Det ösregnar ute.
Ingen snö.
Min jul är stulen.
Över och förbi.
Nu väntar allt annat.

Juldagens afton blev en rolig kväll.

Träffade en massa trevliga människor och ljuset var dämpat till min stora glädje.

Lekte professionell kamerakvinna, skuttade runt och tog bilder på mina nära, kära och annat folk.

Dagen efter radade det upp sig över trehundra bilder på min dator när jag överförde från kameran. Så jag hade fullt upp kan man säga.

Nu vankas det tentaplugg och ångesten som kommer med det.

En kurs där jag inte har en aning om vad det är jag ska plugga på, eller vad det är jag ska kunna egentligen.

Boken är på engelska.

Hjälp.

Och en annan kurs som jag vet exakt vad det är jag ska kunna, men det blir istället överväldigande för det är så mycket.

Mitt i allt detta ska jag provskutta för att bli instruktör.

Har jag hittat musik ännu?

Nej.

Vet jag vad det är jag ska göra?

Nej.

Beats per minute - går det att äta?

Nej.

Är detta typiskt Lena?

Ja.

Så sorry gott folk, här avrundas detta inlägg för jag har inte hjärna eller hjärta att sitta här och mumla när hela mitt liv behöver schemaläggas och inga tidsmarginaler får brytas.

Minifilosofi: Ta en sak i taget.

/Lena

Här kommer ett litet snabbinlägg med uppdatering från Lenas jul.

Julafton passerade lugnt och skönt, förutom att min vegetariska julmat glömdes i en frys i Malmö?

Annars var det ett pakethav till syskonbarnen under julgranen.

Minstingen var mer intresserad av bubbelplast än av den rosa fluffiga väskan hon fick i julklapp.

En stor del av kvällen hjälpte jag henne på med gummistövlar, av med gummistövlar, på med gummistövlar, av med gummistövlar - konstaterade att hon skulle växa upp till en frodig shoppoholic som jag är och gilla gummistövlar.

Skulle pluggat i dag, vaknade klockan tolv.

Inte stabilt.

Insåg att det bara var sex timmar till förfesten och gick på en promenad - som egentligen innebar en biltur ner till kompisens soffa.

Så nu väntar den där festen där man grundligen blir synad i kanten.

Festen där man inte vill ha en mörk vinterutväxt i hårbotten.

Festen där man inte vill ha tjugoåttaårsrynkor.

Festen där man önskar att rödbetssalladen, chokladen, knäcken och all annan skit man vräkt i sig de senaste dagarna inte ska synas.

Festen där man undrar varför inte beach 2007 höll sig till julen 2007.

Festen där man får sona sina synder och inte blir förlåten.

Ja, varför går man dit då.

Jo hoppet blir ju större för varje år.

Jag hoppades som vanligt att detta året, det är detta året som jag ska glida in och vara bäst.

Men sen finns det ju lite bubbel och mycket goda vänner där också.

Jag håller tummarna för att ljuset är dämpat.

Jag håller tummarna för att alla andra har samma tankar som jag.

Att vi allihopa känner oss lika små.

Men det blir nog skoj.

Miniångest: Juldagen

/Lena

Ungefär en halvtimma kvar till julafton och jag sitter hemma hos mor och far.

Jag har jobbat hela helgen.

Slagit in chokladkartonger. Slagit in chokladkartonger. Slagit in chokladkartonger.

Wohoo jag ska spara till en hästens säng. Jag hade äran att dela hästens sängplats med min bästa vän som sitter husvakt hos ytterligare några vänner i led som är ute och reser.

Jag har nog aldrig sovit så gott.

Det var som vadd, eller jag menar ett moln, eller en chokladpudding, eller fluff, eller ja - det var en underbar säng.

En sån önskar jag mig i julklapp!

Lyssna nu tomten.

Eller kanske när jag vinner på den där trisslotten, eller när jag slutar shoppa bort mina sparpengar, eller ja, kanske rent av en dag väldigt långt fram.

Även om sängen var fabulöst skön så drömde jag dock hela natten hur jag slog in chokladkartonger om och om igen.

I den husvaktade lägenheten låg vi med godispåsar på magarna i den fabulösa sängen och kollade på en film utan ljud (teven var så hightech så det gick inte få ljud) så vi gjorde egna svengelska repliker.

Det blev en mindre macho westernfilm med kvinnoröster.  

Köpte muskelliniment till mina stackars benhinnor.Det luktar jenka-tuggummi.

Ironiskt nog så är jag överkänslig mot starka dofter.

Så illmarig jenka-doft gör att jag blir täppt i näsan.

Köpte också mina sista julklappar en timma innan jag började jobbet idag.

Slog in dem med jobbets julpapper.

Stabilt.

Så om några minuter vankas det julafton, med allt hej och hå som kommer med det.

I år har vi hyrt in en yngre version av tomten för att underhålla syskonbarnen, den andra har blivit gammal och trött. Få se om han kan göra lika bra jobb.

Det kan bli svårt.

Det är svårt att hitta en riktigt fin tomte som är tillräckligt duktig.

Han kommer inte orka min säng.

Inte ens om Rudolf är med.

God jul alla människor som läser detta, för nu är klockan tolv

/Lena

Hej igen... Jag kanske tar mig alltför väl tilltagna friheter - men här är ett gästspel av min gode vän Mattias. En liten julklapp till alla bloggläsare, som får något att läsa som inte Jag eller Lena har skrivit. Han frågade så snällt om han fick skriva, och jag tänkte: "Ja, va fan".

¤¤¤

...live and kicking från en datasal i Q-huset.

Mattias speaking.

Sitter här i en datasal i q-huset och skriver resultatet på min och Orvars c-uppsats. för att piffa upp tillvaron har vi tagit med oss en kasse smuggelöl samt en flaska fulsprit...det är ju ändå fredag. En definition av "high-life".
Tanken var att vi skulle ha suttit här mellan sju och elva. Kvart i nio anländer jag och Orvar till q-huset, mätta och belåtna av pizzeria medyas eh..pizzor. Vi mötte upp Björn (dumhuvet) som bjöd på glatt humör och lite julklappar. Efter ca 10 minuter hade vi öppnat SPSS och tänkt börja mata in datan från våra mätningar till c-uppsatsen. Ungefär 10 minuter senare insåg vi båda att kunskapen om SPSS var som bortglömd och att vår handledare inte var helt enkel att få tag på i detta prekära ögonblick. Just nu känns det som en labschimpans lika gärna skulle kunna skriva färdigt vår uppsats. Skillnaden skulle va hårfin. På klassiskt studenmanér är detta ett i sanning dåligt planerat arbete. 
 
Nog om detta. Skulle spontant vilja slå ett slag för börje olssons skafferi. All ost man kan tänka sig och mycket mer. Lägg därtill ett sådant där härligt osvenskt otrevligt bemötande man får. Det känns nästan som om man skulle behöva be om ursäkt för att man vill förtära en lunch där. Detta vittnar om en tilltro till de egna råvarorna att de känner att de helt kan slopa kundkontakten och detta är värd all eloge i världen. Till ett ringa pris under hundralappen blir man duktigt mätt med en lätt touch av ostsvettning på överläppen.

Jag Orvar och Björn sitter just nu och uppklädda till tänderna och förfestar framför varsin dator. Ingen säger ett ord till varandra. Fan va livet kan te sig underbart ibland. Jag sluter ögonen för en sekund och drömmer mig bort att jag läser datavetenskap och min skjorta och slips är utbytt mot en vit overall prydd med diverse påsydda märken. Min insmugglade öl är inte öl - utan jolt-cola på burk. I en perfekt värld...i en perfeeeekt värld.

Känner att tillfället kräver en hyllning av Björn. När vi ikväll anlände till skolan fick jag och Orvar en julklapp till vårt hushåll. Vi fick ett sex-pack toapapper deluxe soft. De låter kanske inte som något speciellt men alla de fattiga studenter som torkat sig med eldorado sandpapper i tre år vet vad jag pratar. Äntligen har vi ett toapapper som håller måttet när vi har gäster. Tänk vilken känsla när någon gäst kommer ut från toan och uppriktigt kan säga:
-vilket fantastiskt toapapper!!! mjukt, skönt, bra grepp. kan det vara....?

och jag kan med stolthet kan svara:
-det är deluxe soft!!!
-är det sant?
-mmmmmm!
sedan stämmer bägge in i triumf:
-HIGH LIFE!!!! (och gör high-five)

Nej nu springer tiden ifrån oss här. Det finns en värld utanför högskolan. Förfesten i Q-huset börjar gå mot sitt slut likt min tid här på högskolan.

bästa hälsningar

Mattias

Jag tänker på att: Snart har jag gjort en sjättedel av min studieperiod och det låter bra.

Eller egentligen var det min klasskamrat som sa det.

Tänk Lena, snart har vi gjort en sjättedel av vår studieperiod.

Och jag sa.

Men vi har bara gjort två av tjugofyra tentor.

Detta kanske kan definiera vem som är positiv och vem som är negativ.

Men även om jag låter rätt negativ i andras öron så tycker jag att det är rätt kul. Det är mitt sätt att skämta.

Den bästa stunden som inträffar är den när mottagaren tar det på rätt sätt.

Min bästa vän är sådan.

Hon fullkomligt älskar när jag är bitter, för hon får en kick av det.

Detsamma gäller omvänt.
Hon är så ruskigt positiv att det låter löjligt.
Jag tror ärligt att hon driver med mig - och på något sätt så gör hon ju det.
Vi skrattar hela tiden.

Som en duell fast båda vinner.

Kanske konstigt, lite sjukt till och med?

När jag i morgon åker hem, så kommer jag att sitta i ringen av min familj och berätta historier på ett enormt gnälligt sätt med en touch av svart humor. Hela rummet kommer fyllas av skratt.

Jag är en liten clown, som gnäller, målar upp dramatiska scenarion, gärna med grimaser som får positiv feedback av negativ humor.

Detta längtar jag till.

Min familj har lärt mig väl.

Men en sak jag har kommit underfund med är att denna humor, eller detta gnällande faktiskt funkar bättre i skrift än verbalt.

Förutom när jag messade i väg ett meddelande till min studiegrupp där jag skrev:

När ska vi sitta med inlämningen egentligen? Jag har damp och min hjärna är överhettad.

Detta urartade till ett sms-bråk.

Mycket intressant.

Denna dramaturgiska kurva gick inte hem. Uppenbarligen.

Har suttit sju timmar på stadsbiblioteket och studerat flitigt, känner mig lite lättad faktiskt.

För nu vankas det jul.

Undra om det är denna jul som det kommer snö?

Undra om det är denna jul som vinterkräkan kommer vara värre än någonsin?

Undra om det är denna jul som trisslotterna verkligen har vinst?

Undra om det är denna jul som min syster överraskar mig med en vegetarisk julskinka?

Miniupplysning: När jag inte ler efter varje bittert meningsavslut, då är jag arg på riktigt och försök inte skämta i sms eller på msn - folk fattar inte. 

/Lena

Det finns ingen ork.

Det är sjukt mörkt hela tiden och jag skulle behöva 40-timmars dygn.

Har skickat iväg min tredje inlämning bara denna vecka, sitter och glo på PowerPoint för att fatta vad jag ska säga som ska låta smart i morgon på redovisningen.

Det är inte kul att komma ut till cykelparkeringen och inse att min cykel är den enda som står kvar utanför skolan. Typ.

Och inte att förglömma.

Två ytterst välplanerade tentor 7 och 9 januari.

Vem kan ta jullov i min klass?

Ingen.

Och varför får man inte csn för hela julen då när man ska sitta vid böckerna varje dag?

Jag har köpt två julklappar och de ligger oinslagna.

När ska jag köpa resten?

Blommorna som jag köpte för några veckor sen är fortfarande inte omplanterade.

Storkok kan man glömma.

Träning kan jag... suck det gör ont.

Adrenalin - och endorfindepression, finns det?

Jag har inte bara dubbelbokat, utan frippelbokat i morgon. Men jag får väl ringa och avboka fika och julmys och allt annat ljuvligt.

När ska jag ringa mamma och säga att jag kommer hem till jul?

När ska jag tala om för mitt extraknäck att jag kommer ha stora problem att jobba extra denna jul?

När ska jag lägga upp det där passet för instruktörsjobbet?

Jag trodde att det var så att under julen så spricker bubblan och allt får rinna ut.

Men jag hittar inga sprickor ännu.

Detta var ett deppigt inlägg men det var nödvändigt, snart vänder det.

Eller ja, efter 9 januari.

God jul på alla som kan fira den.

På bordet ligger 300 instuderingsfrågor och väntar på mig. Dags att fortsätta med dem.

Minifilosofi: Bit ihop!

/Lena

Söndag natt.

Det är egentligen måndag och här sitter jag med ryggen vänd mot en helg fylld av saker.

Återigen drog jag över på tiden och fredagsbloggen blev till söndag.

Förlåt master Björn.

Men jag gillar inte att följa dina bloggregler.

Jag gör som jag vill:)

Och i dag vill jag prata om små sammanträffande. Kanske lite tur också.

Jag gillar att anta, jag gillar tredje form - det blir så mycket bättre story då.

En vanlig lördag antar jag att en flicka gick in på Hemköp (igen). Hon hade finbesök med sig från Jönköping som skulle hjälpa henne att panta flaskor.

Oj vad mycket flaskor hon hade.

97.50 sade kvittot som jag antar att maskinen spottade ut.

Hon stoppade kvittot i fickan för användning till senare matinköp.

Jag antar att de gick på stan, traskade runt för att bränna presentkort och sparade pengar.

Jag antar också att flickan lite då och då kände efter i fickan för att se att kvittot låg kvar.

Det gjorde det.

Några timmar senare gick de tillbaka till Hemköp för att inhandla gotte.

Jag antar självklart att ni vet vad som hände.

När hon skulle betala så fipplade hon upp en liten papperslapp ur fickan, men insåg ganska snart att det var kö-kvittot från Kappahl och att hon hade tappat bort 97.50.

Jag antar att hon tänkte att det var så jäkla typiskt henne, och varför kunde hon inte för en enda gång skull skärpa till sig lite och gärna plocka med sig hjärncellerna?

Jag antar också att flickan bittert gick runt i affären och letade, men hittade bara i hopknölade inköpslistor.

God jul för sjutton antar jag att hon tänkte.

Väl ute ur butiken antar jag att finbesöket med dålig syn scannade av marken.

Här ligger ett pantkvitto, antar jag att hon sade.

Men det är nog inte ditt, hon vecklade upp det.

97.50 stod det. Flickan blev jätteglad... ehh antar jag.

Jag vet att hon blev jätteglad. Vilket sammanträffande!

Så nu tänker jag på tur.

Jag vet att jag eller jag menar flickan normalt aldrig har tur, så var kom den ifrån?

Kan tur bara ramla ner sådär?

Nä.

Så jag kom fram till att det var finbesökets tur, det var ju trots allt hennes tur som flickan surfade på.

Kan tur smitta av sig?

Jag tror det.

Och för er som vill se en film som är tänkvärd berörande ämnet borde se Intacto... som jag eller jag menar flickan tänker på just nu

Minitanke: Studiemotivation borde smittas.

/Lena

11 december, en tisdag med ett alldeles speciellt innehåll.

En dag utan regn. I stället luktade luften nästan snö.

Idag är det min dag, för tjugo... ehh beeep nånting år sen föddes jag.

När jag låg i min mors famn och plirade trodde hon att det var ett allvarligt fysiskt fel på mig.

Mina öron var som små bollar, de hade inte vecklats ut.

Som minimala outslagna blommor.

Min mor fick dagligen sitta och veckla ut dem så att de skulle anta en "normal form".

Och än idag kan jag tänka: Varför tejpade ni dem inte!

Nåja, sånt är livet.

Jag har i allfall vältrat mig i lyx denna dag.

Ätit fullkornspannkakor med glass och bär.

Köpt svindyr choklad. Shoppat blommiga skor.

Fått fina presenter, fått grattis-sms i massor - till och med grattad av facebook (åh vad jag känner mig speciell)

Fått min värme/sol-dos för att hålla borta den annalkande vinterdeppen, ätit ännu mera mat och gått på bio.

Mmm

Jag tycker att alla ska få fylla år cirka två gånger per termin.
Det är upplyftande att fjäska för sig själv. Så mycket som man helt plötsligt tycker att man är värd.

Åldersnoja?

Räknas det att jag i tre dar i streck har haft två pippilott-bollar som frisyr så att jag ser ut som en fyraåring?

La la la la la (trycker händerna mot öronen) och viskar tyst för mig själv: Happy place, happy place...

Ålder.

Tjugotvå, tjugotre, tjugofyra...

Hjälp jag tror inte jag kan räkna längre.

Sifferdyslexi.

Vad synd.

Nu lägger jag ner för idag.

Ska plugga lite och ha lite födelsedagskvällsmats-fjäsk för mig själv.

Minitanke: Undra om man hör bättre med utstående öron när ljudet kommer framifrån. Och hör man då sämre när någon talar bakom ryggen på en?

/Lena

Ja du Björn.

En anledning är och den främsta anledningen är att jag har märkt att du min kära blogg-kompis tenderar att flytta dina fredagsbloggar till senare på helgen. (Eller är det jag?) Nåja.

Inget fel i det.

Det är inte sagt vilka dagar vi ska blogga. Bara att vi gör det två, respektive tre dagar i veckan.

Då tänkte jag.

Om Björn kan, så kan väl även jag:)

Men det känns betryggande att det inte finns något annat i Halmstad som är värt att berätta än att jag verkar vara försvunnen.

Jag måste vara otroligt populär.

Särskilt om du har tid att skapa en nästan längdmässigt färdig novell om mig, när det är obetalt...

Måste ge dig credit kära Björn.

Men oj oj.

Du är farligt nära sanningen.

Det började ju som sagt med benhinneinflammation som spred sig till magkatarr som exploderade i en förkylning. Addera faktor sömnlös och ni har mig.

Haltande när jag går.

Sover sittandes för magsyran inte ska gå fel väg.

Svullen näsa och rödsprängda ögon.

Multiplicera detta med extraknäck i Jönköping.

Sälja godis och vara trevlig är ingen picknick med febersmärtor och tårfyllda ögon.

Och vem fasen kom på att:
Ja! Låt oss göra åttakantiga chokladaskar.Dom är nog fasligt lätta att slå in i julpapper!

Så jo du Björn.

Jag kan säga med lugn i kroppen att jag är dödlig - som alla andra.

Tro det eller ej, i bland skjuter jag upp saker och särskilt om jag mår dåligt.

Så härmed tilldelas Saida-poäng till Björn Ekmark - du läser mig som en öppen bok.

Även tilldelas poäng till Björn Ekmark för energiskt skrivande, tankeverksamhet och sceneriet som var så verklighetsförankrat.    

Vad var det nu jag skulle skriva om egentligen?

Jo just det.

Att olyckor bruka komma i antalet tre. (Benhinneinflammation, magkatarr och förkylning)

Och ja. Så var det något mer. Jo just det.

Av väldigt många olika anledningar - så är det riktigt nice att vara en kort människa.

Men det är en helt annan historia.

Tack Björn ännu en gång för att du återfann mig och gav mig liv.

Uppstånden liksom.

Från de döda liksom.

Minifilosofi: Fredagsblogga alltid för det säger Björn.

/Lena

I kväll har det varit gasque, tema "afterski".

De flesta andra är nog på kåren nu, men jag är lite halvhjärtad inför allt idag.

Satt hellre en våning upp, ovanför mellanfesten och myste i en klasskamrats lägenhet.

Sömnlösa nätter tar ut sin rätt mer och mer, det verkar omöjligt att sova kapp i december.

Har helt lyckats mana mina fina växter in i döden.

Var på blomsterlandet och handlade blommor för trehundra och insåg nu när jag gick in på mitt konto, att en stöld från sparkontot ligger i sin fulla rätt.

Igen.

I morse tänkte jag på att jag är kort.

I morse spolade jag upp vatten till mina ägg och som vanligt öppnade sig gapet till min morgonrocksärm upp sig och vattnet spolade in i ärmen i stället för i min kastrull.

Kallt och blött.

Då tänkte jag på att det måste vara för att jag är kort, för att ärmarna alltid är för långa.

Händer detta andra?

Jag tänkte att jag är kort när jag inte hittade den ena vanten på hatthyllan för jag såg inte var den låg.

Tänk er Pluto, nosandes över en kant. Det är jag.

Att inte nå är frustrerande. Det är stressande när man har bråttom, att hoppa jämfota för att se över kanten.

Att släpa fram en stol till alla hyllor som är byggda för en genomsnittslängd på 1.70.

Är det någon som har tänkt på att det kanske är jobbigt att stå framför en badrumsspegel för att sminka sig eller borsta tänderna när man är kort?

Det är jobbigt, det inser man när det börjar krampa i vaderna för att man stått på tå så länge.

Är det någon som har tänkt på att om man går mot de automatiska gliddörrarna på exempelvis Ica maxi, så reagerar inte känseldetektorn.
Dörrarna förblir stängda tills man tvingas skämma ut sig genom att hoppa upp och ner framför detektorn för att komma in.

Det har jag tänkt på.

På fredag tror jag att jag ska hylla kortheten och fira min längd genom att skriva om det.

Nu måste jag sova.

Minitanke: Jag borde ju stå stadigare på jorden liksom.

/Lena

Någonstans mellan mina energiska tankar och mitt kontrollbehov fick jag magkatarr för första gången.

Jag har det nu.

Sover oregelbundet.
Somnade framför julkalendern tidigare, suck
Äter helt hopplöst.
Vad är snälla livsmedel, egentligen?

Min hjärna är... inte här.

Efter en sömnlös natt med försök att sova i en sittande ställning med novalucol i mungiporna är jag trött.

Jag jublade inte direkt när jag vaknade till duggregn som vid tiden för min cykeltur eskalerade till ösregn.

Min handledare fann det nog underhållande att se mig med mascara på kinderna och mitt hår blött i tunga breda stripor.

Och han tyckte säkert att det var underligt att jag kom med famnen full av pappershanddukar, som jag vecklade ut och placerade ovanpå mina knän.

Pappershanddukar har ingen bra uppsugningsförmåga.

Högst upp på min julklappslista: Regnställ.

Helgen har dock varit den bästa på länge.

Mina vänner som jag bodde med förra året i kollektivet AG-skrapan i Malmö var här och hälsade på.

Vi käkade spenat och halloumi-filodegsknyten, tack Kajsa för att du låter dig bli inspirerad av Martha Stewart och villigt delar med dig.

Vi spelade TP och Adam vann som vanligt även om jag försökte fuska.

Vi diskuterade och drömde, snackade gångna tider och framtida tider.

Vi kom inte in på Mårtensson då en av oss är tjugo, så vi drog till Gastons.

Erika beställde champagne och vi kände oss mäktigast i världen, vi matchade kristallkronorna - i allafall gjorde våra personligheter det. 

Vi var självklart tvungna att leka "spin the bottle" för att spräcka ytan på Gastons och vidare lekte vi sten, sax och påse om allt vi skulle säga till varandra.

Vi traskade vidare och hamnade på lilla helvetet (som jag tror det heter) där medelåldern var... medelålders.

Men det bekom oss inte. Vi regerade på dansgolvet.

Mycket nöjda över våra bravader knatade vi hem efter att musiken tystnat, delade på clementiner och russin vid köksbordet, somnade senare på mitt vindsloft med känslan av hajk i december.
Underbart.

Minifilosofi: Det är kul att leka då man har extra fina lekkamrater

/Lena