I sommar ska jag få träffa min tjej. Vi ska få ses i en lägre period och bara njuta av varandras sällskap. Jag pallar inte att behöva vänta veckovis på att få ses. Nu är hon dessutom sjuk - med magsmärtor och illamående. Att inte kunna finnas där då är tärande på själen.

Efter att, på gymmet, ha pratat med en vän insåg jag att jag ville ha nya rullskridskor - modell: inlines. Under hela min uppväxt har jag skridit fram på sådana. Från börjar var det små, gröngula plasthjul och billiga lager för att sedan utvecklas till mer gummiblandade hjul med större hjulbas och abec 1 till och med 7. Det kvittar om det är ett par "agressive inlines" eller ett par för konditionsutövande. Jag måste få åka. Mina ärr på handleder, knän och rygg vittnar om (bokstavliga) snedsteg i denna underbara 8-hjuliga värld.

När jag flyttade hit åkte jag väldigt ofta till skolan med mina rullskridskor. Efter att jag hade min cykel hade fått sin tredje punka åkte den in i garaget och jag förlitade mig på mina hjulbesmyckade skor. Jag åkte t.o.m över vintern. Någon gång var det t.o.m. is på marken. Efter att ha vänt, vridit och omplacerat hjulen ett otal gånger (och ha bytt lagren 3-4 gånger) var mitt favoritfärdmedel obrukbart. Av 8 hjul har 6 stycken bara gummibitar kvar på plastekerhjulen. De två finaste kommer att tappa gummit när som helst. Denna sommar är tiden för rullskridskoåkandets reinkarnation.

Sommaren bjuder också på möjligheten till heltidsarbete på jobbet - som jag förhoppningsvis har kvar då. Att inte behöva låna, för att kunna betala sommarhyrorna, är guld värt :) Nu behöver vi bara hoppas på att jag klarar mig bra på fredag; dagen då det nya jobbet börjar.

Nu ska jag sova...och drömma om Östra stranden och att åka dit iförd ett par sprillans nya "blades" och ett par luftiga surfarshorts.

Dröm sött.


Med vänlig hälsning,

Tapio