Lördag och jag är proppmätt efter en brunch på Smakfullt.
De har en helt otrolig frukost/lunch som till och med jag som är vegetarian kan njuta av, utan att man känner att man måste betala massa pengar för enbart två vattniga salladsblad. Jag funderar på att unna mig själv detta första lördagen efter csn har klingat i kassan i fortsättningen. Trevlig vardagslyx. Eller som Idah sa, detta borde bli en tradition.

Lördagsbrunch borde faktiskt vara en tradition. Funkar som uppladdning inför en helkväll ute. Funkar som en bakisfrukost/lunch. Funkar som lördagsmys med eventuell partner, kompis, familj. Man kan kolhydratladda eller leva som en GI-guru. Ja ni fattar, det var sjukt gott:)

Jag skulle ha bloggat i går men jag var helt slut efter de två intensiva utbildningsdagarna vi hade på Eleiko, som förutom intensiva var så grymt givande och inspirerande.
Det är riktigt häftigt när man får känslan av att man valt rätt utbildning.

Men i alla fall... jag borstade tänderna och låg i sängen astrött klockan kvart över elva och jag tror inte det har hänt sen jag typ var åtta år. Vet inte om jag borde vara bekymrad eller stolt över mig själv. 

Har precis kommit hem från Kårgymmet där min klasskamrat hade födelsedagskalas i form av ett bodyjam-pass. Och snart blir det att hoppa iväg på fest, de andra sitter nog och bastar just nu, jag är nog den enda som inte gillar att basta tror jag. Jag gillar sol och värme, men inte bastu...hmm.

På vägen hem var jag vårlycklig, hade tagit på mig min rosa vårkeps och bikade lite kringelikrokigt. Vad hände, jo, smack och ett jätteklonk.
Jag cyklade rakt in i en lyktstolpe och tumlade runt på marken. Jag missade helt lyktstolpen för kepsen hade hasat ner lite över ögonen, typ den döda vinkeln.

Fick hjälp upp av människor runt omkring för ljudet av en cykel rakt in i en lyktstolpe, det hörs faktiskt. Jag sa till dem att jag mådde bra, men höll egentligen på att börja gråta över klämd tumme och skrapat ben. Men mest ont gjorde pinsamheten:)

Minifilosofi: Rosa kepsar är trafikfarliga

/Lena