I dag går vi över till råttans år, om man tar sin tilltro till det kinesiska horoskopssystemet.

Så gott nytt råttår till eder alla.

Först tänkte jag skriva lite om hur det är att vara råtta, men så insåg jag precis att jag faktiskt är en get i stället och det var ju inte lika kul.

Nåja, kan ju inte hålla reda på allt.

Nu börjar sömnlösa nätter ta ut sin rätt. Efter att ha somnat ungefär trettio gånger under gästföreläsningen så insåg jag att jag inte alls kunde dela med mig av mina anteckningar till en tjej i klassen.

För även om jag tänkte ordet som jag skulle skriva och började så också skriva det medan jag sov, blev resultatet små kladdiga böjar, svängar, krumelurer som gick i vågor över pappret.

När jag tittar över anteckningarna nu så kan jag se det tydliga mönstret över att jag somnade trettien gånger under en tvåtimmarslektion.

Stabilt.

Jag ser minibikes överallt nu. Har lagt märke till en underbar höströd liten cykel som också står utanför N-huset. Den är inte rostig, ser nästan ny ut.
Funderar på att bära i väg den och parkera den bredvid de andra små kompisarna någon dag.
Jag undrar var denna drift kommer ifrån, att vilja ställa ungefärligt lika saker på rad?

Stenåldersgen?

Men ägaren skulle nog bli förvirrad och kanske till och med arg.

Agent rödstövel (alias Lena) ska genomföra ett annat mission först.

Ska bara stjäla lite tid någonstans. Kanske från projektarbetet till och med. Måste ju ha lite fredagshyss för mig.

Efter tre dagar med ny alarmsignal på morgonkvisten inser jag att den har skadlig inverkan på självförtroendet, samt det lilla lyckliga morgonhumör jag skulle kunna åstadkomma.

Kanske inte så konstigt, här nedan kommer början av alarmsignalen som för närvarande väcker mig:
 Men nu får du väl ändå vakna! Det är så jävla typiskt dig att du ska ligga här och sega, snooza och vältra dig som en svullen valross! Ska du göra något med ditt liv eller?

Så imorgon återgå jag till hederligt vanligt plingande.

Jag tror alla kommer vinna på det.

Gasquen i går kväll var trevlig att iaktta. Rätt kul att står i baren faktiskt. Glömde dumt nog kameran, så det blir inga bildbevis.

Nu kommer orden i slow motion, så nu lägger jag ner för dagen.

Minihoroskop: Getter har en passiv uthållighet som driver andra till vansinne. De kommer alltid att vinna över dig eftersom de kan konsten att vänta ut dig.

/Lena

(Detta skulle ha kommit in i natt men det var inloggningskrångel. Jag hoppas att läsarna har överseende med det.)

Jag träffade en vän på kåren idag som berättade något rolig. Hon sa att hon och en killkompis till henne ska slå rekordtiden i trapplöpning i Tradecenter! De ska börja träna specifikt för det imorgon och testade redan idag om det var möjligt :D

För er som inte riktigt hänger kan jag informera om att skolan har ett studentrekord (ska tydligen vara 1 minut och 28 sekunder) i att springa från bottenplan på Tradecenter till översta våningen. Detta ska slås och den tredje mars, på Majas 23-årsdag, ska det ske! (Hennes följeslagare minns jag ej namnet på men jag ska uppdatera er så fort jag vet.) Det pratades exalterat om hur de skulle vara klädda, metoder och vilka som skulle vara där; skulle det t.ex. behövas kompisar som vaktade så att det inte kom ut någon i trappuppgången under loppet? Detta med val av klädsel skulle de kolla närmre på...från lagligt, etiskt och andra perspektiv.

Just nu har jag inte mer att säga men så fort jag vet något mer kommer jag att uppdatera er!

God natt, nattfolk!

Tapio

Jag har bytt alarmsignal på min mobil.
I stället för det sedvanliga pling plongandet så vaknar jag nu till att en otrevlig besk radioröst talar om för mig hur patetiskt mitt snoozande är och att jag borde gå upp och göra något av mitt liv.
Att jag borde stiga upp ur sängen och åstadkomma något.

Jag kan inte riktigt bestämma mig om radiorösten får mig peppad för den kommande dagen eller om jag egentligen bara blir på fruktansvärt dåligt humör.

Antagligen båda, men jag kanske ska kalla det skuldkänslor egentligen.

Åstadkomma något?

Jag undrar om jag har det idag?

Jag hade stora planer för åstadkommanden.

Jag skulle åstadkomma ett projekt i fysiologi till fulländning idag.  

I stället har jag hälsat på solen i en box, tränat, kollat på film, blängt på skolböckerna, dreglat i en klädkatalog och suttit, respektive halvlegat i Maddes bekväma soffa och tänkt på det perfekta snackset. 

Helgen passerade relativt lugnt, jobbet ackumulerade inga elaka kunder, istället fanns det tid att smygäta cheesecakeglass.

På lördagsnatten fick jag och mina vänner erfara hur det kändes att vara ett fem i två ragg.

Men vi tackade artigt nej till den ensamma killen som vågade sig bort till oss.

Väldigt modigt, eller ja, kanske bara väldigt många öl:)

Det perfekta snackset?

Man blir törstig av choklad, får inte riktigt nog och man tappar det i Maddes vita soffa. Dumt.

Man blir törstig av nötter, chips, popcorn och energiinnehållet i en näve motsvarar hela dagens matbehov.

Frukt kan vara schysst om det inte vore så att jag blev hungrig av att äta det.

Jag tror att jag kommit fram till att glass borde vara det ultimata. Det mättar, man blir inte törstig, lagom sött, lagom fluffigt - ganska lagom helt enkelt.

Krävs kanske närmre analys?

I morgon är det overallsgasque för TBI och vi ska tydligen dyka upp i sopsäckar som klädnad. Jag försöker undkomma genom att blygt stå i baren och öppna flaskor till alla törstiga.

Att iaktta är det bästa, i alla fall med kameran i högsta hugg.

Nu är det nattuggletid och jag borde sova, kanske mest för att jag inte ska få ett psykbryt i morgon när min mobil ringer halv sju för morgonsim och talar om för mig hur oduglig jag är.

Minitanke: Att tänka på åstadkommanden är väl att åstadkomma något, eller?

/Lena

Oj oj oj! Idag har jag varit riktig flummig och virrig. Det finns dock inga skäl att klaga! Dygnet började med ett samtal klockan 02. Min tjej ringde och grattade till första månaden tillsammans :D Efter att det somnade jag om.

Idag skulle jag ha min uppkörning. Nervositeten började redan när jag steg upp runt åttatiden. Min långa morgondusch Jantelag:ades bort, i sann svensk anda, av en alldeles för torr havregrynsgröt. Sedan var det dags att gå bort till körskolan. Sista körlektionen gick väl inte som jag hade hoppats. En halvtimma innan uppkörningen var jag ett nervvrak. Det var tredje försöket och ag hade inte mer pengar att lägga ut på detta. Ett toabesök, en kall ansiktstvätt och lite bjudgodis senare började jag gå mot Vägverket.

Väl utanför visste jag inte om jag skulle gå och anmäla mig eller något liknande. Tidigare hade jag ju bokat genom körskolan. Nervös som jag var, gick jag runt och försökte värma mina händer och lugna ner mig. När jag gick in i en lyktstolpe och fick en vänlig/tröstande klapp på axeln, av en man som gick förbi, fick jag ett nervöst skrattanfall.

Killen som körde med min körinspektör verkade inte ha fått kortet vilket inte gjorde mig lugnare. Bilen var helt annorlunda i styrningens och pedalernas respons. Dessutom åkte vi på helt andra vägar än jag hade åkt förut. Hur skulle detta gå? Hade jag gjort någon allvarlig miss?

JAG FICK DET! Jag trodde henne inte riktig när hon sa det men nog var det sant! Dessutom var dagens lektion, klockan 13, inställd! Om jag var nervöst skakig innan provet, är jag upprymt spattig nu :) Denna energi ska jag ta ut på gymmet senare ikväll - och på kåren på onsdag?!!

Ha det bäst, gott folk!

Jag äter samtidigt som jag bloggar.

Jag packar samtidigt som jag diskar.

Jag tänker att jag borde ta med mig fysiologiboken samtidigt som jag tänker på vad jag ska ha på mig när jag ska ut på lördag.

Varför gjorde inte jag allt detta i går?
Jag ska om femtiofem minuter med en buss som ska snirkla till Jönköping.

Jag ska jobba, krama en bäbis, krama vänner, dansa och prata i evighet.

Köpte stödstrumpor nyss. Så när jag inte bara en tysk turist (knästrumpor plus gympadojor), jag har nu avancerat till ehh... ännu äldre.

Jag har nu kollat alla schampoflaskor och annat stuff som tjejer brukar släpa runt på, så att det är så lite i dem som möjligt så att jag slipper bära så lite som möjligt.

Smart travel.

Näpp, nu hinner jag inte mer, kortaste inlägget hittills.

Måste rusa.

Nu regnar det igen så himla typiskt.

Minilabyrint: Det går att göra fler saker samtidigt om man gör en sak i taget.

/Lena

Jag borde sova men har istället tassat runt och vattnat blommorna.
Konstaterar nu att den nya grönbladingen jag köpte i december fortfarande lever.
Den har exakt ett dygn på sig att självdö om den nu skulle vilja det. Med tanke på att jag slog vad om att den skulle ha somnat in före februari månads inträde, så borde jag prata lite extra på den.

Det är lite som att mina inte så gröna fingrar har sållat ut de starka, urvalet av de mest tåliga växterna liksom.

I sex månader nu så har jag och de trevliga personer som jag nollades med, men som inte går i min klass försökt anordna en träff och göra något roligt tillsammans.

Denna tidpunkt ägde rum ikväll. Vi har varit och bowlat och avslutade kvällen på Bulls. Mycket trevligt.

Jag är en klassiker av just ett klassiskt inlärningsbeteende.
Precis när jag fått in knixen med att kasta det där fula klotet som nästan slet av tummen varenda gång, så var det dags att sluta spela.

Då kanske ni tänker, men hade hon inte ett klot med för små hål för fingrarna?

Och då svarar jag: Min tumme är för tjock och konstig.

Eller så är detta bara en usel ursäkt för att jag hamnade i rännan varenda gång.

Jag insåg också att jag nog är mer tävlingsinriktad när det gäller kunskapsspel än fysiska spel.

Men varför är det alltid så att jag alltid får de svåraste frågorna även om jag kan en del?

Som frågan: Vem vann nobelpriset i kemi 1937?

Nämen jo, det har jag ju stenkoll på. Eller inte.

Och varför får min kompis alltid frågor som: Vad heter Sveriges högsta berg?  Eller vad heter den kroppsdelen som man använder när man liftar?

Jag såg också den vita minibiken och dess ägare idag. Försökte blunda, men det var för sent. Det kändes som om jag blivit påkommen. Det kan ha förstört det roliga, men trots detta är ett mission fortfarande ett mission.
Och agent rödstövel ska genomföra det.

Miniinformation: 2007 års nobelpristagare i kemi var tysken Gerhard Ertl - kan vara bra att veta till nästa TP-upplaga.

/Lena

Det har varit fullmåne och jag har haft svårt att sova, jag har hört att månen spelar roll, vilket ha resulterat i att jag har vänt på dygnet och jag är trött.

Sov halva dagen igår, men hann ut i solljuset för att drabbas av en stark mersmak som i sin tur ledde till att jag suttit i två dar och letat restresor till varmare länder.

Men allvarligt, kan det aldrig sluta regna?

Jag har hål i skorna ju.

Brände tusen kronor på shopping i lördags och räknade ut att jag i snitt kan leva för nittiofem kronor om dagen tills nästa utbetalning.

Mycket stabilt.

Köpte saker som skulle behandla mina krämpor. Hålfotsinlägg, som var totalt värdelösa, de vägrade ligga under hålfoten, fastnade mer som en studskudde under hälen. Airbag... he he.

Eftersom jag har börjat få valkar i händerna av hantlarna på gymmet så har jag inhandlat värsta coola handskarna. Det kommer att se skittöntigt ut när jag ändå bara lyfter minimalt:)

Storhandlade på Ica Maxi i fredags, hade en fullproppad ryggsäck, en kasse på var sida om styret och fastnade i en stormvind hundra gånger värre än Carolas fönvind.

Jag ramlade nästan av cykeln två gånger och Madde körde nästan in i ett staket.

Funderar på att köpa busskort.

Lördags kväll spenderade jag på en förfest hos en klasskamrat på Östra stranden, vi avslutade med fyra timmars dans på Mårtensson. Glad trippade jag hem och somnade inte förrän fem. Och jag som bara hade druckit Pepsi hela kvällen. Koffeinhög? Antagligen.

I går satt vi med projektarbetet, ytterst nöjda över att vi hittat vetenskapliga artiklar i massor. Ännu nöjdare var vi med vår framsida, syftet och metoden, så vi belönade oss själva med ungefär fyra timmars skitsnack och choklad.

Antagligen ligger vi efter i tidsplaneringen igen. Men det spelar ingen roll för vi har tagit steget och kommit igång.

I natt drömde jag att jag tappade alla mina tänder, det har hänt förr, men det är den läskigaste drömmen jag vet. Jag tror det är månen. Allt är månens fel:)

Minilycka: Dagsljuset vibrerar lite längre för varje dag.

/Lena

Missförstå mig inte nu. Jag menar inte att det är hemmafruars internationella löpa-amok-dag. Det jag menar är jag nog gränsar till att vara hemmafru - med tanke på dagens agenda.

Morgonen började med att jag gick upp 5:50. Tvättid kl. 06 väntade. Det som följer är tvättvik, att bädda nytt, städning och bakning... Nu drar jag till Julys tobak och hämtar kurslitteratur!

Fortsättning följer...

****************************************************************************************************************************

15:56. Nu har jag äntligen kommit igång med tvättvikning. Det var några timmar som bara rann iväg. Är man trött går allting långsamt. Just nu motiverar jag mig med att tjejen kommer ikväll (och en powernap strax innan dess :)). Nu är det "bara" resten av vikningen, färgsortering, vändning av bäddmadrassen + bädda nytt, städning och bakning kvar!

****************************************************************************************************************************

20:29. Jag är alldeles för sent ute nu. Ni får en äppelpajbild imorn ;)

Med vänlig hälsning,

Tapio

Denna vecka skulle jag ha gymmat i måndags med min polare Joakim. Det var dock lite strul med det; jag hade inga shorts med mig. Jag övervägde att träna i jeans men kände att eftersom det inte riktigt var passande borde man i så fall nästan gå runt till alla och förklara sig. Jag valde att skjuta på träningen.

Jag insåg att jag ville klättra denna vecka och att lördagens gympass gick bort i och med att min flickvän kommer på besök. Förgäves försökte jag få någon gymtid att passa tillsammans med träningskompisarnas och började samtidgt få ett sug att köra igång med allt jag normalt sett har gjort. Kombinationen av allt gjorde att det verkade bli till att träna själv denna vecka. Det positiva är att det är bara jag som kan stå iveägen för min egen träning nu. Gym igår, cooper-test + klättrig idag, gym imorgon, cooper-test på fredag innan Johanna kommer och sedan gym på söndag efter att hon har åkt hem. Allt detta plus "kvällsträning" hemma på gymfria dagar gör att jag kommer att chocka kroppen lagom för att komma tillbaka in i gamla rutiner!

Om jag springer ungefär kvart i fem, kör igång med klättringen 17 och slutar 18 hinner jag duscha och byta om lagom till att vara på Kårpuben runt 19. Väl där tar jag, 6-mästarna och kvällens barnasvariga emot barlaget och äter med dem. Sedan är det för mig till att visa alla nya barmästare rutinerna för säkerhet och deras uppgifter under kvällen. Från 21 till 02 är det fullt sjå med att gå runt och peppa personalen - speciellt när det är som jobbigast - efter det är det städning som gäller till kvart i tre kanske. Barmästarna skickas då hem och barvärds-Tapio stannar då kvar och rengör diskmaskinen medan 6-mästarna går igenom kvällens händelserapporter, ekonomi etc. Jag hoppas på att vara i säng klockan 05 idag :)

Vi ses på Kårpuben!

Ha det bäst!

Med vänlig hälsning,

Tapio

Måndagen började underbart med en liten cykel som vägrade låsa upp sig. 

Rackel rackel med nyckeln så den nästan gick av. Ett blocklås och en hel helg av regn var ingen bra kombination.

Kom för sent till skolan.

Mina benhinnor trilskas fortfarande så det blev många långa minuter i makligt tempo framför Nanny Fine och Rory Gilmore på gymmet. Men jag tror jag lyckades skapa lite endorfiner som jag kan lagra denna vecka.

Väl hemma med största matberget på tallriken, satte jag mig i soffan framför teven.

?No signal? stod det på rutan. Jag tryckte förgäves på alla knappar tillsammans med olika kombinationer. Surt trånade jag efter något annat än lokaltv-kanalen, men förgäves.

Släpade ner tallriken med svalnad mat till köket, riggade datorn.

Konstigt vilken tid det tog.

SIM-card no longer in use, stod det.

Den efterlängtade tiden jag ville spendera på nätet var som bortblåst. Så det var därför som Tapio hoppade in igår och hjälpte mig.

Förutom dessa tekniska missöden så drack min mobiltelefon lite vin för någon månad sen. Den laddar sig själv, den stänger av sig själv och den lyser hela tiden.

Jag har råkat ut för en teknisk komplott.

Det kanske är därför som jag är tekniskt efterbliven, med flit?

Jag vill inte lära känna några teknikprylar. De måste vinna min tillit. Och sviker de mig så är det kört, då har de inte längre någon trovärdighet.

Lite som ett förhållande byggs upp. På ytan är alla blanka och fina.

Tittar man närmre på dem så finns det skavanker, men det är okej för man har ju vant sig.

När den har vunnit ens hjärta så sviker den en, på det ena eller det andra sättet.

Ja, jag talar ju fortfarande om teknikprylar.

Egentligen skulle jag blogga om något helt annat idag, men så kan det bli ibland.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ungefär som när man stiger upp en måndagsmorgon.

Men jag fick en bok utläst som legat på nattduksbordet sen september. Alltid något:)

Minitanke: Om teknik inte fanns så kanske jag skulle vara mer kreativ?

/Lena