Helgen var krävande och givande. Lönehelg, underbemannade, varm temperatur och varenda människa vallfärdade till köpcentrum där jag jobbar för att köpa glass. Konstigt det där, stå bakom kassan och längta ut, längta bort och serva de som väljer att klampa runt i affärer frivilligt där det inte finns någon luft. Jag har en teori om att människor som springer på köpcentrum är gnälligare och mindre tålmodiga än de som går i affärer på stan. Troligtvis på grund av det lilla syre som finns att förvalta inomhus, ljudnivån och trängseln.

Helgen var tjejkväll med knytkalaskänsla. Käkade bland annat fruktsallad, halloumisallad och vegansk cheescake. Det är tredje året i rad som just denna tjejkväll äger rum och vi brukar leka finurliga lekar som gör att vi lär känna oss själva och varandra bättre.

Genom lekarna kom jag fram till att:

Om jag vore en färg så skulle jag vara grå med röda ränder.

Om jag vore en tidning så skulle jag vara Ordfront med längtan mot Vagabond.

Om jag vore en sagofigur skulle jag vara Lotta på Bråkmakargatan.

Om jag vore ett vist citat så skulle det vara Per aspera adastra.

Om jag skulle tatuera mig så skulle det vara på höften och det skulle vara ett mantra som stod för en strävan mot bättre ting.

Om jag önskade mig en framtidsvision i form av ett enda ord så skulle det vara medkänsla.

Jag utelämnar motiven bakom mina val. Fritt att tolka som ni vill:)

I skolan är det fullt ös, hinner inte lämna in en rapport förrän det är dags för en ny. I dag hade vi kursen träningslära och undersökte då fenomenet snabbhet och styrka vilket resulterade i snabba sprinterlopp i idrottssalen. Jag kunde inte riktigt hålla mig, så även om jag inte borde springa så gjorde jag det ändå. Kände mig lite levande, det var värt det.

Avslutade kvällen med spinningpass och rapportskrivande. Nu är det dags för min sista stretchsession innan läggdags. Undra ens om det blir ett annorlunda resultat? Jag känner mig i alla fall inte lika stel längre, så något bra har ju kommit ur detta.

I morgon är det fest. Alla studenter ska visst spritta omkring, säger de som försöker övertala mig att göra desamma. Det är ju Valborg...

Minifråga: Vad är din framtidsvision/utopi i form av ett ord?
/Lena   

Lycka.

Gick på spinning för första gången någonsin i går. Nu i efterhand undrar jag verkligen hur sjutton jag kunde behålla motivationen, idrottsskadad på en cykel i fem månader framför arbetslöshetsteve och Days of our lifes.

Blir nästan lite arg på mig själv för att jag inte vågat prova innan.

Eftersom sjukgymnasten sagt att jag nu får maxa på cykel, så gjorde jag det. Höll på att dö, helt underbart och så värt det:)

Jag hade svårt att sluta le när jag squinkade hem i solnedgången.

Idag har vi spenderat tid i labbet på skolan och utfört mjölksyratester/mjölksyraprofiler.

Jag hade inte direkt lust att ta reda på hur illa det testet skulle visa sig om jag gjorde det, så Tommy som ändå tävlat på elitnivå fick ta min plats. I stället lekte jag labbråtta med läskiga handskar och hanterade pimpetter, pulsklocka, nålstickarmojängen som sticker hål på fingertoppen och gjorde blodavläsningar på den superdyra maskinen som läser av lakathalten.

Rätt proffsig, om jag får säga det själv.

En fin onsdag trots de fyrtiosju sorgliga kronorna som gäckar mitt konto. För att göra åt så lite pengar som möjligt har jag legat tre timmar på gräsmattan, solat och utökat mitt fräkenantal. Billigt nöje.

Jag har också hittat saker i min frys som har en ålder som borde ifrågasättas - men vad gör man inte när man är hungrig och fattig. 

Framåt eftermiddagen ordnade lektanten Lena picknick nere i kapsylparken, vi smaskade massäck och tittade på glittervattnet i Nissan. Alla måsten i skolan kändes så långt borta på filten, bland pingstliljorna och glassätandet.

Minidröm som gick i uppfyllelse: Mina rika vänner (nåja, rikare än mig) bestämde sig för att sponsra mig med en resa till Nice a la France i sommar. Wehooo! Snacka om att känna sig älskad:)

/Lena

Måndag.

Varmaste dagen på evigheter och det växer glada människor överallt.

Natten till denna måndag var för min del, alla krämpor på en gång. Magkatarr, pollenallergi och en konstig blixtrande huvudvärk. Onda ting kommer om tre. Egentligen fyra.

Vaknade sent, men efter den långsammaste frukosten och två uppiggande koppar te kunde jag cykla till skolan och göra det lilla prov i funktionell styrkträning som krävdes av mig. Så klart fick jag övningen som jag inte hade kollat så mycket på, förvirrad och nerknarkad av novalucol, clarityn, panodil och nässpray gick det väl så där.
Det var inte min dag, jag hade kunnat göra bättre ifrån mig.

Det är nästan sommar. Faktiskt.

Solglasögonbränna som en panda. Rosa axlar. Filt i gräset. Sommarklädda studenter.

Sand mellan tårna och sand i öronen.

Årets, eller ja, rent av det första beachvolleygamet ever för mig på Bolmens.

Lycka:)

Även om vi var lite ringrostiga. En serve, en studs i marken, bollen går över, en serve, en studs i marken, bollen går över. Ja ni fattar. Säsongens första match, vi värmde upp liksom. Mycket trevligt tidsfördriv.

Cyklade förbi skylten/lyktstolpen som jag cyklade rakt in i förra lördagen. Där stod en krycka lutad nu. Undrar om den var menat för mig:) En ren tillfällighet? Vem glömmer en krycka? Vem hoppar iväg utan krycka? Mycket underligt.

Helgen spenderades i en gräsbunker på Tylösand, grillning på Gladan, heldagsträning med klassen på Sports club och annat soligt, blommigt, fikigt, matigt, promenadigt, trevligt man kan göra när solen skiner.

Mini"pimpmyride": Ända från Indien åkte ett klistermärke som nu sitter fast på min minibike.

/Lena

Vaknade 7.35 i morse. Hade försovit mig och packade väskan samtidigt som jag stoppade in skedar med yoghurt med för mycket kanel i munnen. För mycket kanel kan skapa en hettande och bitter sensation på tungan.
Så tänk på det när ni har bråttom.  

Var nästan lite i chocktillstånd när jag verkligen satt i föreläsningssalen kvart över åtta med frukost i magen.
Och ja, jag är en av de brudarna som hellre lägger min "jag har försovit mig tid" på att käka frukost istället för att duscha. Därför ser man ut därefter och folk frågar ideligen om man är trött. Det får man ta.

Även om jag somnade några gånger under föreläsningen så är jag nöjd med prestationen som kom i form av orden: Rör, som är ett halvskrivet ord för rörlighet. Stret, är kodordet för stretching, P står för PNF-metoden och uppv, är det galanta avskalade ordet för uppvärmning. Så blir det när man somnar mitt i skrivandet.

Hann med sjukgymnastiken på lunchen och fick lov av mannen som bestämmer över min fotleder att börja promenera, så det har jag gjort denna eftermiddag. Gick exakt 12,5 minuter åt ena hållet på Östra stranden och lika många minuter åt andra hållet, men som var tvunget att avbrytas av varm mjölkchoklad på en stubbe.
Den smakade för mycket kakao, det verkar vara tendensen som genomsyrar min dag i dag.

När jag var på väg hem såg jag en man i 65-årsåldern. Han hade vad man brukar kalla en "combover" dvs. han är flintskallig, men vill fortfarande ha en frisyr i form av en kammad lång hårtest från ena sidan till den andra.
Det roliga var inte egentligen frisyren, utan mer hur denna hårtest uppförde sig när det blåste.
Jag hade tänkt mig se vårtecken denna dag, och ja, hårtesten liknade tunna lakan i vårsol, kronblad på en vitsippa och fluffigt skum på havsvågen - särskilt när solen lös igenom:)

Minimåste: Måste börja hälla refillpåsarna i kryddburkarna så att man slipper stora klunsar av smak när man har bråttom.

/Lena  

Lördag och jag är proppmätt efter en brunch på Smakfullt.
De har en helt otrolig frukost/lunch som till och med jag som är vegetarian kan njuta av, utan att man känner att man måste betala massa pengar för enbart två vattniga salladsblad. Jag funderar på att unna mig själv detta första lördagen efter csn har klingat i kassan i fortsättningen. Trevlig vardagslyx. Eller som Idah sa, detta borde bli en tradition.

Lördagsbrunch borde faktiskt vara en tradition. Funkar som uppladdning inför en helkväll ute. Funkar som en bakisfrukost/lunch. Funkar som lördagsmys med eventuell partner, kompis, familj. Man kan kolhydratladda eller leva som en GI-guru. Ja ni fattar, det var sjukt gott:)

Jag skulle ha bloggat i går men jag var helt slut efter de två intensiva utbildningsdagarna vi hade på Eleiko, som förutom intensiva var så grymt givande och inspirerande.
Det är riktigt häftigt när man får känslan av att man valt rätt utbildning.

Men i alla fall... jag borstade tänderna och låg i sängen astrött klockan kvart över elva och jag tror inte det har hänt sen jag typ var åtta år. Vet inte om jag borde vara bekymrad eller stolt över mig själv. 

Har precis kommit hem från Kårgymmet där min klasskamrat hade födelsedagskalas i form av ett bodyjam-pass. Och snart blir det att hoppa iväg på fest, de andra sitter nog och bastar just nu, jag är nog den enda som inte gillar att basta tror jag. Jag gillar sol och värme, men inte bastu...hmm.

På vägen hem var jag vårlycklig, hade tagit på mig min rosa vårkeps och bikade lite kringelikrokigt. Vad hände, jo, smack och ett jätteklonk.
Jag cyklade rakt in i en lyktstolpe och tumlade runt på marken. Jag missade helt lyktstolpen för kepsen hade hasat ner lite över ögonen, typ den döda vinkeln.

Fick hjälp upp av människor runt omkring för ljudet av en cykel rakt in i en lyktstolpe, det hörs faktiskt. Jag sa till dem att jag mådde bra, men höll egentligen på att börja gråta över klämd tumme och skrapat ben. Men mest ont gjorde pinsamheten:)

Minifilosofi: Rosa kepsar är trafikfarliga

/Lena

Just nu är det säkert ett himla drag på kåren och jag städar för typ sjunde gången denna vecka, bara för att jag aldrig gör det ordentligt så återkommer alla missplacerade saker o disk till samma ställen.

Jag ströpluggar lite också. Vilket betyder att man bläddrar i kurslitteraturen och läser om alla roliga saker som egentligen berör den sidan som är onödigt vetande - som texten under alla bilder, i stället för den viktiga informationen.

Mitt enda bekymmer idag var att välja färg på den nya disktrasan.

Hm... vilken färg är egentligen mest vårig?

Det blev en citrongul trasa för jag lagar ändå mat med så mycket curry.

Som ni märker var detta ett mycket lite bekymmer.

Annars är jag rätt lycklig för jag fick VG på båda tentorna. Känns nice. Till och med bäst i klassen på ena, kanske lite skrytsamt, men ordet är ju ändå mitt, så jag tillåter mig själv att skryta:)
För jag är ju så blygsam annars.

Ha ha, eller hur...

Funderar på när det där grillvädret kommer som jag har beställt. Värmeböljan som gör att alla fjärilar slår ut, pollentrakasserier, humlesurr och vanvettigt fantastiska fester med glada studenter.
Jag tror jag ska måla blommor på min minibike då, som en döpningsceremoni liksom. Undra vad man kan använda för färg? Lämpligt dopnamn?

I morgon ska vi till Eleiko Sport och utbilda oss. Jag vet inte riktigt vad som väntar oss, men jag känner på mig att det kommer bli roligt och givande. Två heldagar blir det där. Är så van vid 2 timmars lektioner nu att kroppen är i chocktillstånd när det helt plötsligt smackas på med fem dar i veckan och mellan fyra och åtta timmar om dagen. Återigen ligger viss kurslitteratur ouppackad och skriker läs mig! Läs mig!

Ska nog göra upp ett schema i morgon, skadar ju inte.

Minioj: Paprikapulver då? Gult var en dålig idé.

/Lena

Måndag och morgonen började med sjukgymnastik, bara att stiga upp halv åtta, dricka en kopp te för att vakna och dra på sig träningskläder. Det går bättre och bättre, inte lika vinglig längre.

Sen var det dags att bege sig till skolan, ingen mening med att hoppa ur träningskläderna för vi skulle träffas i mjuka kläder i labbet för att gå igenom stabilitetsträning.

Många stora bollar och mycket vingel. Riktigt svårt att stå på en pilatesboll kan jag tala om.
Jag tror jag klamrade om någons hals mer än jag kunde stå på bollen.

Stack och tränade efter lektionen, lika bra, träningskläderna var ju redan på.

I bland är det så schysst att gå i vår klass.
Det är legitimt att springa runt hela dagen i sina fulaste swets utan att någon bryr sig.

Cyklade återigen som en tok på gymmet, men denna gång till "The days of our lifes".
Herregud, det programmet är ju bara katastrof, hur får de pengar att ens producera det?

Det absolut roligaste är när karaktärerna stannar upp och talar med sig själva:)

Så glad att jag inte har teve.

Något som gör mig sjukt lycklig just nu är när jag squinkar ner för backen till skolan och hör ljudet av fiskmåsar som skria. Kanske inte låter som något särskilt för er, men för mig är fiskmåsar lika med väldigt exotiskt, sommar, mjukglass, ledighet, starkt solsken, varm asfalt och havsvågor. Väldigt sällan fanns fiskmåsar i Bondstorp - den lilla by med 428 människor i djupaste Småland där jag växte upp.

Fastän våren pågår precis utanför fönstret måste jag skriva en bakgrund till rörlighetsprojektet. Inte att förglömma så måste jag hänge mig åt min dagliga stretching, som jag visserligen glömde i fredags (får ta med det i diskussionen)

Men det är rätt fascinerande att jag redan igår kunde nå marken med fingertopparna.

Inga anatomiska avvikelser ännu:)

Minilycka igen: Att manicken vid övergångsstället var varm av solen när jag tryckte på knappen.

/Lena

Torsdag redan och veckorna bara rusar fram, snart har jag fullgjort mitt första år. Jag har gått från en liten nolla till en liten etta... resten kommer sen.

Sex av tjugofyra tentor gjorda, inte illa det. Ingen omtenta än så länge.

I morse var det dags för första testet i rörlighet och det gick inte så illa som jag fasade.

Jag var klart godkänd även om jag inte var lika vig som mina gruppkamrater.
Jag var den enda i gruppen som hade jämt utslag mellan höger och vänster ben. Medan de andra hade som oftast ett rörligare höger ben. Så nu är det dags att stretcha en gång om dagen i fyra veckor och upp till bevis.

Jag tänker på diskmedel.
När jag flyttade hit i augusti köpte jag ett billigt diskmedel, för typ 13 kronor.
Tänkte att ja Lena, nu är du student - du kan lika gärna börja leta extrapriser och samla på hela sortimentet av Eldorado.

Det billiga diskmedlet räckte i exakt 1 månad och 2 dagar. Skitdiskmedel tänkte jag och gick tillbaka till Yes.
Det är ungefär fem diskar kvar i flaskan och jag har diskat med det i ca 196 dagar. Slutsats: Billigt diskmedel 39 öre per dag och för att Yes ens ska komma upp i den summan måste en liter kosta exakt 78 kronor (och det gör den ju inte)

Tål att tänkas på i studenttider, får ju bara ett halvt studiemedel i maj.

Så här roligt har jag haft denna torsdagseftermiddag, räknat dagar och letat priser på nätet.

Nu måste jag dock stretcha för att kunna nå golvet i maj:)

Finns det något roligare än mänskliga experiment? I love mina nya kurser.

Dessutom har jag lite bråttom för jag ska ut och svänga. Tydligen händer det något kul på Lilla Helvetet i kväll.

Känner mig sjukt glad för att det vår och min sjukgymnast sa att jag antagligen får börja promenera igen om två-tre veckor.

Minikalkylering: Hitta dryga produkter, inte billiga.

/Lena

Cyklade utan mössa och vantar idag. Wohooo!
Helt plötsligt hörde man fåglarna hela tiden och kände varma luftströmmar i motvinden.

Fick också känna på min första attackstorm av flygfän i ansiktet. Jag undrar om man vågar hänga in vinterjackan nu?

Hade handledning i idrottsfysiologi i morse, vi ska genomföra ett projekt berörande rörlighet.
Min studiegrupp och jag ska i fyra veckor stretcha baksida och framsida av låret för att öka rörligheten.

Mitt mål är att kunna nå golvet med händerna, eller ja, med fingertopparna i alla fall. Fruktansvärt stel är bara förnamnet.

Så då kanske man kan ge igen för de stunder man var ovig, eller utskrattad när man gick på dansklasser när man var yngre.

När alla andra barn kunde lägga pannan mot knäna så kunde Lena bara... ehh dansa:)

Eller så kanske jag om fyra veckor kommer att komma fram till att jag faktiskt har anatomiska avvikelser och faktiskt är ett ovigt freak bortom all hjälp.

Nåja, det återstår att se. Det kan ju knappast bli värre.

I dag funderar jag på relationer.

År 2000 gjorde jag en retreat i tystnad under åtta dagar i norra Indien.

Jag gjorde något som kallas för visuella meditationer, vilket betyder att man får visualisera ett scenario, lite som en problemlösning kan man säga.

Jag tänker på det jag mediterade på då:

Att en vän som man har, kan göra något som gör att den vännen inte längre betraktas som en vän.

Att en ovän kan göra något så oväntat som att hjälpa dig och helt plötsligt blir din vän.

Att det finns en stor grå massa av människor som förblir neutrala, varken vänner eller ovänner.

Ganska intressant, med tanke på det egna fria valet.

Att var och en kan välja hur man kan se på saker och ting ur olika perspektiv, hur var och en kan välja att bemöta på olika sätt, att relationer är fragila, att relationer kan förändras snabbare än anat, att man kan behålla eller förändra det man har.

Vad gjorde din vän för att bli din ovän?

Vad gjorde din ovän för att bli din vän?

Och framför allt, alla i den gråa massan? De är varken vänner eller ovänner, för det har du ju inte valt ännu...

Summan av kardemumman var att man som egen person har en skyldighet att förstå att det är man själv som kräver saker utav andra, och att det är man själv som delar ut värdena för olika människor beroende på vad man kan vinna ur situationen.

En slags rörlighet, en stretch liksom:)

Spårade kanske ur lite, men jag gav mig själv lov att göra det.

Kan ju börja undra om det är fullmåne snart såsom jag svamlar.

Minireligion: Det egna fria valet

/Lena