SingStar, pizza och tårta på samma dygn

Igår hade vi en liten avslutningstillställning med dj-gänget. Smed hade lagat pizza och det blev både SingStar och GuitarHero. Vissa visade verkligen att de hade inlevelse och verkade ha tränat x antal eftermiddagar framför de båda spelen, eller vad säger Du Martin?

martinsmedelinandrea
Martin & Smed visar en otrolig inlevelse. Lite värre var det för Andrea och Elin som mest ser otroligt koncentrerade ut. Men det är faktiskt svårt att sjunga låtar där man inte kan texten, alternativt där man trodde att man kunde texten.

krabbelurertårtor Tårtor är tydligen något som verkar vara återkommande bildobjekt på den här bloggen. Födelsedagsbarnet Halmstad bjuder ju som bekant på tårtkalas varje dag under Vågspel mellan 14 och 16. Vi fick oss våra bitar på Hamngatan, men de finns även i Företagsparken utmed kajen och på Bastionen. Självklart besökte vi Medeltidsbyn idag på premiären. Köpte varsin krabbelur (eller hette de verkligen så?). Den tillagas som på bilden. Mmm.. riktigt gott och mättande. Billiga fem kronor var ju helt okey pris.


Dagens plus & minus:
+ Halmstadstårtan var jättegod!
- är fortfarande inte klar med RET:en

Hej så länge!
/Elin

Riga, någon?

Sitter i skolans datasal. Jag gör kanske min livs sista "projekt bli klar eller dö". Alltså - att jag går till skolan för att påbörja mitt arbete med någon skrift (i detta fall en RET) för att inte lämna skolområdet förrän arbetet är färdigt. Hemgång innan gryningen är vanligtvis målet, men nu när det är så gott som sommar kan det nog bli tufft...

Sitter med Stefan och Christian som har förenat sig med mig för att försöka med samma bedrift. Dumt att skriva en blogg mitt i allt kreativt skapande då kanske... Men jag är tvungen.

För en stund sedan, typ 23.30, hördes steg utanför datasalen... Vem kan det vara? Vad är det för patetisk, misslyckad människa som stryker runt på skolan vid den tiden egentligen? Har han/hon inget liv? Hmm... Människan knackar på dörren. Rummet fylls av spänd nervositet, nyfiken förväntan och lite upprymd oro.

In kommer en storvuxen man, gissningsvis med ursprung från Afrika. Han undrar på småstapplig svenska om vi vet något om att överföra musik mellan dator och mp3-spelare. Eftersom jag är svensk och därmed främlingsrädd och avståndstagande svarar jag ynkligt att jag vet ingenting. Samtidigt sneglar mannen ner på min ipod med inkopplad mp3-högtalare som fyller datasalen med musik. Ehm... Mannen ger snart upp och slår sig ner vid en dator, skojfrisk och social. Eftersom vi är nyktra sneglar vi på varandra och svarar lite kort, stelt och artigt på mannens frågor och yttranden.

Efter en kort stund tycker mannen att det är dags att gå. Han har en sista fråga bara.

"Är det nån av er som ska åka till Riga på måndag? Eller känner ni någon som ska dit?"

Han försöker kränga biljetter. Tydligen har han och hans vän fått förhinder.

Vi börjar artigt och låtsasseriöst att låtsasfundera på vilka i våra respektive bekantskapskretsar som ska åka till Riga på måndag. "Hmmmm..... Nä, inte vad jag vet i nuläget..."  försöker jag. Mannen dröjer ett tag för att verkligen ge oss chansen att komma på om det är någon som ska åka till Riga på måndag. Hur hårt vi än söker i våra hjärnregister ploppar inga namn upp. Konstigt nog. Ingen av oss tre har heller tänkt åka till Riga på måndag.

Typiskt! Har har man sitt livs chans att fixa billiga biljetter till Riga, och så passar det inte in i kalendern. Frustrerande!

Nu ska jag fortsätta skriva RET.

Gonatt...

Björn

Bin & blod

Det är inte ens lunchdags och jag har idag redan gjort en god gärning plus att jag varit lite feg. Uppstigning och nyhetskollande klockan 07,00. Hopp in i duschen och frukostgröt i magen.

Den vingliga och skramlande cykeln tog mig upp mot sjukhuset. Eller i alla fall en bit på väg innan katastrofen var ett faktum (okey, katastrof är kanske att överdriva..). För sent upptäckte jag att siktet var inställt på en förrymd bisvärm.

Aaaahh!

I panik hoppar jag av cykeln rätt under nämnda bisvärm och slänger den ifrån mig, springer ut ur svärmen och blir alltså ståendes bredvid. Utan cykel.
Med tid att passa kommer paniken krypandes. Kan ju inte stå här hela dagen och vänta på att de ska flytta sig.
Efter ett tag upptäcker jag en bunt med människor som står och tittar på spektaklet genom ett fönster (måste ju sett galet ut när jag slängde cykeln ifrån mig och sprang i panik 10 meter bort.. hmm.. bjuder väl på det).
Jag måste ju ha min cykeln, så det blir till att knacka på och fråga om de har en kratta eller något annat långt som man kanske kan dra ut cykeln med. Men till min stora glädje är det en av kvinnorna som helt enkelt går in i bisvärmen och hämtar ut min cykel!
Åh, jag blir helimpad!
Har länge trott att jag egentligen är ganska modig, men tydligen inte.

Efter sjukhusbesöket är min arm prydd med ett otroligt chickt förband. Det är knallrosa.
Allvarligt talat, vad hände med den moderiktiga färgen vitt? Enligt sjuksköterskan hade de tydligen slut på de blå (!) därav den rosa gasbindan.. hmm.. ja, för blått hade ju verkligen inte alls varit konstigt..
Som av en slump hade jag en mörkt aprikocerisefärgad blus på mig idag och faktum är att det ser rätt schysst ut ändå.
Ytlig? Nej, det vill jag inte påstå.
För övrigt var anledningen till sjukhusbesöket att jag hade tid för
blodgivning. Så dagens goda gärning är därmed gjord.


Dagens plus & minus:
+ mjölken i kylskåpet räckte till min morgonfrukost. Och det blev till och med en liten, liten skvätt kvar till kaffet
- ska tydligen skriva klart min RET idag.

Dagens (egentligen gårdagens) krämpa:
Om jag trycker höger tumme mot höger långfinger gör det ont i handen. Om jag gör det samma med de vänstra fingrarna känns ingenting. Konstigt.

Gå ut och va glad!

/Elin


Manodepressiva veckor

Tjosan. De närmaste 8-9 dagarna rymmer bannemej inte många lediga stunder... Det är så mycket olika saker som ska göras på alla möjliga håll och kanter att jag nästan har tvivlat på min förmåga att ro allt i hamn. Ro saker i hamn är dock lite av det jag gör bäst, hur mörkt det än ser ut, så jag ska nog reda ut även den här stormen.

Jag träffade ett blogg-fan på kåren i onsdags. "Fan" är kanske att ta i, men det skiter jag faktiskt i. Hon läste bloggen och uttryckte sin uppskattning. För mig är det ett fan. Det var dock inte lika överraskande som hennes uttalande om att hon varit hemma hos mig på pannkaksefterfest någon gång i vintras. Då kom jag ihåg att Chris ju hade med sig sällskap till mitt nattliga pannkaksgille den där gången. Tack för senast, ehm.. Annika? Hed?

Eftersom min mor var så otaktisk att pressa ut mig den så sent i månaden som den 18:e, som gör att jag fyller år exakt en vecka före löning när alla är panka och därmed inte har råd att köpa presenter, innebär lyckligtvis att Krigge har bokat upp mig på lördag kväll för ett hemligt äventyr. Det ska bli spännande.

Usch. Jag tycker verkligen att det är vansinnigt trist att terminen nästan är slut. Att tredje pluggåret i princip är över. Jag gillar inte dessa uppbrott. Verkligen inte alls. Jag ska uppfinna en utbildning som är för evigt. Då skulle man ju dessutom aldrig behöva betala tillbaka sina CSN-lån. Så ska jag värva alla klasskamrater jag någonsing haft och leva det ljuva studentlivet för evigt.

Samtidigt är ju allt helt underbart. Sista veckorna av vårterminen är alltid ett manodepressivt virrvarr.

Passa på att ha en fantastisk helg nu.

Björn

Jag är mogen nog att prata...

Gå i pension? Äsch, det är väl inget jag ska pyssla med så jag behöver verkligen inte pensionsspara.. det gör ju folk som är vuxna och har riktiga jobb och inget annat att lägga pengarna på.
Eller?

Lät mig bli pålurad ett möte om pension på banken häromdagen. Tänkte att "lyssna kan man alltid göra". Och samla vuxenpoäng. Måååånga vuxenpoäng. ICA-kortet och tv-licensen ligger verkligen i lä här!
Carl-Johan (min bankman!) berättade för mig att 50-60% av min pension kommer från stat och arbetsgivare, resten måste jag spara ihop själv. Shit, blev helt stressad och kände att det kanske inte var så smart att äta lunch ute fyra dagar av fem denna vecka, måste ju tänkte på att kunna spara pengar till pensionen... ähm..

Efterlysning:
En sväng till Kåren blev det igår. Trevligt med utedansgolv!
Therese hemifrån var med, och hon lyckades till och med få lite kärlek under den klassiska tryckaren på slutet. Sedan har hon grämt sig över att hon inte frågade killen efter hans nummer och ältat detta hela dagen..
Så om Du är kille, heter Robert (och bor hos en kille som heter Tommy) och hånglade med blonda Therese igår: Du får gärna höra av Dig!

Dagens plus & minus:
+ lät mig övertalas att äta thaibuffé (livet ska vara härligt och Neely's har så god mat!)
- lät mig övertalas att äta thaibuffé (magen putar åt alla håll och jag har faktiskt mat hemma)


Dagens krämpa:  (Måste nog lägga till denna nya rubrik vissa dagar..)
Knölen på insidan av högerfoten. Den gör ont och mina nya blå skor klämmer just där. Inte bra. Har även lite ont i vristen tillhörande samma fot.


Nu ska jag plugga, men först kolla på Will & Grace.
Ta hand om er!
/Elin


Helgernas Helg

Alla negativa och ångestbesläktade emotioner som det - för mig - innebar att bli 25 till trots, har det varit en magisk helg. Det magnifika morgonfirandet med de sju skönsjungande skönheterna som kom med glädje och tårta var blott startskottet på en oförglömlig helg.

Under (födelse)dagen droppade mer och mindre långväga gäster in från landets olika hörn, vilket framåt skymningen genererade i ett sällsynt gemytligt samkväm. Och mina pojkvänner ville inte vara sämre än mina flickvänner gällande tårtbakande och kom bärande på detta fullständigt makalösa exemplar:
Bj?rnt?rta

En Björntårta! Man kan ägna timmar och åter timmar åt att studera och förundras över detaljrikedomen.

Lördagen ägnades åt tidig B-lagsmatch på Alevallen. Till min stora förtjusning hade en privat hejaklack letat sig ut för att beskåda matchen. Jag visste att de förväntade sig mycket av Vapnös reslige mittback - och såg därför till att spela ut mitt fulla register med glidtacklingar, mål och två gula kort. Min fanclub verkade synnerligen belåten efter matchen, vilket var en lättnad.

Kvällen skådade en födelsedagsskiva i U-lokalen, som blev fantastiskt lyckad, om jag får säga det själv. Jag ber att åter få tacka alla för tårtor och presenter, men mest av allt för er blotta närvaro. Tack för att ni kom.

Nu är verkligheten kommen åter, med plugg och allt vad det innebär. Måste dessutom planera inför min utflytt från lägenheten (grattis grannen!) och examensfesten och allt sånt. Men det löser sig. Det gör det alltid.

CL-final ikväll. Det ska bli fantastiskt intressant!

Cya.

Björn

Två veckor kvar

Känslan är total! Smärta, rädsla, övergivenhet. Jag har blivit rånad, bestulen. Någon har tagit sig in i mitt liv utan att be om lov och brutit upp det lilla lås som satt i vägen.
Vad har då hänt?
Jo, mitt källarförråd har haft inbrott.
Men det konstiga är att den som gjorde det inte plockade med sig någonting, jag saknar i alla fall ingenting. Konstigt.
Dock hade personen tagit ett par gympaskor och förflyttat ut ur förrådet och ställt prydligt bredvid på utsidan. Varför? För att inte snubbla på dem när de skulle länsa det lilla som fanns i förrådet? För att personen ville vara rädd om dem?
Jag förstår inte.
Har ringt felanmälan och de ska fixa min förrådsdörr. Just nu har jag låst alltihop med cykellåset, vilket betyder att cykeln måste befinna sig inne i förrådet och jag måste använda min andra cykel som jag inte gillar men som har ett fast lås. Hmm.. detta är verkligen för mycket onödig information för många av er. Ledsen över det.


Idag är det bara två veckor till kursslut för min del. Ska ta tag i den RET som ska författas och lämnas in senast den 4:e juni. De hade verkligen varit skönt att skickat in den redan fredagen innan, men vi får väl se hur det blir med den saken.



Dagens plus & minus:
+ förmiddagskaffe på den varma balkongen
- pastavagnen har höjt priset på sina rätter med 5 kronor.


/Elin

25

*PLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLING!*

Med hastigt uppspärrade ögon och en ytterst hastig adrenalinchock vaknade jag plötsligt panikartat med känslan av att jag befann mig:
a) I tredje världskriget
b) Mitt i den årliga konferensen för Svenska Förbundet för Cyklister med Tvångsmässiga Ringa i ringklockan-impulser (SFCTRR)
c) I ett lager där man förvarar äggklockor som har hakat upp sig

*PLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLING!*

Jag upptäckte att jag befann mig hemma. I min säng.

*PLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLING!*

Jag tänkte att jag borde klä på mig och öppna dörren. "Är det månne Mats som dragit med sig Peter för att gratulera mig på min födelsedag?", tänkte jag. Klockan var åtta, märkte jag i min desperata jakt på kläder. Byxorna var svåra att knäppa. Vid det här laget var nog halva huset vaket av det frenetiskt aggressiva plingandet på min dörr.

*PLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLINGPLING!*

Jag öppnade. Och där stod de. Sju skönsjungande skönheter med änglalika leenden och en tårta så fin att inte visst vad jag skulle ta mig till. Det var en stor marsipanbjörn på tårtan. Kolla bilden bara:
image150

In i mitt hem stampade Hanna Brun, Hanna Blond, Stina, Emmelie, Alexandra, Jonna och Rebecca. Jag blev väldigt väldigt väldigt glad, lycklig, lite rörd, ganska överraskad och väldigt glad. Så himla fint. Och så himla gott. Jättegod tårta hade de gjort! Och kolla marsipanbjörnen!

Jon har kommit hit från Stockholm och under dagen fortsätter fränder att dyka upp från hela landet. Ikväll blir det en männens afton hemma hos mig och imorgon väntar ett sjutusan till storkalas.

Tjoho! Vilka dygn det ska bli! Tjoho! Tjoho! Tjoho!

Publicerar förresten topp-tre grattisligan:

1. Jon (kl 00.01)
2. Mats (kl 00.10)

3. Christian (kl 00.12)

Grattis, Jon! Och tack!

Och tusen miljoners miljarders tack för det arla firandet, flickor.

Nu börjar festen. Och förfallet.

Gamla och visa hälsningar!

Björn


En ganska lång dag

08,05 Uppstigning
08,15-9,22 Läste i "Coaching och handledning för grupper"
9,30-10,15 Lååång frukost
10,15-11,05 Läste lite till
11,05-11,45 För lång fikapaus
11,45-13,10 Blandad läsning i ovannämnda bok samt Elle.
13,10-14,00 Promenad till Hemköp. Inhandlade kikärtor, äpplen och en liten röd paprika
14,05-14,32 Telefonerande
14,35-15,30 Lagade mat (vegbiffar) och åt.
15,30-16,00 Blandad läsning i kurslitteraturen samt lösande av Sudoku ur gårdagens Aftonbladet
16,00-16,15 Kaffe

Resten av denna dag har faktiskt försvunnit ganska smärtfritt. Läste för övrigt ut förstnämnda bok och har bläddrat ungefär 300 gånger i tv-tidningen för att hitta något att kolla på ikväll. Utan resultat. Kanske lika bra.

Dagens plus & minus:
+ avokado är verkligen gott!
- själva matlagningen och diskandet tar längre tid än måltiden. tråkigt.

/Elin


Jag har en ny favoritskådespelare

Så mycket är så bra nu. Jag är på bra humör mest hela tiden.

Det var en mycket bra skoldag idag. Vi hade seminarium på eftermiddagen i min kurs "Psykosocial arbetsmiljö och konflikthantering" där vi skulle redovisa våra grupparbeten, gärna på något levande vis med typ videoklipp eller rollspel.

Och det här grupparbetet... Jag har hafsat ihop många skräparbeten under min tid i Halmstad... Men det här grupparbetet... Tar nog något slags pris. Nästan lite pinsamt... Så träffades vi i gruppen i förmiddags. Vi hade verkligen ingenting. Ett skräparbete och ingen presentation.

Ett par timmar senare hade vi ägt sönder hela seminariet och vi sög ödmjukt i oss lovord från läraren som "Det här har ni lagt ner mycket tid på!", "Den teorin finns ju inte med i kurslitteraturen!" och så vidare. Dessutom var publiken hänförd över våra, eller kanske främst Stefans, skådespelarinsatser. I sista sekunden slängde vi nämligen ihop ett fint rollspel för att presentera den konflikt (mellan chef och personalansvarig på en arbetsplats) vi hade analyserat och skrivit om. Det blev så dj*vla bra. Stefan Hallberg! Vilken skådespelare. Och så helt otroligt många svordomar han lyckades slänga ur sig under sina halvimproviserade och eldfängda monologer om chefens inkompetens! Det värmde verkligen. Jag tror hälften av allt han sa var svordomar. Sådan intensitet och närvaro kan Persbrandt och de andra mätta gamla trasdockorna bara drömma om

Jag har köpt mig en cykel. Det är trevligt. Den är röd. Kärlekens färg.

Fem kronor för en ask körsbärstomater på Ica Maxi! Det! Det är lycka.

På fredag är jag inte längre 24 år. Det är rent vidrigt. 25 är ju liksom alldeles... Det är ju helt... Usch! Jag menar... Alltså... Fy!

Men inget ont som inte har något gott med sig... Gott från Brastad. Gott från Stockholm. Gott från Gävle, Kalix och Örkeljunga. Gott från Uddevalla och gott från Vårgårda. Och särskilt gott från Puttgarden. Jag har förhoppningar om en trevlig helg i goda vänners lag...

Jag kan spela fotboll igen. Det är beyond lycka.

Steve Buscemi var min förre favoritskådespelare.

Have it!

Björn


Ny vecka, nya löften, ny musik

Måndag. Måndag är en dag då man har chans att börja sitt liv på nytt. Mitt måndagsbeslut blev att ta tag i träningen inför beach 07. Brukar ju vara ganska duktigt med det där, men tiden har inte räckt till och sedan råkade jag ju ut för alla de där krämporna.

På det planet ska även jag informera er om att den misstänkta benhinneinflammationen kanske är ett minne blott. Känner mig fortfarande öm i skenbensmusklerna, men fokuserar just nu på att inte känna den underliga smärtan mellan axlar och nacke. Även utsidorna på höfterna gör ont. Jag måste verkligen ha en låg smärttröskel, alternativt en förmåga att klaga på allt som inte känns rätt i kroppen.
Har dock för mig att jag redan innan berättat om min otroliga överkänslighet för feber... 0,5 grader och jag är halvdöd. Nåja, ska inte uttråka er mer.

Åter till träningen: det blev situps i vardagsrummet framför Vänner och även ordentligt med stretchövningar för att lura bort stelheten i ovannämnda kroppsdelar.

Egentligen vill jag väl med det här inlägget bara uppmärksamma alla på den härliga musik som The Embassy tillverkar och glädjer mig med. Här får ni lyssna till Stage Persona. Trevlig lyssning!



Dagens plus & minus:
+ Kul lektion med forumteater på Sannarp
- En stålgrej som håller fast min pakethållare har gått av. Nu skramlar pakethållaren..


Ta hand om er!
/Elin

Sms, Fotboll & 25 kr

Det är söndag och kvällen är ganska sen. Jag befinner mig hemma hos mor och far, ty idag har min kära mor fyllt 50 år. Grattis, Mamma! Det var mycket trevligt att komma hem en stund.

Sms:andet kan gå till överdrift ibland, har jag tidigare reflekterat över. Jag tycker att det ofta förekommer kommunikation som skulle kunna genomföras så mycket smidigare, snabbare och enklare via ett kort telefonsamtal istället för ett fram-och-tillbakaskickande av sms.
Ett fabricerat exempel om jag vill ha skjuts av Pelle till träningen:
Sms 1: "Tja Pelle! Ska du träna idag?"
Sms 2: "Hej! Ja det ska jag. Behöver du skjuts?
Sms 3: "Jepp! Har ni plats, och när kör ni?"
Sms 4: "Vi tänkte köra vid 18. Ska vi plocka upp dig på ditt vanliga ställe?
Sms 5: "Det blir lysande! Ses där. Puss."
Sms 6: "Ok. Ses sen."


Sex sms för något som hade kunnat lösas med ett kort och enkelt samtal istället. Lägg därtill att jag faktiskt effektiviserade hela processen genom att ställa hela två frågor, både om plats och tid, i sms 3 - och att smsmängden alltså därmed skulle kunna bli än större. Vidare är det ju ganska trevligare, tycker åtminstone jag, att prata. Dessutom är det ju mer hövligt att ringa om man söker kontakt för en upplysning eller en tjänst på så vis att man entledigar sin kontakt från arbete att skriva sms:et och kostnader för att betala detsamma.

Ringer man istället för att sms:a kan man dessutom undgå missförstånd som det som skedde igår. Jag hade för några dagar sedan meddelat min mor om min hemkomst till hennes födelsedag. Igår sms:ade hon och frågade när jag hade tänkt komma hem. Jag svarade att jag ämnade komma till Hässleholm per buss kl 16.45. Strax innan kl 17 igår, när jag satt hemma i soffan och glodde på fotboll och hockey, ringde min kära mor på mobilen...
- Var är du?
- Öh... Hemma...
- Jaha.... Pappa står och väntar vid stationen i Hässleholm....


Mamma hade lagat god middag och allt... Och där satt jag i Halmstad. Usch vad jag fick dåligt samvete för min slarviga otydlighet i mitt sms-skrivande. Men så kan det gå, när inte haspen är på.

Jag gillar inte Serbiens bidrag.
Jag gillar Frankrikes låt. Tävlingens i särklass bästa. Klart bättre än Sveriges.

Jag brukar alltid ringa Pelle när jag vill ha skjuts till träningen. Pelle gjorde mål, både med A-laget i fredags och med B-laget i lördags. I nämnda B-lagsmatch gjorde jag själv min första match efter min sex veckor långa skadefrånvaro. Det var riktigt, riktigt kul! Trots att jag bara hade en träning i benen tyckte jag att spelet fungerade riktigt bra.

Jag fattar fortfarande inte hur det gick till. Men vi var 9 st som kalasade på någon mumsig fläskfilémiddag med klyftpotatis och ugnsgrönsaker och god dessert som tjejerna lagade till hemma hos Stina igår inför ESC. Och 25 kr per skalle kostade det tydligen. Det var 25 välspenderade kronor, vill jag lova.

Nu är det läggdags. Sen är det dags för en helt ny vecka.

Tjo och hej.

Björn

Hypokondriker i väntan på Betnér

Jag lider av alla möjliga slags åkommor den här veckan. Den antagna träningsvärken i skenbensmusklerna antas nu vara benhinneinflammation. Eller stressfraktur. Eller seninflammation. Eller kompartmentsyndrom. Har dock ingen aning om vad nämnda exempel egentligen är, men det verkar som om samtliga uppkommer vid belastning, promenerande på hårt underlag exempelvis.. Så promenerandet i London, dansandet i helgen och promenaden från Flygstaden är skyldiga till denna hemska smärta!
Det är verkligen illa. Kan knappt gå och absolut inte vicka på fötterna

Hmm.. jaha?
Vad göra nu?
Köpte i alla fall en sådan där gel på Apoteket och har just påbörjat behandlingen.


De resterande åkommorna jag lider av är ont i nedre delen av nacken, ont under fötterna samt träningsvärk i magen (hur jag nu fått det då jag faktiskt fuskat med träningen de senaste veckorna).


Imorgon blir det skönt att få skratta en ordentlig stund. Magnus Betnér kommer till stan för uppträdande på teatern ikväll och imorgon. Förhoppningsvis blir det kanske utgång efteråt.

Dagens plus & minus:
+ sushi, sushi, sushi
- måste jag ens säga något? min hypokondri så klart!


Ta hand om er!
/Elin

Festligaste klassfesten

Nu när det bara är en knapp delkurs kvar av terminen fick undertecknad för sig att "vi måste ju ha klassfest!". Detta är säkert något alla andra pysslar med varje vecka, men så är det inte hos oss. Jag ska erkänna att jag inte ens har koll på vad alla heter i min klass och jag vet inte heller egentligen vem som verkligen går i min klass.. Kanske låter underligt, men som lärarstuderande byter man klasskamrater ungefär varje termin. Lite tråkigt, men så är läget.

Så igår knödde vi in nästan 20 pers i Pierres lilla Nyhemsetta. Varmt, men trevligt vill jag sammanfatta förfesten med. Självklart blev det Kårpuben med dans efteråt och av någon anledning har jag träningsvärk i skenbensmusklerna. Hmm... antingen skyller jag på dansen, eller så berors det på att jag promenerade från Flygstaden igår förmiddags på grund av att jag missade bussen... gissar på det sistnämnda..

Dagens plus & minus:
+ vi fick sovmorgon idag och ikväll kommer Ida för en snabbvisit.
- Ali's falafel är spårlöst försvunnen (storar tårar rullar nerför min kind)

Sedan måste jag tillägga ett stort grattis till Lasse som äntligen blivit vald till vice kårordförande! (Ha, nu var jag i alla fall rätt och riktig!)

Tack å hej, leverpastej!
/Elin


Helt slutkörd

Phew.. Vad jag är trött. Det jag tidigare i veckan beskrev som "verklighetsvecka" har det inte blivit så värst mycket av ännu. Eller... Jo, jag har åtminstone samlat ihop alla mina anteckningar (sporadiskt utspridda i 3 st halvfulla kollegieblock från 2003) och bestämt mig för att imorgon försöka komma igång med ett arbete i arbetspsykologi. Och så har jag gott på föreläsning idag. Ja, det är inte illa.

Arbetspsykologiföreläsningen idag var faktiskt ganska trevlig. Ämnet för dagen var "kommunikation" och vi fick göra diverse övningar i grupper. En övning gick ut på att alla personer (4 st) i gruppen fick en lapp med tre yrken på (hemliga för de andra). Sen skulle man utan kroppsspråk läsa upp en artikel från en tidning (om målning och dålig färg) med röstnyans och tonläge som sina respektive yrken. Jag lyckades ganska bra med att läsa upp den torra texten som såväl militär, nyhetsuppläsare och politiker. Höjdpunkten var ändå när näpet vackra Hanna läste upp texten med som byggarbetare. Och gjorde det med bravur! Made my day...

Håller annars på att planera nästa veckas 25-årskalas. Jag blir ju kvartssekel den 18:e och i dagsläget ser det ut att bli en hejdundrande skiva den 19:e...

Nu är jag verkligen verkligen jättetrött. Ska kolla sporten, sen somna.

Tack och god natt.

Björn

Bugg i guldskor är underskattat

guldskorKan inte förstå hur jag alltid lyckas hamna i diverse politiska diskussioner. Brukar se lite smått låtsasarg ut när jag kommer på någon som diskuterar politik på den fest jag befinner mig på för tillfället. Tycker verkligen inte att politik är något speciellt bra samtalsämne när man ska vara sams och ha en trevlig social stund ihop... verkligen inte!
Efter ovanstående synpunkt tycker även jag att det är underligt hur ofta det är jag själv som drar upp världens olika orättvisor och hårt proklamerar för att vi alla borde vara snällare och dela med oss mer (samt behålla tv-licensavgiften)! Åh, blir så trött på mig själv. Vi skulle ju inte prata politik...

Lördagskvällens 6-gala (nej, ingen sådan 6-gala) bjöd både på god mat, spexföreställning, drinkar och tro det eller ej; bugg!
Dansbandsskivornas entré i utebaren gjorde även entré för en ny bild av x-mästare Axel hos mig. Inte visste jag att Du hade sådana guldkorn i gömmorna, Axel!
Dansbandets vara eller icke vara sammanfattades lite lagom dåligt av en annan herre runt bordet.. men att jämföra den aktuella företeelse med ett otroligt gammal yrke är väl att ta i. Eller hur, Smed? Och erkänn att det var ganska kul och få bugga! En gång vart 10:e år gör att kvoten fylls och man med gott samvete kan somna med ömmande fötter.
(Ett tillägg: ja, man får ont i fötterna av att bugga i guldskor utan något vidare stöd)


Dagens plus & minus:
+ The Clockwork orange. Säger bara: gåshud
- Har fortfarande inte läst ut den där himlans kurslitteraturboken som ska lämnas tillbaka på torsdag.


Skepp o hoj!
/Elin


Verklighetsvecka

Efter att under en behagligt lång period befunnit mig på flykt från verkligheten har den slutligen hunnit ifatt mig. Typ. Jag ska inte avslöja hur mycket (lite) skolarbete jag har ägnat mig åt den senaste månaden. Det är snudd på pinsamt. Men nu ska vädret bli lite sämre i veckan och då tänker jag passa på att jobba ihop lite grejer.

Vilken helg det har varit... Vilken dag det var på Tylösand igår. Vad kan egentligen vara bättre än att vara student i solrusigt Halmstad?

Och idag, måndag. Måndag den 7:e maj... Äntligen! Nu ska jag göra träningscomeback i Vapnö. Fredagen den 6:e april hoppade jag ut från ett fönster i England för att hämta en rugbyboll. Då gick min häl sönder. Nu är den förhoppningsvis redo för fotboll igen. Det ska bli spännande.

Kollar annars lite just nu på reprisen av CL-finalen mellan Milan - Liverpool från 2005 för andra gången på tre dagar på Viasat Sport. Där snackar vi äkta underhållning! Jag låter nog verklighetsveckan börja på allvar imorgon.

Nu är det bara 210 minuter kvar till min comeback... Måtte hälen hålla.

Hälsningar.

Björn


Rättelse

Oj, vad fel det blev... Lasse har ju inte blivit vald än till vice ordförande och en annan var lite för snabb med att gratulera.. Tack Farfar för rättelsen!

/Elin

Krimskrams & annat

Har faktiskt inte så mycket att skriva om idag.. känns lite tomt och konstigt.. men jag kan ju alltid berätta att Kåren äntligen fått upp lite bilder från pubkvällarna på sin hemsida och att Lasse Hörnäs har blivit vice kårordförande kommande läsår.
Vill önska Lasse ett varmt grattis och massa lycka till! Jag tror det kommer bli ett jättebra samarbete med blivande ordförande Ullrika Sellman :-)

Idag laddar jag för morgondagens gala med 6M. Mat, spex och ett och annat glas med vin blir det. Trevligt, trevligt!

Denna varma fredag bjuder för övrigt på premiär av Dark Room på B&B. En ny scen ska invigas och kvällen till ära är Thunder express (med vår allas Strängen i Hellacopters) på besök. Tjoho, det blir kul!

Dagens plus & minus:
+ sol, sol, sol
- varför tog jag svart jacka till skolan idag?

/Elin

Folkhälsovetenskap - Old School

Hemma i Halmstad igen efter en turne Halmstad->Stockholm->Umeå->Stockholm->Halmstad. Mången öl slank ner under mången dag i rad och när jag satt där i söndags på flyget och kritiskt reflekterade mitt näringsintag under de senaste dagarna nåddes jag av tröst och uppmuntran från oväntat håll... Carl von Linné!

Läste en kolumn i DN:s söndagsbilaga om Linnés arbete och alster som friskvårdare. Konstigt att jag har tragglat mig igenom hela 10 poäng folkhälsovetenskap på Högskolan utan att höra talas om Carl von Linnés teorier...

I en avhandling om ölets betydelse för folkhälsan, publicerad 1749 skriver Linné bland annat:

"Öl recommenderas icke för dem som äro däste, pussige och fete ... däremot bekommer det dem väl som äro magre och uttorkade ... Starka arbetare måste hafva godt öl om de skola uthärda, ty utaf vatten, thé och coffé bliva de utmärglade. Alla vattudrickare äro magre, och alla öldrickare fete."

Linné menade att ett gott öl, gjort på goda ingredienser är:

"... tjänligare än all annan dryck för vår nation ... I synnerhet för den som haver tillbörlig och daglig motion eller ett strängare arbete."

Med dessa sällsynt kloka ord kände jag att jag kunde leva vidare i min, tydligen, högst hälsosamma livsstil och fira söndag (jorå...) och sedermera Valborg som sig bör.

Annars... Blir det lugnt ikväll. Blir till att kolla Milan - Manchester United. Bör bli en intressant match. Sitter och värmer upp med lite Sverige - Schweiz... 5-0 blev det precis nu i skrivande stund.

Just det! Krigge har lånat ut sin cykel till mig. Det är alldeles fantastiskt. Idag cyklade jag till skolan. Det kändes verkligen bra.

Hej så länge...

Björn

London - I was there!

elinlondonÅh, mina fötter är helt ömma efter fyra dagars promenerande på Londons gator. Helt underbar har helgen varit och min summering är: jag gillar London!
Men vad har vi egentligen gjort? Jo, gått i affärer och på marknader. En eftermiddag i parken hann vi också med.
Och vi har ätit, ätit och ätit. Mmmm... sushi på rullband, indiskt och trekantsmackor.

Handlat schysstaste guldpjuksen och lite sommarkläder.

Sedan ska jag stila lite med att jag hade med mig en kursbok för den kurs som har intro imorgon, och jag har faktiskt läst (läs: bläddrade medan Ida borstade tänderna en kväll..) i den (nu vill jag ha beröm!).

Är just nu i Borås och ska ta tåget mot Halmstad imorgon klockan 6.25 *gäsp* och nio noll noll börjar allvaret igen..

Dagens plus & minus:
+ guldskorna
- ont i föötterna

/Elin