Gårdagen var en mycket lång dag.

Jag kan erkänna att jag förvånade mig själv när jag kvart i sju på morgonen satt på spinningcykeln och kände mig malplacerad trötthetsmässigt.
Bikade vidare till sjukgymnasten och jympade omkring, för att två timmar senare har fyra personer runt mig som drog i mina ben för att kolla om jag blivit vigare efter vårt stretchprojekt. Det hade jag, hela 10 grader vigare.
Efter denna trevliga spänstiga utgång var jag ju bara tvungen att shoppa lite, brände femhundra spänn på ett kick. När klockan slog tolv satt jag i köket och käkade lunch, helt otroligt hur mycket man hinner med när man går upp med tuppen.

Köpte dessutom mina första fejkade ögonfransar, vilket var totalt överskattat. Herregud vilket meck, det hade jag verkligen inte tid med. Medan jag sprang nedför trapporna så vajade två små ensamma limmiga fejkade lösögonfransar på bladet till min orkidee. Lite surrealistiskt om jag får säga det själv:)

Jag sammanfattar kvällen: Grilligt, energiskt, öligt, tjejigt, busigt och lite galet. Champagne i Picassoparken, smådans på Morfars, en nattpromenad, en inspektion av Elins bokhylla och lite luddiga fragment av skoinlägg i högsta hugg och ord som ramlade ut, som inte kändes som mina.

Hur kommer det sig att Jantelagen upphör att existera vid intag av alkohol? Det är ingen fråga egentligen, kanske mer ett konstaterande. Jobbigt att inse att man framstått som lite väl egenkär.

Nåja, roligt hade jag. Roligare än på länge.

Jag fortsatte att förvåna mig själv denna kväll då jag satt jag på Halmstads teater och lyssnade på scenpoesi, trots mitt vakendygn och den mycket sena frukosten. 
Jag har nu utökat mitt ordförråd med ordet sublim, som jag nu ska använda till allt.

Nu är jag trött.

Döden, döden, döden, så nu har vi klarat av det, som Astrid Lindgren sa (inspirerad av en dokumentär om Astrid som förgyllde min dag)   

Minialliteration: sublima saker smått sövande i sitt sandur
/Lena