Lycka.

Gick på spinning för första gången någonsin i går. Nu i efterhand undrar jag verkligen hur sjutton jag kunde behålla motivationen, idrottsskadad på en cykel i fem månader framför arbetslöshetsteve och Days of our lifes.

Blir nästan lite arg på mig själv för att jag inte vågat prova innan.

Eftersom sjukgymnasten sagt att jag nu får maxa på cykel, så gjorde jag det. Höll på att dö, helt underbart och så värt det:)

Jag hade svårt att sluta le när jag squinkade hem i solnedgången.

Idag har vi spenderat tid i labbet på skolan och utfört mjölksyratester/mjölksyraprofiler.

Jag hade inte direkt lust att ta reda på hur illa det testet skulle visa sig om jag gjorde det, så Tommy som ändå tävlat på elitnivå fick ta min plats. I stället lekte jag labbråtta med läskiga handskar och hanterade pimpetter, pulsklocka, nålstickarmojängen som sticker hål på fingertoppen och gjorde blodavläsningar på den superdyra maskinen som läser av lakathalten.

Rätt proffsig, om jag får säga det själv.

En fin onsdag trots de fyrtiosju sorgliga kronorna som gäckar mitt konto. För att göra åt så lite pengar som möjligt har jag legat tre timmar på gräsmattan, solat och utökat mitt fräkenantal. Billigt nöje.

Jag har också hittat saker i min frys som har en ålder som borde ifrågasättas - men vad gör man inte när man är hungrig och fattig. 

Framåt eftermiddagen ordnade lektanten Lena picknick nere i kapsylparken, vi smaskade massäck och tittade på glittervattnet i Nissan. Alla måsten i skolan kändes så långt borta på filten, bland pingstliljorna och glassätandet.

Minidröm som gick i uppfyllelse: Mina rika vänner (nåja, rikare än mig) bestämde sig för att sponsra mig med en resa till Nice a la France i sommar. Wehooo! Snacka om att känna sig älskad:)

/Lena