Nere hos föräldrarna i Skåne fortfarande. Snart beger jag mig tillbaka till Halmstad för lite nyårsfirande.

Här nere i mitt föräldrahem har vi en herrans massa jultomtar i keramik, plast, kottar och allt vad det är. I yngre dagar gjorde vi ett massivt tomtebord någonstans, där alla tomtar och andra små julvarelser och passande pyntprydnader tog plats i ett vinterlandskap av bomull. Pepparkakshuset i centrum.

Nu för tiden är jultomtar och allt pynt utspritt lite överallt i huset. I fönstrena, bokhyllor, ovanför spisen... Ja var helst det passar.
På dass sitter en prydnadstomte som jag minns att jag tyckte om när jag var liten. Den är gjord i lera tror jag och förställer en tomte med två griskultingar. Tomten har en grön jacka på sig, vilket ger intrycket av att han har en lite lägre rang.
Men när jag sitter och studerar tomten under behagliga former kan jag inte låta bli att fundera...

Tomten sitter liksom på den ena griskultingen. Han står liksom på knä och har den ena griskultingen under sig, mellan benen. Så han sitter inte på den, utan han mer liksom håller fast den under sig. Det är en vuxen och lagom skäggig tomte ska sägas. Fullt påklädd. På sin högra sida, tätt intill är den andra griskultingen. Det ser ut som om tomten klappar den på huvudet. Kanske kliar han den bakom ena örat.

Vad var tanken med denna lerfigur?
Vet grisarna om att han tänker äta upp dem en vacker dag?
Varför halvsitter han på den ena grisen?

Det som väcker misstanke är grisarnas munnar. De är väldigt röda. Läppstiftröda.
Jag har aldrig sett en gris eller griskulting med så röda läppar. Tomten har alltså sminkat de små griskultingarna med rött läppstift. Och han ser liksom obehagligt nöjd ut med hela situationen. Konstlat snäll.

Jag undrar vad det var jag tyckte om med figuren när jag var ung. Kanske var jag bara blåögd och naiv... Usch.

Vad är det för pervers ****** tomte som målar sina griskultingars munnar med läppstift?
Varför har vi den tomten hemma?
Vad gör tomten med grisarna när ingen ser på?

¤¤¤

Jag blev väckt av att det ringde på min mobil vid 01.30 natten mot julafton. Det tog en stund för mig att komma in i matchen och begripa vad som hände. På displayen lyste något så unikt som ett utländskt nummer. Och det var inte 0047 eller 0045 eller något man kände igen. 00351... Jag funderade kort på vem i hela världen (åh, så passande) som ringde lilla mig Sverige. Så slutade det ringa.

Jag var väldigt förvirrad i min säng. Försökte somna om, men det var för många hypoteser i mitt huvud.
* Någon gammal "flamma" från någon utlandsresa kanske? Usa? England? Australien? Var det något flickhjärta ute i världen jag berört djupare än jag någonsin kunnat ana? Som satt och längtade efter mig nu i jul? Njaeee.... Eller? Kanske...
Detta var så klart den första tanken.
* Är det någon jag känner som är ute och reser? Njaee.... Malin och Kristian är visserligen i Thailand. Men varför skulle någon av dem vilja ringa mig?
Malin kanske hade träffat någon idrottsforskare och behövde vår c-uppsats på mailen pronto! Men, njaeee....
* Har jag tappat bort någon värdesak eller liknande i något land i fjärran för länge sedan, och denne fann mitt nummer? Pff... Troligt...
* En global Jul-TV-show i ett fjärran land kanske ringde totalt slumpmässigt i hela världen efter någon som skulle svara på någon fråga och vinna en miljon dollar? Jag såg Tom Bergeron i andra änden som i direktsändning bara skrattade något att nu fick någon annan bli rik. Snart skulle det ringa massa vänner som hade sett detta tydligen jättekända program och håna mig som inte hann svara.
Det ringde som tur var ingen och berättade att jag nyss missat min chans att bli rik.
* Kanske var det ett utländskt skivbolag som hade hört min musik på myspace och inte kunde vänta med att skriva skivkontrakt. De ville ha mig nu - genast. Första bästa plan till studion för att spela in en duett med Rihanna.
Inte helt otroligt...

Det kändes som att jag närmade mig svaret för varje hypotes jag kom på.

Det gjorde jag inte.

Det var Bernado, den hemflugne utbytesstudenten som ville veta om den tröja han beställt till min adress för att ge en flicka i julklapp hade kommit fram. Så tråkigt är livet ibland.

Tills vidare.

/Björn