Sitter på bussen till Jönköping, dags för jobbhelg igen. Det skulle visst bli värmerekord i helgen och då kan ni ju tänka på mig som står och säger glass till alla otroliga människor som underligt nog hellre spatserar runt på ett murket köpcenter i stället för att vara ute i solen och naturen.

Fundera på att kasta bumlingar på dem och sen snabbt gömma mig bakom kassan, fy skäms.

För tredje gången nu så har jag besökt Team Ortopedteknik för att slipa och fixa till mina inlägg i skorna.
Det är lite frustrerande. Innan fick jag inte gå promenader, fastän jag kunde även om det gjorde ont. Och nu får jag gå promenader och då kan jag inte för inläggen som kostade tvåtusen pix ger mig skoskav bakom, över och under fötterna. Varannan dag går jag ut genom dörren med ett leende på läpparna, för att komma tillbaka, blödandes och med tårar i ögon.

Hoppas på förändring, snart.

Stretchingen går sådär kan man säga, svårt att hitta en timma över till det. Som sagt, kanske roligare att nå stjärnorna än marken.

Hittade en hemmets journal i väntrummet före inläggssslipandet. Jag läste att barn skrattar 500 gånger om dagen medan vuxna bara skrattar 15 gånger. Jag skrattar nog mer än en "vanlig vuxen", men då kan jag också bli lika grinig många gånger - som en trotsig fyraåring, kanske jämnar det ut sig. Men i alla fall, vad är det som gör att vi vuxna skrattar mindre? Är det så tråkigt och allvarligt att vara vuxen?

Nä, jag tycker nog inte det. Jag har definitivt roligare nu, även om sorgligare saker kanske känns starkare i relation till de roliga. Så nu bestämmer jag att jag ska försöka göra mitt bästa att sorgliga saker ska få ta mindre plats, de ska inte få uppta space som mina 500 skratt kan behöva:)

Nu när jag sitter i Gislaved och försöker att vara lättsam, så funderar jag ändå på varför människor som röker inte kan ta tio steg från den öppna bussdörren. Smoke travels! Och varför sparar de det sista andetaget?
De andas alltid ut när det går in.

Skratta Lena, skratta!

Så var det ja.

Ha ha ha, nu är det helg med softa, fina, vackra människor.

Minitanke: Undra om de skratten räknas som finns inne i huvudet också, som man är för vuxen för at visa?

/Lena