Förkyld finne ute på vift!
I torsdags fick jag tillbaka min dator som har varit på lagning. Jag fick höra att moderkortet var utbytt. När jag då utbrast att "det var det de gjorde sist med" sa de att får jag samma fel igen bör jag nog bli uppgraderad till en bättre burk . Nu sitter man och hoppas på att det sker snart :)
Först fick jag ägna tid att byta XP mot Vista Business. Sedan skulle Business uppgraderas till Ultimate. Efter det skulle det vara slut på slitgörat; återställningskopior fanns för resten av jobbet. Att moderkortet var bytt ledde till att Windows inte kände igen min dator och att säkerhetskopiorna jag hade gjort inte länge gick att använda. Allt fick installeras om och natten blev låååång. När jag lade mig, vid cirka halv sex, hade jag ådragit mig en dunderförkylning. Imunförsvaret hade hamnat på noll - av sömnbrist.
Igår sov jag länge och det sista datorfixandet genomfördes. Jag hade städning och disk som nalkades, men jag hann inte så långt innan Finlands semifinal i hockey. Det, i princip, enda som hann hända däremellan var att jag åt, duchade och fick öppna dörren två gånger - i förd handduk.
Första tillfället var jag i duschen och min kära granne hade skickat ett snabbmeddelande på datorn där det stod något i stil med "jag kommer ner. klä på dig". Eftersom det var ett internskämt blev hon väldigt förvånad när jag slet upp dörren iförd handduk. I mitt försvar kan jag ju säga att jag inte ofta har datorn med mig i duschen. Den är ju trots allt stationär.
När jag äntligen duschat klart, och försöker självtorka iförd midjehandduk, ringer det på dörren igen. Detta är ganska ovanligt för oss i internetgenerationen :) Det var kårorganet HASP som var och plingade dörr på Gamletulls studentboende. Det var nog fem personer som stod där, lite tagna av nakenfisen som öppnade dörren. Efter att chocken lagt sig fick de fram att de promotade årets Halmstadspex. Tyvärr hade jag missat premiären i år, och hade inte pengar till kommande föreställningar heller. Jag lovade dock att se den eventuella höstföreställningen. De sa att de skulle söka upp mig då för att driva in mitt löfte ;)
Jaja. Nu ska jag inta hemlagad mat hos min mor :) Jag kommer strax och förklarar hur jag tog mig hit!
När jag ivrigt kollat på hockeysemifinalen, en bit in på andra perioden, ringde det på min telefon. En gammal polare hemifrån ringde och sa att han hade vägarna förbi Halmstad och frågade om jag ville upp till Ale. Jag hade ju inga pengar och var dessutom sjuk, trött och inne i hockeyn. Jag fick då veta att bara jag åkte med upp skulle han fixa biljetter hem för mig.
Han gav mig 30 minuter till att göra mig redo. Första samtalet gick till polaren hemma som skulle ha grillsammankomst. De skulle inte ut på stan så att komma sent skulle inte var några problem. Att fixa biljetter hann jag inte. Jag skulle ha behövt ha pengar på kontot och det fattdes 2 kronor till billigaste bussbiljetten. Efter ett snabbt samtal till den ankommande polaren bestämde jag mig för att lösa hemresan senare.
Väskan packades med hygiensaker, rakapparat, mp3-spelare, USB-kabel och inloggningsdosa till min internetbank. Det enda jag nu känner att jag borde ha fått med mig var mer kläder än de jag hade på mig... Eller rättare sagt, mer än de jag TOG på mig. Av någon anledning hade jag fortfarande inte klätt mig efter duschen.
När jag kommer ut med väskan på ryggen och halvknutna skor står det en bärgningsbil framför mig - med två bekanta nunor i framrutan. Dennis (som var den som hade ring mig) och Tomas (en polares brorsa) satt i bilen. De hade varit och köpt en bil och hade den på flaket.
För att göra en lång och krånglig resa lite kortare kan jag säga att vi först åkte fel (på grund av mig) men tog oss slutligen fram efter allehanda stopp. Grillfesten var så gott som slut och bara hälften av gästerna var kvar när jag kom runt 23. Mycket snack - plus lite läsk, mat och tårta - senare var klockan runt 02 och jag blev hemskjutsad. Jag ringde mor min, när jag var utanför, och sa i princip att "Jag är utanför. Kommer du och öppnar?". Jag vet inte om hon var van vid att folk bara dyker upp, eller om hon bara var så trött att hon gick i ett töcken, men jag blev insläppt utan särskilda uttryck av förvåning. Sedan var det till att borsta tänderna och lägga sig i barndomssängen...ögona bums. Jag kan nämna att den är 90 cm bred och hård, men ack så nostalgiskt det var :)
Ni får ha det så bäst!
Jag skriver mer imorgon!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Först fick jag ägna tid att byta XP mot Vista Business. Sedan skulle Business uppgraderas till Ultimate. Efter det skulle det vara slut på slitgörat; återställningskopior fanns för resten av jobbet. Att moderkortet var bytt ledde till att Windows inte kände igen min dator och att säkerhetskopiorna jag hade gjort inte länge gick att använda. Allt fick installeras om och natten blev låååång. När jag lade mig, vid cirka halv sex, hade jag ådragit mig en dunderförkylning. Imunförsvaret hade hamnat på noll - av sömnbrist.
Igår sov jag länge och det sista datorfixandet genomfördes. Jag hade städning och disk som nalkades, men jag hann inte så långt innan Finlands semifinal i hockey. Det, i princip, enda som hann hända däremellan var att jag åt, duchade och fick öppna dörren två gånger - i förd handduk.
Första tillfället var jag i duschen och min kära granne hade skickat ett snabbmeddelande på datorn där det stod något i stil med "jag kommer ner. klä på dig". Eftersom det var ett internskämt blev hon väldigt förvånad när jag slet upp dörren iförd handduk. I mitt försvar kan jag ju säga att jag inte ofta har datorn med mig i duschen. Den är ju trots allt stationär.
När jag äntligen duschat klart, och försöker självtorka iförd midjehandduk, ringer det på dörren igen. Detta är ganska ovanligt för oss i internetgenerationen :) Det var kårorganet HASP som var och plingade dörr på Gamletulls studentboende. Det var nog fem personer som stod där, lite tagna av nakenfisen som öppnade dörren. Efter att chocken lagt sig fick de fram att de promotade årets Halmstadspex. Tyvärr hade jag missat premiären i år, och hade inte pengar till kommande föreställningar heller. Jag lovade dock att se den eventuella höstföreställningen. De sa att de skulle söka upp mig då för att driva in mitt löfte ;)
Jaja. Nu ska jag inta hemlagad mat hos min mor :) Jag kommer strax och förklarar hur jag tog mig hit!
När jag ivrigt kollat på hockeysemifinalen, en bit in på andra perioden, ringde det på min telefon. En gammal polare hemifrån ringde och sa att han hade vägarna förbi Halmstad och frågade om jag ville upp till Ale. Jag hade ju inga pengar och var dessutom sjuk, trött och inne i hockeyn. Jag fick då veta att bara jag åkte med upp skulle han fixa biljetter hem för mig.
Han gav mig 30 minuter till att göra mig redo. Första samtalet gick till polaren hemma som skulle ha grillsammankomst. De skulle inte ut på stan så att komma sent skulle inte var några problem. Att fixa biljetter hann jag inte. Jag skulle ha behövt ha pengar på kontot och det fattdes 2 kronor till billigaste bussbiljetten. Efter ett snabbt samtal till den ankommande polaren bestämde jag mig för att lösa hemresan senare.
Väskan packades med hygiensaker, rakapparat, mp3-spelare, USB-kabel och inloggningsdosa till min internetbank. Det enda jag nu känner att jag borde ha fått med mig var mer kläder än de jag hade på mig... Eller rättare sagt, mer än de jag TOG på mig. Av någon anledning hade jag fortfarande inte klätt mig efter duschen.
När jag kommer ut med väskan på ryggen och halvknutna skor står det en bärgningsbil framför mig - med två bekanta nunor i framrutan. Dennis (som var den som hade ring mig) och Tomas (en polares brorsa) satt i bilen. De hade varit och köpt en bil och hade den på flaket.
För att göra en lång och krånglig resa lite kortare kan jag säga att vi först åkte fel (på grund av mig) men tog oss slutligen fram efter allehanda stopp. Grillfesten var så gott som slut och bara hälften av gästerna var kvar när jag kom runt 23. Mycket snack - plus lite läsk, mat och tårta - senare var klockan runt 02 och jag blev hemskjutsad. Jag ringde mor min, när jag var utanför, och sa i princip att "Jag är utanför. Kommer du och öppnar?". Jag vet inte om hon var van vid att folk bara dyker upp, eller om hon bara var så trött att hon gick i ett töcken, men jag blev insläppt utan särskilda uttryck av förvåning. Sedan var det till att borsta tänderna och lägga sig i barndomssängen...ögona bums. Jag kan nämna att den är 90 cm bred och hård, men ack så nostalgiskt det var :)
Ni får ha det så bäst!
Jag skriver mer imorgon!
Med vänlig hälsning,
Tapio
Kommentarer
Postat av: Jo
Jo,lång var det.. och handlade väl mest om att du är halvnakan med handuk:S
Postat av: Jocke
Haha HASP kom till mig med men jag valde att först kolla i titthålet och sedan låta bli att öppna dörren :P
Trackback