En stor passion i min vardag är att fördjupa mig i olika loppis och secondhandställen. Vilka otroliga fynd man kan göra! Telefonen på bilden konkade jag runt på över hela Göteborg en lördag eftersom jag hittade den i första affären denna shoppingdag. Den blev rätt tung efter ett tag och råkade man slå i någonting så gav den ifrån sig ett litet *pling*.
Det underbara nattduksbordet är också secondhandfynd, dock i den övre prisskalan till skillnad från telefonen...




Igår var jag och Sara på höstpremiären hos Byring & Bråte, och vi var inte ensamma om att ha saknat Amnestys loppis under sommaren. Vi var vid entrén några minuter innan öppning och det var fullt med folk! Slår vad om att vissa hängt på låset i minst en halvtimme. Så när koskällan klingade uppstod nästan ett tumultartat kaos. Alla skulle in! Vi kikade lite, men blev fort trötta då det var folk precis överallt. Jag vill kunna gå i lugn och ro för att få bästa möjliga chans till att känna och lyfta i saker. Man måste avväga behovet och det faktum att man bara tycker att något är fint. Man kan inte köpa allt man ser, fast man gärna skulle vilja.

På tal om det, så såg jag en snutt av ett program på SVT i veckan som handlade om en dam som faktiskt köpte allt hon föll för på loppis. Hennes hem var som ett eget loppis i sig och ändå fortsatte hon bara att handla. Riktigt så galen är jag inte, inte ens i närheten enligt mig själv.


/Elin