Den rundan jag morgonpromenerar tar cirka sjuttio minuter och när jag når halvvägs på den så befinner jag mig vid en ankdamm med olika stigar runt.

På grund av det grusiga, mysiga och raka underlaget så kan det tyckas lite egendomligt för de hundrastande pensionärerna då jag traskar tre varv runt denna pöl innan jag vänder om hem igen. Men jag försöker att inte bry mig så mycket för det drar ner slitaget på mina fotleder och skoskavet.

Så i måndags när jag gick mitt första varv mötte jag en pojke i fyra, femårsåldern. Han cyklade med sin storasyster och på hans styre dinglade en genomskinlig påse fylld med brödbitar. Han log brett.

-         Hej, sa han.

-         Hej, sa jag.

-         Hej, sa han igen lite högre och log ännu bredare.

-         Hej, sa jag och kunde verkligen inte undgå att skratta.

På det andra varvet runt ankdammen såg jag honom på håll vid vattnet och när han fick syn på mig såg jag hans leende och att han började gå emot mig.

-         Jag har bröd, sa han stolt och visade mig påsen.

-         Ska du mata fåglarna med det, frågade jag.

-         Mmm, vill du ha bröd till fåglarna, frågade han.

-         Nä, jag ska gå.

-         Vart ska du gå?

-         Jag går och går, jag gillar att gå. Och sen ska jag åka och bada förstås.

-         Aaa... det ska jag med. Han vände sig om och gick tillbaka mot vattnet.

På det tredje varvet mötte han mig igen, denna gång hade han bröd i hela munnen, tuggade frenetiskt samtidigt som han pekade på sin tröja.

-         Kolla vad fin, sa han och höll ut armarna för att vidga bröstkorgen så att jag kunde se bättre.

-         Ja, den glittrar lite, sa jag och nuddade lätt med fingrarna över t-shirten.

Helt plötsligt tog han att steg fram mot mig med utsträckta armar och gav mig en jättekram. Jag blev så förvånad.

-         Men oj... ehh tack.

Han log med smulor på hakan och glittrade med de brunaste ögonen. Jag skrattade och rufsade honom i håret.

-         Är det inte meningen att fåglarna ska ha det där brödet, frågade jag.

-         Jo, men det är så gott, svarade han.

Helt enkelt en fin liten unge som gav mig en kram och gjorde hela min dag.
Eller ja, visade mig det vackra i världen. En helt vanlig måndag, fast exceptionellt stort i sin enkelhet:)

Minikärlek: Kramar

/Lena

Håller på att packa för min tripp till Malmö. Bussen går om två timmar, bäst att rappa på.

En av mina vänner tar examen i Lund, så jag ska dit för att fira och givetvis droppar jag förbi ytterligare fina vänner i Malmö.

Jag fullkomligt älskar onsdagar!

Onsdagar är den dagen jag får mest gjort på grund av att jag lyckas ta mig upp klockan sex för att gå på spinning.

Klockan åtta speedade jag igenom Ica Maxi i jakt på billig veggomat.

Halv nio var jag på högskolan och fyllde i min kära lilla lönelapp som känns behövlig i junitider.

Klockan nio var jag hos sjukgymnasten.

Kvart över elva satt jag på Västra stranden redo för sol och bad.

Riktigt schysst att hinna så mycket innan de flesta inte ens har vaknat.

I dag har jag tänkt på äldre människor och hur otrevliga de tycks vara (i alla fall mot mig).
Under många blogginlägg så har jag tänkt skriva detta men tyckt att det kanske skulle låta för negativt.
Men nu har jag samlat på mig tre episoder.

För några veckor sen cyklade jag från Ica Maxi och mötte en äldre man på cykel. Han skrek jävla idiot, det är högertrafik här fattar du väl! Trots att han var den som mötte mig på min högersida - för han körde om en gammal kvinna som gick på fel sida. Vad skulle jag gjort? Svängt in i staketet?

Ännu längre tillbaka, någon månad sen kanske, hade jag bråttom in på vårdcentralen och såg inte den gamla mannen med käpp som kom ut från hissen bakom mig. Jag kastade upp dörren och slank in till kassan.
Efter mig hör jag ljudet av en automatisk dörröppnare och orden, jävla kossa!

Jag fattade verkligen inte att det var sant, jag hade ju inte sett honom. Kände mig ledsen och kränkt.

Idag var jag på Hemköp och handlade. Gick bakom en gammal man som behagade snyta sig på det sättet som vissa människor gör när det inte finns något papper. Alltså ena fingret mot ena näsborren och blås ut... läs, han gjorde de inne i butiken!!!

Jag sa: fy vad äckligt!

Men det kanske var tur att han inte hörde mig.

Jag vet inte vad jag ska säga, skriva eller tänka. Jag undrar egentligen varför människor är så arga.
Okej att pensionen är krass men det är studentpengarna också.

Så där ja, luftat lite.

Minilycka: Lillsemester i Malmö

/Lena

Det började med en hoppspindel.
Ja en sådan där spindel som hoppar om man kommer den för nära. Jag vaknade i morse efter att jag försovit mig till dagens alla aktiviteter och skulle stänga fönstret, där satt den fulingen.
Jag försökte putta ut den med en papperslapp, men så klart så skuttar den in, rakt på pappret och ner i min säng.

Jag skrek. Hoppande spindlar är mer opålitliga än vanliga spindlar. Just nu är jag inte sugen på att krypa ner i sängen, om man säger så.

Den hade minsann håriga ben.

Sen var det sjukgymnasten.

Efter fyra månaders stretching så behagar min sjukgymnast informera mig om att jag stretchar fel, fast jag vet att det är han som har visat mig fel. Han har till och med hjälpt mig i omgångar med just den stretchen, han har gång på gång visat hur jag ska göra den rätt.

Och idag så säger han:

Den där stretchen gör vi inte här, du gör fel! Du ska ha bandet under hälen och inte under tårna.

Wohooo, så kan det gå när man har en sjukgymnast som knappt hälsar på en när man kommer, än mindre pratar med en eller visar hur man ska göra.

Stressade hem för jag skulle möta Elin på stranden. I all hast tappade jag ut den enorma flaskan med rapsolja som jag köpt av ekonomiska skäl. Kladd över hela golvet, inne i skafferiet och på väggen. Mmm så glansigt det blev. Rätt svårt att torka upp olja kan jag säga.

Slog blocklåset till cykeln rakt på skenbenet. Ont.

På Statoil ville jag springa in och köpa en pepsi max som kall förfriskning till beachen. Fanns det pepsi max?
Nix, och för det som känner mig vet att detta är en smärre katastrof:) För det går verkligen inte med annan cola light-läsk. Endast i nödfall.

Jag visste dessutom att ta med sig choklad inte var en hit i värmen, men jag gjorde det ändå (för jag kände för att tröstäta)

Det slutade med att jag och Elin slevade i oss rinning mörk chokladsörja med sked.

Brände mig också.

Som sagt det började med en hoppspindel. Och slutade med att jag nu ligger strandad i soffan med rosa hud i en trettiogradig varm vindsvåning.

Så där ja, nu har jag fått skriva av mig.

Dagen blev ändå skön, varm och mysig med trevligt sällskap i solen på Västra stranden

Man brukar säga att olyckor kommer om tre, men jag vet inte.

Minivärmeslag: Andas ytligt för att undvika svallningar.

/Lena

Gårdagen var en mycket lång dag.

Jag kan erkänna att jag förvånade mig själv när jag kvart i sju på morgonen satt på spinningcykeln och kände mig malplacerad trötthetsmässigt.
Bikade vidare till sjukgymnasten och jympade omkring, för att två timmar senare har fyra personer runt mig som drog i mina ben för att kolla om jag blivit vigare efter vårt stretchprojekt. Det hade jag, hela 10 grader vigare.
Efter denna trevliga spänstiga utgång var jag ju bara tvungen att shoppa lite, brände femhundra spänn på ett kick. När klockan slog tolv satt jag i köket och käkade lunch, helt otroligt hur mycket man hinner med när man går upp med tuppen.

Köpte dessutom mina första fejkade ögonfransar, vilket var totalt överskattat. Herregud vilket meck, det hade jag verkligen inte tid med. Medan jag sprang nedför trapporna så vajade två små ensamma limmiga fejkade lösögonfransar på bladet till min orkidee. Lite surrealistiskt om jag får säga det själv:)

Jag sammanfattar kvällen: Grilligt, energiskt, öligt, tjejigt, busigt och lite galet. Champagne i Picassoparken, smådans på Morfars, en nattpromenad, en inspektion av Elins bokhylla och lite luddiga fragment av skoinlägg i högsta hugg och ord som ramlade ut, som inte kändes som mina.

Hur kommer det sig att Jantelagen upphör att existera vid intag av alkohol? Det är ingen fråga egentligen, kanske mer ett konstaterande. Jobbigt att inse att man framstått som lite väl egenkär.

Nåja, roligt hade jag. Roligare än på länge.

Jag fortsatte att förvåna mig själv denna kväll då jag satt jag på Halmstads teater och lyssnade på scenpoesi, trots mitt vakendygn och den mycket sena frukosten. 
Jag har nu utökat mitt ordförråd med ordet sublim, som jag nu ska använda till allt.

Nu är jag trött.

Döden, döden, döden, så nu har vi klarat av det, som Astrid Lindgren sa (inspirerad av en dokumentär om Astrid som förgyllde min dag)   

Minialliteration: sublima saker smått sövande i sitt sandur
/Lena

Lördag och jag är proppmätt efter en brunch på Smakfullt.
De har en helt otrolig frukost/lunch som till och med jag som är vegetarian kan njuta av, utan att man känner att man måste betala massa pengar för enbart två vattniga salladsblad. Jag funderar på att unna mig själv detta första lördagen efter csn har klingat i kassan i fortsättningen. Trevlig vardagslyx. Eller som Idah sa, detta borde bli en tradition.

Lördagsbrunch borde faktiskt vara en tradition. Funkar som uppladdning inför en helkväll ute. Funkar som en bakisfrukost/lunch. Funkar som lördagsmys med eventuell partner, kompis, familj. Man kan kolhydratladda eller leva som en GI-guru. Ja ni fattar, det var sjukt gott:)

Jag skulle ha bloggat i går men jag var helt slut efter de två intensiva utbildningsdagarna vi hade på Eleiko, som förutom intensiva var så grymt givande och inspirerande.
Det är riktigt häftigt när man får känslan av att man valt rätt utbildning.

Men i alla fall... jag borstade tänderna och låg i sängen astrött klockan kvart över elva och jag tror inte det har hänt sen jag typ var åtta år. Vet inte om jag borde vara bekymrad eller stolt över mig själv. 

Har precis kommit hem från Kårgymmet där min klasskamrat hade födelsedagskalas i form av ett bodyjam-pass. Och snart blir det att hoppa iväg på fest, de andra sitter nog och bastar just nu, jag är nog den enda som inte gillar att basta tror jag. Jag gillar sol och värme, men inte bastu...hmm.

På vägen hem var jag vårlycklig, hade tagit på mig min rosa vårkeps och bikade lite kringelikrokigt. Vad hände, jo, smack och ett jätteklonk.
Jag cyklade rakt in i en lyktstolpe och tumlade runt på marken. Jag missade helt lyktstolpen för kepsen hade hasat ner lite över ögonen, typ den döda vinkeln.

Fick hjälp upp av människor runt omkring för ljudet av en cykel rakt in i en lyktstolpe, det hörs faktiskt. Jag sa till dem att jag mådde bra, men höll egentligen på att börja gråta över klämd tumme och skrapat ben. Men mest ont gjorde pinsamheten:)

Minifilosofi: Rosa kepsar är trafikfarliga

/Lena

Påsken är över, jobbet är jobbat och ledigheten är förbi. Det har snöat konstant sen jag kom till Jönköping i torsdags.

Jag sitter och tittar på mitt preliminära sommarjobbsschema och undrar hur många dagar jag kan stryka så att jag kan ägna mig åt den sommarkurs jag sökt i stället.
Jag har sökt en kurs i havskajaking som jag ser fram emot mer än något annat och då behöver man ju en massa lediga dagar att havskajaka på, för att öva menar jag.

Jag gick i alla fall på en ytterst vintrig liten promenad utmed Vätterns strand i morse med en vän, fascinerande med alla isformationer som uppkommit när det blåst vatten över buskar och träd. Sänder dock lite första hjälpen-tankar till alla krokusar.
På eftermiddagen blev det gymmet en sväng. Jobbigt nog tyckte halva Jönköping att det var en god ide också, de drevs säkert dit av dagar fyllda av påskgodis.
Fick köa till varje maskin och den gemytliga känslan av att nästan vara ensam med vikterna var raka motsatsen. Suck och stön och folk var irriterade.

Jag lovar att idag var den dagen som alla hade bestämt sig för att börja deffa inför sommaren:)

Var hemma hos en kompis och kollade på film och insåg att det är trevligt med projektorer, vem behöver biografer? Varför ska man samsitta med andra människor i en stor salong när man kan ha det mysigare hemma?

Alla godispåsar som prasslar och folk som skrattar på helt fel ställe. Godiset som är ruskigt dyrt och den överhängande rädslan av att bli innebränd för att man var noga med att få platsen i mitten på mitten. Och dessutom inte att förglömma är att jag, just jag hamnar alltid bakom den längsta människan och utvecklar snabbt nackspärr och akut diskbråck.

Allt man behöver är en fin, vit vägg och en projektor som kostar multum.

Nä ska nog försöka spara till en kajak i stället.

Morgondagen blir intressant, ska tuffa med brödbil (gratis) klockan halv fem på morgonen till Getinge, får se om jag lyckas hinna med en buss till halmstad eller så blir det att fördriva tiden med att... ehh snåltitta på tidningar på Statoil tills det kommer en ny.

Efter det ska jag stressa till sjukgymnasten och sen var det tal om Gokartkörning, det kan ju bli intressant då jag inte ens har suttit bakom en ratt någonsin. Hm tjuvåkte moppe när jag var tretton, men det räknas knappt.
Det har gått bra hittills med minibike om man säger så.

Minilycka: Att vara ledig halva sommaren.
/Lena    

Skrev en tenta som gick galant. Gick på stan, hittade ett billigt linne som till och med blev lika billigt som ett tjugopack ägg. Cyklade på gymmet så hjärtat rusade för att trycka ut den sista energin. Tog långduschen som aldrig annars hanns med mellan tentorna.

Senare låg jag på Maddes fluffiga vita matta, nysminkad, nyordnad och tänjde vadmuskulaturen (doctors orders) med ett regnbågsfärgat skärp från Australien samtidigt som jag drack bubbelförfriskningar emellan bytet höger ben vs vänster ben.

Gick till Morfars där soffor var bokade för tentafest, ännu snabbare gick kvällen som var belönade trevlig med mer bubbel, dans och högljudda diskussioner (hm... hör bara min egen röst när jag tänker tillbaka)

Vaknade sent på lördagen, kylskåpet gapade tomt, cyklade till Ica Maxi i min nya röda vårjacka... det började regna. Hmpf.

Beställde pizza från Medya och Björn Ekmark hade rätt, pizzan var nice.

Låg i Maddes soffa och kollade på en halv säsong av Greys Anatomy och det kändes konstigt att inte ha ett "måste" att göra.

Söndag, sol och en promenad som straffade sig med ruskigt skoskav. Ja, okej, jag fattar galoppen jag ska inte gå mera. (Doktorn kan ha ett förbund med en högre makt?)

Efter antiklimaxpromenaden blev det gymmet istället, så gott att ha tid igen.
Cyklade därefter i rödaste jackan, ett leende och med en kamera i högsta hugg genom Halmstad. Mitt mission var att föreviga våren.

En helg av lycka:)

Eftersom jag inte har några vettiga tankar kvar efter tentaveckan, allt är tuggummi, så blev detta ett mer redogörande inlägg över vad jag har gjort och vad som hänt. Men så kan det vara ibland. Bara generera energi och komma tillbaka.

Näpp nu har jag suttit i över en och halv timma och försökt att ladda upp bilder av min vårdag och alla helgäventyr, jag ger upp nu. Det blev en bild och sparsmakat.

Minipatent: Att uppfinna ett sugrör som är så lång att man kan ligga på golvet, i hängmattan på gräsmattan och förfriska sig utan att röra ett finger. Kanske borde beställa en snabbare nätanslutning också

/Lena

Fredag morgon och jag hann precis med bussen till Getinge där jag skulle bli upplockad av en kompis som ändå transporterar bröd dit ner. Jag tyckte att det var en jättebra idé att snika skjuts när jag ändå skulle hem till Jönköping för att jobba.

Han ringde mig och sa att han var sen. Jag fick lunka bort till Statoil, smygglo lite på tidningar ända tills butiksbiträdet blängde på mig så mycket att jag var tvungen att köpa en.

När min kompis dök upp så tänkte jag: Nice, jag kommer att vara i Jönköping till elva.

Jag kommer att hinna gå till gymmet, käka i lugn och ro, gå till frisören, gå på stan, blogga och njuta av min lediga fredag.

Det blev inte riktigt så.

Det dröjde inte många kilometer innan min kompis chef ringde och sa att det saknades några backar med bröd från ett ställe i Smålandsstenar.

Efter flera samtal, insåg min kompis att det brödet som skulle ha kommit till Smålandsstenar hade hamnat i Gislaved i stället.

Det blev en resa upp till Gislaved, packa på bröd som blivit kidnappat, åka tillbaka till Smålandsstenar, för att sedan åka förbi Gislaved och vinka igen.

Vid det här laget var vi så sena att min kompis var tvungen att åka till tandläkaren direkt som han hade bokat.

Så istället för att släppa av mig i Jönköping som tänkt, så fick jag snällt brumma vidare söderöver till Norrahammar och sitta utanför en vårdcentral och tänka på min fredag som bara rann bort.

Jag startade min resa från Halmstad kvart i åtta och var framme i Jönköping klockan ett.

Det blev in på gymmet, pulsträna frenetiskt, försökte duscha, messa samtidigt som jag värmde maten på stekpannan (ingen mikrovågsugn). Jag brände maten, petade mig själv i ögat med mascaran och missade bussen till frisören.

Kom till frisören tio minuter för sent, med halv makeup och andan i halsen.

Jag tvingade min kompis att springa och köpa öronhängen och öronproppar för det hade jag ju helt enkelt inte fått med mig i all hast. Jag sminkade mig färdigt på frisörens toalett med stanniolpapper i testar runt huvudet.

Sen gick vi med raska steg och ställde oss i kö till spelningen med Lykke Li och Wildbirds and the peacedrums som förband och helt plötsligt var hela den krångliga fredagen värt det.

När jag tog av mig skorna, hoppade upp i soffan och fick bästa utsikten över scenen (händer ju inte så ofta när man är kort i rocken) så var det som om fredagen blev den jag hade önskat.

Detta var i alla fall anledningen till att det inte blev något bloggat i fredags.

Lång redogörelse av skuldkänslor:)

Jag har tjänat lite pengar till min trollfotsräkning och pluggat fyrtiofem minuter på bussresan hem i kväll innan min dator självdog. Lite nytta med mycket nöje kan man säga.

Miniekvation: Jag stänger in mig på 65 kvm, i 1 kök med 4 stolar, med 8 turkosa tallrikar och 1 kylskåp med mat. Jag drar ifrån 22 h träning och 66 h sömn, blir det då 11 dagar av tentaplugg?

/Lena