längre tid om inte stället hade en mängd (fastskruvade) möbler redan. Tre dagar efter inflytt vågade jag leta upp Ica Maxi.
Jag visste först inte om jag skulle hitta fram, men hyresvärdens vägbeskrivning var ganska idiotsäker. Det skulle smaka gott med nyinköpta matvaror och jag kände mig riktigt vuxen när jag stod där vid kassan. Sedan vände stoltheten...
Eftersom jag hade fått veta att Högskolan låg relativt nära Maxi frågade jag tjejen bakom kassan om hon visste var den låg. Hon skrattade lite och sa, något i stil med, att det var den stora bygganden på andra sidan parkeringen. Tro att jag ville därifrån, illa kvickt, för att inte skämmas ögonen ur mig!
Igår läste jag på HH:s hemsida att det sker en guidad tur runt skolan imorgon. Dessa kommer tydligen att ske med jämna mellanrum fram tills terminsstart. För er blivande studenter som inte vill behöva skämmas i Maxikön, och av någon (outgrundlig) anledning kanske inte ska vara med på Nollningen 2008, är det nog väldigt bra att ha fått en guidad tur innan terminsstart. Därmed inte sagt att ni undkommer pinsamma "ny student"-minnen. Dessa har vi alla, och de är något att hålla hårt i tills man har barnbarn att dela dem med :)
Nu får ni sova så gott!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Äntligen rent!
Tyvärr hann förra tvättomgångens ovikta tvätt inte vikas innan helgens omgång. Nu blir det till att vika massor imorgon. Inatt måste jag prioritera sömn om gym och jobb skall orkas med imorgon.
Veckorna börjar försvinna och hemtentor och inlämningar får mindre tid att pluggas inför och göras. Det måste dock hittas ork och tid för det. Jag tror/hoppas att det löser sig lättare när jag kommit in i mina normala rutiner igen.
Gymmet är rätt tomt nu på lovet. Jag tog chansen att dokumentera lite i fredags. För er som inte har varit där är detta en miniatyr-guidening:
Nummer ett och två är från själva "lyfta skrot"-delen av gymmet. Sista bilden är motions-/stretchingdelen. Annars finns även dans- och spinningsalar samt klättervägg.
Nu måste jag faktiskt lägga mig. Klockan är 01:52.
Sov gott!
Med vänlig hälsning,
Tapio
P.s. Det blev lite täta inlägg från mig och Lena nu, men det blir till att få lite mer struktur på det nästa vecka :)
Sommarlovsdåsig
Jag brukar inte vara en person som tänker "manana" (i morgon på spanska).
Inte heller är jag en person som använder mig av uttrycket "hakuna matata" (lejonkungen). Sällan dyker orden "oroa dig inte" eller " det är lugnt" upp heller.
Jag är mer av en list-person, dvs. en person som skriver listor och planerar det mesta. Även om jag inte genomför det så känns det bara lugnande med listor och jag kan ju alltid skriva en ny:) Jag tror jag hellre föredrar att tänka det värsta möjliga, för då kan det ju inte bli värre liksom...
Men efter sex veckors sommarlov så vet jag inte riktigt vad som hände igår.
Jag kan rabbla resultatet av dessa positiva små ordspråk i relation till min första dag på jobbet.
Missade att jag tömt min plånbok på onödiga kort, som det viktiga passerkortet till A6 köpcenter där jag jobbar.
Hade missat att vi hade bytt plats för dagstidningarna vilket resulterade i en halvtimmas spring över centret, fem mobilsamtal till kollega och ett beundransvärt Indiana Jones- move (kastade mig under en nedrullande vägg tillsammans med en kundvagn, eftersom jag saknade passerkort och riskerade att bli utelåst på lastkajen).
Även om Indiana i filmen precis lyckas få tag i sin hatt, lika smidigt rammade jag hela dörren med kundvagnen som gav upp och gled upp igen på grund av motståndet. Behöver jag säga att allt detta skedde medan jag fortfarande pratade med kollegan i mobilen som precis hade sagt att du måste ha ett passerkort för att komma in igen.
Det var då jag kastade mig (sprang, mosade den stackars dörren).
Hann inte svabba golvet.
Hade glömt bort hur man skrev ut kvittona på kassaapparaten, ytterligare ett mobilsamtal till kollegan.
Vi hade visst också fått en ny kortmaskin som krävde en kod som jag hade missat... ring ring igen.
Allt var kaos när kunderna välde in vid tio. Då stod jag fortfarande och räknade dagskassan, saknade Expressen (för de var sena), smutsigt golv och kvitton ihoprullade på diskbänken. Min första kund fick sin glass gratis för kassan med växeln låste sig på något sätt, verkligen inte mitt fel, jag lovar.
Manana, hakuna matata, whatever, det är sommar, det är sommarjobb, det är livet och gärna lite galet. Så mycket roligare då.
Minifilosofi: Tänk hakuna, så kanske matata släntrar förbi och fastnar i helheten. Eller spå kan man kolla läget med kollegerna dagen innan för upppdatering.
/Lena
Jag är ett stolt blötdjur
Då var man hemma igen efter tre dagars kajakkurs i Blekinge, eller i mitt sekundära hem i Jönköping.
Mjuk säng kontra hårt liggunderlag.
Varmt täcke kontra kall sovsäck.
Pelargonior kontra myggmedel.
Välfungerande spis kontra gaskök.
Riktig mat kontra helfabrikat baserat på mjöl och socker.
En dusch med schampo kontra bräck Östersjövatten.
Ändå vill jag på något sätt tillbaka. Till det enkla.
Men så klart jag hade nog inte sagt samma sak om det inte vore för den blå himlen och solskenet under dessa tre dagar.
Kajakkursen var i alla fall underbar, cool, läskig, blöt, kall, panikartad, bäst, utvecklande, rolig och givande.
Jag har frivilligt rullat runt i kajaken, blivit hängandes upp och ner i det kalla vattnet.
Först under en sekund, sen tre och sen många.
Jag är en stolt säl.
Jag har lärt mig paddla rakt, lärt mig kanta (det vill säga tilta kajaken med hjälp av höft, mage, ben) så att man nästan står på högkant för att kunna svänga snabbare och lättare. Jag har lärt mig paddla baklänges, bromsa, paddla sidleds. Jag har lärt mig att livrädda och bli räddad:)
Jag är ett stolt blötdjur.
Det var många som testade den ökända eskimårullningen men jag avvaktade, kände att det var nog utmanande att hänga upp och ner lite grann. Men jag ska öva tills nästa träff i Blekinge äger rum vecka 33 och då ska jag minsann vara så pass modig att jag ska försöka.
I dag har jag legat på stranden, bränt mig på näsan samtidigt som jag mentalt förberett hjärnan på att jag kanske kommer att bli en person som kommer att nyttja vattnet mer än bara för att svalka sig vid sol.
Intressant hur man oformaterar, associerar annorlunda nu.
När jag tittade ut över vattnet innan tänkte jag, brrr kallt.
Nu när jag tittar ut över vattnet ser jag en bild av mig själv i kajak. I vattnet ser jag möjligheten att utöva en sport, att flyta, att ta sig fram och att dessutom leka genom att manöverera detta element:)
Minitriumf: Jag bara dök i, hängde upp och ner och väntade på att bli räddad
/Lena
Baslägret och min första lunch som inte var så pjåkig.
Jag lagar mat och leker ninja, dessutom gick det att göra utmärkta piruetter i kapellet runt midjan.
Jag diskar.
Vissa övar på eskimårullningar och jag tittar på.
Jag ninjar ner människor med min tighta outfit och mer eskimåförsök.
Och sommaren var tillbaka
En helomvändning på två dagar är hårt men gör susen! Imorgon ska jag försöka mig på ett coopertest igen, resten av tvätten ska vikas och jag ska se till att städa för första gången på alldeles för lång tid. Efter att anticimex var här för några veckor sedan tappade jag mina städrutiner. Man får nämligen inte moppa på fem veckor efter besprutningen. Varför jag även dammsugit mindre vet jag ej.
Jag fick ett sms från min tjej idag där hon frågade om vädret här. Tydligen var det inte lika fint på östkusten. Som svar fick hon möjligheten att bedömma läget själv. Hon fick denna bild per MMS:
Förevigat från Picassoparkens busshållplats medan jag väntade på att åka till jobbet.
Jaja. Nu ska jag dra mig till kojs igen. Annars lär jag väl vända tillbaka på dygnet igen!
Sov så gott, alla läsare!
Med vänlig hälsning,
Tapio