Måndag igen, en ny vecka med nya möjligheter.

Eller ja, nya saker att strukturera, genomföra, bläddra och kryssa i almanackan.

Halv tio i morse stod jag framför sjukgymnasten med nakna små trollfötter (plattfötter), luktande pool, akvarium, australiensiskt dricksvatten eller klor om ni vill. Steg upp klockan sex i morse för att simma (klappar mig själv på axeln)

Sjukgymnasten sa att jag hade de bedrövligaste fötter han hade sett. Tydligen hade jag en grov pronation och om jag inte skötte mig väl nu skulle jag inom kort utveckla artros i fotlederna.

Jag blev skickad akut till Team ortopedteknik där grundlig fotanalys gjordes.

Inte nog med att jag överpronerade, jag hade även ett snett nedslag på höger fot och jag tog för höga löpsteg istället för löpsteg som borde gå mer på längden.

Jag får absolut inte gå ett steg innan inläggen är färdiga, bara cykla och simma. Någon som vill skjuta runt mig i en kundvagn?
Så jag önskar nu att solen ska hålla sig borta i två veckor så att jag inte får promenadabstinens.

Kostnad:

Skor 1200

Formgjutna inlägg för aktivitet 1800

Formgjutna inlägg till vardagsskor 1600

Vidare sjukgymnastik 900

Slutnota= 5500 kronor

Just nu känner jag verkligen att jag älskar att vara student.

Extrajobb sökes?

Men vad betalar man inte för god hälsa?

Helgen passerade i Göteborg.

Fika i Vasastan, poesisnack i Skår, shopping i Nordstan, vegetarisk buffé på Andrum, catching up tillsammans med förfriskningar och skratt.

Hade inte riktigt lust att åka hem, eller jag önskade att alla vänner kunde följa med till Halmstad.
Att de kunde sitta i min bokhylla som mina bästa böcker och så skulle jag kunna plocka fram dem när jag ville.

Det är under sådana här stunder som det känns jobbigt att vara vuxen, när vänner splittras som pusselbitar.
De passar ihop men man hittar inte ett enskilt ställe där alla passar på samma gång.

I dag har jag stått framför klassen och redovisat. Jag kommer aldrig att tycka om att redovisa, det betyder hjärtklappning och magont.

Jag anser mig själv annars som en person som är hyfsat säker och rätt funktionell i sociala sammanhang.

Varför börjar jag stamma? Varför hittar jag inte orden, varför kommer orden i fel ordning? Varför börjar jag skratta nervöst och dra konstiga skämt?

Ärligt talat, helt hopplös och bortkommen. Hoppas jag gjorde mig själv förstådd åtminstone.

I morgon väntar ytterligare en redovisning, sen har jag fina mellanrum i almanackan som kan fyllas med tentaplugg och förhoppningsvis lite film.

Minibudget: Finns det stipendiegubbar som ger skobidrag?

/Lena