Så underbart skönt att vara ledig.

Jag skulle lugnt kunna tänka mig längre lov, har inga problem att fylla tiden med böcker, film, radio, skrivande, träning, matlagning och en bunt tankar

Dagarna går alldeles för fort och på torsdag är det hem till Jönköping för att jobba i fyra dagar (får betalt för sju - me like obtillägg)

Men det gäller att vila effektivt, spanade in nästa kursers schema och man kan gott säga hejdå till det sociala livet.

Ja ja, det är i alla fall vår med krokusar, eller jag menar snöstorm med snö, eller jag menar vår igen och min röda vårjacka:)

Det händer inte så mycket liksom, men jag gjorde några nya övningar i cablecrossen på gymmet, vilket gjorde hela min dag lyckligare.

Träningsnörd? Ingen tvekan;)

Just det vaknade för sent i måndags, försov mig nästan till sjukgymnasten och kollade snabbt ut genom fönstret och tänkte vilken dimma. Men när jag stapplat ner till köket insåg jag att det var snö och det var rena stormen utanför. Mycket roligt att just då komma på att jag inte hade några pengar i plånboken och sjukgymnasten inte tar kort.

Okej det var bara att bita i det sura äpplet och vingla ner med cykeln till stan och ta ut pengar. Men nej. Punka såklart - alla glasbitar på Laholmsvägen hade nu gjort sitt. Så det var bara att knata i blixthalka och med ömmande ben mot målet. Blöt och snöig fick jag ta fram skamsna blicken till sekreteraren och böna om dispens och betala dubbelt nästa gång.

Hon förstod, hon hade också varit sen till jobbet.

Min sjukgymnast har uppgraderat mina träningsmöjligheter. Jag frågade honom om jag fick använda mig av roddmaskinen när jag tränar.

Jag sa att jag hade övat in en teknik där jag inte behövde flektera foten lika mycket så att jag undvek smärta. Då sa han:

När jag säger du ska ro, då ror du ordentligt... inte för länge bara.

Så jag rodde igår, ordentligt, enligt doktorn - ytterligare träningslycka.

Denna tisdag förgylldes även av en fika med vänner på Bar Mezzo där vi kom fram till att mitt huvud var för stort för badmössor, att vissa möjligen åt middag med sig själva framför spegeln och andra tyckte att, när killar tafsar på en på krogen så handlar det om ett abstrakt maktspel (vissa tyckte mer att de bara var fulla, dumma och utan baktanke) och temafester. En grund sammanfattning helt enkelt.

Minitankelabyrint: Jag tänker på att folk tycker att jag tänker mycket, därför tänker jag mer.

/Lena

"Försöka duger!", "det är tanken som räknas", "friskt vågat; hälften vunnet!". Dessa ordspråk gäller inte när man behöver dem... Mitt försök till att komma igång med studierna har misslyckats fatalt. Lakan, fiberdukar, handdukar, örngott, kläder och överkastet är tvättat. Lägenheten är ren. Diskberget är borta. Det enda jag har lyckats med är att jag ar röjt undan hindren som stod i vägen för att plugga. Jag la så mycket vikt vid det att jag inte fick studerat...

Jag ska göra ett tappert försök att komma upp 06 imorgon. Gamla knep, som kallduschar och gröt till frukost, skall stå mig bi! Hårdplugg med minimal tid till förfogande skall klämmas in! Lyckas jag med detta imorgon ska jag "fira" med ett hårt gympass. Denna metod ska i så fall försöka anammas varje dag, så långt det går, för att en vacker dag vara i kapp med studierna! Den dagen kan jag äntligen sakta ner på tempot; Vem vet, jag kanske känner att metoden fungerar och är något även för framtiden? Är det dags att ha 40 timmars skoldag, trots vana vid några timmar i veckan och 5-6 dagar helg? Är det dags att studera för glatta livet? Trots att det känns skrämmande...är det nog det som är meningen.

På tisdag får vi se om starten gick bra. Då ska jag få upp facit på bloggen, för allmän beskådning. Nu eller aldrig; har jag någon "sisu"?

Nu ska det nanas i 5 timmar :)

Ha det bäst gott folk!

Med vänlig hälsning,

Tapio

Jag har precis ätit lite mannagrynsgröt som jag slängde ihop. Det var gott, men jag kunde inte njuta av det till fullo eftersom jag visste att jag nu inte har något passande hemma till frukost. Äggröra och köttbullar? Lördagspannkakorna direkt till frukost? Vi får se när morgondagen nalkas.

Denna vecka skulle ägnas åt studier, träning och åter studier. Träningen har jag fått skippa nästan totalt. En framtand som jag har slagit av en gång för att sedan få den fastlimmad igen på tandakuten i Gbg, har börjat värka. Denna tand, som slogs av under ett försök att tämja en mekanisk tjur, värker något djävulskt när den utsätts för kyla eller när jag anstränger mig så pass att jag får hög puls. Tjejen trodde att det var förkylningsrelaterat. Tandläkaren sade att det förmodligen är nerven som drar sig tillbaka lite. I absolut värsta fall dör nerven ut och det blir rotfyllning. Ett annat liknande scenario utspelar sig om tanden värker olidligt framöver: Då får nerven plockas bort; Rotfyllning följer. Men men. Det kan ju också gå över :)

När det gäller studierna har jag ett stort problem. Jag har jättesvårt för att komma igång!!! Jag har sjukt mycket gammalt som ligger efter. Om jag begränsar mig till denna termins uppgifter är bördan fortfarande större än önskat. När jag sedan jobbat mig ikapp skall jag utarbeta en plan för att lyckas få in 3 inlämningar (som lossar 7,5 hp vardera) och bestämma mig för när och hur jag ska lyckas skriva tentan i Spanska 1-30 - fortsatt grammatik.

Steg ett för att komma igång lär vara att få normala dygnsrutiner. Jag får strunta i att Fråga Olle är på TV, ta mig i kragen och se till att lägga mig.

Ha det bäst!

Med vänlig hälsning,

Tapio

Japp så var det tentaplugg igen.

Har jag pluggat idag?

Ja, en timma.

Vad har jag gjort i stället?

Jo, gått på en solpromenad - roffade åt mig en påsklilja i slänten.

Fikat på Morfars även om diskussionen innehöll prat om muskelfibrer.

Cyklat och suttit i roddmaskinen på gymmet medan jag rabblade skelettets funktioner.

Mesta möjliga sprallenergi åtgången för att känna mig så pass lugn i kroppen så att jag kan kasta mig över böckerna nu.

I morgon ska jag få mina inlägg till skorna och jag hoppas på att jag då ska få gå på promenader legitimt enligt min sjukgymnast.

Lyssnade på radion idag och hörde en diskussion angående teknik, att det vore coolt att alla saker man köpte skulle ha en inbyggd GPS i sig. Då skulle man alltid kunna hitta sina saker som man tappade bort. Vilket jag skulle behöva. Eller så kanske det är dags att städa?

Men nej, jag har bestämt att jag inte ska drabbas av städmani denna tentaperiod (bara för att undvika att plugga), nu får det vara stökigt.

Solen går ner senare och senare, kan man bli lyckligare?

Men detta är inget jag får sitta och drömma om just nu, för det är dags att lära sig det lilla och det stora kretsloppet. Jag har ändå så pass mycket stresshormoner i kroppen att jag inte kommer på något väsentligt att skriva om... som ni kanske märker.

Miniuppmaning: Djupandas... sandbunkrarna på Tylösand är närmre än vi tror

/Lena

En inspirationsbild, känn värmen:)

Det är redan onsdag och jag förstår inte vart dagarna tar vägen.

Blåsig onsdag kväll och för vissa betyder det utgång på kåren, för mig betyder det att disciplinariskt sitta med fysiologimålbeskrivningen.
Jag bläddrar fram och tillbaka i boken. Kastas mellan förtvivlan över hur mycket det är, samtidigt som jag försöker övertyga mig själv, att det kommer gå bra.

Ambivalens.

För att undvika att plugga har jag simmat nittio minuter och spenderat tid på gymmet, jag har handlat, talat i telefon, filosoferat, diskat, skrivit en dikt, messat folk, klurat på sommarjobb, velat shoppa - men låtit bli då 5500 kronor ska göra mina fotleder glada igen.

Spara Lena, spara! Det är orden som jag behöver säga högt.

Var det motvind på Laholmsvägen idag kanske?  

Hur kommer det sig att det kan blåsa från alla håll på den vägen, jag fattar inte.

När jag viker åt höger så gör vinden det också. På SMHI sa de att de skulle vara sydvästlig vind, men ändå blåste det stark vind från nord när jag knatade uppför backen mot sjukhuset.

I dag har vi tejpat fötter/fotleder på lektionen.
Så nu kan jag springa in på vilken idrottsplan som helst och hjälpa till:)

Vi fick också testa på akupunktur, inte sätta nålar utan få dem stuckna på väsentliga, punkter i skinnet.
Kroppen är återigen mycket intressant och ett mystiskt ämne. Då tänker jag på smärta kontra beröring.

Kanske borde hämta tvätten som hängt i tvättstugan i tre dagar?
Ytterligare en sak som frigör mig från pluggandet. Vid närmare eftertanke så borde jag dammsuga, vattna mina självmordsbenägna blommor, gå ut med skräpet och portionera upp storkoket i matlådor.

Nä Lena!

Spara, plugga, spara, plugga, spara, plugga.

Mitt nya mantra.

Minitrötthet: Öppnade skafferiet, där stod yoghurten sen i morse.

/Lena

Vad har jag lärt mig idag?

Jag har palperat fötter på lektionen i dag. Letat ligament, muskelfästen och muskler.

Mycket komplicerade små kroppsdelar som hjälper oss omfamna världen, eller ja, trycker mot marken och skapar balans.

Jag insåg att jag har bredare fötter än Madde.

Jag filurade på om Tommy ljög när han sa att han har 39 i skostorlek, varför passar då hans skor mig?

Jag insåg att jag antagligen är plattfot och rullar på utsidan av fötterna.

Jag lärde mig Thompsons test.

Jag lärde mig att det var mindre mysigt att gräva i aprikospåsen, äta aprikoser när man inte tvättat händerna efter att ha fotkramats en evighet.

Etthundratrettio kronor kostade fyra minuter och femtiotvå sekunder hos en väldigt lång läkare i går.

Han var snäll, fast dum.

Han sa att jag hade ont på fel ställe, för att det skulle kunna vara benhinneinflammation.

Han visste inte ens skillnad på symptom eller idrottsskador.

I stället konstaterade han att jag var plattfot (surprise!)

Han tyckte sjukgymnaster var onödiga och att inflammationshämmande medicin var överskattat.

Långa farbrodern lyssnade inte och skrattade i stället åt mina bekymmer.

Han sade: Spring inte på asfalt, kära du.

Och jag sa: Men jag kan ju inte ens gå, jag går långsammare än en pensionär... med hund.
Allt jag gör, gör ont.

Långa farbrodern ställde sig upp, jag fick ont i nacken av att titta på honom. Jag funderade på om han skulle bli snällare i en rödrandig kostym.

Han sa: Jag skickar en remiss till ortopedkliniken.

Jag sa: hur lång tid tar det? Man mår ju dåligt psykiskt av att inte får röra på sig.

Han sa: Men lilla vännen, det är ju inte som att det är akut, eller hur... adjö.

När dörren stod öppen och jag satt på golvet och samlade ihop strumpor och skor lärde jag mig att även om man betalar så är det ingen som lyssnar.

Jag lärde mig att jag precis hade betalat för att bli klappad på huvudet.
Efteråt cyklade jag hem diagnoslös.

Jag funderar på att klottra ner en egen smärtanamnes tills jag ska till sjukgymnasten (som jag bokade ändå, privat) Jag borde förbereda ett psykbryt, kanske ska skrika och gråta lite så att man tas på allvar?
Eller kommer han skicka mig till en annan avdelning då?

En sak jag ska göra är att vägra bli klappad på huvudet igen. Ta kommandot helt enkelt.

Jag betalar för hjälp - då ska jag banne mig ha hjälp, åtminstone en tvåvägskommunikation.

Så är det.

Lite arg är jag.

Nya tag helt enkelt.

Ett dåligt minirim: Plattfot, fnattfot, knappfot. En platt fot som fått fnatt, fungerar knappt. 

/Lena

Klockan var 07:30. Jag låg och sov. Jag drömde att jag hade sms:at min flickvän. Plötsligt pep min mobil till. Det stod något i stil med,  "Skulle inte du ha bloggat igår?". Min Första tanke var att jag hade sms:at tjejen på riktigt. Andra tanken var, "Varför är hon vaken vid den här tiden? Vi la ju oss efter 2:00 båda två". Jag svarade tillbaka att jag bloggar tidigt idag istället och avslutade med "Kyss".

Vid det här laget hade jag börjat vakna till. Jag gick in på mobilens inkorg för att radera leveransrapporten...och såg att "Lena Blogg" hade sms:at! NU började bitarna falla på plats! Den biten som fortfarande inte var där jag ville var frågan om "Vem sms:ade jag egentligen och tryckte jag in ett nummer eller valde jag 'svara' i menyn bara?".

Lena fick ett sms till för säkerhets skull, där jag sa att jag trodde det var min tjej som sms:ade och jag lade till lite info om hur vi kunde lösa bloggandet. Det jag då kom på var att om hon inte fick det första meddelandet var det andra lika flummigt eftersom flickvänsinlägget var ovidkommande. Om då Johanna hade fått det kunde hon ju tro att jag hade fått ett städ i huvudet; alternativt att jag kysser andra tjejer.

Jag skickade sedan till Johanna att jag hade skickat fel. Detta stämde ju OM hon fick ett sms förut. Hade hon inte fått ett var det inte lika farligt. Hon skulle bara ha undrat vad jag pratade om. Jag kom däremot på att om hon fick det första och jag tog tillbaka det i  det andra så var vi tillbaka på rutan där hon kunde tro att jag kysser andra (i varje fall elektrioniskt).

Johanna fick då ett samtal från mig, istället för ytterligare ett sms, och Lena och jag skickade några "mess" utöver de tidigare. Nu verkar härvan vara löst och dessutom har den initiala frågan fått sig ett svar. Jag skulle ha bloggat igår. Istället bloggar jag nu, ikväll och på fredag. Lenas inlägg kan ni vänta er på onsdag och torsdag :)

Tänk vad lite sovmorgon och dagens högteknologiska samhälle kan spela en för spratt!

Ha det bäst!

Med post-förvirrade hälsningar,

Tapio

Det är fullt upp nu. Livet kan faktiskt te sig lite enformigt.

Jag stiger upp halv sju för att plaska i poolen, plask plask och simma runt i cirkel som en duktig motionär.

Kvart över tio sitter man med stödstrumpor på plats i skolan, antingen har jag föreläsning eller så är det dessa evinnerliga grupparbeten som behöver bockas av.

Om jag har tur så kommer jag från skolan före fyratiden på eftermiddagen.

Skulle det finnas lite ork kvar så unnar jag mig någon timma på gymmet.

Väl hemma ignorerar jag tvätthögarna, paprikapulvret på spisen, disken, garderobsblomman som ser ledsen ut och all reklam som täcker köksbordet.

Jag lagar mat, äter mat, kollar bloggen, kollar facebook och flyttar högarna av reklam på köksbordet.

Cyklar i väg till någon klasskamrat där vi sitter med hjärnorna värkande för att avsluta inlämningar, rapporter, projekt och andra kreativa uppgifter.

Vid elvatiden brukar jag cykla hem, jag skriver bloggen, dricker saft, kollar facebook, lyssnar på radio, filosoferar och ersätter stödstrumpor med tigerbalsam.

Somnar runt halv två.

Det är fullt upp nu. Livet kan faktiskt te sig lite enformigt.

Men det är sådan tur att kunskap berikar och att det till och med är rätt roligt ibland.

I går var det alla hjärtans dag och det går inte undvika att bli lite bitter när rosor delas ut till höger och vänster och det skryts om alla presenter som ska kastas på människor som egentligen har allt.

Jag skyller min bitterhet på det kommersiella.
Försökte dessutom preja ner alla söta par som lämnade biografen i går när jag cyklade till Madde för att hon och jag (två nuckor) skulle kolla på romantisk film ihop.

Kan man inte bojkotta. Eller åtminstone vända på det i alla fall?

En dag där kärleken begränsas? Alla begränsade hjärtans dag?

(Det är svårt att veta vad man saknar om man inte ha förlorat det)

En dag där man kan begrunda hur fattigt livet skulle vara utan kärlek.

Och att det finns kärlek om man tittar riktigt noga.

Då kommer alla människor inse hur mycket de älskar, är kära och uppskattar för lite (för de kommer att sakna alla vackra, varma handlingar) och börja ackumulera och dela ut den kärleken resten av året i stället.

Kanske egentligen är samma princip, men jag tror jag ska ta patent på den idén för säkerhets skull:)

Minilycka: Fick en bok på posten av en vän, läste den och blev glad
/Lena

Det kommer alltid en tid då man ångrar sig.

Fick ett email igår från en vagabond på resa i Indien.

Fick ett vykort med havsmotiv från Thailand.

Fick en facebookpoke från en kille jag känner som jobbar på en båt i Karibien.

En kille i klassen tyckte det var jättekul att reta mig för han skulle beställa en resa till Bali efter nästa tentaperiod.

Jag är omgiven av folk som njuter, eller ska njuta av shorts och flip flops.

Det är nu man ångrar lyxvältrandet i choklad, mozarella, soltorkade tomater och enstaka dyra klädesplagg.

Det är nu man ångrar att man inte satsade på en välbehövd påskresa.
Men det är väl nästan lika kul att lägga 1500 kronor på formgjutna sulor?

Det är en halv resa till solen.

Funderar på att låsa in mig i lägenheten under påsken, köpa ett sådant där ansiktssolarium och ställa det på köksbordet och slappna av.

Kanske ska jag köpa en cd med plingande Hawaiitoner och hoppas på att min porslinsblomma får fnatt och blommar i mars i stället för i juni.

Om jag har tur så kan jag cykla ner till Tylösand om solen skiner, lägga mig i en sandbunker och hoppas på vindstillhet.

Kan fungera om jag släpar med mig luddig filt och rykande varm choklad.

Vi blev färdiga med projektet 23.20 i går kväll. Det kändes skönt att trycka på send.

I morse fick vi dock höra av gruppen vi ska opponera emot att: Ja, det är ju trevligt med mail, men det är ju bra om ni bifogar filen också.

Något trötta var vi som sagt efter sju timmars diskuterande.
Då menar jag projektets diskussion likaväl som andra diskussionsämnen värda att beröra.

Jag konstaterade i lördags att det kändes som vår i luften när gatorna var nysopade och vintergruset var borta.

Mjukgråa gator.

Tillsammans med klara himmelsstråk.

Vår.

Miniförhoppning: Att Halmstad ska drabbas av en värmebölja under påsken.

/Lena

Skulle jag inte ha gymmat idag vore jag och "typiska hemmafruar" nog inte sysslomässigt annorlunda.

Efter gymmet var det handla på Maxi som gällde. Jag och Jocke drog till honom för att försöka få till stånd ex-nollornas overallsinvigningsplanering. So far so good...

Hemma lagade jag först mat. Efter det följde borttagning och vädring av gamla sängkläder och sortering av tvätt i olika högar - tills hungern slog in. Jag började göra ugnspannkaka - mitt livs första -  och ringde min mor för att kolla temperaturer och "tips och trix". Medan jag gjorde smet - och insåg att sockret var lite i underkant - kollade jag på Melodifestivalkval från Göteborg.

Nu har jag ätit och kommit igång med tvättvikandet igen... Och vad går på tv:n? Titanic... Men men. Man är väl man nog att våga ha en lite omanlig dag lite då och då ;)

Ha det bäst!

Med girlie hälsning,